Bloggposter

Små steg är också viktiga

cc - pixabay

 

Jag är en människa som gärna kör helt 110% på någonting när jag börjar. Varför liksom göra det halvhjärtat när man kan slukas upp av det och köra det fullt helhjärtat?

Samtidigt så finns det många orsaker att jag inte kan köra någonting till 100% fast jag kanske skulle vilja det.

Det kan handla om att jag gärna skulle äta mycket mer vegetariskt, men kanske ingredienserna saknas eller middagen/lunchen man bjuds på int är åt det håller. Det kan också handla om jag gärna skulle köra mindre bil i sommar här på landet, men många gånger går det inte.

Men det här betyder inte att allt skulle vara förlorat. Bara för att jag inte kan göra någonting helhjärtat så betyder det inte att jag inte kan göra en skillnad ändå.

Jag kan välja att äta vegetariskt de gånger jag själv lagar mat. Jag kan välja att cykla till mormor istället för att ta bilen. Jag kan välja att fortfarande handla fairtrade choklad eftersom de tydligen säljer det vid K-butiken intill jobbet.

Och dessa små val och steg betyder också någonting. Kanske inte för mig personligen på ett direkt sätt. Men för koldioxidutsläppen så är mitt lilla val ändå en skillnad. För den enskilda kakaoodlaren visar jag också att jag gör skillnad.

På samma sätt så tänker jag när någon sagt att jag har påverkat någon på ett positivt sätt genom något jag gjort eller sagt. För hela världen har mitt agerande inte kanske gjort någon skillnad. Men för den personen gjorde jag en skillnad.

Och det är också där vi börjar. Steg för steg. Människa för människa. Genom små steg kan vi skapa en förändring, som leder till stora ting.

Så ta ett litet steg. Så litet att du vet att du klarar av det. Börja där. Och bygg vidare.

Steg för steg skapar vi en förändring och förhoppningsvis en bättre värld. <3

 

Publicerad 16.08.2017 kl. 21:24

Att ta tillvara vad naturen har att ge

 

Jag har stor spindelskräck. Hatar spindlar. För några veckor upplevde jag min värsta mardröm då en stor spindel kröp på soffkudden bredvid mig med jag och fästmannen tittade på en film.

Aldrig sett en så stor spindel tidigare. Skulle inte en av mammas trogna katter hittat spindel och fästmannen tagit mod till sig och dödat den skulle jag aldrig sätta mig ner i den där soffan igen. 

Den var påriktigt stor. Fästmannen kan intyga detta. Största vi båda sett.

Då är det kanske lite konstigt att jag med min spindelskräck letat mig ut i skogen de senaste två dagarna. Jag har sett många spindlar och de har alla varit inom några centimeter från mig...

 

 

Men jag har klarat det! Jag har så länge undvikit att plocka bär i skogen eftersom jag inte klarar av att vara nära spindlar. I många många år har jag velat gå ut i skogen men inte vågat.

Men nu fick det vara nog. De är ju inte farliga. Jag är nog en mycket hemskare person som förstör deras hem i jakt på blåbär och skogshallon.

Jag respekterar dem och av någon underlig anledning så har de ändå inte lyckats börja krypa på mina händer. Eller ännu värre, överraska mig mitt i ansiktet... Usch.

Men min vilja att lära mig plocka mina egna bär och ha dem under vinterhalvåret är större än min skräck för spindlar.

Och vilken känsla! Jag känner att jag är på gång. Man tar ju ett steg i taget och för varje dag blir man lite klokare och kanske lite mer vuxen. På ett bra sätt.

 

 

Att plocka sina egna bär ökar respekten för andra som plockat och får en att njuta lite extra och vara lite extra medveten över det man äter.

Och jag tror att mycket blir så. Visst känns det alltid mer speciellt att äta sin egen nypotatis än en köpt. Även att odla sina egna tomater. Att äta ägg ur egna höns och kanske äta kött från en gris som man själv fött upp hela sommaren.

Jag tror att vi behöver lära oss av naturen. Vi behöver leva med den i våra tankar. Acceptera den och respektera den.

Men viktigt är det också att vi tar tillvara vad naturen har att ge. Det är ju faktiskt så att 90% av alla bär blir oplockade i Finland.

Så nu har åtminstone vi plockat någon minimal procentdel från dessa skogar. Och mera kanske det blir en ny dag.

Men var inte rädd. Det finns nog för oss alla. Bara vi vågar möta våra rädslor och pröva någonting nytt... <3

 

Publicerad 15.08.2017 kl. 00:28

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namn

cc - pixabay

 

Lunds Universitet kom för några veckor sedan ut med en studie om människans klimatpåverkan där de visade val som en människa kan göra för att minska på sitt koldioxidavtryck. De val som har störst effekt är att:
 

  • äta en växtbaserad kost (plats 6),
     
  • köpa förnyelsebar energi (4),
     
  • undvika en lång flygresa tur-retur (plats 3),
     
  • Leva bilfritt (plats 2),

 

Och på plats ett, det som absolut påverkar mest är:

  • Skaffa ett barn mindre (plats 1).

 

Bildkälla: Länk (Grafik: Catrin Jakobsson)

 

Och det här är ganska logiskt eller hur? Men ack så kontroversiellt. Har du hört någon som inte skaffat barn på grund av att de inte vill påverka klimatet?

Kanske inte, men jag lovar att det kommer bli vanligare.

 

Jag har också själv tänkt på det här flera gånger. Min blogg handlar ju om hållbarhet och att vara medveten om hur våra val påverkar oss själva och de runtom oss, speciellt naturen.

Borde jag låta bli att skaffa barn? För miljöns skull? Borde jag hellre lägga alla de pengar som skulle kunna gå till ett barn till att göra gott för andra? Donera till organisationer och lägga en del av min tid på det?

Kanske.

Men tror inte jag är beredd på det. Just nu känner jag att jag nog kommer vilja ha barn förr eller senare. Och då har jag funderat på den här aspekten ganska länge. I flera år faktiskt.

Borde jag därför leva med klimatångest i resten av mitt liv av den anledningen?

Nej, absolut inte! Det tycker i alla fall inte jag. Och inte någon annan heller borde ha klimatångest. Ångest leder bara till passivitet, och för att bekämpa den globala uppvärmningen behövs aktivitet!

Men är man ens medveten om påverkan så tror jag att man kan göra mycket mer gott med vad man har eller i framtiden får.

cc - pixabay

 

Man kan välja att lära sitt eller sina barn om hållbarhet och själv göra hållbara val i vardagen. Lära barnen att respektera naturen och miljön och själv vilja göra gott. Då finns det möjlighet för ett hållbart litet frö att växa upp och ha möjlighet att påverka i framtiden då man själv blivit till jord igen.

Men visst påverkar klimatet mig i mina val och funderingar av barn. T.ex. tänker jag absolut inte medvetet skaffa mer än högst två barn. Och skaffar jag barn ska de få växa upp med ett hållbart sinne. Något annat kan jag inte acceptera för mig själv.

Sedan så tycker jag att ingen har rätt att ifrågasätta en människa eller ett par som väljer att inte skaffa barn. Vi är redan en massa människor här på jorden. Väljer just du att inte skaffa barn så hurrar jag dig! Det är strongt gjort och jag hoppas att fler människor också kan känna att det är okej att inte skaffa barn och att samhället ska börja acceptera det. 

Men skaffar du eller har barn, så ha inte klimatångest. Vi är bara människor. Vi gör så gott vi kan. Och ifall du vill vara en medveten människa så försök att lära dina barn om hållbarhet.

