Bloggposter

Lucka 13: Att ge av sin tid är både meningsfullt och värdefullt

 

Glad luciadag på er alla! <3

Jag hade faktiskt möjlighet själv att delta i ett litet luciauppträdande med en kvartett från kören redan i tisdags och det var så otroligt kul och givande! För det första har jag inte deltagit i ett luciatåg på länge, så det var kul att faktiskt sjunga luciasången och konstatera att man nog kom ihåg den ännu. För det andra var vi ett så fint gäng och våra röster passade så bra ihop så det kändes också som att man faktiskt kunde koppla av medan man sjöng, och då tror jag man förmedlar ett mycket finare uttryck också på det sättet.

För det tredje var det så skönt att konstatera att det här behovet av att vilja "vara lucia", vilja synas störst och bäst av alla, inte finns mera i mitt liv. Jag har aldrig varit lucia och så länge jag kan minnas har jag alltid varit lite bitter över det här.

Men med åren, när jag själv blivit tryggare i mig själv, har jag märkt hur det inte gör någonting alls. Speciellt i en kvartett får du ändå briljera som enda i din stämma, vilket det i sig känns kul nog till exempel.

För jag har också märkt med speciellt musiken hur mycket man kan ge. Många gånger sysslar jag med musik för att kunna visa upp och glädja andra. Därför har jag varje år deltagit i körens Pro bono-uppträdanden till exempel (frivilliga, gratis uppträdanden för till exempel äldre), eftersom det känns så fint att ge, speciellt om jag just har tid. Tid att ge av mig själv och glädja andra.

Och när jag tänker på att ge åt andra är det inte det viktigaste om jag är lucia eller har de finaste solona i någon sång. Då räcker det om jag är med och ger min röst, bidrar till det otroligt fina som till exempel körsång kan ge.

 

 

Jag märker ju också att om man är med och ger, så får man också tillbaka så mycket. Till exempel har jag i höst fått glädjen att genom mitt sjungande glädja andra på några festligheter, och när jag faktiskt ger av mig själv till hundraprocent, så märker jag också att jag får hundra procent, om inte mera, tillbaka.

Jag har fått så många fina kommentarer i höst att det värmer mitt hjärta länge. Även på vårt luciauppträdande fick vi otroligt fina kommentarer som värmer i det här vintermörkret.

 

 

Vare sig man ger av sin tid via sitt jobb eller via sin fritid, vare sig man får betalt eller inte, så har jag märkt att det för mig är otroligt meningsfullt att syssla med att ge. För andra är det också väldigt värdefullt att det finns människor som orkar, vill och kan ge.

Och att ge kan också handla om att visa värdighet åt våra människor. Vare sig man har det fullt i familjen eller med olika projekt, så finns det alltid tid att ge ett leende åt sina medmänniskor, en fin kommentar eller om inte annat, en slant till en fin välgörenhetesorganisation.

 

 

Att ge är att få brukar man ju säga. Jag gillar det tankesättet, för jag har personligen erfarenhet att säga att det stämmer. Att ge med glimten i ögat och ett leende är bara bonus, och någonting jag själv varje gång också satsar på.

När jag ger av mig själv känner jag mig levande. Det gör mig lycklig. <3

 

bild: cc - pixabay

 

Det här var lucka 13 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 13: Var en modern lucia och sprid ditt ljus med solenergi!

 

 

 

idag kl. 17:18

Lucka 12: Tonerna som finns där för dig - genom hela livet

 

Vad skulle livet vara utan musik? Jag vet att mitt liv skulle vara så mycket tråkigare, och tommare. Jag skulle aldrig ha fått träffa de vänner jag känner idag utan musiken, och jag skulle aldrig ha fått leda en kör utan musiken. Jag skulle inte heller ha retat ihjäl min lillebrorsa med alla barnsånger som fanns när vi var små, men sånt hör ju till barndomen.

Musiken har funnits med mig hela livet. Den har stärkt de känslor som funnits. Har jag varit ledsen har jag lyssnat på sorgsna låtar och dränkt mig i dem. Konstigt nog har det ändå tröstat mig också.

Har jag varit glad så har jag lyssnat på glada sånger, och humöret har hållits kvar ännu längre än vad det annars kanske skulle ja gjort. Och kring julen så lyssnar jag på vacker körmusik och fina julsånger, så finner jag stämningen direkt. När jag ska städa lägger jag igång lite salsamusik eller zumbamusik och så är jag också i gång direkt. På fester så höjs också stämningen och humöret av några snapsvisor eller allsånger, alla gånger!

Jag har alltså märkt att musik är ett väldigt enkelt sätt att finna den stämning som man vill ha just nu.

 

 

Men musik kan också ge mening. Det kan bli en älskvärd hobby, eller ett väldigt kreativt yrke. Att lära sig ett instrument och öva på det stärker hjärnan. Att sjunga i kör sägs ju både förlänga livet och allt möjligt. Åtminstone minskar det stressnivån och höjer de positiva känslorna.

Så med allt det här så är det självklart att också musik kan finnas med i ett enkelt, hållbar och meningsfullt liv. Åtminstone finns det med i mitt, och det är jag lycklig över.

 

 

Hur gör man om man är totalt tondöv eller inte får ut någonting av musik? Då skulle jag säga att man ska testa andra kreativa saker, rita, måla, skriva, läsa. Det viktigaste är att vi alla är kreativa på något plan, då tror jag vi både kan finna lycka och mening i våra liv. <3

 

 

Det här var lucka 12 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 
Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 12: Res miljövänligare och upptäck ditt eget land!

 

 

igår kl. 23:41

Lucka 11: Ta hand om dig och det du äger

 

Jag har någon gång hört att man kan lära sig ganska mycket av en person genom att titta in i deras hem. Jag är till exempel en väldigt kreativ och kaosartad människa oftast, och det speglas också i mitt rådd i vår lägenhet. Kaos i hjärnan = kaos i huset.

När det känns som att jag behöver inspiration att städa upp efter mig, så brukar jag titta på några hoarders-program, alltså på människor som samlar sjukt mycket i sin lägenhet. Vissa hoarder kan också må väldigt psykiskt dåligt och därför inte orkat ta tag i saker och ting, och sedan har det gått överstyr. När jag ser på det inser jag att jag inte kan bli sån och börjar städa upp efter mig (det här är när det blir pinsamt råddigt i lägenheten).

 

Som ett berg av sopor? Nåh, int nu riktigt. Oftast är det bara mina kläder som ligger i högar i huset, mina noter som spridit sig ut över pianot, och allmäna pysselsaker om jag sysslat med det. Sen behöver vi ju inte gå in på hur många flikar jag brukar ha upp på datorn samtidigt, haha.

 

I dagens lucka vill jag därför komma med en välmenande uppmaning. För att kunna leva enkla och hållbara liv med mycket mening behöver vi ta hand om oss själva. Vi behöver värdera våra liv högt och inse att det går att skapa mening i varje människas liv, genom rätt inställning, men också genom att samhället finns till när man själv ramlar av linan.

