Bloggposter

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3

 

Nåjaa! Borta några veckor då kören började sin termin och vi redan hade en konsert, men nu är jag här igen för del 3, sista delen, av min årsresumé ska kunna publiceras. Så jag tycker vi kör igång!

 

SEPTEMBER

En månad som började som många andra, men som slutade med helt "next level" i mitt liv. Mina vegetariska LCHF-pizzor börjar bli en vanlig syn under helgerna och en sådan började jag också september med.

Sedan var hela mitten av september en magisterbubbla, bostavligt. Jag läste, läste, läste. Åt, sov, läste. Skrev, skrev, skrev. Ett blogginlägg från magisterbubblan blev det också.

Söndagen den 17 januari steg jag upp klockan 12, ät lite frukost och lekte med lite grafer till magistern. Sedan från klockan sex på kvällen satt jag och skrev och fortsatte hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Där runt 9-tiden på måndagsmorgonen hade jag fixat ungefär 20 sidor till till min magister och lämnade då in den till handledaren.

Ganska sjukt egentligen, men jag fungerar bäst nattetid då jag får vara helt fokuserad på min enda uppgift och låta alla andra krav och förfrågningar vara för en stund. Då är jag i flow och kan göra nästa hur mycket som helst.

Efter det var jag slut och jobbade nästan inget mer på magister under hela hösten, haha. Så nu igen i januari ska jag börja på allvar så det faktiskt blir färdig i vår.

 

Jag och min fina kompis var också och besökte Forum Marinum eftersom ingen av oss hade varit där förut. Det var väldigt kul, även om vi lite gav upp mot slutet eftersom vi var så trött i fötterna, haha.

Vi hittade två höga järnstolar också som vi posade i. Tycker bilder ser ganska retro ut på något sätt, jättekul!

Och lite "I'm the king of the world" förstås också, när man nu en gång har möjlighet. Ifall man vill ha en hel eftermiddagsunderhållning rekommenderar jag absolut muséet. Fanns mycket intressant att titta på, även fast jag aldrig varit specifikt intresserad av båtar och marinliv någon gång tidigare. Mycket klokare blev jag i alla fall!

 

Men under månadsskiftet semptember-oktober hände också två av de största förändringarna på länge, både i mitt och fästmannens liv. Den ena var att han började heltisjobba, vilket betydde att jag för första gången var helt själv om dagarna och på grund av alla mina program på kvällarna, knappt han se honom förutom på helgerna.

Den andra var att vi hämtade hem rescuehunden Nemi, som kommer från St. Petersburg, Ryssland. I det här blogginlägget skrev jag om hur det var då vi hämtade henne.

 

Två riktigt bra bloggnlägg publicerade jag ändå, trots min magisterbubbla:

 

OKTOBER

Jag som aldrig tidigare haft en hund skulle plötsligt börja sköta om henne helt själv när fästmannen for på jobb. Och hur skulle jag tyda hennes kroppsspråk?

Jag hade väl lite vad man kallar en livskris där i oktober i och med fästmannens heltidsjobb och vår nya hund Nemi. Jag skrev ett ganska personligt inlägg om dessa "omvälvande tider" i början av oktober.

Men vädret var fint och jag började också så småningom lyssna aktivt på poddar från och med oktober, eftersom det passade bra in på min och Nemis längre promenader. Tänkte jag ska dela med mig av de bästa miljö- och samhällspoddarna nu bara min årsresumé blir färdig.

Det hände egentligen inte så mycket i oktober utöver min livskris men jag deltog faktiskt i Florakörens och Lyrans kvartettävling med en sång som jag själv hade arrat. Det var ganska häftigt. Och plötsligt snöade det ju faktiskt också där i sista veckan i oktober. Den här bilden tog fästmannen i snökaoset vid Domkyrkan.

 

NOVEMBER

Sedan kom november, och då hände det plötsligt i en massa saker. Jag fick ett samtal från chefen vid Yle Åboland som undrade om jag ville hoppa in som reporter i vinter lite nu som då. Jag blev helt överlycklig och tackade förstås ja! Samtidigt frågade också ÅU ifall jag hade intresse att recensera en konsert för deras tidning vilket jag också gjorde i november. Och jag deltog också på KnowHow-mässan i Österbotten och reppade ÅA, vilket var jättekul!

Och efter en månads tänkande i oktober kom jag fram till att också faktiskt nu börjar må bra igen. Som påriktigt. Att nedstämda tankar, panikångest och destruktiva tankar inte kändes som att det var en del av mig. Det skrev jag om i inlägget "Jag mår bra nu".

Så till dig som just nu mår dåligt så vill jag i alla fall ge ett lite hopp att åtminstone jag nu känner att jag kommit ur det. Kanske kan du också, men låt det ta sin tid. Jag var 18 år när jag började gå hos en psykolog, och nyss fyllde jag 23. <3

 

I november fick jag också mitt första stickprojekt klart; ett par gröna, varma benvärmare, här tillsammans med senapsgula strumpbyxor och mommos röda stickade sockor. Under hela året har en liten stickgrupp på 3 personer (jag medräknat) samlat hos en kompis och stickat och det här vad då mitt resultat. Jättekul att få vara kreativ!

Men på tal om ett tidigare stycke så fyllde jag ju då också år i november. Hela 23 år blev jag, men jag råddar nog med min ålder nu för tiden. Behövde faktiskt fråga fästmannen om det nu faktiskt är 23 år jag är, haha.

Födelsedagen firade jag på Florakörens och Brahe Djäknars kyrkokonsert i Helsingfors och jag hade köpt 4 skumpaflaskor för busseresan hem som jag delade med mig.

På tal om Florakören så blev jag också i början av november vald till ordförande för ett år till. Samtidigt så började jag också hänga med i svängarna för en nybildad Marthakrets i Åbo för 20, 30-åringar som fick namnet Novakretsen. Den får man gärna gå med i om man vill!

 

Jag var också på snabbvisit hem och fick t.ex. smaka på skarvkorv, vilket ju smakade.. sådär. Många i släkten tyckte inte alls att det var någon höjdare, haha.

Jag brukar också alltid passa på att spela på pianot när jag är hos mamma i Molpe. Alltid känns det egna pianot bäst i fingrarna. Där har man suttit, år ut och år in, och övat stycke efter stycke. Absolut en av de bästa ägodelarna man kan ha.

Efter pausen i oktober så skrev jag ändå några riktigt bra inlägg i november, speciellt med tanke på #metoo och #dammenbrister som då var ganska nytt:

 

DECEMBER

December, december, december. Jag tipsade om hur man kan fira en mer cirkulär jul, skrev om hur jag ville att julhelgen skulle vara och sedan om hur julhelgen blev. Riktigt lyckad vill jag faktiskt tillägga, allt gick så bra och Nemi var också jätteduktig, även om jultomten tydligen inte var någon hit, haha.

Men innan det så deltog jag också i början av december i ett Future of EU-semiarium med ungdomar från Norden och lite utanför. Det var väldigt trevligt och Jyrki Katainen var också och hälsade på, även om jag störde mig på att han i sitt öppningstal inte nämnde miljö en enda gång, även om ALLA våra fyra arbetsgrupper poängterade hur viktigt vi tycker att det är att EU också tar sitt ansvar och står i framkant vad gäller miljöansvar.


 

Sedan gick resten av december ut på att fundera på julen och sedan uppleva julen. Måste ju nog också säga att vi faktiskt fått ha ganska mycket snö nu i vinter, vilket gör mig överlycklig!

Sedan firade jag och fästmannen vår 5-års förlovningsdag den 31 december. Som jag skrivit så har jag fått honom övertygad om att vi nog nu så småningom kan börja fundera på bröllop också, så får se när vi kommer framåt i de tankegångarna, haha.

 

Men det tror jag var allt för denna gång. För min egen skull var det här väldigt nyttigt så jag uppmuntrar nog alla att på ett eller annat sätt gå igenom ert tidigare år. Man har gjort mer än man tror.

Nu hoppas jag att år 2018 också ger mig och er en massa nya upplevelser och goda minnen! <3

 

21.01.2018 kl. 20:49

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2

 

Då var det dags för den andra delen av min årsresumé! Här är del 1 ifall någon missade.

 

MAJ

Oj, vad mycket som hände i maj. Och roliga och bra saker också!

 

Början av maj var fullspäckat med körevenemang. Jag deltog tillsammans med 1000 andra nordbor (och folk från Estland) på NSSS i Uleåborg, som är Nordisk Studentsångarstämma. Den ordnas vart tredje år i något av de nordiska länderna eller Estland och jag deltog senast 2014 i Tartu i Estland, men det här året, i och med Finland 100, ordnades det i Uleåborg.

Det var mäktigt att sjunga tillsammans med alla och mamma var också av en slump där och hon sa att tårarna rann då vi också avslutade hela den stora konserten med hela Finlandia.