Med det tror jag vi kan komma ganska långt.

 

cc - pixabay

 

 

Publicerad 31.07.2017 kl. 23:00

Att ibland göra ingenting - och njuta av det

 

Ibland brukar jag få ångest ifall jag vaknar upp en dag och inte kommer på vad jag skulle vilja göra. Ingen lust att ta tag i något stort projekt, ingen lust att studera, ingen lust att renovera.

Då kan dagen ha gått och ingenting har gjorts och ångesten kommer krypande. "Ännu en dag har gått och jag har gjort ingenting." Världen blev ingen bättre plats och ingenting i mitt liv gick framåt.

Men är det så farligt? I dagens stressade värld borde man enligt de samhällsnormer som just nu finns alltid vara aktiv med något projekt. Alltid göra någonting betydelsefullt och viktigt.

Men tror ni inte att vi också behöver den där tiden för reflektion. Tiden att bara vara?

I Svenska Yles artikel Nya trender med fritidsintressen - många vill göra inget  säger Johanna Danielsson (operativchef på analysföretaget Kairo Future) att många längtar efter att göra ingenting. De flesta vill och orkar inte börja med nya hobbier eller lägga ner mer tid på de man har. Många människor vill bara vara.

 

 

Så kanske vi borde börja njuta av det där "ingenting" nu? Vakna upp på morgonen och färdigt bestämma att idag gör jag ingenting. Låta ens liv ta en lugn och behövlig paus. Jag tror att våra hjärnor behöver det, mer nu än någonsin.

Men vad är det där ingenting?

Det är säkert ganska personligt. Själv skulle jag säga att njuta i solen/skuggan/vid stranden eller villan med en bra bok är ganska nära ingenting. Ett betydelsefullt ingenting. Att rensa i rabatten eller vattna den skulle jag också säga vara nära ingenting. Så länge man gör det medvetet.

Att göra ingenting är enligt mig att låta hjärnan vila lite. Försöka fokusera på den där ena saken i ett tempo som är väldigt lugnt. Att göra en lugn lång yogasession tror jag också är bra. Eller att bara sitta i soffan och lyssna till en lugn ljudbok.

Att göra ingenting handlar inte enligt mig om att köra ett maraton av filmer eller serier eller att sitta och planera kommande resor eller fara ut och jogga med hård musik i örat.

Jag tror att vi specifikt ibland behöver göra den där ena saken och enbart den. En joggning kan vara ingenting ifall man väljer att inte ha hörlurarna på. Ifall man i långsam takt tar en steg åt gången och samtidigt reflekterar över det man ser runtom sig.

Tid för "ingenting" eller kanske det ännu bättre begreppet "tid för självreflektion" tycker jag är otroligt viktigt. Att försöka reflektera över vem man är samtidigt som man bara är. Att njuta av livet genom att bara betrakta det. Betrakta naturen och den egna andningen.

Jag tror att vi genom att oftare passar på att ta ett lugnare tempo också kan lära oss någonting om livet. Att vi kanske kan vara ganska nöjda som det är.

Ifall vi vill leva ett hållbarare liv så behöver vi kunna vara nöjda med ett enklare liv. Ett liv som inte ständigt består av en massa göranden och framtidsplaneranden.

Istället för att drömma bort till Thailand den där regninga dagen i juli så kanske man kan ta en mysig filt och en mysig bok och bara vara.

Kanske är det helt okej. Jag hoppas att det skulle kunna vara det. Att det vi har räcker. Och veta hur vi kan njuta av det. Här och nu.

 

Bilder på en solnedgång en sommarkväll - Att njuta av en solnedgång med allt vad den innebär - Det är enligt mig att göra ingenting. Ett värdefullt ingenting.

 

 

Publicerad 22.07.2017 kl. 13:50

Min hyllning till landet

cc - pixabay (alla bilder är därifrån)

 

Hittills har jag spenderat varje sommar i Österbotten, där jag är hemma från. Jag bor hos min mamma eller pappa, båda två bor i "egna" hus på landet en bit utanför stan, ena längre, andra en kortare bit.

Jag känner alltid att jag kan leva lite mer när jag är hemma i Österbotten. Oftast är det ingen vila eftersom det blir mycket körande fram och tillbaka då släktingar är lite här och där (ändå lyckligtvis inom en relativt kort radie) men på något sätt så upplever jag ändå att jag lever mer här på landet än när jag är i stadsmiljö.

Någonting med att ha naturen utanför köksfönstret när man äter sin frukost eller känna det nyslagna gräset dofta när man kommer hem gör mig otroligt rofylld.

 

 

Idag var jag och intervjuade en människa utanför stan till mitt sommarjobb och då igen märkte jag hur skönt det är att bara få komma ut på landet. Jag sökte efter gården med gps och svängde in på det ställe som jag trodde var rätt. Stängde av bilen. Gick ut. Utrymme att parkera lite var som helst. Inga funderingar på parkeringsbricka eller liknande.

Men var jag på rätt ställe? Mitt emot fanns också ett hus och där gick en man på gården. Jag gick dit och frågade om jag var på rätt ställe. Det var jag.

En trevlig intervju hade jag. Och lärorik. Jag har lärt mig så mycket av detta jobb, både inom själva jobbet men också allmänbildning av alla de intervjuer jag redan gjort. Halva praktiken har gått och jag känner att jag har lärt mig massor av saker som jag inte tror jag annars skulle ha lärt mig. Det gläder mig. Jag känner mig berikad.

 

 

Idag har det annars också regnat hela dagen. Men jag trivs med regnet. Jag vet att det alltid är lite extra grönt när solen igen tränger igenom och luften är också så frisk.

Jag blir glad av att vara på landet. Tiden går så mycket långsammare. Det är lättare att stanna upp. Andas.

De röda husen och uthusen utanför fönstret visar på långa traditioner med många minnen samlade i väggarna.

Jag vill också skapa mig en egen liten stuga på landet. Kanske till och med en röd en med vita knutar. I framtiden ska jag nog det. Men tills dess får jag drömma mig bort. Kanske jag hör vågorna om jag riktigt blundar, kanske något får på andra sidan färjfästet också.

 

 

Jag brukar ofta tänka på när jag var mindre och fundera över vilken upplevelse jag haft av att växa upp på landet. Nu i efterhand är tryggheten en av de stora skillnaderna jag känner mellan landsbygd och storstad. Upplevde jag att jag var trygg när jag var mindre? Jag tror det. Så länge jag inte cyklade hem och trodde att en björn skulle anfall mig kanske.

Cykeln lämnade man ju också olåst. Jag tror man gör det än. Och visst har tiderna förändras, också på landet. Men ändå, det är någonting som finns här. Det där lilla extra.

Eller kanske är det just det som inte finns? Att det just är det enkla och avskalade som lockar mig tillbaka till landet? Att inte alla bräder är målade men att ändå varje äldre hem är fyllda med virkade kuddar och tavlor och kanske ett och annat visdomsord.

Fågelsången hör jag. Och den närproducerade sommarkålen smakar gott i min mun. Jordgubbarna också. Och snart börjar väl svamp- och bärsäsongen. Kanske jag skulle våga leta mig ut i skogen i år? Lite lingon skulle åtminstone göra gott för hösten och vintern.

 

 

Och tänk att få ha en egen gård och en egen odling. Kanske några höns och en liten biodling. Hund, katt, vad vet jag. Förhoppningsvis några kära vänner som också bor ute på landsbygden. Som inte heller har något att göra en lördagskväll eftersom det inte händer någonting speciellt. Som kan komma på en mysig spelkväll eller bara chilla.

