Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

10.12.2016 kl. 00:21

cc - pixabay

 

Det stormar väldigt mycket i bloggvärlden just nu om psykisk ohälsa. Först, my point of view: Enligt mig så finns det ingenting negativt med att uttrycka sina känslor, även om det ibland är överdrivet med "Aaargh, jag blir så deprimerad av de här skoluppgifterna", fast personen säkert inte påriktigt blir deprimerad eller om någon säger "please, kill me" när de har en svår uppgift framför sig. Och då jag har själv både varit deprimerad och självmordsbenägen.

Men sen finns det viktigare saker att fundera på också. Ellen skrev ett väldigt bra inlägg ikväll där hon uppmanade oss att istället för att fokusera på "psykisk ohälsa som modeord" samt "vem som får eller inte får säga sin åsikt" (Läs HÄR, HÄR för lite briefande) så borde vi fundera på den riktiga elefanten i rummet (som jag kallar det), nämligen:

 

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

 

... och eftersom det här är en samhällsblogg, så tycker jag det absolut platsar in att diskutera kring. Så välkommen till mina samhällsreflektioner! (Och embrace yourself, det här är ett lååångt inlägg, men jag tror ni kan lära er mycket.) Med samhällsreflektioner så menar jag ju förstås åsikter, mina eller andras. Ingenting inom samhällsvetenskap kan tolkas som exakt fakta, men det finns många forskare som uttalat sig i det här och artiklar som nämner ämnet, vilket ändå kan tolkas som några slags källor.

 

Först (innan jag vill diskutera varför): Psykisk ohälsa har ökat och det handlar inte om en "trend". Jaa, vi har kanske blivit bättre på att mäta det och det har blivit mer vanligt att tala om det, men det är ett ständigt ökande fenomen och det måste tas på allvar enligt mig. I Sverige lider 1/4 av kvinnorna av psykiska besvär och lite mindre än 1/6 av männen av det. Det betyder i Sverige en mängd individer på 1,4 miljoner människor (!). Och det är bland de unga som de psykiska problemen ökat mest. Redan år 2014 så meddelade SHVS (studenthälsovårdsstiftelsen i Finland) att vart femte (1/5) besök till dem är pga psykisk ohälsa. Det tycker jag är oroande mycket. Åtminstone känner jag flera som drabbats av psykisk ohälsa, mig själv inkluderad, och jag är bara 22. Ska jag anta att varannan människa jag möter när jag är 50 antingen är utbränd, deprimerad eller har panikångest? För det känns som att utvecklingen går ditåt när det görs så lite.

 

"Rädsla, ångest, ensamhet och stress hör till de vanligaste symptomen
bland unga studerande."

 

Ofta blir jag ganska förbluffad. Märker ingen något mönster här? Är det ingen som faktiskt blir oroad över hur många som ändå mår dåligt idag? Gör vi ingenting?

Men för att förbättra och minska på den psykiska ohälsan så måste vi ju först ta reda på VARFÖR mer och mer människor drabbas av psykisk ohälsa. Och det är ingen enkel sak. En första googling på "varför - psykisk - ohälsa" gjorde mig inte mycket klokare. Statistik om hur många som lider av psyksik ohälsa och vad det är fanns det däremot massor av.

Om man tänker på hur mycket det talas om, i alla fall i mina kretsar, så är det konstigt hur lite det dyker upp på allsmäktiga google. Ändå så har jag redan själv, men den litteratur jag läst in mig på och de rapporter jag i mina studier tagit del av, börjar se vissa oroande orsaker till varför den psykiska ohälsan kan ha ökat...

 

Varför?

 

 

Jag vill sammafatta orsakerna till några större huvudfaktorer:
 

  1. Försämrad fysisk hälsa, aka, övervikt och fetma.
     
  2. Ökade inkomstklyftor och fattidom.
     