 

 

Jag gick hos en psykolog då jag mådde dåligt, och det hjälpte mig enormt. Det finns också många människor som kanske inte mår jättedåligt, men ändå känner att det gnagar någonstans i huvudet. Då vill jag bara säga, kom ihåg att prioritera dig själv också. Att stressa och bli utbränd tidigt i livet (som jag känner många som drabbats av) är så sorligt.

jag brände också ut mig flyktigt där i gymnasiet, strax före jag började må riktigt dåligt. Jag har varit nära att bränna ut mig minst fem gånger också under min studietid och någon enstaka gång under min arbetstid. Och för varje gång intalar jag mig själv att det här är inte värt det. Och efter varje tung känsla så försöker jag se tendenserna, redan i god tid (minnesförlust, stress, trötthet, ångest, panikångest), och göra allt jag har i min makt för att inte behöver återuppleva dessa känslor och händelser.

 

 

Tillbaka till hoarders-programmen. För att kunna ta hand om sig själv (eller komma tillbaka upp på fötter) så tror jag också vi behöver inse vikten i att också ta hand om det vi äger och har. Att vi också tar hand om våra saker.

Man kan tänka det på två sätt.

Det ena är ur ett rent hållbarhetsperspektiv, att t.ex. reparera sin väska istället för att direkt köpa en ny. Det är väldigt hållbart och ett konkret sett att ta hand om de saker man äger. Det andra sättet är att vara medveten om vad du äger. Att du till exempel innan jul vet var alla julgardiner finns. Eller att du samlar alla viktiga dokument i en skild mapp, tills den dag kommer då du några av dessa papper och direkt kan ta fram den här mappen (kan ju också vara digital!). Det här minskar otroligt mycket stress, och genom att också helt fysiskt ha mindre saker i sitt hem så blir man också mera rofylld, då de saker man äger och har, har en betydelse i ens liv och ger en mening.

 

 

Man skulle säkert kunna skriva mycket mer om det här ämnen, men jag tror jag stannar här.

Det viktigaste jag vill förmedla är för att hitta ett liv som känns enkelt och hållbart och fyllt med mening så behöver vi ta hand om oss själva, men även tänka på att vi också behöver ta hand om våra saker. <3

 

 

Det här var lucka 11 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 11: Måste vi äga allt?

 

11.12.2018 kl. 23:13

Lucka 10: Tänk stort även om det lilla - då är du aldrig ensam

 

Jag och min fästman håller för fullt på att köpa hus i Österbotten. Det är på en ö relativt långt borta från städer och samhällen. Långt borta från stora politiska beslut och även katastrofer.

Ändå kan jag på denna lilla ö tänka globalt. För vart jag än flyttar så tar jag med mig min identitet. Min identitet som en global medborgare.

 

Jag skrev om att vara en global medborgare första gången i ett inlägg 2016.

Då beskrev jag identiteten såhär:

 

"En global medborgare stänger inte in sig bland det lokala, varken enbart inom den egna familjen, kulturen, kommunen eller landet. En global medborgare har hela världen som sin granne - och agerar sådant. En global medborgare vill hjälpa människor och natur som hon aldrig har träffat på eller kommer att göra. En global medborgare ser det som sin plikt och passion att göra världen till en bättre plats tillsammans med andra.

En global medborgare förstår kraften i att kunna sträva efter ett gemensamt mål. En global medborgare inser hennes egen kraft att påverka människorna runtom henne och har hela jorden som sitt mål. En global medborgare är aldrig ensam, eftersom hon har hundra tusentals andra människor kring hela världen som också kämpar för samma mål som henne."

 

 

Det finns många fina ord i den här texten. Exempelvis om att man som global medborgare inser sin egen kraft att påverka, vilket kan vara väldigt kraftfullt att tänka, samtidigt som en global medborgare också aldrig behöver tänka att hen agerar ensam, eftersom man vet att det finns hundra, tusentals andra globala medborgare som försöker göra världen till en bättre plats, kanske till och med på andra sidan jorden. Att känna att man har ett mål i livet, tillsammans med andra, det skapar absolut handlingskraft i mig och håller mig också borta från passivitet och nedstämdhet.

 

 

Genom att flytta ut till en liten ö i Österbotten senare i livet, med en vilja att stanna där, så kan det kanske kännas svårt att tänka globalt, men då är det viktigaste man kan tänka att man:

"tänker globalt - och agerar lokalt"

 

Det betyder att man har sina mål färdiga. Man kanske vill göra världen till en bättre plats. Lokalt kan det betyda att man är med i föreningar och skapar ett glatt kulturliv för invånarna. Man kanske väljer att börja syssla med miljövänliga frågor och öppnar upp dessa för de andra invånarna. Det goda man gör eller försöker göra kanske sprider sig sen till nya människor, och plötsligt har man skapat en liten våg av rörelse, från sitt eget hem.

Idag, då de flesta idag har internet, kan man till och med agera globalt var man än befinner sig och påverka andra på det sättet. Då är det bara att som jag, kanske börja blogga, eller skapa ett fint instagramkonto, eller börja vlogga, eller varför inte gå med i en massa inspirerande grupper på nätet?

 

 

Det viktigaste som jag har funnit med denna identitet är just känslan av att jag är med i något större, och att jag inte är ensam. Känner jag mig lite deppig eller nere så kan jag tänka på det här, och direkt finner jag en kraft att vilja påverka igen.

Dessutom känns det här meningsfullt. Att tänka att man till och med när man köper ett ekokaffepaket i affären, vet att man globalt gör ett bra val.

Det låter en sova gott om nätterna.

 

 

Det här var lucka 10 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 10: Våga vägra plats - plats förstör våra hav!

 

 

 

10.12.2018 kl. 22:48

Lucka 9: Den magiska naturen

 

Jag tyckte om biologi i skolan. Jag tyckte också om matematik. Men samtidigt har jag alltid varit en drömmare. Jag har inte riktigt velat lära mig allt om hur allting fungerar, (vilket jag i skolan yttryckte det som att jag inte tyckte om fysik t.ex., haha).

Jag har istället velat ha kvar lite mystik hos mig, speciellt då det handlar om naturen runtom mig.

Naturen har alltid varit lite extra helig för mig. Det är någonting med att det i naturen, i skogen, i vattnet finns så mycket liv, men helt andra liv än vad vi människor lever.

Det finns också så många ljud, så många dofter, och så vackra ögonblick som man kan uppleva i naturen. Samtidigt så speglar naturen årstiderna och blir så symboliskt det kan vara, med hela livets cykel i ett.

 

 

För mig är naturen viktigt för att jag ska kunna leva ett hållbart, enkelt och meningsfullt liv. Från naturen finns det mycket hållbart att finna, samtidigt som naturen är väldigt enkel att ta till sig. Och det är någonting med hela helheten, att få vistas ute i naturen, som skapar så starka lyckorys inom mig.