Det låter mysigt. Och visst kanske önsketänkande på samma gång. Inte är landsbygden bara en dans på rosor. 

Men för en liten stund kan jag drömma mig bort. Jag har ju också ännu fullt av möjligheter att skapa det liv jag vill. Mycket har jag redan så steget behöver inte vara så långt. Jag kan kasta mig ut när jag vill och påbörja mina drömmar.

Men än så länge så tror jag håller mig inomhus. Det regnar ju. Men vad är väl det när det finns en bra bok att läsa. Och inga trafikljud som stör. Bara vinden som vaggar en till sömns. I mitt älskade Österbotten. 

 

Publicerad 19.07.2017 kl. 15:43

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

 

Jag älskar kärlek! Älskar alla kärleksfulla människor, kramgoa och glada människor. Jag försöker också själv vara en väldigt kärleksfull och omtänksam människa och kärlek är någonting som det aldrig kan finnas för mycket för här i världen enligt mig.

Sevendays har som veckas lista en kärlekslista, och eftersom jag tycker så mycket om kärlek så vill så såklart fylla i den:

 

Då känner jag mig kärleksfull:

Då jag inte stressar över en massa saker och har för mycket att göra. Mindre tid för alla göranden och måsten leder till mer tid för kärlek och omtanke åt andra. <3

 

Tre saker jag älskar:

Altruistiska människor, naturen och min kära fästman. <3
 

Det bästa med kärleken är:

Att den övervinner allt! <3
 

Det dåliga med kärleken är:

Det dåliga med kärlek.. hmm... alltså nää, kommer inte på någonting dåligt med kärlek.
 

Just nu är jag kär i:

Min kära fästman. Du är ljuset i mitt liv och innehållet i min bok. Du har torkat otaliga tårar av mig och givit mig värme i mina kyliga stunder. Du stöder mig och hjälper mig i allt mellan himmel och jord. Och det bästa av allt: Du älskar mig tillbaka. <3
 

Min bästa kärlekslåt:

Alltså jag kan inte hjälpa det, men "All of me" - John Legend är påriktigt en av de bästa kärlekslåtarna jag vet! Sedan älskar jag också "Så skimrande var aldrig havet" - Evert Taube och "Ett liv för mig" - The Real Group. <3

 
Här är en underbar tolkning av Så skimrande var aldrig havet av Jenny Berggren från Så mycket bättre:

 

Så här känns det att vara kär:

Som att någon tagit bort den delen av din hjärna som kan tänka negativt om något och istället ersatt det med känslan att få se solen och känna vårvärmen efter en lång och tung vinter. Finns inga irritationsmoment, inga frustrationer och inga känslor till oro. Bara otroligt mycket glädje och lycka! Men att vara kär är också en otrolig känslostorm. Plötsligt kommer glädjetårar helt oförberedda och otroligt fåniga leenden. En massa skratt och svårigheter att fokusera är också en bieffekt. Men jag önskar att alla ska få känna dessa känslor åtminstone en gång i sitt liv. <3
 

En person jag vill skicka kärlek åt:

Du som tror att du inget är och att världen skulle vara en bättre plats utan dig. Jag kan lova dig, vem du än är, världen skulle vara en helt annan plats utan dig. Du kan betyda mycket för någon annan människa. Du är betydelseful och du har alla möjlighet att om inget annat sprida kärlek och glädje åt andra för att få dem att känna sig värdefulla. Du är värdefull - För oss alla! <3

Kärlek och glädje kräver inga förkunskaper och kostar inget och vi får så mycket tillbaka. Ibland vet jag att denna "du" kan vara mig själv då jag mår dåligt. Men med ett fokus på kärleken, glädjen och ljuset i världen så tror jag vi kan göra denna värld till en bättre plats.

Så skicka lite kärlek åt en annan människa. Sprid kärlek och omtanke i världen - och få tillbaka den tusenfaldigad. Gör denna värld till en bättre plats - Eller åtminstone försök. <3

 

 

Här finns listan om man vill fylla i: LÄNK
Publicerad 26.04.2017 kl. 01:00

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?

cc - pixabay (WALL-E)

 

Jag går en otroligt intressant och givande kurs just nu i filosofi, som Mari Lidman, som för något år sedan disputerade med en doktorsavhandling om arbete, leder. Kursen heter "Jobb & Arbete" och där få vi reflektera över flera olika sätt att se på arbete.

Eftersom jag skriver min Pro Gradu-avhandling i nationalekonomi om arbete så tyckte jag att det var otroligt passande att denna kurs kunde gå nu.

Denna vecka var temat om automation och modern kritik av arbete. Jag skrev en uppsats om mina reflektioner över texterna, och tycker att det blev väldigt bra, så jag vill dela med de åt er, alla bloggläsare. Varsågod, här kommer nattens (eller kanske morgondagens långläsning om framtiden, arbete eller icke-arbete och meningen med livet)!

 

Författaren till artikeln i The Economist väljer att se automatiseringen och de ökade forskningarna kring AI som ett fortsatt system enligt hur tidigare industriella revolutioner gått till. Jobb har försvunnit och jobb dyker upp igen. Hen säger själv att det oftast är ekonomer och historiker som väljer att se det på det här sättet. Däremot så säger hen att det oftast är "tekniktyper" som väljer att prata om massarbetslöshet och oroligheter.

Det finns nog många ekonomer och andra samhällsbildande som också argumenterar för svåra problem med ett mer utvecklat AI-system och mer automation i samhället. Paul Mason i artikeln in The Guardian väljer att ta fram denna synpunkt men väljer istället att luta åt att se en möjlighet att övervinna detta genom att t.ex. skapa ett system med basinkomst, hårda skatter på inkomst och minskad arbetstid. Då behövs det troligtvis en starkare regering och riksdag än tidigare, kanske t.o.m en global regering.

Derek Thompson, som skrivit artikeln "A World Without Work", problematiserar ändå denna lösning. Han tar upp psykologisk forskning av hur arbetslösa känner sig och vad de gör, och kommer fram till att människan vill göra någonting, och att enbart ha en basinkomst skulle inte göra människor lyckligare. Han fortsätter sedan att istället ta upp "makerspaces", ställen där det finns en massa verktyg och material och folk får gå crazy där inne och vara kreativa och skapa saker. Han spinner vidare på den idén och nämner sedan att man också har föreslått att t.ex. istället för en basinkomst göra så att t.ex. en regering av något slag handhar en [demokratisk] arbetsmarknad, en slags "synlig hand" och att människor sedan där får själv välja vad de vill "arbeta med"/hjälpa någon att lösa. Jag ser det som att också vem som helst kan lägga upp (med säkert några restriktioner) egna förfrågningar på arbete, som andra sedan kan "jobba med". Sedan håller regeringen koll på det här på något sätt och så får du din basinkomst.

Sett ur en organisatorisk synvinkel skulle detta system kräva mängder av pappersarbete (tänk "fyll i denna blankett och redogör för arbetet som utförs) eller så skulle det finnas minimalt privatliv då regeringen istället osynligt kan följa med allt du gör och sedan lista ut att du arbetar och följer kriterierna (som ändå inte borde vara alls nå strikta). Båda av dessa kan ses som problematiska...

 

Jag ser att en av de stora frågorna här är om människan måste arbeta (med någon form av lite tvång) för att inte bli drivande, ambitiöslösa själar (såsom i filmen The Idiocracy och Wall-E) eller om det faktiskt går att ha en slags grund att hela tiden leva med och kunna anta att människor kan hitta på en slags mening med sitt liv. Jag tror det inte finns något svar ännu på den frågan.