Lite senare i maj var det också dags för Brahe Djäknars 80-års jubileum, vilket också var jättekul! Jag höll ett kort tal för alla jubileumsbankettdeltagare och satt bredvid ÅA:s rektor hela kvällen, vilket ju kändes ganska ärofyllt. Sedan satt jag också bredvid vänkörer från Finland och Sverige, så jag hade nog det jättetrevligt under festligheterna.

 

Sedan har jag tydligen också uppmärksammat att det haglade den 9 maj i Åbo, vilket ju är lite lustigt. Jag har också ännu då på mig min vinterjacka, som jag också nu i år använt från typ november, så blir nog säkert en lång period den används i år också, haha.

I slutet av maj hade jag också åkt hem för att delta i Molpes loppisrace som ordnades. Det var spännande, men det ösregnade precis hela dagen, men lite pengar fick vi ju in så nog fanns det de som trotsade regnet.

 

Sedan tänker jag också dela med mig av en nyhet som gjorde mig överlycklig i maj. Det var nämligen så att man i februari, mars, sökte ungdomar i Finland för en nystartad grupp som heter Nuorten Agenda2030, eller De Ungas Agenda2030 på svenska som handlar om att vi ungdomar i Finland vill uppmärksamma andra på FN:s globala mål som man satt till 2030.

Det här tyckte jag lät jättespännande så jag sökte in. Och vet ni vad, jag kom med! :o Som enda finlandssvensk är jag ännu tills maj med i den här gruppen tillsammans med 17 andra finska ungdomar mellan 15 och 28 år.

jag har fått träffa miljöministern i miljöministeriet, träffa andra likasinnade om klimat och global rättvisa och nu i vinter deltog jag också tillsammans med några andra (samt ungdomar från Norden och Europa) i European Youth Convention och pratade om Europas framtid och delade våra synpunkter åt EU-arbetare och t.ex. Jyrki Katainen.

I januari ska vi nu också den 17.1 kl. 13.30-15.30 i Aalto Universitets festsal ordna en paneldebatt med några presidentkandidater och fråga om deras åsikter om unga och klimatet med mera av kandidaterna. Jag är själv inte där, men hoppas att det blir givande.

Två blogginlägg som jag tycker ska få lyftas upp från maj är:

JUNI

cc - pixabay

 

Oj, vilka stora förändringar i mitt liv som skedde under sommaren. Hösten 2016 hade jag ansökt och fått en praktiksedel från ÅA och på våren satsade jag stort och ansökte kors och tvärs till olika praktikplatser runtom i Finland. Statistikcentralen, ministeriet, ÅA, företag i Österbotten och Åbo mm, men jag fick ingen praktikplats.

Snopet var jag påväg att lämna tillbaka min praktiksedel då jag plötsligt såg att man från Yle sökte sommarpraktikanter. Jag har aldrig tänkt på att journalism faktiskt skulle kunna vara min grej, men jag är ju väldigt samhällsintresserad, älskar att läsa och skriva, följer dagligen yles nyheter och har lätt att lära mig nya saker och älskar variation.

Så jag tänkte, varför inte. Det skulle ju nog faktiskt vara jättekul att pröva någonting helt annat för en gångs skull. Så jag sökte till Yle Österbotten, eftersom jag nu ändå ville vara hemma över sommaren i Österbotten och hör och häpna så fick jag det!

Så otroligt överlycklig!

 

Bild: Martina Uthardt

Så den första juni började en ny era i mitt liv. En era som kanske framtida journalist? Tidigare hade jag i flera år sommarjobbat som kantor (vilket jag fortfarande tycker är jättegivande) och jobbade då väldigt varierande. En onsdag kväll här, en fredag förmiddag där, mm. Men plötsligt skulle jag hela juni, juli och augusti jobba 9-5 må-fre. :o

Men det gick jättebra och människorna/kollegorna där var såå underbara och hjälpsamma. Jag är så tacksam! <3

 

Sedan var det ju också såklart midsommar, vilket firades lite i förtid på mommos villa med kompisar från Korsnäs och Petalax och Åbo. Till det hade jag för första gången bakat en päronpannakottapaj, helt LCHF vill jag tillägga. Och den var jättegod!

 

Och sedan måste jag bara uppmärksamma den godaste lchfhamburgaren jag ätit i somras. Vill man ha hamburgare utan bröd så brukar det alltid komma lite vad som helst, men här ovanför är min tallrik jag fick vid Strandkiosken på Bergö. Hemmagjord biff med 100% finländskt kött och färska grönsaker och hemmagjorda kalla såser. Såååå gott!!

Sedan skrev jag också några viktiga och trevliga blogginlägg:

 

JULI

 

I juli flöt livet på. Det var jobb under vardagarna och ibland program uner helgerna. Jag spelade lite för kyrkan och firade pappas frus 50-års fest i Kronoby, vilket var jätteskoj!

Jag fick också äntligen fara ut till Övre Rönnskär där fästmannens pappa har villa, som jag inte alls fick besöka året före. Man måste alltså ta båt dit, vilket gör att det inte är så enkelt att bara stritta iväg dit när man känner för det.

Men oj, så fint det var.

 

Sedan var vi också på bröllop vid Molpe Paviljong vilket var jättekul! Bröllop är alltid roliga, men speciellt när det är i ens egen hemby och samtidigt kan få lite idéer för ett framtidag eget bröllop. <3

 

Sedan var jag faktiskt on fire mitt i allt med två riktigt bra blogginlägg, om jag får säga det själv:

 

AUGUSTI

 

Augusti började med en underbar nyhet. Jag blev en av 40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017. Det gjorde mig så otroligt glad och fick mig att faktiskt vilja satsa på hållbarhet både i bloggen och i verkliga livet.

Men det var inte det enda häftiga jag fick vara med om i augusti. Jag blev också intervjuad för Kuriren, finlandssvenskarnas veckotidning, som blev ett hela 3-sidors reportage om mig, mitt liv och mina värderingar. Tack så mycket att jag fick vara med! <3

Man kan läsa reportaget här: Tillsammans gör vi skillnad!

 

Sedan så flöt dagarna på, och jag och fästmannen firade också sex år tillsammans i slutet av augusti! <3

Speciellt glad är jag över mitt och fästmannens tvära kast från att inte vara självförsörjade alls med bär under vinterhalvåret, till att plocka allt själv för första gången.

Med lite hjälp av mosters jordgubbsland, blåbärsrisen utanför mormors villa och de vilda hallonbuskarna på Bergö kunde vi plocka jordgubbar, blåbär och hallon som vi nu får och fått njuta av under den tid vi är i Åbo.

 

Sedan skrev jag tydligen som mest blogginlägg i augusti. Överlag är augusti en av mina favoritmånader, eftersom hösten då börjar komma och vackra solnedgångar med lite mer mörker blir vardag. Några av mina blogginlägg för augusti är:

 

Och där sätter jag stopp för detta inlägg och del två i min årsresumé. Del tre kommer så småningom.

Shit, det blev nog jättelångt, men det betyder väl också att min sommar varit väldigt händelserik och gett mig många fina minnen. Tack alla! <3

 

04.01.2018 kl. 17:19

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

Mitt minne är bra men kort. När jag först tänkte på att göra en årsresumé så dök ingenting upp i huvudet. Hjälp. Jag fattar inte alls hur människor kan komma ihåg att de t.ex. såg ett jättebra film en kväll i januari eller skrattade åt ett skämt i mars.

Men med hjälp av facebook och bloggen så tror jag ändå att jag kan klara av en årsresumé. De är speciellt bra för mig själv, att fundera på året som gått innan jag helt börjar blicka framåt på detta nya år, men om någon annan är intresserad är det bara att följa med!

 

JANUARI

cc - pixabay

Började med en iskall halvtimmes väntan på en Onnibus, vars toalett också hade frusit fast, innan vi begav oss hem till Österbotten för en begravning. Jag skrev ett blogginlägg efteråt där jag reflekterade över att varje liv lämnar ett spår:

...vi lever en väldigt kort stund här på jorden. Det är inget som man kommer ifrån hur man än skulle vilja. Men det betyder inte att det inte skulle finnas någon poäng att leva. Det finns! Och det är just den tanken som uppstår i mig när jag är på en begravning.
Hur mycket en enda person har kunna påverka så många.  Hur många minnen en enda person har format och hur stor sorg den personen kan åstadkomma när det är dags för personen att lämna oss andra, och gå till den sista vilan.

Sedan flöt dagarna på. År 2017 har jag t.ex. också varit ordförande för Florakören (vilket jag fortsätter med i år). I början av året var det väldigt mycket info som jag försökte lägga på minnet och nu är det dags att igen fundera över detta versamhetsår.

 

cc - pixabay

Jag deltog också och var med och ordnade en filmkväll vid ASA där vi tittade på The True Cost. Det är absolut DEN BÄSTA dokumentären jag någonsin sett. Den har alla element för att göra en bra dokumentär.

Den tar upp ett stort globalt problem, den har många infallsvinklar och är både inriktad på fakta och personliga berättelser. Den har väldigt bra musik och den fick mig att aldrig vilja köpa kläder igen.

