På måndag börjar en ny vecka. På måndag är det också första oktober. Början på någonting nytt om man vill. En ny hobby, ett försök att äta mindre socker, börja skriva gradu... Så brukar i alla fall jag tänka när jag ser ett tillfälle i kalender, för så fungerar jag helt enkelt.
Men sen så läser jag om Jan Backman som lämnade allt för att segla på sin båt Henrietta. Om hur det farligaste som kan hända i livet är att man dör, och "det är ju inte så farligt", och om att vilja leva med ett så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt, komma närmare naturen, och med det också, livet. Om att våga. ta. steget.
Och om dessa två klockrena citat av Jan Backman:
"Livet handlar ju om val som vi gör"
"Det är ju så att vi inte behöver så mycket annat än kärlek, medmänsklighet, god mat, bra vatten och ett ställe att vara på"
Och jag börjar ingen fundera vad jag behöver i mitt liv.
För nog är det ju konstigt hur få av oss som på något sätt uttrycker en vilja i att leva ett lugnare liv. Ett liv bortom storstadens gator och oljud och damm. Ett liv med kanske lite mindre inkomst, men desto mera livsglädje.
Allt är så förutbestämt i det här samhället, eller åtminstone hör jag inte folk uttrycka så många andra vägar. Jag tror till exempel många människor egentligen skulle vilja jobba mindre, men på något sätt tror de att deras liv skulle bli sämre utan två södernresor varje år, utan att vart annat år uppdatera mobilen och utan att kunna köpa en massa dyra presenter till sina barn.
Men tänk om man kan hitta en mening i livet bland vågorna, bland mossan i skogen eller ute på de gröna fälten. En mening i livet i hemmets inte gråa utan färgglada vardag.
För vad behöver jag i mitt liv?
Jag behöver mat på bordet, men det betyder inte att jag måste äta ute på restaurang ens en gång i veckan eller köpa en massa stora köttbitar varje vecka. Jag behöver ett ställe att sova i, men det behöver varken vara ofta i ett hotellrum eller i ett stort egnahemshus på över 300 kvadratmeter. Jag behöver också ett fortskaffningsmedel, men jag måste inte ha både en stor båt, en snöskoter och en fyrhjuling utöver en helt vanlig bil, som tar mig från A till B. Jag behöver också kläder och många olika saker, men de behöver varken vara nya eller dyra.
På något sätt så behöver jag ju också hitta en slags mening i livet. En vilja att leva helt enkelt. Skulle vara lite svårt annars.
För att kunna ha det här är ju ett jobb en lösning att titta närmare på. Åtminstone i det samhälle vi just nu lever i, om man inte vill eller är tvungen att leva på bidrag. Och jobba är ingenting jag är emot, egentligen. Jobb ger både mig och många människor en orsak att stiga upp på morgonen, en rutin i vardagen och en möjlighet att träffa andra människor.
Men jag kommer aldrig vilja ha ett jobb som tar över mitt liv. Hur bra jobbet än är så behövs den där friheten. Friheten i att ibland bara lägga sig ner i gräset eller gå en väg som ingen annan sagt att man ska gå.
Som Jan här så härligt säger i artikeln så handlar ju livet om det val man gör. Och man har ju också bara ett liv. Så det känns ganska viktigt att faktiskt redan nu fundera vad jag behöver och vill göra med mitt liv.
Och jag kan redan nu konstatera att jag kanske inte ens behöver så mycket. Jag har en stor vilja att leva ett ganska enkelt liv och jag tror att ett sådant enkelt liv också kan vara hållbart, både ekonomiskt, ekologiskt och socialt.
Man måste bara bestämma sig, att nu gör jag det här. Nu har jag funderat ut ett mål som jag vill sträva till och även om jag glömt bort att plantera trädet tidigare så ger morgondagen mig alltid en ny chans.
Imorgon är det måndag, det är 1 oktober. Det är en start på någonting nytt.
Dags att så ett frö.