Däremot så har ingen av texterna till veckans ämne nämnt något om hur ett förändrat utbildningssystem (för de mindre) skulle kunna inverka. Om man redan från lågstadieåldern börjar prata om hur bra man mår av att skapa, av att socialisera och skapa relationer med varandra och upptäcka ny saker med vår fantastiska värld (eller varför inte universum), skulle man inte då kunna få dem som vuxna att ha lättare för att hitta meningar med sitt liv och få sina dagar att gå? Man brukar säga att barn inte är rasistiska från födseln utan blir det genom en sådan socialisering. På samma sätt så kanske vi alla vuxna ha svårt att bara sådär hitta meningar med våra liv ifall arbete inte är en del av det när vi har vuxit upp i ett system där arbete ses som självklart.

Jag vet inte om det skulle ändra på någonting eller inte. Men jag vet att nationalekonomisk forskning har visat att ju högre välstånd människor har, desto mer fritid vill de ha. Därför anser jag inte att vi ska sträva till ett "business-as-usual" enligt artikeln i The Economist, även om det kanske skulle finnas jobb "åt alla" (enligt mig väldigt otroligt). Jag vill hellre se att vi kritiserar hela tanken på hur otroligt viktigt arbete måste vara för gemene människa (såsom Roland Paulsen, doktor i sociologi, gör i sina texter), speciellt då många jobb kan kännas meningslösa för människor.

 

Jag tror att det tillfälle vi är nu i historien, kan vara början på ett ordentligt nytt sätt att se på arbete - Förhoppningsvis kommer de nya samhällsystemen skapa fredliga människor, som värnar och jämlikhet och rättvisa, naturen, djuren och ekosystemen och som vill samarbeta istället för att tävla och som också kan skapa många lyckliga, medvetna människor. Idag kan jag hoppas, men idag kan jag också välja att vara med och försöka skapa det samhället redan nu. Bit för bit kan jag vara med och påverka, och välja att ägna mitt liv åt att försöka skapa ett bättre samhälle.

 

Det kanske blir mitt mål med mitt liv. <3


 

Vad vill du att ditt ska bli?

 

 

Publicerad 20.03.2017 kl. 00:10

Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

cc - pixabay

 

Hejsan från magisterbubblan!

 

Jag skriver i min magisteravhandling om nationalekonomiska teorier och arbete och har valt att fokusera väldigt mycket på automation inom arbetsmarknaden (utöver det fokuserar jag också på miljöaspekter och överlag kritik från andra ämnen än den neoklassiska nationalekonomin). Jag börjar märka av ett visst mönster inom en faktor som jag börjar få väldigt blandade känslor för. Jag vet inte om jag borde gråta, bli arg, deprimerad, förbannad eller inspirerad (den sista mer bloggvise än real-life-vise).

Jag sitter just nu och läser en bok av Jeremy Rifkin som heter "The End of Work" och som är skriven 1995. Jag har bara hunnit 1/4 men stöter redan på en sak som jag tänkte att jag vill bara briefa alla andra som tycker om att läsa min samhällsblogg. Nämligen att:

 

Vi måste börja tala om utbildning.

 

Av all den forskning jag redan hunnit göra med så verkar det vara ganska klart att risken för att kring hälften av alla våra jobb inom de närmaste 10, 20 åren kommer att automatiseras (notera ordet "risk", men var inte för naiv heller). Det här är ett otroligt stort problem, men jag tänkte i det här inlägget bara snabbt fokusera på våra barn och ungdomar som går i skolan idag och som funderar på "vad de ska bli då de blir stora" samt vad de ska utbilda sig till.

Jag vill argumentera för den forskning jag hittills gjort att utbildning lönar sig! Om vi antar att vi ännu inte ändrat vårt samhällsystem inom de närmaste 10 åren och du som förälder vill att dina barn ska ha en chans att infinna sig i någon slags arbetsmarknad så vill jag att alla föräldrar och lärare uppmärksammar detta problem och börjar uppmuntra barnen att utbilda sig, och det ordentligt.

Den delen där arbetskraft åtminstone fortfarande kommer behövas är inom hälsobranschen och utbildningsbranschen, eftersom automation inte kommer att infiltrera dessa områden lika snabbt som allt annat. Hit hör alltså också arbetsuppgifter som har väldigt mycket att göra med att socialisera med andra människor (tänk t.ex. politiker) och som inte är monotona arbetsuppgifter (tänk butikspersonal, snabbmatsrestauranger) och uppgifter som handlar om att skapa nya idéer teoretiskt (överlag vad som görs inom många akademiska ämnen). Ett annat område som kommer behöva mycket arbetskraft är inom teknologi och speciellt skapandet av nya robotar (inte att bygga existerande) och att sedan underhålla och omprogramera dessa robotar. Det här kräver ordentliga kunskaper i matematik, fysik och programmering (just saying). Samtidigt kommer den ökade framfarten av automatiserade bilar leda till att typ majoriteten av alla transportjobb (taxi-, långtradar- och busschaufför mm) kommer försvinna.

Det här är vad jag läst andra forskare kommit fram till. Jag tror själv också att miljöbranschen kommer skapa mer jobb i framtiden, men faktum kvarstår att många, många jobb kommer försvinna och mycket färre kommer att komma till.

Varför då? Joo, tidigare i utvecklingen har vi kunnat gå från jordbruk till industrisektorn och sedan till servicesektorn och till kunskapssektorn. Men när AI och liknande system tar över en stor del av hur vi tänker och agerar inom våra arbeten, vad lämnar då kvar? Vi blir helt enkelt som hästarna blev när maskiner såsom traktorer fick sin framfart -> arbetslösa/inte mer eftertraktade, eftersom utbudet på mänsklig arbetskraft kommer minska för varje år som går.

 

Så jag vill bara uppmuntra alla föräldrar att i er tur uppmuntra barn att vilja utbilda sig. Kanske också att all form av vidareutbildning inom vuxenålder också borde uppmärksammas och satsas mer på. Samtidigt vill jag också göra ett litet utrop för att vi istället för att tänka "vad vill jag bli när jag blir stor?" börja fråga oss själva och andra: "vad vill jag/du göra under mitt/ditt liv?". Arbete kommer ha en helt annan form än vad den har idag under vår livsstid och jag tror vårt fokus på livet också kommer ändra mycket.

 

(En sidenote är också att jag tror att det måste ske enorma samhällsförändringar inom dessa tio år, eftersom jag själv också antar att inte varje människa, ungdom och barn har kapaciteter att utbilda sig så högt och krävande som många av de nya arbetsplatserna behöver, samt att det ändå inte kommer finnas jobb åt alla. Sedan är det ju otroliga problem att ens försöka överleva om man har kroniska sjukdomar (Se Lungan i Stormen). Men den diskussionen får bli till en annan gång...)

 

Men jaa, det var allt! Hälsningar från magisterbubblan :D

Om ni undrar någonting eller tycker att jag ska skriva mer om min avhandling och mina forskningar så är det bara att säga till (kanske gör jag det ändå, haha, men lite pepp är aldrig fel).

 

Den som är intresserad av mer läsning om det här så rekommenderar jag läser Oxfords publikation om teknik och arbete: LÄNK

 

Publicerad 15.03.2017 kl. 14:32

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...

cc - pixabay

 

Går allt lite för snabbt idag? Marknaden och tekniken utvecklas hela tiden, smarttelefoner som typ är obligatoriskt idag fanns inte ens för 10 år sedan, men ändå börjar jag bli mer och mer oroad.