Efteråt skrev jag mitt blogginlägg: Shopping är inte feminism... Shopping är mord! som jag tycker alla borde läsa. Och efteråt också kolla på dokumentären (den finns t.ex. på netflix).

Jag tror faktiskt jag själv ska se på den inom de närmaste dagarna. Vill man vara principfast så hjälper det absolut att titta på dokumentärer, och det här är en som man bra kan se årligen, bara för att inte glömma bort hur verkligheten ser ut i stora delar av världen.

 

 

FEBRUARI

Under februari månad skrev jag inte ett enda inlägg, men det var eftersom jag satte min tid på gradun och på kören.

När jag läser eller skriver gradu vill jag helst koppla bort allt annat, och jag vill gärna göra det flera dagar i ett streck. Därför så blir det ibland så att jag bara existerar i mina egna tankar för några dagar eller veckor, vilket hände flera gången förra året.

Men kanske det viktigaste under den här månaden ändå var att min kära mamma fyllde 50 år, vilket firades hemma i Molpe med släkt och vänner. Det var jättekul!

Mamma är ju nog en person med många järn i elden och jag vet egentligen aldrig riktigt var hon är eller vilka projekt hon håller på med, men finns det någon som i alla fall lever sitt liv fullt ut så är det nog min mamma! <3 Att hon gör det med glädje, sprallighet och finurlighet gör det hela bara ännu bättre.

Bilder på fina mamma!

MARS

I mars donerade jag blod för första gången på länge. Har alltid trott att mitt hemoglobin varit för lågt, men testade och allt var OK, vilket gjorde att jag faktiskt kunde börja delta i blodgivningstillfällen, och överlag donerade jag blod faktiskt hela tre gånger förra året! Första gången var då på kvinnodagen i Åbo Svenska Teater, och det var ganska coolt faktiskt!

Bild: Klara Nyberg

Jag lyckades också låsa ut mig själv, vilket brukar bli en tradition varje gång fästmannen bestämmer sig för att vara borta några dagar. Men jag passade också då på att äta mycket vegetarisk lchf, vilket jag känner att jag varit ganska så "on fire" förra året.

Några riktigt bra blogginlägg från mars blev det också, t.ex.

 

APRIL

Jaadu, vad hände riktigt i april? Jag tänker igen gissa på två saker, graduläsning/skrivning och körliv. T.ex. var vi faktiskt och hälsade på till Florakörens fästman Linköpings Studentsångare och jag fick den stora äran att bli medlem i deras förening, vilket jag är otroligt tacksam över! <3

Körlivet har betytt så mycket för mig så det är helt obeskrivligt. Jag har absolut inte klarat av studierna med med själv i behåll om det inte varit för kören. Evigt tacksam! <3

Och där slutar jag del 1. Del 2 & 3 kommer inom kort.

 

 

 

 

 

02.01.2018 kl. 11:24

Gott Nytt År!

 

 

Gott Nytt År önskar jag alla kära bloggläsare. Tack för alla fina kommentarer ni gett och fina tips på blogginlägg som jag absolut ska börja nästa år med.

Den här dagen för exakt fem år sedan så förlovade jag och fästmannen oss. Då hade vi varit tillsammans i lite över ett år men tyckte ändå att vi ville förlova oss. Och ännu är vi tillsammans, starkare än någonsin.

Älskar dig min kära älskling! <3

Många har frågat oss när vi nu sedan tänkt gifta oss, och det är först nu i höst som diskussionerna blivit oftare och mer seriösa, så jag kommer därför introducera en ny bloggkategori för vår bröllopsplanering, eftersom min största önskan är att ha ett hållbart och närproducerat bröllop. <3

 

Så tack igen alla för att ni funnits i mitt liv och gjort mitt 2017 till ett händelserikt år. Nu siktar vi på nästa!

31.12.2017 kl. 13:34

Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!

cc - pixabay (alla bilder)

 

Snart har år 2017 varit och vi får igen se framemot ett nytt år med nya spännande möjligheter och utmaningar. Eftersom jag själv är en människa som tycker om att gotta mig i samhällsutvecklingar tänkte jag ta fram en liten lista här på vad jag anser att år 2017 gett när det gäller miljön och vissa (enligt mig) viktiga samhällsfenomen.

Den här artikeln innehåller sen flera länkar, mest till Svenska yle nyheter och Sveriges television.

 

 

2017 var det år då:

 

Den veganska och vegetariska trenden exploderade

Jag vet inte om jag bara lever i någon slags bubbla, men jag tycker faktiskt att viljan att äta mer vegetariskt blivit riktigt stark i år. Och jag tror absolut att den inte kommer att mattas av. Vi kommer att äta mer och mer vegetariskt och förhoppningsvis kommer också det kött vi äter istället få vara av bättre kvalitet.

Man har också lyft fram det vegetariska i nyheterna mycket mer känns det som. Och på ett mer konkret sätt än tankelekar som "vad om alla i kommun xx skulle bli veganer". Jag som konstant läser svenska yle minns t.ex. gymnasiet som enbart serverar vegetarisk mat, viljan att öka vegetarisk mat överlag i skolorna, nya snabbmatsprodukter för både veganer och vegetarianer (, en till artikel) och försök att få bort myter om veganism

Själv har jag och fästmannen igen utökat vår vegetariska receptbank i år. T.ex. började jag köpa bönor för första gången det här året och vi introducerade den goda tomatsoppan igen som tidigare blev en "soppa" (höhö).

Den här hösten började jag också för första gången beställa vegetarisk hämtmat, efter att jag läst att mycket snabbmat inte är gjorda på finländska råvaror. T.ex. Subway hade inte Finland uppräknat på ett enda ställe (tänk på det!). Och istället för att fundera för mycket på antibiotikakycklingar från Thailand så har jag nu istället börjat skippa köttet när vi beställer hämtmat.

 

#metoo dök upp och tog världen med storm

Det här är jag otroligt glad över, eftersom jag starkt ogillar orättvisor och saker som inte är okej men ändå inte ändras bara för att "man alltid gjort si och så".

Jag tänker inte berätta desto mera om vad #metoo är, men ifall man inte ännu är säker på vad det handlar om eller hur det uppkom kan man t.ex. läsa wikipedias sida om #metoo. Ylva Perera skrev också en bra artikel för ungefär en månad sedan om just metoo. 

Det som har hänt i alla fall är att efter att #metoo blev en grej har kvinnor världen över vittnat om sexuella övergrepp och trakasserier och det har påverkat alla möjliga branscher att "step up their game" vad gäller att sluta tysta ner sånt här. På något sätt känns det här minst lika stort som de feministrörelser som växte fram i slutet av 60- och 70-talet och lyfte fram kvinnors rätt till lika lön som männens, om rätt till preventivmedel och abort med mera.

I Sverige har en massa kvinnor i olika branscher lyft fram sexuella trakasserier och också i lilla svenskfinland samlade en sluten facebookgrupp en massa kvinnor som slutligen blev upproret #dammenbrister, för att inte glömma #övistoo som också började lyfta fram sexuella trakasserier och övergrepp inom de finlandssvenska (och kanske också finska) skolorna.

 

Miljön och Klimatavtalet fick ännu mer fokus - och mer konkreta åtgärder togs

Samtidigt som USA meddelade att de i år tänker lämna Klimatavtalet har resten av världen bestämt sig för att de inte bryr sig. De tänker minsann ändå föra det vidare, med eller utan USA. T.o.m. Syrien tänker skriva under Klimatavtalet, vilket lämnar USA som det enda landet i som inte är med.

Och intresset för förnyelsebar energi bara ökar, också i Finland. Kolkraft och diselbilar blir bara mer och mer ute, så få se när Tyskland också fattar det här och inser att de är påväg åt helt fel håll. T.ex. beslutade Frankrike att förbjuda försäljning av diesel- och bensinbilar år 2040, och även Storbritannien följde efter. Också andra länder har tagit upp liknande diskussioner. 

Mikroplaster har också blivit ett stort fokus i år, speciellt då  Sverige börjat uppmana till ett förbjud av mikroplast i bland annat kosmetika. Och som grädden på moset utnämdes ju också fleecetyget till årets onödigaste pryl här i Finland

Även förbud på plastpåsar fortsätter i år då även Kenya förbjuder plastpåsar i landet. Många andra afrikanska länder har också redan tidigare förbjudit plastpåsar och i Europa är det Frankrike som är mest på gång då det sedan 1 jan 2017 varit föbjudet med plastpåsar i handeln

Sälv har vi fortsatt att handla inhemska och ekologiska varor varje vecka och börjar nu ha 90% av alla våra varor som antingen ekologiska eller inhemska, med betoning på ekologiska varor. Jag försöker mer och mer undvika onödigt plast och hoppas på mera zerowaste-trender nästa år.