Och jag märker hur vi är fler och fler som faktiskt vill värna om naturen. Som förstår att den har en viktigt plats att ge i ett hållbart samhälle. Det gör mig så otroligt glad!

 

 

Det finns hur mycket som helst att säga om naturen, men inte kan vi ju berätta allt såhär via sociala medier?

Då förstör vi ju det mystiska och fina med naturen.

Jag tror ni alla förstår vad jag menar. Vi är många som vet hur härligt det är att låta naturen ha en plats i sitt hjärta och i sitt liv. Och om du inte ännu känner att du tagit till dig det naturen kan erbjuda, då säger jag grattis, för du har mycket magiskt att få upptäcka.

Jag känner också att jag har en massa att kunna upptäcka i naturen, och det gör mig både ivrig och glad. Egentligen tror jag att ingen på den här jorden har upptäckt allt, så vi har alla mycket magiskt att få uppleva i våra liv ännu.

Vad kul!

 

 

Det sägs att man borde bli vuxen någon gång. Men att bli vuxen behöver inte betyda att man måste sluta uppleva magiska ögonblick.

Jag vill uppleva magiska ögonblick hela livet, speciellt i naturen. Det känns rikt och meningsfullt för mig.

 

 

Det här var lucka 9 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 9: Vikten av att köpa närproducerad och ekologisk mat

 

09.12.2018 kl. 23:58

Lucka 8: Kärlek åt oss själva!

 

Jag tycker om att ge av mig själv. Ge av min tid. Sprida min glädje. Jag är också ganska bra på att ta emot glädje av andra. Ta emot fina kommentarer och positiv feedback som jag får, och kanske viktigast av allt, glädjas av dessa kommentarer och tankar som andra ger mig. De ger mig energi att fortsätta med det jag tycker om, och gör mig också till en lyckligare människa. 

 

 

Jag upplever att många människor är ganska duktiga på att ge. Många säger också att de tycker så mycket om att ge åt andra. Men hur många av oss är duktiga på att få? 

Hur ofta vill vi inte bara säga: "Nej, inte ska jag ha någonting". "Tycker du att jag gjort god mat, nåååh, det är nu bara det gamla vanliga". Men hur påverkar det vår självkänsla? Vår förmåga att tro på oss själva?

 

 

För även om vi alla mår bra av att ge, som jag har pratat om i tidigare luckor, så är det viktigt för vår mentalitet, för vårt välmående, och för vår psykiska hälsa, att faktiskt kunna ta emot det positiva som riktas åt oss också. Att inte rikta vårt tänkande för mycket på den enda negativa kommentaren om en sak som vi gjort, då det fanns 70 positiva kommentarer om den här saken. Det tror jag.

Må det vara ett uppträdande, en kaka man bakat, eller en tröjja man stickat. "Ååh, vad fint du sjöng!". "Ååh, så god kaka du gjort, du är nog så duktig på att baka". "Ååh, har du lagt ner såhär mycket tid på den här stickade tröjan, åt mig?".

Hur svarar man på en sådan kommentar? Ser vi skillnaden på "Nej, nu överdriver du bara!" och "Tack, det var snällt sagt av dig!". Om ni testar att säga de här svaren högt för er själva, vilket tror ni den andra människan uppskattar mera, och vilken tror ni att ni själv mår bättre av att uttrycka? 

 

 

Vi vill så gärna inte vara till besvär och istället för att ta emot en positiva kommentar till våra hjärtan så nedvärderar vi ofta oss själva.

Men vi är alla värdefulla. Vi är alla värda att ta emot den positiva kommentaren som vi får av andra. När någon ger mig en positiv kommentar så försöker jag så bra jag kan att ta in den i mitt hjärta. Sedan ligger den där och lyser upp min dag, den värmer även om dagen senare kan komma med stress och plötliga moment. Och jag säger också alltid "tack". Har den andra tänkt så mycket på mig och mitt välmående att den vill ge mig en positiv kommentar, ja då är "tack" det minsta jag kan säga tillbaka. Det räcker, men det är också så otroligt viktigt att vi faktiskt tar till oss det goda som ges åt oss.

 

 

Tyvärr finns det ju ibland ingen som kan ge den där positiva feedbacken. Den där som man skulle behöva och borde få, lika mycket om man städat upp hela sin garderob helt själv i sin lägenhet, som om man varit den drivande kraften att få igenom ett viktigt kommunalt beslut. Både när det är riktigt litet och riktigt stort brukar de positiva kommentarena av andra utebli.

Och då är det också så viktigt att vi ger kärlek åt oss själva. Att vi ser oss själva och säger "Det där gjorde du bra!". 

På samma sätt som en kram värmer så räcker också en positiv kommentar långt. Även om den här positiva kommentaren kommer från oss själva.

 

 

Så låt oss se de positiva kommentarerna vi får. Ta kommentaren till ditt hjärta, och låt det värma din dag. Och är du helt ensam, eller upplever att du inte får den feedback som du förtjänar, gen den då åt dig själv. Du äger! Du är bäst!

Så gör jag för att öka min självkänsla, vilket också gör mig lyckligare i längden. 

 

 

Det här var lucka 8 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 8: Kläd- och modeindustrins mörka sida - Vet vi vad som händer?

 

 

08.12.2018 kl. 23:31

Lucka 5: Det bästa sätten att minska sin klimatångest och allmänna miljö- och samhällsångest - och samtidigt stressa mindre

 

Jag var inte ett miljömedvetet barn. Inte heller i tonåren var miljön någonting jag funderade mycket på. Men sen började jag studera och våren 2014 gick jag en grundkurs i ekologisk ekonomi. Det var starten för hela mitt miljömedvetande.

Jag började läsa på, lärde mig mer och mer om miljön och klimatet, men fick samtidigt mer och mer klimatångest. Varenda gång en ny artikel om miljön dök upp framför mina ögon blev jag mer om mer ledsen och nollställd.

Allt är slut, över, finito.

Men så läste jag plötsligt en artikel som handlade om att byta ut ångesten mot vrede istället. Jag är väldigt sällan en arg människa, men jämför man dessa känslor så märker man att ångest förlamar ens tänkande, medan vrede ofta fungerar som en vilja till agerande.

Och på det sättet föddes en ny kraft inom mig, en kraft att förändra och att påverka. Att faktiskt bli arg på någonting gör att jag snabbt finner den där kraften att bara säga "jaha, är största delen av all hämtmatkyckling från Thailand eller nåt annat land, jaa, då får det bli slut på det".

Man måste inte gå "all in" från början om man inte vill det eller om ens livssituation hindrar det, men med hjälp av lite arga känslor så blir besluten i alla fall mycket enklare att ta.

 

 

Så kanske man börjar sopsortera lite och känner sig glad i själen. Men så plötsligt slår den stora bomben ner, ditt köttätande påverkar mera än all sopsortering du försöker syssla med. Och så är man där igen, klimatångesten.