Varför tycker jag att det börjar "gå för snabbt framåt" idag då? För mig känns det som att gränsen börjar gå när ungdomar idag, som borde vara mitt inne i tekniken, känner att de inte orkar eller hinner med. Ungdomar, som är de första att anamma nya saker, men som nu känner att det finns alldeles för mycket att hänga med och uppdatera sig med och istället blir stressade av tekniken. När tekniken börjar stressa mer än den hjälper, då anser jag att det börjar bli ett problem...

En annan sak är när man börjar tro att någonting som var vardag för 10 år sedan mer känns som typ 30, eller som att det var "väldigt länge sen". Idag finns det folk som försöker säga att feminismen inte längre behövs, fast vi är långt ifrån ett jämställt samhälle. Det var bara för lite mer än 100 år sedan kvinnor fick rösträtt och bara för kring 50 år sedan som kvinnorna började kräva att också få arbeta.

Vi har långt kvar till jämlikhet mellan könen, men på grund av den snabba utvecklingen så tror vi att våra samhällsystem också har uppdaterats lika snabbt. Men jag vågar påstå annorlunda.

Våra samhällsystem (och välfärdssystem) sackar efter.

Jag menar, redan idag så finns forskning som tyder på att hela samhället skulle må bättre om vi skulle arbeta mindre. Det skulle på många arbetsplatser bli mindre sjukfrånvaro, finnas mer arbetsglädje och arbetet skulle bli lika bra om kanske inte lite bättre. Vad är det då egentligen som stoppar oss?

Kanske är det lite avundsjuka, men oftast är det bara passivitet och rädsla för förändringar, även om de skapar otroligt positiva sådana. Och de som borde vara de som skapar dessa förändringar är också oftast de som lider minst av nuvarande system och därför inte vill förändra någonting. Vi borde vara aktiva och kräva förändringar, men istället har vi blivit passiva medborgare som bara accepterar det som alltid varit...

En annan sak är tanken på basinkomst och på att kanske inte alla måste arbeta med vad vi idag räknar som arbete, i framtiden. Forskning visar att nej, folk kommer inte bara lata sig framför datorn eller tv fast de får en basinkomst, och ändå så motarbetar sig människor det här.

Vi har bara lagt till en massa måsten, fast tekniken har hjälpt oss att minska på en massa måsten. Eftersom vi rör oss mindre borde vi på egen hand gymma och motionera istället, eftersom de flesta har bil så kan man också kräva att många måste åka hundratals kilometer per dag, fast det inte kanske gynnar någon. Idag ska man sedan också skjutsa alla sina barn på hobbier och förstås ha dem att gå en massa hobbier, man ska gå åtminstone en kvällskurs i veckan och även gärna vara aktiv politiskt och ideellt. "Tiden räcker inte till."

 

Vi har bara lagt till en massa måsten, men aldrig tagit bort några. Ska det vara såhär? Jag tycker det är dags att vi börjar ifrågasätta våra gamla och ouppdaterade samhällsystem och skapa nya att leva i, som fungerar i en mer miljövänlig, rättvis och välmående värld.

 

Vad tycker du?

Publicerad 13.01.2017 kl. 12:54

Jag tror på dig! (som vill bryta normerna)

cc - pixabay

 

Tänk hur svår det kan vara att vara annorlunda idag. Direkt man går utanför normen så ska man kritiseras. Var finns all uppmuntran? Jag tror att en stor del kan handla om att man själv också skulle vilja bryta sig ut men inte vågar, och istället väljer att attackera utbrytaren. Det kan också hända att normbrytandet är så nytt att man blir lite rädd för vad som ska hända om "alla börjar bryta normen". Var försvinner mina rättigheter liksom? Varför kan inte bara saker vara som de alltid varit?

För att samhället förändras - Och vi med det. Därför måste vi alla lära oss att acceptera normbrytningar, eftersom många normbrytare kanske faktiskt sitter på någon ny kunskap som det stora samhället inte ännu är redo att acceptera, eller väljer att öppna upp delar av det mänskliga sinnet som tidigare varit dold. Kanske det kommit upp ny forskning eller kanske åsikter har börjat förändrats.

Därför försöker jag hela tiden vara öppen och acceptera folk för deras försök att bryta sig ut ur någon slags samhällsnorm, kanske flera samtidigt. För mig är det en norm i samhället att det ska finnas socker överrallt. Jag, som gärna vill sluta ha socker omkring mig stöter hela tiden på kritik. På samma sätt så kommer jag dö inom 5 år om jag forsätter att följa en lchflivsstil. Bara för att man kring 70-talet kom ut med en falsk rapport om att det är fettets fel till alla välfärdssjukdomar. T.o.m TIMES hade år 2014 en framsida på smör där de tog upp att vi alla dessa år haft fel.

Men det är ännu för nytt. Onödigt att försöka försvara sig. Istället kan jag själv visa med gott exempel och inte kasta skit på andra i min omgivning som väljer att leva enligt andra värden än vad vissa samhällsnormer förespråkar.

 

Jag stöder och tror på dig:

... som inte vill äta socker

... som väljer att aldrig skaffa barn

... som känner att du inte passar in i tvåkönsnormen och som kritiserar hela tanken på "bara två kön"

... som satsar på annat än att bli "rik och känd"

... som väljer att avstå från flygresor för miljöns skull

... som väljer en brasch där ditt "kön" inte är i majoritet

... som väljer att bli vegan och sluta äta kött och mjölkprodukter för djurens skull

... som vill satsa på sånt som ger mer inneboende rikedomar än ekonomiska rikedomar

... som vill gifta dig/skaffa barn/leva utan fördomar fast du är tillsammans med en av samma "kön" eller har ett öppet förhållande

... som kritiserar arbetssamhällets uppbyggnad

... som väljer att leva ett liv utan plast

... som väljer att backpacka runt jorden istället för att bygga hus och stationera sig

... som väljer att avstå från alkohol och andra berusningsmedel

... som äter fett till frukost för att du mår bäst av det

... som väljer enkelhet mot ett liv med alla materialistiska rikedomar

... som väljer att skriva om någonting fundamentalt viktigt istället för "gossip" och kränkande texter som du kanske ändå vet får mer synlighet

... som väljer att inte alls skaffa en partner för att du mår bäst själv

... som väljer att kämpa mot orättvisor som hör till en norm i ett samhälle

 

...

 

Det finns många olika sätt att vara en normbrytare, och många är kanske inte så bra heller. Men jag tror starkt på normbrytare som värnar om medmänniskor, miljön, rättvisa, välmående och jämlikhet i samhället.

 

Det måste alltid finnas någon som börjar. Och jag vill i alla fall ge dig mitt fulla stöd! <3

 

 

Vilka normbrytare vill du ge ditt stöd åt?

 

 

Publicerad 10.01.2017 kl. 02:10

Att leva... och att dö

cc - pixabay

 

"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här."

 

Det var en fin begravning jag var på idag. Jag kände både värmen och sorgen i alla sörjande, samtidigt som jag kom att tänka lite extra på livet.

Jag tror man alltid börjar tänka lite extra på livet när man är på en begravning. Alla ska vi dö, och det blir på något sätt så verkligt när man är där i kyrkan. Samtidigt så känns den kristna traditionen vid begravningar som en otroligt fin stund och möjlighet att säga hejdå och finna frid.