 

AI och basinkomst blev en vardaglig del av samhällsnyheterna

Jag har till min magister gjort en egen liten forskning där jag försökte se hur mycket man talade om AI och automation tidigare och sedan i år, på svenska yle nyheter. Jag konstaterade att det här året har diskussioner om arbetets framtid och AI varit mycket mer aktiv än tidigare år, vilket gläder mig, då jag tycker att det är viktiga diskussioner som behöver föras.

Som kan nämnas är t.ex. svenska yles satsning på serien "Fem fenomen i arbetslivet" som faktiskt är riktigt sevärd och jag uppmanar alla att titta på den. Andra nyheter är t.ex. Robotarna kommer! Så här behåller du ditt jobbNär tar roboten över ditt jobb? och Sociolog: Nyttan av robotisering kunde tas ut som kortare arbetsdag.

Speciellt diskussionerna om basinkomst tycker jag har varit mycket mera konkreta och djupare i år än tidigare. Speciellt för en som studerar samhället tycker jag om den nyare kritiken mot basinkomst, eftersom den lyfter upp problem som är viktiga att tänka på om man vill införa en basinkomst.

Så viktigt att nämna är ju att Finland faktiskt startade upp sitt basinkomstexperiment (eller medborgarlön) i år i januari då 2000 arbetslösa finländare nu i två år ska få 560 euro inbetalt på sitt konto. Mycket kritik har förekommit bland experter men åtminstone har Finland fått mycket synlighet utomlands.

 

Människor reser sig upp - och har börjat protestera!

Slutligen kan man sammanfatta mycket också med det här året att det varit väldigt tungt. Tungt med Trump som president i USA, tungt med många terrorattacker i världen och Europa, tungt med negativa miljönyheter och svält och död.

Men samtidigt så har människor världen över börjat vakna. Det har förekommit protester överallt i världen, kring #metoo, kring utbefolkningens rättigheter, klimatmarscher, marscher mot ojämlikhet och mot rasism, mot  krig, våld och förödelse.

Som tidigare är jag en stolt global medborgare och kommer fortsätta att vara det i framtiden. Bring it on, 2018!

 

Har du några samhälls- eller miljönyheter som du tycker varit stora i år?

 

 

29.12.2017 kl. 17:07

Den stressfria julhelgen

 

Vardagen börjar så småningom infinna sig igen hos de som jobbar under mellandagarna. Hos oss har fästmannen tagit ledigt så vi får ta det lugnt ända till nyår.

I år är jag väldigt nöjd över julhelgen. Eftersom vi båda är från nästan samma område i Österbotten så är vår släkt också inte så utspridd. Det här betyder att det finns många människor man borde träffa under julhelgen, vilket alltid kan kännas lite stressfyllt. Att vi båda också har frånskilda föräldrar gör det hela inte precis enklare, men i år fick vi nog till det riktigt bra!

Idag var vi också ute och gick en promenad och jag tog med mig min nya kamera som jag fick i julklapp, så den får fylla det här blogginlägget också samtidigt som jag reflekterar över julhelgen.

Fredag

Vi började på fredagskvällen med att packa så mycket som möjligt, för att kunna starta så tidigt som möjligt på lördagsförmiddagen. Det var mycket som skulle gås igenom så det blev ganska sent innan vi kunde gå och sova. 

Lördag

Men bra hade vi planerat ändå. Vi sov ungefär till halv 9-tiden på lördagen och satsade på brunch på en gång för att äta upp innehållet i kylskåpet. Sedan började vi tömma akvariet eftersom också Selma skulle få komma hem under julhelgen. 

Nemi hade nog märkt av att det var någonting på gång redan på fredagskvällen och var väldigt ängslig hela morgonen. Plötsligt hade hon också pissat på mattan, men det vara bara att skölja av det direkt i duschen så fick det vara. 

(haha, vilket förvånad min Nemi fick när hon för första gången var framför en ordentlig kamera.)

 

Det var jag som sedan körde hela vägen hem till Österbotten. Det var regnigt och stundvis snöyra, men egentligen var det mest halt på mammas infart, så resan hem gick väldigt smärtfritt, även om jag ofta körde 5-10 km under gränsen.

Väl hemma stannade jag i Molpe och samtalade med lillebrorsan och mamma medan fästmannen körde ut Selma till sitt lilla akvarie på Bergö. Vi for en sväng via begravningsplatsen och lade några ljus på våra kära bortgångna och hann också med en liten titt in hos en släkting.

Sedan tog jag och fästmannen och Nemi med lillebrorsan till Solf där vi firade julen med pappa och hans fru med hennes barn, med god julmat och lite klapputdelning på kvällen, samt lite fin, humoristisk, svensk julfilm.

Söndag - Julafton

Julaftonsdagen spenderades vid pappa och aftonen hos min moster. Vid pappa hann vi ännu med lite frukost, trevliga samtal och lite Nintento Switch-spelande. Jag och Erika, pappas frus dotter, var också ute och gick en sväng till Stundars och tillbaka med Nemi, då hon knappt fick någon längre promenad alls dagen före.

På väg tillbaka från Stundars drabbades jag av det mysigaste idyllmomentet på säkert hela året, då vi bland gamla röda bondstugor träffade på en tupp och en höna som gick förbi över vägen. Min längtan tillbaka till Österbotten och en egen liten röd stuga blev absolut inte mindre vid det ögonblicket.

Tillbaka i Molpe var vi 15-tiden och där hade mamma bunkrat upp med kaffe med tilltugg för moster med familj och mommo och oss. Sedan åkte de hem för att ställa i ordning julaftonskvällen medan vi var supernostalgiska och tittade på Kalle Ankas jul. 

Den här julen ville jag försöka vara närvarande så jag mindes inte om jag alls öppnade sociala medier en enda gång under hela julaftonen. Och det hjälpte avsevärt. Speciellt Kalle Ankas jul kändes mycket mera speciell när man satsade på att faktiskt se på alla små filmklipp och inte bara snegla på dem mellan mobilskärmen.

Sedan blev det dags för julaftonsfirande vid moster där vi åt god mat och presenter delades ut. Det var kul och jag fick flera fina julklappar. Efteråt var det dags för kaffe med tilltugg och sedan min favoritsysselsättning: spela brädspel. 

Det är någonting med brädspel och att spela det hos moster som gör mig riktigt glad. Vi hann igenom Ticket to Ride, Cluedo och t.o.m ett parti klöver 7 innan vi sa godnatt. Väl hemma hamnade jag och brorsan i en nattlig diskussion om samhälle och whatnot, en sådan som man nog bara kan ha där efter kl tre på natten. Men osams blev vi inte och kanske blev vi båda några erfarenheter rikare. <3

Måndag - Juldagen

Julgröt hos mommo blev starten på juldagen. Speciellt eftersom man faktiskt vaknade en halvtimme innan man skulle vara där. Och nog är det ändå mysigt när alla träffas där och äter tillsammans. Mommos luncher har nog alltid sammanfört oss på ett magiskt sätt. <3

Efteråt blev det dags att leta oss till fästmannens syster med familj, där vi blev bjudna på gott innan vår tredje "julafton" stundade. Och där var det nog fullt hus! Och med fyra barn finns det nog också alltid någonting att underhålla sig med eller hjälpa till med. 

Men nog tar det på krafterna. Men på ett bra sätt. Sådär som när man varit och tränat och har sjukt i musklerna nästa dag. Hellre sjukt på det sättet än sjukt i nacken för att man suttit hela dagen.

Och påväg hem så dök det upp världens snöfall. Ååh, en riktig vinter! <3 Även om man visste att man skulle bli genomblöt tog vi hunden med ut på en promenad runt "Krokaståe", som man brukar säga. 

Och Nemi, hon var så lycklig. Om det är någonting man har förstått med henne efter några månader så är det nog att hon i alla fall älskar snö och vinter. Hon hoppade runt som en sprattlig kanin och grävde nosen i snö på vart och varannat ställe.

Tisdagen - Annandag jul

Och snön fortsatte välla ner. Så vinter kom då till slut. Och så har den fått vara hela tisdagen också. Och så fick vi en ordentlig törnrosasömn då klockan stod på 13 när vi vaknade. OJ.

Men så passligt hade det ändå blivit att det fanns mat hos fästmannens mamma till kl 15, vilket smakade underbart. Speciellt hennes sallader är av de bästa som någonsin skådat.

Sedan fanns det en dröm som tyvärr inte gick i uppfyllelse. Drömmen om att en gång varje jullov kunna ta på sig ett par skidor och skida runt gården. Men jag hittade inga skor, så den drömmen gick i stöpet. Men det finns många jular kvar ännu att uppleva. I alla fall är jag otroligt glad över det lilla vinterväder vi fått uppleva. 

Sedan avslutades julhelgen hos fästmannens pappa. Och jag blev också några steamspel rikare (för någon julklapp måste man ju köpa åt sig själv).

 

Med hopp om att någon utöver mig själv fått uppleva en fridfull jul så avslutar jag den här summeringen. Om jag hinner skulle jag gärna få till en årsresumé innan det nya året nalkas, men hinner jag inte så tror jag att jag överlever också. Ha det bra!