  3. Alldeles för osäker framtid och arbetsmarknad.
     
  4. För hårda krav på individen.
    1. Från skolan, föräldrarna och samhället tills kraven överförs på en själv.
       
  5. Individens felaktiga krav/tro på "hur man blir lycklig".

 

Det verkar finnas ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa, och övervikt ökar hela tiden idag. Om vi tänker på hur sociala varelser vi är och hur mycket det ännu är stigmatiserat med att "vara tjock" = en sämre människa, så är det inte svårt att förstå att ju mer överviktiga människor, desto mer psykisk ohälsa finns det i samhället. Övervikt ökar ju också risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och jag tror ingen blir lyckligare att veta av sådant heller. Det kan även göra vem som helst deprimerad att t.ex. försöka gå ner i vikt men inte få det att fungera...

Sedan är inkomstklyftor även ett stort problem. Speciellt eftersom de faktiskt har ökat otroligt mycket de senaste 100 åren (Piketty, 2013). Och om man funderar på det som Jackson (2009) t.ex. tar upp, att människor jämför sig otroligt mycket med varandra, så förstår man också att med ökade inkomstklyftor ökar den psykiska ohälsan. När mer och mer människor har tillgång till någonting som jag inte har, så blir jag nedstämd. Och när medier och internet visar hur vissa människor lever med sina otroliga mängder pengar, jaa, då blir många nog frustrerade och deppade.

Inom samma diskussion så är det också viktigt att ta upp att fattidom och social exkludering verkar öka den psykiska ohälsan. Osäker ekonomi stressar människor och skapar ångest. Och då kommer vi in på nästa punkt: Arbetsmarknaden.

Min magister kommer handla om arbetsmarknaden. Och en av mina orsaker varför jag vill skriva om det är just pga den ökade ångesten och stressen över framtiden, speciellt bland unga. Idag krävs det både mycket mer utbildning än vad våra mormödrar och farfäder behövde och arbetsmarknaden kräver också otroligt mycket mer. Idag ska du ha 5 års erfarenhet för ett "first-job" och ändå är det svårt att få fastanställning. Framtiden är osäker när AI och robotar börjar ta över en mängd olika arbeten och 9-5-jobben blir bara färre och färre. För att få jobb idag och i framtiden krävs det utbildning och kanske relativt hög sådan också. Ändå finns det många människor som inte klarar av så mycket studier.

Sedan så har jobben blivit mer som konsulttjänster i och med att mer och mer människor blir egenföretagare, där man själv är sin egen lyckas smed och där mottot alltid kommer bli: Ju mer tid du lägger ut på det här, marknadsföringen och att bli bättre, desto säkrare är det att du får en inkomst för det. Ingen ansträngning = Ingen inkomst.

Allt det här uppmuntrar ju till otroliga krav på individen, vilket är nästa punkt. Och dessa krav börjar tidigt. Redan i skolan så är "bäst" någonting man ska sträva efter och många föräldrar är också viktiga med att pucha sina barn till bra prestationer. Och allt det här är ju för att samhället kräver det. Vår kapitalistiska samhälle är uppbyggt på effektivitet och att enbart det bästa lönar sig. "Vill du bli något, så måste du kämpa för det!" (... även om du blir utbränd på kuppen...)

Och då kommer vi till den sista punkten. Eftersom vi alla vuxit upp i ett kapitalistiska samhälle, så har många också blivit hjärntvättade med att det är där vi finner lyckan, i samma mål som finns för att upprätthålla vårt kapitalistiska samhälle. "Konsumera mera så blir du lyckligare!". "Du är olycklig eftersom du inte äger den här saken som din granne äger.". "Om du arbetar mer så blir din chef glad och samhället ännu gladare." Bättre och bättre betyder lyckligare och lyckligare, och mer och mer saker, aka, högre levnadsstandard, gör oss lyckligare. "Ju mer projekt du har desto bättre." "Och kom ihåg att yoga, äta hälsosamt och socialisera. Då är du som lyckligast." ... Eller?

Vi har lärt oss att finna lyckan i helt fel saker. Våra och samhället krav för att bli lycklig fungerar ju inte. Obviously. Våra krav är ouppnåerliga och fokuserar på helt fel saker. Och det leder till att vi tappar tron på livet och tror att vi aldrig kommer kunna bli lyckliga...