För visst är det tungt. Min sorgeprocess efter morfars bortgång pågick nog i flera månader, och visst grät jag sådär spontant nu och då i nästan ett år efteråt. Visst gråter jag ibland ännu. Men fast vi gråter av saknad, så tror jag att alla som gått bort vill att vi ska fortsätta leva. Leva med deras minnen i våra hjärtan och en positiv tro på livet. 

Och precis som prästen också sa idag så lever vi en väldigt kort stund här på jorden. Det är inget som man kommer ifrån hur man än skulle vilja. Men det betyder inte att det inte skulle finnas någon poäng att leva. Det finns! Och det är just den tanken som uppstår i mig när jag är på en begravning.

Hur mycket en enda person har kunna påverka så många.  Hur många minnen en enda person har format och hur stor sorg den personen kan åstadkomma när det är dags för personen att lämna oss andra, och gå till den sista vilan.

 

Det är kanske där, just på begravningen, som jag förstår...

... hur viktigt det är att leva.

 

 

Publicerad 07.01.2017 kl. 21:40

Kläd- och köpstopp 2017 - Hänger ni med?

cc - pixabay

 

Jag försöker i år att faktiskt satsa på att leva miljövänligt och tänka igenom allt jag gör så jag blir mer och mer naturligt medveten om de val jag gör i livet och vilka effekter de kan skapa, positiva som negativa. Därför har jag också bestämt mig för att införa ett kläd- och köpstopp i år!

Mina regler är följande:

  • Inte köpa nya saker, endast begagnade.
  • Inte köpa nya kläder, endast begagnade.

 

Enklare än så är det inte!

 

Men såklart finns det många undantag, så här kommer dem:

Mina undantag (då jag eventuellt kommer i kontakt med nya saker):

  • Om en väsentlig sak/klädesplagg går sönder och det inte finns bra utbud på den begagnade sidan. I så fall är eko/miljövänligt/hållbart preferenserna.
  • Om jag får någonting i present (men tänker inte börja ha andra att köpa saker åt mig) eller om jag eventuellt köper en ny present (någonting nödvändigt i så fall).
  • Uppdateringar av gammal teknologi.
    • Kommer troligtvis att uppdatera min surfplatta och mobil eftersom båda börjar bli svårt att uppdatera och tröga. Ska se om jag framöver klarar mig med en mobil fast med större skärm istället.
    • Kommer också kanske att köpa en ny, ordentlig kamera - Förstås ser jag om det finns någon inte så gammal kamera begagnad först. Men vill börja ta mer bilder igen som jag kan lägga upp till bloggen.
  • Saker som har att göra med mina studier, såsom böcker, pennor mm.
  • Förstås alla livsmedel och hygienartiklar/ sjukvårdsprodukter köper jag nya och sådant som används upp och inte går att köpa begagnat, såsom ljus. 

 

Men alltså så kommer jag att undvika allt köp av nya kläder, inredningsprylar, smink och liknande (som jag ändå inte använder), smycken och extra krafs. Alltså försöka hålla en så minimalistisk konsumtion som möjligt och inte handla onödiga produkter bara för handlandet skull. Jag vet ju också att det inte är det som gör mig glad och lycklig, däremot så känns det mer betungande att bara äga mer och mer saker. Jag ska också försöka att fixa sånt som går sönder och inte bara slänga det direkt och även gå igenom mitt stuff och fundera om jag verkligen behöver det här.

För när man har mindre grejer, lever mer minimalistiskt - Så tror jag att man faktiskt lever lite mer.. <3

 

 

Tips: Se dokumentären "The True Cost" för inspiration och hjälp att hålla utmaningen. Finns t.ex. på Netflix.
Publicerad 07.01.2017 kl. 00:39

Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?

En ny forskningsstudie som heter "Origins of Happiness" säger det som jag flera gånger tagit upp här på min blogg: Lycka kommer från annat än pengar. "... social and psychological factors are more important to the wellbeing of individuals than income levels." 

Vi är fortfarande sociala varelser och det är också bland sociala relationer som många av våra bästa minnen finns. Hur mycket vi än älskar och lägger tid på en samling av t.ex glansbilder, porslinsgrisar eller andra materiella föremål så känner majoriteten av oss ändå en mycket större sorg över en förlust av en nära bekant, släkting eller en förlorad relation än en förlust över något eller några materiella objekt.

 

Och ändå verkar vi inte komma ifrån vårt stora fokus på materiella ting. Majoriteten av befolkningen i rika länder konsumerar alldeles för mycket för att det ska vara inom ekologiska (och kanske ibland även ekonomiska) begränsningar. Och inte blir vi nå lyckligare för det. I Storbritannien visade en forskning att befolkningen kände sig mycket ensammare och olyckligare ända sedan 1970-talet även om deras inkomst överlag fördubblades (Jackson, 2009).

 

Som tur så finns det människor som ändå börjar fatta det här. Som försöker kämpa mot konsumtionshysterin och istället leva ett mer minimalistiskt liv, med fokus på välmående, sociala relationer och/eller närhet och förståelse till naturen, de som varit före oss, de som kommer efter oss och nuet.

Men för flera har minimalism ändå inte kommit frivilligt. I Japan, där de inte haft ekonomisk tillväxt på länge, så har ungdomar vuxit upp med att spara sina pengar och inte konsumera dem. Många gånger pga att de faktiskt inte har några pengar att konsumera/spendera. 

Och det är också det vad vi börjar uppleva här i Finland/Norden/industriländerna. Mer och mer människor har inte råd att konsumera någonting extra. Medelklassen (som oftast varit den som uppehållit en tillväxt) försvinner mer och mer varje dag.

 

Så för många sker det här med minimalism ofrivilligt, men att frivilligt värna om mer minimalistiska värden kan faktiskt vara en riktigt bra sak. En minimalist värderar kvalitet framom kvantitet (vilket är väldigt bra för miljön) och även får mer harmoni i sitt liv när det inte finns så mycket materiella ting som stoppar individen. Många minimalister väljer att äga väldigt lite och istället fokusera på inneboende värderingar, såsom lycka, samvaro och vålmående.

Dessa frivilliga minimalister tror jag är en del av framtidens levnadssätt. Att kunna leva mer med mindre. Ha mindre ägodelar och ändå vara lyckligare än många av oss är nu.

 

Jag känner att jag dras till minimalistiska värden, även om jag är långt ifrån att kunna kalla mig en minimalist. Men jag känner hur jag mer och mer börjar förstå, att många saker jag äger inte är någonting jag måste ha. Jag försöker även koncentrera mig på de sociala upplevelserna när jag är med folk och inte fokusera på materiella ting. Redan det här känns mer harmoniskt.

 

Så fundera om dina materiella saker tynger dig mer än de hjälper och gläder dig. Kanske har vi alla fokuserat på helt fel saker? Kanske "lev mer med mindre" faktiskt kan få oss att bli lyckligare och mer harmoniska, samtidigt som vi påverkar miljön mycket mindre?

För lite mer tips om minimalism, läs den här FACT av Leo Babauta, en minimalist som också skriver en blogg jag brukar följa, Zen Habits (LÄNK).

 

 

TL;DR (too long, didn't read): Vi blir inte lyckligare av mer materiella saker. Social samvaro och psykisk hälsa är mycket mer viktiga för vårt välmående. Varför fokuserar vi då ändå inte på det? Kanske är det dags för oss alla att börja "leva mer med mindre" och kanske hitta oss själva på vägen?

Publicerad 18.12.2016 kl. 23:55

Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?