27.12.2017 kl. 23:42

Tips för att fira en cirkulär jul

cc - pixabay (alla bilder)

 

Inom ekonomi finns det ett uttryck som heter cirkulär ekonomi och som har blivit väldigt populärt under senare år. Tidigare har man ofta tänkt ekonomi på ett linjärt sätt, alltså att ta råvara, använda sig av det och sedan slänga bort det.

Det här går inte längre. Vi slösar på naturens resurser och förgiftar våra miljöer och skapar en massa kemikalier och sopberg.

Istället har man då börjat tala om cirkulär ekonomi, som då handlar om att återanvända, återvinna och reparera. Det gör att allt har en mycket längre livscykel än tidigare, att allt vi konsumerar blir som ett kretslopp istället för en slutstation och att vi kan få en hållbarare ekonomi.

Och precis som med allt annat så borde vi också försöka satsa på att hålla våra jultraditioner så cirkulära och hållbara som möjligt. Så här kommer mina tips på en cirkulär jul, speciellt för dig som ännu tänkte stresshoppa julklappar:

 

 

  • Återanvänd papper och band om det finns. Det går ju också att laga paket i tygväskor eller gamla tidningspapper.
     
  • Leta julklappar på loppisar! Speciellt kläder, glas, koppar och fat och smycken kan man hitta bra på loppisar.
     
  • Ge i julklapp någonting som du själv inte mera använder/har nytta av. En bra bok som du vill att den andra ska läsa, ett oöppnat paket av två likadana sällskapsspel, en ljuslykta som hittills enbart legat i ditt skåp eller en fint gammalt smycke. Låt saker få leva vidare hos någon som du tror kommer ha mer nytta av det än du själv.
     
  • Låt resurser skonas och köp upplevelser istället, såsom en konsertbiljett, en arbiskurs eller varför inte boka en mysig spelkväll/chillkväll för du och den andra personen.
     
  • Köp varor som är hållbara. Om någonting nytt ska köpas, så satsa på kvalitet. Det är inte bara en tacksam present, det skonar också miljön. Istället för att köpa ett 5 euros paraply, köp ett "buy it for life"-paraply eller liknande om det finns sådana alternativ. Köp burkar i metall eller glas istället för plast mm. Sådant har också ett bättre andrahandsvärde och håller bättre då det ska gå vidare till nästa generation.
     
  • Ge ätbara presenter! Sådant visar på kreativitet och handarbete från din sida men behöver också inte skapa så helt mycket anfall och minskade resurser.
     
  • Laga inte för mycket mat. Planering är A & O, men det är också viktigt att faktiskt äta upp resterna som lämnar och inte bara slänga bort överbliven mat. Upp till en vecka går det ofta bra att ännu äta rester, och vill man själv inte ha allt, så bjud en del av maten åt gästerna eller grannarna.
     
  • Satsa på hållbara traditioner! Satsa på julmys framför soffan istället för flygresor och bilkörande över hela finland och världen. Och ifall man ska åka, satsa på att vara där så lång tid som möjligt. Hållbara traditioner handlar också om att satsa på ekologisk, närproducerad mat, skippa alla onödiga plastförpackningar och håll julgranen i liv så länge som möjligt om du tar in en äkta gran.
     
  • Får du saker du inte gillar eller behöver (eller två av samma sak) - Kolla om man kan lämna tillbaka det eller satsa på att donera det vidare eller sälja på loppis. Det är inte meningen att vi ska samla på oss en massa saker som inte ger oss glädje. Låt var sak ha sin plats och funktion - låt resten gå vidare.
     
  • Och kom ihåg att sprida julglädje! Ett gott skratt förlänger livet och ett leende och en lyssnande själ kan vara precis vad den andra personen behöver. Se varandra <3

 

 

 

21.12.2017 kl. 22:43

Vad vill jag minnas från julen 2017?

cc - pixabay (alla bilder)

 

Julen är på kommande och alla människor är lugna och glada. De släktingar man knappt träffat under året samlas till en god middag som man hjälpts åt att laga maten. Och istället för att änglas över att toaletten på övrevåningen inte hann bli ständad njuter man av den goda maten och skrattet av alla trevliga berättelser.

En jultomte kommer plötsligt med några trevliga presenter, men också Kalle Ankas jul eller andra trevliga traditioner får ta plats. Kanske man bestämt sig för att inte alls ha en jultomte utan haft en rolig lek att var och en lottats ut vem som ska köpa en mysig julklapp till vem.

Kanske det fanns några klappar under julgranen istället eller kanske man helt skippar julklapparna och bara satsar på att umgås och att spela sällskapsspel hela kvällen?

Julen är inte till för att dricka sig redlös så alla väljer att dricka vatten eller läsk efter det första vinglaset och barnen känner sig trygga under hela julafton. Man har också för första gången kanske skippat julskinkan eller i alla fall valt att satsa på mer vegetariskt under julbordet, för att också tänka på omvärlden.

Man kanske tar en tur till de anhöriga som lämnat oss och ser ljusen fyllda med kärlek lysa upp på gravgårdarna. Man kanske tar en tur till kyrkan och lyssnar på fina ord om tacksamhet och glädje och väljer sedan att ta dem till sig och faktiskt fundera på vad som är viktigt. Påriktigt.

Kanske man istället för att fira jul med släkt och vänner behöver jobba den 24. Men ändå kan man känna ro, för visst kan man ju fira julen lika bra den 25? Och visst är vi alla tacksamma att det finns människor som faktiskt väljer att jobba under julafton, ifall kanske en eld sprider sig eller en allvarlig krock sker.

Och inte behöver man ju fira med släkt och vänner heller. Istället har man satsat på att bjuda in hemlösa eller valt att fira jul med de som samhället ofta glömmer bort. För den eller de personerna kan det här vara den viktigaste dagen i deras liv.

 

Tacksamhet.


 

Som vanligt kring jul finns det många människor som skapar måsten, men jag tror också det är viktigt att bara för ens 5 minuter luta sig tillbaka och tänka på vad som faktiskt betyder någonting för oss. Försöka fundera på vad vi vill minnas och vad vi vill att våra barn ska minnas av den här julen.

För mig är det viktigaste med julen gemenskapen. Speciellt då man själv är borta och studerar/jobbar på annat håll så känns det otroligt viktigt att bara få sitta tillsammans och äta och spela spel med släktingar och vänner. Att få se dem, catcha upp med vad som hänt i deras liv och själv berätta vad som hänt i sitt eget liv.

Julmusiken skapar också frid i mitt sinne, åtminstone den lugna, instrumentala julmusiken. Och alla ljus som folk satt i sina fönster och runt husen värmer upp ens hjärta när man kör omkring i mörkret.

 

 

Vi kan inte alltid bestämma hur varje jul ska se ut. Det är väldigt sällan en jul blir så idyllisk som det skrevs här ovanför.

Men ändå kan vi för varje jul själv påverka hur vi beter oss. Vi kan själv påverka vad vi väljer att lägga vår uppmärksamhet på. Och kanske kan vi också påverka de i vår närhet genom att tillsammans försöka fästa vår uppmärksamhet på det som för den gemsamma gruppen betyder någonting. För vi är själv med och skapar den julstämning som vi alla drömmer om. Och jag tror att vi många gånger glömmer bort det här.

 

Vad vill jag minnas från julen 2017?

- Jag vill minnas att jag tänkte till. Att jag under julen levde i nuet och njöt av den tid som jag fick med de släktingar och vänner jag har. Att jag vet vad som i slutändan är det viktigaste. Och att jag valde att enbart fokusera på det <3

 

19.12.2017 kl. 15:53

Skippa plastigt fleecetyg!

 

 

Inför slutet av året har tidningen Suomen Luonto utsett att fleecetyget är år 2017:s onödigaste pryl. Fleece är, tillsammans med polyester och akryl, material som släpper ut mikroplaster i haven när man tvättar dem och mikroplaster (och övrig plast) i haven börjar bli ett verkligt stort problem.

Svenska yle tar också upp en kommentar från Finlands miljöcentral att förutom fleece är också softshell-tyger och sportkläder någonting som släpper ut ännu mera plaster.

De skriver också att kring 154 000 kilo (!) mikroplaster årligen släpps ut i haven från Finland.

Istället för att välja dessa plastiga material så kan man försöka hitta material i ull och bomull eller t.o.m. silke, och helst försås begagnat. Bomull kräver väldigt mycket för att odlas och skördas, speciellt vatten.
 

Men problemet är ändå ännu att det inte finns tillräckligt bra alternativ, speciellt för den vanliga konsumenten, att kunna undvika dessa material och köpa bättre och miljövänligare kläder, så jag hoppas att 2018 blir det år då de här miljövänliga kläderna kommer upp som en boom också i alla vanliga butiker. Och då alltså speciellt inom sport och utekläder och inte bara underkläder eller mama-plagg.