Men här har jag också hittat det ultimata sättet att minska sin ångest gällande klimatet (men det går också att tillämpa på allmäna samhällsfrågor).

Börja läsa på.

 

cc - pixabay

 

Arbetar man igenom den första chocken av att många delar av ens världsbild faller i bitar då man lär sig om att typ alla chokladaskar innehåller palmolja som förstör regnskog, eller att det typ kommer vara omöjligt att fixa om flygbranschen att gå på biobränsle, jag då hittar man plötsligt ett lugn.

Ny information om klimatet och miljön lamslår mig inte mera. Jag väljer att reagerar på två sätt: Med lite vrede som leder till att jag kanske aktivt väljer att prioritera annorlunda i livet, eller genom att tänka den positiva tanken "det är hemskt det här, men tur att man skriver om det så öppnas flera människors ögon för dessa orättvisor och så kanske vi får mera förändringar till stånd".

Genom att läsa på fattar man också att prioritera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Det här minskar absolut stress som har att göra med att man vill göra smarta klimat- och miljöval, men inte vet vad man ska göra.

Det viktigaste man kan göra för klimatet t.ex. är att flyga mindre (eller inte alls), äta mindre kött- och mjölkprodukter (eller inte alls), se över sin konsumtion och satsa på hållbarare lösningar i hemmet.

Men får man ett nyköpt pussel till födelsedagspresent, som varken är eko-certifierat eller liknande, så behöver man inte skapa en miljöångest inom sig och t.ex. tacka nej till presenten.

Äter man till största delen vegetariskt men plötsligt befinner sig på en plats där det bara finns en grillad korv en sommarkväll, då kanske klimatångesten inte behöver dyka upp där och då. Kom ihåg att det är de stora helheterna som räknas, inte de enstaka tillfällena.

Många saker här i livet handlar om att prioritera, det gäller också miljön.

Satsa på de saker du vet du kan förändra, acceptera de saker du inte kan förändra, och kom ihåg att alltid föregå med gott exempel.

Genom att tänka såhär mår jag som bäst, samtidigt som jag satsar på att vara miljömedveten istället för att ducka under all fakta och liknande som dyker upp i mina flöden. Det lyckas inte alltid, men det är absolut de bästa sätten ändå för att jag ska ha så lite klimat- och miljöångest som möjligt.

Kanske det också hjälper dig? :)

 

 

Det här var lucka 5 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 5: Släng inte mat!

 

 

 

 

 

 

05.12.2018 kl. 14:34

Lucka 3: På vintern blir jag - på sommaren är jag

 

 

Jag har försökt många gånger i mitt liv att göra intellektuella saker på sommaren. Vi talar om att lära mig ett nytt språk, läsa till studenten, skriva gradu... Alla gånger har det misslyckats.

Och eftersom det nu hänt så många gånger har jag börjat analysera mig själv om orsakerna varför det här inte verkar fungera.

Jag har kommit fram till att vi inte har så lång sommar i Finland och att den lilla tid man har, med kanske lite ledighet inräknat, faktiskt behövs för att man ska orka resten av året.

Därför har jag faktiskt lärt mig nu av mina misstag och istället skapat en ny livsfilosofi som jag vill dela med mig av ikväll för min tredje lucka.

 

 

Livsfilosofin är enkel:

 

På vintern blir jag - på sommaren är jag

 

Vad betyder då det här? Det betyder att jag aktivt på sommaren väljer att bara njuta av nuet och det jag lärt mig hittills och tar in dagen som den kommer. Jag försöker njuta av solstrålarna, passa på att umgås med nära och kära och spendera mycket tid i naturen, antingen som promenader eller genom att simma eller liknande. Jag kanske testar någon ny "sport" såsom att paddla eller klättra, ser på sommarteatrar och lagar god mat.

Jag kanske läser någon mysig bok, MEN, jag läser inte facklitteratur, börjar med någon intellektuellt ny krävande hobby, eller börjar snöa in mig på något nytt samhällsområde. Man kan kort säga att jag aktivt väljer att inte växa som människa.

Jag tar paus, och bara är. Jag andas. Jag existerar. Men inte mycket mer.

 

 

Men sen! Direkt hösten börjar brukar jag känna en energi som strålar om mig. En energi att lära mig någonting nytt, att växa som människa. Den här energin är så enklare att få fram då man aktivt tidigare valt att inte försöka göra så mycket under sommaren.

Hösten brukar absolut vara den mest produktiva tiden för mig. Sen skulle jag inte säga att energi strålar om mig under hela vintern, men däremot kan man tänka vintern och våren som en årsid då man "jobbar bakom kulisserna". Det är då man gottar ner sig i nya ämnen, tittar på intressanta dokumentärer, lär sig nya saker.

Allt detta kan man sedan under sommaren visa upp och använda sig av. Kanske är det nya klänningar som man sytt som man äntligen får använda. Kanske man har läst på hur det är att odla sallad och testar det för första gången.

 

 

Jag är ingen rutinmänniska. Men helheter gillar jag. Och att bygga upp livet i en "vara"-del och i en "bliva/lära"-del skapar i alla fall lugn i mig och då känns det också mer okej att sedan faktiskt kunna njuta av sommaren och utnyttja höstens energikraft till max.

För att inte bli utbränd så måste man lära sig att vila tillräckligt mellan varven, och det är precis vad den här typen av filosofi hjälper mig med.

Det kallar jag hållbarhet.

 

 

Det här var lucka 3 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016: Lucka 3: Konsumtion och reklam för barn - "Jag vill ha!"

 

 

 

03.12.2018 kl. 23:10

Lucka 1: Om du måste välja - välj ett leende

 

Hur djupt i mörkret jag än var en gång så slutade jag aldrig le. Och trots alla mina komplex för mina tänder har jag ändå valt att le med tänderna framme de flesta gånger i mitt liv. Bild på mig från Egypten för ungefär 10 år sedan.

 

En av de starkaste minnesbilderna jag har av min morfar är att han var en glad människa. Alltid med ett leende på läpparna på alla bilder och ofta på ett bra humör.

Det här är någonting som jag tror att jag fått ärva av honom, och också någonting som jag är otroligt tacksam för i mitt liv.

För jag har alltid var en glad och speciellt skrattglad människa. När jag var yngre fanns det till och med människor i min närhet som störde sig på att jag var så glad hela tiden. I den här åldern får jag ofta också höra en enda återkommande fråga: "Hur kan du vara så glad hela tiden?".

 

 

Ofta brukar jag svara någonting om att jag en gång levde med återkommande självmordstankar och att varje dag som jag känner mig psykisk frisk är en dag att vara glad för. Samtidigt så var jag ju också glad och skrattade ofta när jag var yngre. Så kanske kommer det från min moffa, kanske inte.

Egentligen skulle jag vilja ställa en fråga tillbaka åt alla dessa människor som undrar: "Varför skulle jag inte vara glad hela tiden?".