 

Godkväll alla! I dagens lucka ska jag prata om sinnesstämningar som en miljökämpe och en som kämpar för rättvisa måste ha. Jag har t.ex. inte alltid brytt mig om miljön. Jag började aktivt läsa om miljön och miljöproblem för ungefär 3 år sedan. Det betyder att det är ganska mycket information som jag tagit in på bara dessa 3 år. Det är rapporter efter rapporter och artiklar efter artiklar. Koraller som håller på att dö ut. Regnskogar som huggs ner. Havsvatten som förgiftas och plast, plast, plast överallt. Konsumtion överrallt och tillväxt i det oändliga. Man överröstas med fakta om hur jorden faktiskt mår. Steg för steg öppnar man ögonen och börjar se den verklighet som tidigare varit dold. Man ser bortom reklam och vackra bilder. Bortom söta hundögon och fluffiga kuddar. Och man känner...

Ja vad känner man? Sorg? Ångest? Ingenting?

Eftersom jag själv nu som då drabbas av panikångestattacker så kan jag säga er; Man gör ingenting. Det blir för mycket - Man stänger öronen och ser bort, eller suger in all information, men får så mycket ångest att man bara kan sitta i ett hörn och vänta på domedagen.

Så gjorde jag i början. Det kändes så mycket. Så övermäktigt. Hur ska lilla jag kunna göra någonting åt ALLT det här?

Men sedan läste jag en helt otroligt bra artikel, som heter "Känn inte klimatångest - Känn klimatvrede". Där berättar psykologen Marta Cullberg Weston att hjärnan är usel på att hantera hot som klimatuppvärmningen, och uppmanar oss att istället för att känna ångest, som är den första känslan som kommer mot, så borde vi bli arga istället. Känna vrede!

Och plötsligt har jag en känsla. En känsla som får mig att känna mig stark och fokuserad och som får mig att vilja göra en förändring. Som ändå känns helt som en rätt känsla att känna, som varken förminskar, förvränger eller ignorerar problemet.

Så varenda gång jag idag läser någonting om klimathotet så känner jag inte ångest mer eller väljer att sluta mina ögon... Jag väljer att öppna dem ännu mer! Jag väljer att läsa mig in på ämnet och ämnena och ta redan på saker som kan vara relevanta för mig för att kunna göra en förändring till det bättre. Och jag kan säga att det fungerar. Jag har aldrig känt mig så inspirerad och arg samtidigt i mitt vardagliga liv och ändå kunna fokusera.

 

Men det finns en till känsla som är otroligt viktig att inte glömma bort. Hopp. "Hoppet är det sista som lämnar oss" säger ju ett gammalt ordspråk, och det är riktigt sant. Man måste våga hoppas och tro att jag som enskild människa kan göra en förändring. Och ibland kan det kännas tungt. Men tänk tillbaka i historien. Tänk vad mycket enstaka människor har gjort och gör (på gott och ont). Ghandi, Martin Luther King, Malala... Och tänk vad mycket vi människor har åstadkommit tillsammans! Alla vaccin som utrotat och utrotar sjukdomar, resor till månen, upptäckter inom vetenskapen och alla minnen som vi människor skapar tillsammans.

 

Tänk att ett enda litet leende kan göra någon annans dag. Ett enda lite leende. Om det kan förändra en annan människa så finns det nog många sätt för mig att påverka människor och miljö runtom mig till det bättre. Och precis som att jag inte lärt mig piano över en natt som kommer jag inte heller att rädda världen över en natt. Men för varje dag kan jag välja att öva mer (piano)/lära mig ännu mer. Göra ännu bättre val. Våga påverka. Och aldrig ifrågasätta att det jag gör är för ingenting. Historien visar att vad vi gör påverkar vår framtid.

 

Jag vill inte bara sätta mig ner och få min framtid placerat ut för mig...

 

Jag vill skapa den! <3

 

cc - pixabay

 

TL;DR (too long, didn't read): Känner du ofta ångest över den globala uppvärmningen och de orättvisor som finns i världen? Det gjorde jag också, tills jag läste en artikel som uppmanade mig att känna vrede istället för ångest. Och plötsligt kändes allt mycket enklare. När jag är arg vill jag förändra och förändra är vad vi alla måste göra. Precis som Malala, Ghaldi och Martin Luther King så kan man som enskild människa göra en skillnad. Det gäller bara att vara tillräckligt fokuserad, vilket man enkelt blir när man blir tillräckligt frustrerad. Man agerar. Så våga tro på din och min möjlighet att påverka och agera!

 

"För ett miljövänligare och rättvisare 2017"

 

Publicerad 15.12.2016 kl. 21:40

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

cc - pixabay

 

Det stormar väldigt mycket i bloggvärlden just nu om psykisk ohälsa. Först, my point of view: Enligt mig så finns det ingenting negativt med att uttrycka sina känslor, även om det ibland är överdrivet med "Aaargh, jag blir så deprimerad av de här skoluppgifterna", fast personen säkert inte påriktigt blir deprimerad eller om någon säger "please, kill me" när de har en svår uppgift framför sig. Och då jag har själv både varit deprimerad och självmordsbenägen.

Men sen finns det viktigare saker att fundera på också. Ellen skrev ett väldigt bra inlägg ikväll där hon uppmanade oss att istället för att fokusera på "psykisk ohälsa som modeord" samt "vem som får eller inte får säga sin åsikt" (Läs HÄR, HÄR för lite briefande) så borde vi fundera på den riktiga elefanten i rummet (som jag kallar det), nämligen:

 

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

 

... och eftersom det här är en samhällsblogg, så tycker jag det absolut platsar in att diskutera kring. Så välkommen till mina samhällsreflektioner! (Och embrace yourself, det här är ett lååångt inlägg, men jag tror ni kan lära er mycket.) Med samhällsreflektioner så menar jag ju förstås åsikter, mina eller andras. Ingenting inom samhällsvetenskap kan tolkas som exakt fakta, men det finns många forskare som uttalat sig i det här och artiklar som nämner ämnet, vilket ändå kan tolkas som några slags källor.

 

Först (innan jag vill diskutera varför): Psykisk ohälsa har ökat och det handlar inte om en "trend". Jaa, vi har kanske blivit bättre på att mäta det och det har blivit mer vanligt att tala om det, men det är ett ständigt ökande fenomen och det måste tas på allvar enligt mig. I Sverige lider 1/4 av kvinnorna av psykiska besvär och lite mindre än 1/6 av männen av det. Det betyder i Sverige en mängd individer på 1,4 miljoner människor (!). Och det är bland de unga som de psykiska problemen ökat mest. Redan år 2014 så meddelade SHVS (studenthälsovårdsstiftelsen i Finland) att vart femte (1/5) besök till dem är pga psykisk ohälsa. Det tycker jag är oroande mycket. Åtminstone känner jag flera som drabbats av psykisk ohälsa, mig själv inkluderad, och jag är bara 22. Ska jag anta att varannan människa jag möter när jag är 50 antingen är utbränd, deprimerad eller har panikångest? För det känns som att utvecklingen går ditåt när det görs så lite.

 

"Rädsla, ångest, ensamhet och stress hör till de vanligaste symptomen
bland unga studerande."

 

Ofta blir jag ganska förbluffad. Märker ingen något mönster här? Är det ingen som faktiskt blir oroad över hur många som ändå mår dåligt idag? Gör vi ingenting?

Men för att förbättra och minska på den psykiska ohälsan så måste vi ju först ta reda på VARFÖR mer och mer människor drabbas av psykisk ohälsa. Och det är ingen enkel sak. En första googling på "varför - psykisk - ohälsa" gjorde mig inte mycket klokare. Statistik om hur många som lider av psyksik ohälsa och vad det är fanns det däremot massor av.