 

Själv försöker jag också leta efter mer hållbara plagg när jag nu för tiden går på loppis, eller åtminstone tvätta mina polyesterplagg så sällan som möjligt, vilket också är ett tips!



 

14.12.2017 kl. 16:29

Be the change #dammenbrister

 

 

Idag vaknade svenskfinland upp till en ny värld. En värld som vill visa att sexuella trakasserier inte är okej. En värld som vill visa att de existerar överallt, också i svenskfinland. Det här genom flera hundratals anonyma berättelser via #dammenbrister.

En del kanske funderar varför det inte känns som att någonting ändrats. Men det kan jag inte skriva under.

Man måste uppmärksamma ett problem innan människor känner att de måste förändra sig.

Och uppmärksammat, det har vi gjort idag. Tillsammans som en enad kraft sprängdes dammen.

Kunskapen och berättelserna finns ute. Nu är det dags att påverka och förändra världen till någonting bättre! <3

 

 

30.11.2017 kl. 00:23

När blir det för extremt?

Är en person som använder KS extrem? Är man extrem om man inte ger sitt barn alls någe socker? Är man extrem om man använder hemmagjort deodorant eller undviker fluor? Är man extrem om man är för legalisering av cannabis? Om man sysslar med BDSM?

 

Som österbottning och van svenska yle-läsare har jag knappats kunna missa de senaste stora diskussionerna om KS, eller kolloidalt silver (<- Länk). Liknande hätska diskussioner har också förekommit tidigare då t.ex vaccinernas vara eller icke-vara diskuterats, även om jag inte vill likställa dessa två på något sätt utöver folks reaktioner.

 

Folk blir upprörda. Folk blir arga. Folk vill spy ut alla möjliga hemskheter och tro att det hjälper. Och det gäller på båda sidorna av argumenten.

 

Själv vill jag inte sprida hat. Hat föder mera hat. Jag vill gärna vara med och dela den kunskap jag besitter, samtidigt som jag också vill säga mina åsikter. För visst blir jag också arg ibland. Samtidigt har mina universitetsstudier och jobb på yle fått mig att reflektera mer över mitt sätt att tänka och en vilja att se mera saker objektivt.

 

Jag använder inte KS. Jag är för vaccin. Samtidigt tror jag på en lchf-livsstil, jag försöker plastbanta, jag kritiserar jobbens plats i ett mer automatiserat samhälle och jag är feminist. Är jag extrem?

 

Är en person som använder KS extrem? Är man extrem om man inte ger sitt barn alls någe socker? Är man extrem om man använder hemmagjort deodorant eller undviker fluor? Är man extrem om man är för legalisering av cannabis? Om man sysslar med BDSM?

 

För bara fem år sedan kanske folk tyckte att man var lite extrem om man var vegan. Idag kanske folk tycker man är extrem om man vägrar flyga.

 

 

De här debatterna om KS har fått mig att fundera över vad som anses som extremt och inte extremt. Ofta anses något vara extremt innan man själv har satt sig in i frågan. Innan man har hört talas om argumenten som ”den extrema” berättar om. 

 

Så jag tycker att det är i dessa tider av debatter är viktigt att lyssna på varandra och försöka förstå varandras åsikter. Vi kommer ingenstans genom att skrika i munnen på varandra.

 

Samtidigt borde vi också vara mer öppna för samhällets förändringar. Nya forskningar kommer hela tiden och vad som är okej idag behöver inte vara okej imorgon. 

 

Därför gäller det att vara respektfull för samhällets förändringar. Det är i alla fall den livsfilosofi jag försöker leva efter. Alltså att det jag tror på idag måste jag kunna vara okej med att förändra min åsikt om, ifall det dyker upp nya rön som gång på gång motbevisar det jag tror på.

 

Och det gäller alla som tror starkt på eller emot en ”extrema sak”. Såväl KS-förespråkare som KS-motståndare. Vaccinförespråkare som vaccinmotståndare. Klimatförnekare som de som tror på global uppvärmning. LCHF-förespråkare som HCLF-förespråkare. Osv osv. Jag tror vi ännu har mycket att lära.

 

 

Som väldigt nyfräst miljöförespråkare så har jag upplevt att jag lätt velat gräva mig djupt. Det börjar med att köpa mer ekovaror och slutar med att titta på alla flyg som befinner sig ovanför mig just nu och få panikångest över klimatet.

 

När man hittar någonting nytt vill man gärna läsa in sig på det, man blir frälst och börjar mer och mer tro på allt som skrivs positivt om det och ignorerar allt negativt. Man går med i grupper/bubblor som tror precis på samma saker som man själv gör och eggar upp varandra och varandras känslor. Vi mot De.

 

Så har jag både upplevt mitt miljöintresse som min lchflivsstil. Men mitt i någonting av det här dök det här objektiva tänket fram, och samtidigt också realiseringen om att samhället ändras hela tiden, också fram. Om att vi människor är olika. Om att vi har olika behov.

 

Och jag började ta ett steg tillbaka. Jag började inte hata de som tyckte olika mig. Istället försökte jag förstå vad som kan ligga som grund till det här ”extrema” tänket. Vad ligger som grund i det jag tror som kanske andra upplever som ”extremt”?

 

Och jag kände att världen plötligt blev lite enklare att leva i. Trots alla olikheter vi människor har. 

 

Så vad jag vill säga med den här långa texten är att vi ska vara ödmjuka och reflektera över varandras åsikter och gärna fundera eller fråga varifrån dessa åsikter uppkommit istället för att direkt skrika ut tillbaka en massa glåpord. Det betyder inte att man måste vara okej med någon annans åsikt, speciellt inte om det t.ex. går emot mänskliga rättigheter, men bara förstå att det inte hjälper att skrika och hata varandra. Hat föder hat.

Samtidigt vill jag uppmana alla att reflektera över det ni tror på nu som då. Det är inte fel att ändra åsikt om ni kommer till en annan insikt än tidigare. Det är svårt men ack så viktigt. För samhället förändras och vi med det. På gott och ont.

 

 

 

22.11.2017 kl. 13:48

Jag mår bra nu

 

Jag har inte skrivit ett blogginlägg på snart en månad. Varför kan man ju tycka? Ingenting allvarligt har ju hänt egentligen (förutom vår fina nya hundmedlem som jag börjat vänja mig vid). Och visst har jag ännu åsikter och läser en massa intressanta rapporter och nyheter som jag varje dag skulle kunna dela med mig åt er.

Men jag har bara velat ha en paus. En reflekterande paus. En paus att bara vara och njuta av nuet. Av var jag är nu i mitt liv.

Jag började fundera på det här efter att jag t.ex. läste Linn Jungs blogginlägg om att göra medvetna val och att det är enklare när det finns tid att tänka. På samma sätt så känner jag att jag nu har en chans att kanske luta mig tillbaka och tänka över mig själv och mina tankar och funderingar. Tänka över vad jag åstadkommit och vad jag vill att framtiden ska utvisa.

Förutom när jag skrivit om enligt mig intressanta samhälls- eller miljöfenomen/problem så har jag också ofta skrivit om känslor. Om både bra och dåliga, men kanske främst sådant som har att göra med psykisk ohälsa. Jag har skrivit om hur ensam jag kände mig i högstadiet, om hur jag alltid känt mig annorlunda och om jobbiga självmordstankar, depression, panikångest och utbrändhet i gymnasiet.

Konstigt att man ändå är kvar nu. Så mycket mörker som fanns, och ändå fanns det tid för skratt, gråt och kärlek. För känslor.

 

 

I tider av sorg och svåra mörka känslor så är alla sätt bra utom de dåliga. Jag minns t.ex. att jag i höstadiet älskade att se på Hanna Montana eftersom hon (tror jag) i serien porträtterades som att hon blev mobbad men att hon ändå i hemlighet var en popstjärna och förstås att hon ännu nu är väldigt känd. Jag minns att jag tänkte att jag ska visa alla som mobbat mig senare. Jag ska också växa upp och bli känd och framgångsrik. Hah!

Jag har nu kanske inte lika stora ambitioner idag. Visst finns det inom mig, men inte för att jag själv vill ha någon egotrip. Bara för att kanske sånt jag vill säga ska kunna nå ut till så många som möjligt. Men vad jag ville säga här var att en sådan liten sak som en serie på Disney Channel höll mitt hopp uppe under vissa jobbiga stunder i höstadiet. Hjälp kan komma från alla håll. <3

 

Men om vi går lite framåt. Jag minns ännu känslan i juni 2013 då jag snart till hösten skulle flytta till Åbo. Då hade jag mitt sista besök hos psykologen och hon önskade mig lycka till och sa att jag nog klarar mig. Jag minns min rädsla. Nej, jag kommer inte klarar det, kommer inte klara det.

Och visst har Åbo också varit en turbulent tid. På samma gång som jag fått en massa nya vänner och älskat mina studier har jag haft stunder av mörka jobbiga tankar som mer kändes som ett beroende (att vara beroende av att tänka på mörka tankar) än på att en massa saker i mitt yttre påverkade mig.