 

Bild: Martina Uthardt <3

 

Det finns så mycket man kan vara tacksam för. Jag är tacksam för min partner, min familj, mina vänner, att jag får bo tryggt i Finland, att vi har råd att handla mat, och speciellt ekologisk mat, att människor runtom mig tycker om mig.

Många dagar behöver man inget annat än vara tacksam för vädret, om det är soligt eller är första snön på gång. Eller tacksam för stunden, en mysig promenad med en vän eller lite gosande med hunden.

 

 

En sak är säker här i livet, förutom att vi alla kommer dö någon gång: Varje dag som vi vaknar, kan vi välja hur vi vill möta dagen, hur vi vill möta våra medmänniskor och hur vi vill möta de utmaningar vi står framför.

Varje dag har jag vaknat, och valt att möta allt detta med ett leende.

 

 

Och jag kan berätta att det ger mig otroligt mycket mening i mitt liv. Och otroligt mycket med styrka också! Att leva ett liv med positiva och glada tankar får mig att varje dag kunna vara lycklig. Varje dag ser jag hur andra människor runtom mig också blir gladare när jag möter dem med ett leende.

Och det viktigaste av allt: Ett leende är alltid gratis. Dessutom är det precis som med kärleken någonting som bara blir större och bättre ju mer det sprids. Jag själv känner mig alltid mycket gladare när jag ler, det håller upp humöret, håller mina tankar positiva och minskar min stress.

 

 

Att le hjälper mig speciellt när jag ensam att känna mig mindre ensam. Det hjälper mig att minnas goda stunder och njuta av dagen.

Men det är när man ler i sociala situationer som man kan skapa en attitydförändring, både hos sig själv och andra.

Så var du än befinner dig just nu, testa på att le en stund. OCh varför inte testa på att le mot en bekant, eller kanske till och med en främling? Jag lovar att världen kommer kännas som en mycket bättre plats redan då.

 

Så länge jag lever kommer jag också sträva till att leva ett liv så jag ständigt fortsättningsvis får höra frågan: "Hur kan du vara så glad hela tiden?".

 

Livet är kort och vi måste ta vara på de stunder vi har. Le medan du kan - det kan sprida ljus och hopp även i de mörkaste stunderna. <3

 

 

Det här var lucka 1 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

BONUS: Julkalender 2016 - Lucka 1: Skippa fulchokladen!

 

 

01.12.2018 kl. 10:00

Jag är inte ensam mera - jag är en del av en stor omställning!

cc - pixabay

 

För att inspireras till en hållbarare och miljövänligare livsstil är jag med i många facebookgrupper som har just hållbarhet och miljö som fokus. Jag är bland annat med i facebookgrupperna (länkar till fb-grupperna) "miljövänligare vardagsliv", "frivillig enkelhet - mer med mindre", "plastbanta", "klimatnyheter" och omställningsgrupper såsom "omställning Sverige" och "omställning Finland".

Jag diggar dessa grupper väldigt mycket, för de får mig att känna mig mindre ensam i min vilja att sträva till ett hållbarare liv. Men samtidigt så brukar det också ibland uppstå väldigt hetska debatter, speciellt mellan veganer och lantbrukare, och det gör ju ingen glad. Många inlägg har också varit väldigt negativa och anklagande, och det hjälper ju inte oss att vilja bli mer miljövänliga.

Så på något sätt har många inlägg i dessa grupper ändå fått mig att igen känna mig ensam, eftersom jag hellre vill vara del av en positiv samhällsförändring och många grupper inte riktigt håller måttet.

Men så länkade plötsligt en vänlig människa till en nystartad facebookgrupp, som vill fokusera på att agera NU och på att sprida budskapen på ett korrekt och inspirerande vis:

Klimatklubben

 

Och plötsligt är jag inte ensam mera!

Klimatklubben har allt jag inte visste jag ville ha (låter som nån uppmuntran till masskonsumtion, haha, men jag är påriktigt ivrig!): den har peppande människor, människor som direkt länkar och agerar genom att skicka mail och sprida ordet till kollegor och vänner, människor som ställer genuina frågor och uppmuntrar andra att dela med sig av sina goda erfarenheter om saker och ting och det bästa av allt, människor som diskuterar samhällsförändringar, framtidsvisioner, på ett positivt vis!

Dessutom lär jag mig en massa nya saker då utbildade människor tar tid att skriva långa inlägg för att försöka hjälpa oss andra på traven, såsom experter inom plaståtervinning, beteendevetare som förklarar klimatångest och mycket mer.

 

 

Ååh, jag är så ivrig! Ifall du inte färdigt förstått det här så rekommenderar jag alltså starkt den här gruppen för dig som vill få positiv energi för att bli mer hållbar och miljömedveten. Jag vet ju inte om det här bara är en honeymoonfas av den här gruppen, men åtminstone blir jag just nu glad av att spendera tid där och läsa inlägg, och jag hoppas förstås att gruppen kan hålla sin positiva "we can do it"-känsla länge ännu framöver.

På något sätt känns det faktiskt som att gruppen i sig blev en egen gräsrotsrörelse, en egen omställningsgrupp, som jag hade lyckan av att hitta! Och bland alla negativa rapporter om klimatets påverkan, så ger den här gruppen mig faktiskt oändligt med framtidstro.

För tillsammans är vi starka!

 

 

Jag ska göra så gott jag kan Ghandi!
26.10.2018 kl. 00:49

Vad behöver jag egentligen i livet?

 

På måndag börjar en ny vecka. På måndag är det också första oktober. Början på någonting nytt om man vill. En ny hobby, ett försök att äta mindre socker, börja skriva gradu... Så brukar i alla fall jag tänka när jag ser ett tillfälle i kalender, för så fungerar jag helt enkelt.

Men sen så läser jag om Jan Backman som lämnade allt för att segla på sin båt Henrietta. Om hur det farligaste som kan hända i livet är att man dör, och "det är ju inte så farligt", och om att vilja leva med ett så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt, komma närmare naturen, och med det också, livet. Om att våga. ta. steget.

Och om dessa två klockrena citat av Jan Backman:

 

"Livet handlar ju om val som vi gör"

 

"Det är ju så att vi inte behöver så mycket annat än kärlek, medmänsklighet, god mat, bra vatten och ett ställe att vara på"

 

Och jag börjar ingen fundera vad jag behöver i mitt liv.

För nog är det ju konstigt hur få av oss som på något sätt uttrycker en vilja i att leva ett lugnare liv. Ett liv bortom storstadens gator och oljud och damm. Ett liv med kanske lite mindre inkomst, men desto mera livsglädje.

Allt är så förutbestämt i det här samhället, eller åtminstone hör jag inte folk uttrycka så många andra vägar. Jag tror till exempel många människor egentligen skulle vilja jobba mindre, men på något sätt tror de att deras liv skulle bli sämre utan två södernresor varje år, utan att vart annat år uppdatera mobilen och utan att kunna köpa en massa dyra presenter till sina barn.