Sedan, som bonus, så är det ju otroligt svår att uppfylla sina önskningar idag. Jobb tar upp en väldigt stor del av våra liv (för de som har jobb) och det finns inte mycket rum för hobbier och självuppfyllande verksamhet. Och därtill finns det då väldigt många människor som jobbar med jobb de inte tycker om. Bara för att de måste. För att klara av att leva.

 

Det här är vad jag tror är största orsakerna till att psykisk ohälsa har ökat så mycket. Samtidigt så kryper psykisk ohälsa ner till de yngre individerna, och då kan man nämna mobbning och brist på tillräckligt med psykologer samt brist på diskussion kring psykisk hälsa som bidragande orsaker.

 

Inget att det här kan med säkerhet kopplas till ökad psykisk ohälsa, men jag vågar tro att dessa faktorer ändå har en effekt, på oss och på samhället. Våra levnadsstandarder har aldrig varit så höga som de är idag och ändå mår vi bara sämre och sämre.

 

Jag skulle påstå att det då inte längre är fel på dig/mig
för att du/jag blivit psykisk sjuka.
Det är fel på samhället.
Och det krävs en ordentlig samhällsförändring för att ändra på det!

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Måste säga det här var väldigt intressant att läsa, och du har rätt på så många punkter. Vill tillägga att jag tror också att inte bara kraven utifrån har ökat, utan kraven från oss själva. Jo, många strävar efter lycka, men många strävar efter så svåra saker i livet, rikedom, perfekta kroppar, perfekt förhållande, perfekt familj, toppenbetyg i skolan..ja en hel del mer också. Är det för vi tror dessa saker ska ge oss lycka? Jag vet inte.

Det skulle säkert göra gott ifall samhället och vi själva skulle kunna sänka ribban lite. Allt vi gör måste inte vara det allra bästa resultatet, ibland duger det med att vi försökt! :)

Gillar starkt din blogg, även om jag inte alltid håller med allt så skriver du väldigt bra och lyfter upp viktiga grejer. :)
Ida-Marie10.12.16 kl. 18:35
Precis! :) Det blir ju lite som en ond cirkel om samhällets krav ökar, så ökar ens egna krav och sedan samhällets igen etc. Det känns som att det ibland blir väldigt svårt att *inte* upprätthålla de krav som finns... Och tack! :D Man måste ju inte hålla med alla om allt, t.ex. som samma med dig inlägg nu som skapat så mycket debatt. Det finns så otroligt många ämnen och man kan vara överens 95% av gångerna och ändå vara oense om någonting utan att det måste förstöra allt :) T.ex. när jag är med i en kör här i Åbo, så vi kommer ju alla från helt olika bakgrund och studerar olika, men har vårt gemensamma intresse i musiken. Det betyder inte att vi t.ex. samhällspolitiskt skulle rösta samma eller liknande :D Det är bra med olika åsikter, annars skulle ju världen se ganska tråkigt ut :)
11.12.16 14:50

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

September 2018

Sluta följa mig på instagram!Livet är så mycket mer än att bara skaffa barn - eller?När jag upptäckte att jag blivit introvert

Juni 2018

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygdenFunderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

Maj 2018

Minimalism vs maximalismVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

November 2017

När blir det för extremt?

September 2017

Att se framtiden ur andras synvinkel

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barn

Juli 2017

Att ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

December 2016

Lucka 21: Lär barn att bli medvetna och bry sig om miljön redan som små!Lucka 20: Du är den första som sprider en förändring!Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?Lucka 11: Måste vi äga allt?Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

November 2016

Intressekonflikt: Miljövänlig ≠ tillväxtVad ska människan göra i ett fritt samhälle?

Oktober 2016

No great mind has ever existed without a touch of madnessAristoteles-vecka! Är det bra att våra samhällen utvecklas så snabbt?Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrum

September 2016

Att varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt liv

Juni 2016

Varför BNP är ett uselt mått på välfärd:Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...

Maj 2016

Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Dags att prata om droger - ur en samhällssynvinkel!"I'm a global citizen - Are you?"

April 2016

En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...