Det var inom mig som jag inte var riktigt hel ännu. Ångest, känslor av obetydlighet, svarsjuka, att inte räcka till.

 

 

Det var inte så länge sedan som jag ännu igen hade en jobbig ångestattack. Bara som att någon öppnade ett hål i en isvak och kastade i mig. Mitt under alla dessa år så upplevde jag ju så många gånger, kan det här inte bara ta slut?

Men så kom nu då den här perioden. Perioden av eftertänksamhet och tid att fundera och reflektera. Jag har funderat på hur det kändes att vara i mörker och jämför hur jag känner mig nu.

Och där någonstans så bara fanns det. Konstaterandet att det här är precis som mitt sista besök hos psykologen. Mitt jag, min själ, vad man nu vill kalla det, har nyligen försökt säga åt mig: Låt det förgågna vara förgångna. Blicka framåt. Lev.

 

Jag känner inte att jag lider av psykisk ohälsa mera. Det betyder inte att jag inte har en ångestattack nu som då, men det betyder att jag har reflekterat över dem och bearbetat alla dessa känslor på en så djup nivå att de inte skrämmer mig längre. Jag har bearbetat allt detta jag nu skrivit om så djupt att jag nu vågar lägga det i en liten låda i mitt minne med orden "tonår - ung vuxen - psykisk ohälsa".

Precis som att man inte kan vara barn hur länge som helst utan förr eller senare behöver bli vuxen så bara insåg jag det att jag nu faktiskt har kraften och viljan att våga bli kvitt mina mörka tankar. Att jag vågar acceptera det som en tid som är förbi och istället blicka framåt. Att det också kan vara ett sätt att göra ett medvetet val i livet.

Hejdå alla texter om positivt tänkande och reflekterande texter om hur man gör sin själ lycklig som jag har prenumererat på i över tre års tid. Jag har läst dem alla och jag kan dem utantill. Hejdå poddar om pepp och uppiggande citat om hur jag är betydelsefull och viktig. Jag vet det nu.

För första gången i mitt liv på säkert 10 år kan jag påriktigt säga (med samma darr i rösten som min sista dag hos psykologen): Jag klarar det. Jag mår bra nu.

 

07.11.2017 kl. 15:52

Omvälvande tider

 

Jag går igenom en ganska omvälvande period just nu. Vi har skaffat en rescuehund vilket betyder att jag är hundägare för första gången i mitt liv. Det är omvälvande. Samtidigt har fästmannen fått ett heltidsjobb, vilket betyder att han plötsligt är borta över åtta timmar varje vardag. Det är också omvälvande.

Samtidigt är jag då ensam med Nemi, vår nya hund, om dagarna, vilket inte alltid varit lätt, då jag är en människa som är van att flyktigt fara iväg på spontana saker då jag kommer på dem. Nu ska jag plötsligt fundera hur länge Nemi ska vara ensam hemma med mera.

Först kändes det som att jag var inlåst här hemma, men ju mer vi nu prövat ha henne att vara ensam och märkt att det enda oskyldiga hon gör är att dra upp random klädesplagg i sängen så börjar jag också känna att det här nog kommer gå bra ändå. Och all kärlek hon ger varje dag. Hon är helt otrolig. <3

 

 

Sedan har jag ju då också en magister som börjar vara på slutrakan. Jag har alltså just börjat mitt femte studieår och har alla magisterkurser färdiga och en gradu som till 70-80% är färdig. Jag fyller snart 23. Det känns omvälvande.

Här kommer nog lite min livskris känner jag. Fastän jag känner mig ganska säker på att jag vill doktorera så känns det ju nog som att studielivet snart är slut. Jag är inte längre yngst i kören. Jag har inga föreläsningar mera att gå på. Jag har gått allt som krävts för mig för att göra färdigt mina studier.

Borde jag vara vis och mogen nu? En ung vuxen färdig för arbetslivet och allt vad det innebär?

Jag känner mig inte riktigt redo ännu.

Samtidigt prövade jag att praktisera en hel sommar, varje vardag, åtta timmar per dag. Och jag märkte att det var väldigt kul. Jag drar ju också en liten allsångskör varje torsdag, vilket alltid gett mig en massa energi.

Kanske jag bara föreställer mig att de enda jobb som finns sedan är jobb som jag inte skulle trivas med. Fast verkligheten kanske är helt tvärtom? Jag är i början av mitt vuxna liv och har redan fått pröva på olika områden och också olika hobbier. Jag har ännu flera möjligheter att försöka vända mitt liv åt det håll jag vill och vet att jag trivs med.

Istället för att få ångest och livskrisa kanske jag bara ska ta mig an världen med öppna ögon och inte ha så förutfattade meningar.

Jag tror nog jag hittar min plats här i livet också. Om inte, så tycker jag det är ett bra mål att sträva efter!

 

(Förra årets höstfoto med min favoritmössa som tappades bort strax efter. Men som tur så fick jag senare en ny mössa stickade av min favoritflorastickkompis H-M!)

 

Jag tror att det är bra att krisa lite ibland. Då stannar man upp och kanske börjar fundera vad det är man riktigt vill. Och då det ändå idag, den 10 oktober, också är världsdagen för psykisk ohälsa, så vill jag också ge en kram till alla andra som på något sätt känner sig malplacerade i samhället, har ångest över framtiden eller det förflutna eller lider av andra jobbiga psykiska svårigheter.

Jag har på mina 22 år hunnit bli mobbad i skolan, bli utbränd, lidit av depression och självmordstankar, ångest och panikångest. Jag står ännu kvar här. Jag har kämpat och kämpar ännu ibland.

Om du mår dåligt, tala med någon. Jag finns i alla fall här om någon känner att de behöver prata med någon. Samtidigt pratade jag med en psykolog då jag mådde som dåligast och jag vill lyfta fram hur mycket det hjälpte.

Var inte rädd att fråga om hjälp. Du är värd allt.

10.10.2017 kl. 13:46

Innan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

Sevendays har en riktigt trevlig bucketlista som jag tänkte fylla i, både för mig själv, men också för er som kanske är nyfikna på mina drömmar och mål.

Hit vill jag resa:

Även om jag ogärna reser med flyg så finns det några ställen som jag väldigt gärna skulle vilja resa till någon gång under mitt liv. Det är t.ex. Japan, Island och Skottland, eller engelska landsbygden. Men jag har inte bråttom. Jag vill helst se att flygplan blir mycket miljövänligare först. Till Skottland skulle jag också kunna tänka mig tågluffa genom norra Europa först. Och jag skulle stanna minst två veckor på varje ställe, om inte upp till en månad.

Sedan så vill jag gärna resa omkring i Finland också och på något sätt njuta av den fina natur som finns här och kanske i övriga Norden. Många glömmer bort allt fint som finns nära.

 

 

Det här vill jag äta:

Jag skulle kunna tänka mig smaka på insekter. Tycker det låter intressant. Sedan vill jag gärna äta någon form av lchf resten av mitt liv och hoppas att den här fettskräcken som finns idag försvinner så att jag faktiskt kan köpa fullfeta produkter också i framtiden. Jag är redan sur att jag knappt hittar 34% creme fraiche mera i affärer medan alla möjliga slags halvfeta eller 0%-varianter finns hur mycket som helst. Suck.

En artist jag vill se live:

AURORA! Njuter så fullt av hennes musik - Den är så poetisk och mystisk och så, jag vet inte, nordiskt på något sätt. Diggar henne stort!
 

 

Det här vill jag uppleva:

Oj, vad svår fråga. Jag skulle vilja uppleva en värld i fred, eller där stora krig åtminstone inte förstör en massa människors liv dagligen. Jag skulle vilja uppleva en värld där människor tar klimathoten på allvar och att alla som har möjlighet väljer att hjälpa mänskligheten att övervinna klimathoten (utan att manipulera klimatet eller flytta till mars). Jag vill också uppleva en jämställd värld där man inte blir diskriminerad på grund av en massa saker.

Sedan skulle det ju nog vara intressant att uppleva basinkomst och en förändring av arbetsmarknaden. Globala förmögenhetsskatter och kanske ett slut på egoistisk kapitalism.

Ett språk jag vill lära mig:

Finska. Jag vill bo i Finland och för att känna mig delaktig i allt som händer vill jag också lära mig finska.

En sport jag vill prova på:

Bergsklättring. Jag älskar klätterväggar och alla möjliga slags äventyrsparker, men jag har inte kommit mig till stånd att faktiskt pröva på riktig bergsklättring. Men jag tror jag behöver bygga lite muskler ännu innan jag känner att jag får någonting ut av bergsklättring.

 

 

Här vill jag bo:

Förr eller senare ska jag tillbaka till Österbotten. Men jag har ingen brådska.