Men tänk om man kan hitta en mening i livet bland vågorna, bland mossan i skogen eller ute på de gröna fälten. En mening i livet i hemmets inte gråa utan färgglada vardag.

 

För vad behöver jag i mitt liv?

 

Jag behöver mat på bordet, men det betyder inte att jag måste äta ute på restaurang ens en gång i veckan eller köpa en massa stora köttbitar varje vecka. Jag behöver ett ställe att sova i, men det behöver varken vara ofta i ett hotellrum eller i ett stort egnahemshus på över 300 kvadratmeter. Jag behöver också ett fortskaffningsmedel, men jag måste inte ha både en stor båt, en snöskoter och en fyrhjuling utöver en helt vanlig bil, som tar mig från A till B. Jag behöver också kläder och många olika saker, men de behöver varken vara nya eller dyra.

På något sätt så behöver jag ju också hitta en slags mening i livet. En vilja att leva helt enkelt. Skulle vara lite svårt annars.

För att kunna ha det här är ju ett jobb en lösning att titta närmare på. Åtminstone i det samhälle vi just nu lever i, om man inte vill eller är tvungen att leva på bidrag. Och jobba är ingenting jag är emot, egentligen. Jobb ger både mig och många människor en orsak att stiga upp på morgonen, en rutin i vardagen och en möjlighet att träffa andra människor.

Men jag kommer aldrig vilja ha ett jobb som tar över mitt liv. Hur bra jobbet än är så behövs den där friheten. Friheten i att ibland bara lägga sig ner i gräset eller gå en väg som ingen annan sagt att man ska gå.

Som Jan här så härligt säger i artikeln så handlar ju livet om det val man gör. Och man har ju också bara ett liv. Så det känns ganska viktigt att faktiskt redan nu fundera vad jag behöver och vill göra med mitt liv.

Och jag kan redan nu konstatera att jag kanske inte ens behöver så mycket. Jag har en stor vilja att leva ett ganska enkelt liv och jag tror att ett sådant enkelt liv också kan vara hållbart, både ekonomiskt, ekologiskt och socialt.

Man måste bara bestämma sig, att nu gör jag det här. Nu har jag funderat ut ett mål som jag vill sträva till och även om jag glömt bort att plantera trädet tidigare så ger morgondagen mig alltid en ny chans.

 

 

Imorgon är det måndag, det är 1 oktober. Det är en start på någonting nytt.

Dags att så ett frö.

01.10.2018 kl. 00:54

Sluta följa mig på instagram!

 

Följer du nära människor i ditt liv på sociala medier även om deras bilder/inlägg inte intresserar dig alls? Gör dig själv då en stor tjänst och sluta följa dessa människor.

Jag kom att tänka på det här när jag öppnade instagramappen för första gången på länge. Jag möttes av fina bilder på smörgåsar, smoothiebowls och solnedgångar. Samtidigt märkte jag att de flesta av dem inte bidrog någonting till mitt välmående. Egentligen blev jag mera arg, för jag började fundera hur länge det tog att ta den där frukostbilden och hur kaffet säkert hade svalnat innan man började dricka det.

Jag började också tänka på att ingen åt såhär för ens 10 år sedan, men nu, när de sociala medierna tagit över våra liv, måste alla maträtter kunna placeras i vilket matmagasin som helst. Ingen vacker solnedgång får gå förbi utan att vi måste ha bild på det och dela det med alla våra nära och kära (och även okända människor).

För att inte tala om att bakom den där selfiebilden finns det säkert minst 10 bilder som inte blev publicerade. Raderar vi de andra bilderna, eller fyller de bara upp vårt eget bildarkiv?

Men den stora reflektionen kom alltså när jag märkte hur många av dessa bilder som bara var "oljud" (översatt från "noise") i mitt sociala medieflöde. Som inte ledde till någon känsla, någon inspiration, utan bara var en random bild av en random människa i en random miljö.

Och jag tror inte jag är ensam med att följa människor som inte egentligen bidrar någonting till mitt liv.

Så jag bestämde att det får vara slut på det här nu!

Så mycket tid som vi alla lägger på att surfa igenom bilder och texter på våra sociala medieflöden. Så mycket tid som vi själv lägger ner på att försöka skapa den perfekta bilden. Och tänk sedan på ALLT som redan finns där på nätet. Det är ett överflöd av oljud, krafs och rent ut sagt spam.

Vi har ju bara ett liv, men på det här sättet lever vi ju inte ens fullt ut.

Så de kommade dagarna ska jag rensa. Rensa bort folk från mina sociala medieflöden som inte bidrar någonting till mitt liv. Rensa bort folk som kanske tidigare bidragit, men som jag nu vuxit från. Vi är ju alla människor som hela tiden utvecklas, så inte är det så konstigt om man inte gillar samma saker hela sitt liv. Men då ska det också bort!

 

Och här vill jag alltså också uppmana dig som följer mig på instagram: Ta bort mig om jag inte ger mervärde i ditt liv, i ditt sociala medieflöde. På mitt instagram lägger jag ju enbart upp mina lchf-maträtter, och är du varken intresserad av matbilder eller lchf-rätter så gör dig själv en stor tjänst och sluta följa mig.

Så kanske vi alla kan få lite mera mening också i vårt sociala medieflöde och lite mindre oljud. Kanske vi själv märker att man kan äta en frukost utan att lägga upp bilden på sociala medier, även om solstrålarna perfekt reflekterar ytan på porslinstallriken.

 

 

Och kanske, bara kanske, börjar vi leva lite mera i nuet och inte bara bakom en skärm.

 

 

23.09.2018 kl. 12:52

När jag upptäckte att jag blivit introvert

 

Jag har alltid älskat att vara runt människor. Älskat uppmärksamheten och älskat känslan av att börja lära känna en ny människa.

Men med åren (haha, jag är inte ens 24, men äldre blir jag ju varje dag) så har jag märkt att jag inte vill vara i dessa folkmassor och i centrums centrum mera.

Istället för att få en massa energi av att vara bland folk (som tidigare), så känner jag att jag blir trött av att hänga bland en massa människor. Jag märker hur jag uttryckligen nu för tiden vill undvika händelser där det rör sig mycket folk. Speciellt folk jag inte känner.

Och det här brukar ju beskrivas som skillnaden mellan att vara introvert och extrovert. Får du energi av att vara bland människor eller drar det energi av dig? Trivs du där det händer eller där inget händer?

Jag tycker fortfarande om att umgås med människor. Men jag väljer nu för tiden oftare djupa samtal med en människa i 5 timmar än lösryckta danssteg och småpratande i 2 timmar med flera okända, halvkända människor.

 

 

Första gången jag påriktigt började märka att jag kanske ändrats och faktiskt inte trivs i folkmassor var när jag och fästmannen besökte medeltida marknaden i Åbo här i sommar. Fullt med folk, en massa mysig musik och häftiga klädesplagg. Jag älskar det "positiva" kring medeltiden och medeltida saker.