Om man tänker på hur mycket det talas om, i alla fall i mina kretsar, så är det konstigt hur lite det dyker upp på allsmäktiga google. Ändå så har jag redan själv, men den litteratur jag läst in mig på och de rapporter jag i mina studier tagit del av, börjar se vissa oroande orsaker till varför den psykiska ohälsan kan ha ökat...

 

Varför?

 

 

Jag vill sammafatta orsakerna till några större huvudfaktorer:
 

  1. Försämrad fysisk hälsa, aka, övervikt och fetma.
     
  2. Ökade inkomstklyftor och fattidom.
     
  3. Alldeles för osäker framtid och arbetsmarknad.
     
  4. För hårda krav på individen.
    1. Från skolan, föräldrarna och samhället tills kraven överförs på en själv.
       
  5. Individens felaktiga krav/tro på "hur man blir lycklig".

 

Det verkar finnas ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa, och övervikt ökar hela tiden idag. Om vi tänker på hur sociala varelser vi är och hur mycket det ännu är stigmatiserat med att "vara tjock" = en sämre människa, så är det inte svårt att förstå att ju mer överviktiga människor, desto mer psykisk ohälsa finns det i samhället. Övervikt ökar ju också risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och jag tror ingen blir lyckligare att veta av sådant heller. Det kan även göra vem som helst deprimerad att t.ex. försöka gå ner i vikt men inte få det att fungera...

Sedan är inkomstklyftor även ett stort problem. Speciellt eftersom de faktiskt har ökat otroligt mycket de senaste 100 åren (Piketty, 2013). Och om man funderar på det som Jackson (2009) t.ex. tar upp, att människor jämför sig otroligt mycket med varandra, så förstår man också att med ökade inkomstklyftor ökar den psykiska ohälsan. När mer och mer människor har tillgång till någonting som jag inte har, så blir jag nedstämd. Och när medier och internet visar hur vissa människor lever med sina otroliga mängder pengar, jaa, då blir många nog frustrerade och deppade.

Inom samma diskussion så är det också viktigt att ta upp att fattidom och social exkludering verkar öka den psykiska ohälsan. Osäker ekonomi stressar människor och skapar ångest. Och då kommer vi in på nästa punkt: Arbetsmarknaden.

Min magister kommer handla om arbetsmarknaden. Och en av mina orsaker varför jag vill skriva om det är just pga den ökade ångesten och stressen över framtiden, speciellt bland unga. Idag krävs det både mycket mer utbildning än vad våra mormödrar och farfäder behövde och arbetsmarknaden kräver också otroligt mycket mer. Idag ska du ha 5 års erfarenhet för ett "first-job" och ändå är det svårt att få fastanställning. Framtiden är osäker när AI och robotar börjar ta över en mängd olika arbeten och 9-5-jobben blir bara färre och färre. För att få jobb idag och i framtiden krävs det utbildning och kanske relativt hög sådan också. Ändå finns det många människor som inte klarar av så mycket studier.

Sedan så har jobben blivit mer som konsulttjänster i och med att mer och mer människor blir egenföretagare, där man själv är sin egen lyckas smed och där mottot alltid kommer bli: Ju mer tid du lägger ut på det här, marknadsföringen och att bli bättre, desto säkrare är det att du får en inkomst för det. Ingen ansträngning = Ingen inkomst.

Allt det här uppmuntrar ju till otroliga krav på individen, vilket är nästa punkt. Och dessa krav börjar tidigt. Redan i skolan så är "bäst" någonting man ska sträva efter och många föräldrar är också viktiga med att pucha sina barn till bra prestationer. Och allt det här är ju för att samhället kräver det. Vår kapitalistiska samhälle är uppbyggt på effektivitet och att enbart det bästa lönar sig. "Vill du bli något, så måste du kämpa för det!" (... även om du blir utbränd på kuppen...)

Och då kommer vi till den sista punkten. Eftersom vi alla vuxit upp i ett kapitalistiska samhälle, så har många också blivit hjärntvättade med att det är där vi finner lyckan, i samma mål som finns för att upprätthålla vårt kapitalistiska samhälle. "Konsumera mera så blir du lyckligare!". "Du är olycklig eftersom du inte äger den här saken som din granne äger.". "Om du arbetar mer så blir din chef glad och samhället ännu gladare." Bättre och bättre betyder lyckligare och lyckligare, och mer och mer saker, aka, högre levnadsstandard, gör oss lyckligare. "Ju mer projekt du har desto bättre." "Och kom ihåg att yoga, äta hälsosamt och socialisera. Då är du som lyckligast." ... Eller?

Vi har lärt oss att finna lyckan i helt fel saker. Våra och samhället krav för att bli lycklig fungerar ju inte. Obviously. Våra krav är ouppnåerliga och fokuserar på helt fel saker. Och det leder till att vi tappar tron på livet och tror att vi aldrig kommer kunna bli lyckliga...

Sedan, som bonus, så är det ju otroligt svår att uppfylla sina önskningar idag. Jobb tar upp en väldigt stor del av våra liv (för de som har jobb) och det finns inte mycket rum för hobbier och självuppfyllande verksamhet. Och därtill finns det då väldigt många människor som jobbar med jobb de inte tycker om. Bara för att de måste. För att klara av att leva.

 

Det här är vad jag tror är största orsakerna till att psykisk ohälsa har ökat så mycket. Samtidigt så kryper psykisk ohälsa ner till de yngre individerna, och då kan man nämna mobbning och brist på tillräckligt med psykologer samt brist på diskussion kring psykisk hälsa som bidragande orsaker.

 

Inget att det här kan med säkerhet kopplas till ökad psykisk ohälsa, men jag vågar tro att dessa faktorer ändå har en effekt, på oss och på samhället. Våra levnadsstandarder har aldrig varit så höga som de är idag och ändå mår vi bara sämre och sämre.

 

Jag skulle påstå att det då inte längre är fel på dig/mig
för att du/jag blivit psykisk sjuka.
Det är fel på samhället.
Och det krävs en ordentlig samhällsförändring för att ändra på det!

Publicerad 10.12.2016 kl. 00:21

 

Jasmine Nedergård / 22 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil. Utmanar mig själv att äta mer vegetariskt.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Augusti 2017

Små steg är också viktigaAtt ta tillvara vad naturen har att ge

Juli 2017

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namnAtt ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

Januari 2017

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...Jag tror på dig! (som vill bryta normerna)Att leva... och att döKläd- och köpstopp 2017 - Hänger ni med?

December 2016

Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?Lucka 2: Det dyrbaraste du kan ge bort är en del av din tid

November 2016

Ratatas lilla vinterlistaVad ska människan göra i ett fritt samhälle?

Oktober 2016

Aristoteles-vecka! Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrumJag ger dig en morgon... Du ger mig en hel dag

September 2016

Glädjetårar som kom tillbakaÅngestAtt varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt livIdéer flödar i min hjärna - men om alla vill jag inte värna

Juni 2016

Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...Jag skäms över mitt gymnasium... (Repost)

Maj 2016

Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Prestationsångest - En personlig reflektion"I'm a global citizen - Are you?"

April 2016

Hur ofta upplever vi att vi har makten att påverka nu för tiden?En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...BLOGGSERIE: Generation Y - DEL 2: "Vad vi kan lära oss av Bernie Sanders anhängare"BLOGGSERIE: Generation Y - DEL 1: "Varför vi måste utbilda oss!"#AmeliasWish

Februari 2016

”Ingen människa är lycklig om hon inte själv tror det.Varför vill jag vara annorlunda?