Den här boken vill jag läsa:

Jag är ganska snabb på att läsa sådant jag gärna vill läsa, men jag har ju sagt flera gånger att jag ännu inte läst Harry Potter-böckerna, så de ska jag nog läsa ännu i mitt liv. Gärna så snabbt som möjligt.

En kraftansträngning jag vill klara av:

Stå på huvudet! Jag brukar sporadiskt syssla med yoga genom att följa en yogasession på youtube och i slutet så står hon på huvudet. Det vill jag också kunna!

En utmaning jag ska klara:

Leva i harmoni med mina tankar. Jag vill inte sjunka ner i något ångestträsk, uppleva depression eller utbrändhet mera. Jag vill försöka lära mig vad jag klarar av och inte klara av och kunna leva mitt liv med glädje och sorg utan att någon bägare rinner över.

 

 

Ett äventyr jag vill vara med om:

Alltså jag blev ju nog inspirerad i sommar av de som vandrat hela Kungsleden och folk som överlag vandrar långa sträckor i naturen. Det tror jag känns som ett spännande äventyr jag vill vara med om!

Det här vill jag äga:

Egentligen så lite som möjligt. Kanske en egen gård där jag kan odla och gröna ner mina fingrar. Men annars är jag inte i behov av så mycket personliga saker. Skulle jag ha lite mer pengar skulle det ju nog förstås vara underbart med en egen flygel, haha. Och en egen elcykel. Det skulle vara najs.

Ett jobb jag vill prova på:

Alltså jag känner inte att jag bara skulle behöva jobba med en sak i mitt liv. Men åtminstone skulle jag gärna vilja undervisa eller föreläsa folk i någonting jag brinner för. Skulle jag kunna jobba för någon miljöorganisation så skulle det också vara riktigt häftigt! Och annars så upplever jag ju nog att mycket med musik skulle vara kul att jobba med, så länge jag ännu kan njuta av att ibland sätta mig ner och bara spela någonting på piano.

 

 

Ett mål med min hälsa:

Att sträva efter den livsstil som jag mår bäst av. Jag tror att ohälsa också är någonting som kan drabba vem som helst, var som helst, så att vara tacksam över min hälsa varje dag är ju en bra början tror jag.

En person jag vill träffa:

Jag är egentligen ingen starstruck-människa men att få träffa och prata med nuvarande Dalai Lama skulle nog vara en oförglömlig upplevelse.

En restaurang jag vill äta på:

Jag och fästmannen har tittat på oändligt antal matdokumentärer och en av restaurangerna jag fastnade för var Noma i Danmark. De har bara ett så intressant koncept att de försöker göra mat av växter från naturen och alla maträtter är helt annorlunda mot vad andra restauranger erbjuder. De experimenterar också med alla kryddor och försöker hela tiden komma på nya sätt att äta en råvara. Väldigt intressant!

En känsla jag vill få känna:

Frid. Jag tänker att ju äldre jag blir desto mer vill jag bara känna frid över det som skett och på något sätt vara nöjd med det jag upplevt och inte ha ångest eller fasta i saker som varit utan med öppna ögon hela tiden blicka framåt.

Det här vill jag skapa:

Ett grönare samhälle. Och jag vill gärna göra det tillsammans med alla andra. Att vi som har möjlighet av oss människor faktiskt väljer att hela tiden ta ett steg mot ett bättre samhälle.

 

 

01.10.2017 kl. 13:10

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!

 

I måndags, klockan fyra på eftermiddagen, startade vi mot Vanda från Åbo. Vi mötte vackra höstfärger på vägen, men också en olycka, vilket gjorde att vi var lite stressade över att hinna i tid till klockan sex, som var överenskommet.

Men då vi kom till ett parkeringstorg i Vanda fick vi veta att de vi väntade på var försenade. Och det fanns många andra där på parkeringsplatsen som också väntade ivrigt. Jag pratar ju förstås om alla våra rescuehundar som vi väntade på att få ge nya hem åt.

Någon timme gick och deras kontaktperson började bjuda folk på kaffe och te. Men inga hundar kom. En timme till gick. Och nog dök det ju såklart upp tankar om att det aldrig skulle dyka upp några hundar, men jag vägrade låta en sådan tanke ta över.

Men efter tre timmar dök första bilen upp med några hundar! Lyckan var övermäktig! Den första som kom ut var en stor söt vit hund med endast tre ben. De som skulle ha den hunden var ett par som åkt ända från Rovaniemi för att få hämta hunden och ge den ett nytt kärleksfullt hem. Och man såg hur lycklig hunden var när den träffade sina nya ägare. Jag bara grät glädjetårar.

 

 

Efter att första bilen var tömd med hundar var spänningen stor när nästa bil kom. Det tog ändå säkert runt en timme till innan den kom, men där, som andra hund att delas ut, var vår lilla Nemi. Vi visste att hon skulle vara en lite mindre hund, men hon var faktiskt också mindre än vad vi trodde. En riktigt liten prick är vad hon är.

 

 

Hon och de andra hundarna kommer från Kodittomien eläinten SOS och de har då alla bott på olika fosterhem i St Petersburg. Vi vet inte så mycket om vår lilla Nemi, men vi vet att hon är ungefär 2 1/2 år och att hon också hunnit få valpar en gång. Vi hade också fått veta att hon är snäll och trevlig, vilket ju lät ganska hoppingivande.

Nemi var väldigt nervös i början. På vägen hem satt hon på en filt i min famn och jag pajade henne hela vägen. Redan där märkte hon ut sig genom att slicka mig en gång på kinden eller handen ifall jag slutade att paja henne. Det var jättegulligt.

Klockan hann bli ganska mycket så när vi kom hem gick vi egentligen och sova nästa direkt. Hon fick gå ut på en liten promenad, men sedan så hoppade hon upp i vår säng och där sov vi alla då hela natten. Någon gång under natten hade hon troligtvis kissat lite på en av våra mattor, men den tvättade jag på morgonen så inga bekymmer med det.

Jag visade också henne en lite "säng" som jag återbrukat av en gammal tröja, kudde, två utslitna jeans och ett tunt täcke. Hon har redan förstått att det är hennes och brukar faktiskt ligga i den med jämna mellanrum. Jag blir så glad!

 

 

Sedan så är hon ju nog helt jättesnäll. Hon älskar att mysa och vill gärna vara nära hela tiden. Är man i soffan hoppar hon upp dit, hon sitter gärna i famnen och nu verkar det också som att hon gillar fästmannens kudde i sängen, för där tar hon alla sina tupplurer på dagen, haha.

Hon har bara skällt en gång och det var när två "mystiska" typer kom in i vår lägenhet och hämtade vårt gamla akvarium (fästmannen har snickrat ihop ett nytt ett åt Selma, vår vattensköldpadda). Men annars är hon väldigt tyst och har bara gnällt lite i början då någon av jag eller fästmannen gick iväg.

 

 

Det är väldigt spännande tider. Jag har ju själv aldrig haft en hund, men Peter har ju och har också haft tidigare, och hittills har allt gått väldigt bra. Vi bor nära ån, så det går jättebra att vara ute på promenader där, och idag var vi också och besökte hundparken i närheten, så hon fick skutta omkring lite fritt. Men nog ville hon sedan helst vara i husses famn när han satt sig ner på parkbänken i hundparken.

Och skönt är det att sedan få sova i sängen. Och hon trycker sig gärna mot en när man vilar i sängen. Jag har läst att det betyder att hunden vill visa att den tycker om personen.

 

 

Vi tror att hon vill mysa och vara nära oss eftersom hon säkert inte fått så mycket uppmärksamhet i fosterhemmet (hemmen). Hon är som sagt väldigt liten och försiktig, så hon har nog säkert kommit lite i skymundan bland större och mer extroverta hundar. Men vi älskar henne!

 

Jag hoppas att Nemi kommer trivas i vår familj. Jag och fästmannen är i alla fall otroligt lyckliga över att få ha henne hos oss. Och troligtvis kan hon äntligen få all den kärlek hon förtjänar.. <3

 

 

 

27.09.2017 kl. 17:45

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Januari 2018

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

December 2017

Gott Nytt År!Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!Den stressfria julhelgenTips för att fira en cirkulär julVad vill jag minnas från julen 2017?Skippa plastigt fleecetyg!

November 2017

Be the change #dammenbristerNär blir det för extremt?Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkelAtt handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barnAtt ta tillvara vad naturen har att geFrån och med idag lever vi över våra tillgångarJag är en av vinnarna till "40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017"!

Juli 2017

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namnAtt ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landetMina tips för ett friskare Östersjön

Juni 2017

Det var en kväll i juni... Jasmines krämiga LCHF-svampsoppa - ReceptHållbarhet - Kämpa för de som ingen röst harLoppisfynd från dagens loppisrace i SmedsbyOm panikångest och att tappa kontrollen

Maj 2017

Trump drar USA ur klimatavtalet - Vad kan vi göra?European Sustainable Development Week 30.5 - 5.6. Hur blir vi mer hållbara?Konsumentmakt - Finns det hållbara träningskläder?

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!