Men trots det trivdes jag inte alls. Jag ville snabbt bort från folkmassorna och att stå och köa med en massa andra folk för att få smaka lite grillat griskött bland både människor och sjöfåglar var inte något varken jag eller fästmannen ville göra.

 

Och nu har jag nyligen kommit hem från en körturné till Island. Vi var både i Akureyri och i Reykjavik, men jag gillar Akureyri flera gånger mera än Reykjavik. Från Akureyri kunde man se bergen på nära håll och känslan att bara genom att gå uppåt några tiotals minuter från staden och plötsligt vara bland bergen var otroligt rofylld och lycklig.

Den här närheten till naturen och till tystnaden, den verkar tydligen bli mer och mer viktig för mig ju äldre jag blir. Och desto mindre viktig blir det att lära känna en massa nya människor.

Jag är faktiskt ganska nöjd med de människor jag känner och jag upplever också att jag hellre de kommande åren vill satsa på att vårda dessa relationer än att lära känna en massa nytt folk. Det känns inte heller som att jag egentligen behöver så många runtom mig. Plötsligt trivs jag otroligt mycket att bara vara för mig själv.

 

 

Och jag tror mycket av det här har dykt upp nu efter att jag börjat må bättre och inte känner att jag lider av psykisk ohälsa mera. På något sätt gömde sig min introverthet i en extrovert mask så länge som jag också mådde ganska dåligt.

Men nu, när jag upplever att jag börjat få kontroll över mina känslor och mitt inre så trivs jag otroligt mycket med mig själv och mina tankar. Det ger mig på något sätt ett inre lugn och en inre ro.

 

Samtidigt tycker jag nog fortfarande om att prata och sprida mina tankar och idéer. Men det måste inte heller vara i verbal form. Jag trivs också med att sprida mina idéer tyst såhär på en blogg. Låta folk få läsa det om de vill och känner att det kanske ger ett mervärde åt dem, men också låta folk passera förbi ett blogginlägg om det inte intresserar.

 

Så jaa, den här sommaren har jag märkt att jag faktiskt är introvert, eller åtminstone känner jag att jag just nu hör mer hemma bland de introverta än de extroverta.

Och det är okej. Det är faktiskt mer än okej. Att hitta sig själv känns otroligt givande och glädjande och jag ser fram emot att upptäcka mer av den introverta världen. Och jag gör det gärna med ett leende på läpparna, för kanske har jag plötsligt hittat ett hem, ett lungt hem där mina tankar får leva i ro och djup försjunkenhet.

 

En lycklig själ på bergsvandring med några korister bredvid staden Akureyri på Island. Fina, avskalade miljöer i naturen och en fridfull tystnad. Det gör mig glad och rofylld.

 

05.09.2018 kl. 01:34

Att fixa kroppen – om kroppspositivism och hjärnspöken

Idag vill jag prata om kroppen så varsågod, här är mina ben. Håriga, och som fallit i lågstadiet och skaffat en fult märke under ena knäskålen och som nyligen dundrat i soffkanten så att ett fint blåmärke också pryder det benet. Det är mina ben det.

 

 

Igår och i förrgår tittade jag på en norsk dokumentärserie som heter "Line fixar kroppen" (finns på Arenan). Den handlar om Line som är 27 år med flera kroppskomplex, som hon sedan försöker bena ut och övervinna i de sex små avsnitten (30 min/avsnitt).

Hon har komplex över sina enligt henne stora bröst, över magen, att vara osminkad, och i sista avsnittet, som handlar om hjärnan, försöker hon att vara så nöjd över sig själv och äntligen klä sig i bikini.

Och det är en jättebra serie! Jag har inte haft några stora kroppskomplex, som resulterat i att jag svultit mig själv eller något, men visst har jag efter puberteten ofta varit missnöjd över min mage och min röv och mina lår. Men efter den här serien blev jag redan själv också lite bekvämare i mig själv.

Och det är ju en bra sak.

Men jag kom att tänka på Ellens inlägg om kroppspositivism. Om att det här med kroppspositivism borde få vara någonting som förs av "tjocka", och inte normalstora.

Line i serien är inte "normalstor" (BMI mellan 18 och 25), men inte har hon så att säga ett BMI över 35 heller. Jag är väl egentligen inte heller normalstor, eftersom jag faktiskt har ett BMI över 25 (jaa, faktiskt), men jag har nog också ibland mått dåligt över min kropp. Ganska ofta egentligen.

För nästan alla (vare sig storlek) har komplex över sin kropp. Och det grundar ju sig många gånger på ens egna hjärnspöken.

Och jag tycker nog att det finns en stor poäng i det som Ellen säger, att låta kroppspositivitet handla om den som verkligen har stora kroppar.

Men jag tycker det är viktigt att inte förminska andra människor som inte är "tjocka" om deras hjärnspöken. För hjärnspöken kan leda till många dåliga saker. Anorexi, bulimi, psykisk ohälsa och död.

Och jag kommer att tänka på den här likheten med psykisk ohälsa och att det finns människor som anser att vissa inte ska få uppmärksamhet om sin psykiska ohälsa, eftersom de kanske haft ett så "perfekt liv". Att har man inte haft föräldrar som knarkat, blivit så mobbad så man hållit på att dö och ätit aska så mår man inte tillräckligt dåligt.

Men vi kan inte hålla på och "mäta" psykisk ohälsa och säga att "du har nu så liten psykisk ohälsa, så du har inte rätt att må dåligt". Ska vi leva i en värld där bara de som t.ex. försökt ta livet av sig får hjälp, och inte de som bara ligger hemma och mår dåligt?

På samma sätt tycker jag inte man heller ska förminska människors hjärnspöken, även om de kanske så att säga har en "nomalvikt".

Så jaa, låt tjocka kroppar får komma fram extra mycket i kroppspositivismen igen, men jag tycker vi alla måste vara lite mer ödmjuka i den här kampen. Något annat är inte hållbart.

För jag vet hur det är att ha psykisk ohälsa, att må så dåligt så man vill ta livet av sig själv, och mår någon så dåligt över sin kropp, vare sig den är "normalstor" eller "grovt överviktig" så tycker jag det måste tas på allvar.

Och då är det allas kamp.

 

 

31.07.2018 kl. 12:06

Att handla nya saker – och ändå vara tillfreds med sig själv och sina värderingar

Jag har handlat ett par nya hörlurar och en ny klocka helt utan ångest!

 

Ända sedan jag började tänka mera på ekologi och hållbarhet har jag haft ångest när jag handlar nya saker.

Och nu pratar vi inte om mat, hushållspapper och schampo. Utan om saker, fysiska saker, som man kanske inte kommer ta med sig om huset brinner upp, men som man ändå behöver och/eller vill ha.

Ångesten har kommit eftersom jag vet att alla nya saker kräver naturresurser. Att typ inga av dessa saker är producerade på ett hållbart sätt och att man knappt vet någonting alls hur de producerats.

Så jag har helt enkelt tvingat mig själv att knappt handla någonting nytt alls. Och istället satsat på att försöka hitta så mycket som möjligt på loppis eller andrahandsmarknaden.

Problemet är bara att ibland finns inte det du vill ha på loppis. Hur mycket du än letar. Och du har kanske inte heller möjligheten att varje dag besöka alla loppisar inom 50 kilometers radie bara för att försöka hitta den där ena saken som du behöver men inte vill köpa nytt.

 

Det hjälper att fundera på varför man känner vissa känslor, speciellt ångestkänslorna.

 

Då kanske det är dags att fundera på den där ångesten, och fundera på om det här är ett sunt sätt att leva sitt liv.

Jag har kommit fram till att svaret är nej.

Vill man leva hållbart måste man också komma ihåg att den livsstilen också måste vara hållbar för en själv, och inte bara för omvärlden, för alla andra.

Får man ångest för att man är för rädd att påverka jordens resurser, så att det påverkar ens vardagliga liv, då kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera över om det går att leva sitt liv enligt sina värderingar, men utan att skapa den ångest som hittills funnits med i bilden.

Jag har kommit fram till att det går.

 

Här är mina exempel:

Jag har länge haft ett par små, slitna hörlurar, som för flera månader började gå sönder i "muffarna" och senare också vara så pass sönder att man bara hörde ljudet i ena örat.

Jag har också för en tid sedan tappat bort min klocka. Mina fina klocka som jag fick av min mamma till studentpresent.

Och jag märker att jag behöver dessa två saker. Hörlurarna, för att jag dagligen är ute och går och börjat trivas att lyssna på podcasts överallt. Klocka, för att jag trivits med det förut och många gånger har fulla händer för att kunna ta fram mobilen hela tiden.

 

 

Och jag har letat.

Att hitta begagnade hörlurar och en begagnad klocka, som även passar mina behov, det har varit svårt.

Man kan säkert leta efter dessa saker i oändlighet och senare plötsligt hitta något som precis passar in i ens önskemål, men någon gång måste man börja värdera sin tid, och sitt välmående, med att istället köpa nytt.

Jag har tänkt på både klockan och hörlurarna i över ett halvt år. Jag har märkt att jag i mitt liv behöver dessa saker. Det är inga impulsköp jag gör. Det är inte så att jag köper mitt nya x antal av dessa saker.

Det är ett par hörlurar och en klocka. That's it.

 

 

Så jag köpte dem. Helt nya.

Klockan är ingen superfancy klocka, men den matchar precis mina behov. Hörlurarna är väl I guess lite mer fancy, men jag hoppas att de håller länge när jag en gång köpt nya hörlurar nu.

Och det bästa av allt – jag fick ingen ångest.

Jag sökte målmedvetet och funderade länge på mina beslut. Jag konstaterade att dessa produkter är någonting jag kommer att använda varje dag och att jag inte plötsligt börjat leva en "ohållbar livsstil" bara för att jag köpte två nya saker.

Men det viktigaste av allt, är att jag konstaterade att jag inte måste vara perfekt.

Jag tror att de här tankarna kommit både med att jag blivit äldre och med att jag nu inte är ny inom hållbarhetstänket, utan redan benat ut och lärt mig vad allt handlar om. Vad som är ohållbart och vad som inte är ohållbart.

Jag blir inte en konsumtionsråtta bara för att jag köper två nya saker som jag verkligen behöver. Det blir du inte heller.

Vi måste lära oss att välja våra strider. Och komma ihåg, att det är enklare att leva med sina värderingar livet ut om man någon gång låter sig få välja den enklare vägen.

Det har jag i alla fall lärt mig det här året. <3

 

Sammanfattning: Hur man handlar nya saker utan ångest om man är ett miljöfreak som jag:

  • Konstatera att få ångestkänslor för att handla nytt inte är ett hållbart sätt att leva.
     
  • Konstatera också att du som miljöintresserad faktiskt färdigt konsumerar väldigt lite nya saker jämfört med de flesta människor, och att planeten inte kommer att gå under för att du plötsligt köper en eller två nya saker.
     
  • Konstatera alltså att man inte måste vara perfekt i allt.
     
  • Fundera länge över valet (men inte för länge). Fundera varför du behöver saken och hur mycket du behöver den.
     
  • Konstatera genom att själv besöka loppisar och hemsidor att det inte verkar finnas den sak du behöver – för finns den köper du ju den och är nöjd att du hittade den begagnad.
     
  • Köp den sedan ny och konstatera att det nu inte handlar om ett impulsköp mera (som de flesta inköp typ handlar om), utan om ett medvetet val som krävt mycket betänketid. Satsa gärna på hållbarare varianter om det finns eller på någonting som faktiskt håller, även om det kanske är lite dyrare.
     
  • Njut sedan av din sak och använd den så ofta som möjligt. Ta hand om den och reparera den om den går sönder så den håller så länge som möjligt.
     
  • Då har du handlat en ny sak utan att få ångest.

 

 

 

 

 

 

 

29.07.2018 kl. 18:20

 

 

Jasmine Nedergård / 24 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Frilansande journalist / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

December 2018

Lucka 13: Att ge av sin tid är både meningsfullt och värdefulltLucka 12: Tonerna som finns där för dig - genom hela livetLucka 11: Ta hand om dig och det du ägerLucka 10: Tänk stort även om det lilla - då är du aldrig ensamLucka 9: Den magiska naturenLucka 8: Kärlek åt oss själva!Lucka 5: Det bästa sätten att minska sin klimatångest och allmänna miljö- och samhällsångest - och samtidigt stressa mindreLucka 3: På vintern blir jag - på sommaren är jagLucka 1: Om du måste välja - välj ett leende

Oktober 2018

Jag är inte ensam mera - jag är en del av en stor omställning!Vad behöver jag egentligen i livet?

September 2018

Sluta följa mig på instagram!När jag upptäckte att jag blivit introvert

Juli 2018

Att fixa kroppen – om kroppspositivism och hjärnspökenAtt handla nya saker – och ändå vara tillfreds med sig själv och sina värderingar

Juni 2018

Funderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

Maj 2018

Minimalism vs maximalismTänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket meningVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

Mars 2018

6 frågor och svar om klimatångest

December 2017

Den stressfria julhelgenVad vill jag minnas från julen 2017?

November 2017

Be the change #dammenbristerJag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tider

September 2017

Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagAtt låta kreativiteten flöda bland barn

Juli 2017

Att ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

Juni 2017

Om panikångest och att tappa kontrollen

Maj 2017

European Sustainable Development Week 30.5 - 5.6. Hur blir vi mer hållbara?

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Varför jag hatar ordet "lagom"

Januari 2017

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...3 saker vi borde fokusera på i år