Bloggposter

No great mind has ever existed without a touch of madness

Bild: CC - pixabay

 

Överlag är Finland ett ganska öppet land. Men det finns många saker som inte alltid varit så självklara, inte heller i Finland (och förstås även andra länder). Som exempel: Innan 1906 fick inte kvinnor rösta i Finland. Innan 1971 var det kriminellt att vara homosexuell i Finland. Innan 1983 var det okej att aga barn i Finland.

Idag känns det ganska självklart, i alla fall för mig, att kvinnor ska få rösta, homosexualitet ska få vara lagligt och att aga barn inte är okej. Men vad många kanske glömmer bort, är att dessa idéer alltid börjat någonstans. Det kan ha varit en liten grupp, eller t.o.m en enda person. Vad tror ni folk tyckte om t.ex. Nelson Mandela och hans likasinnade när de ville förbjuda Apartheid? "Ni är galna!" "Det där kommer aldrig att gå!" Likadanna tankar fanns det säkert i alla länder som inte var demokratiska och som ändå idag är demokratiska. Bildandet av fackföreningar, kvinnors möjlighet till arbete, avskaffandet av slavar, rättigheter för undertryckta raser, införandet av miljörestriktioner, t.ex.  om DDT och freoner. "Vem tror ni att ni är?" "Det är lönlöst, sluta nu ens försöka"...

 

Känns dessa ord igen?

 

Jag vill våga påstå att det ännu idag finns åsikter som många människor anser är galna, knäppa, orealistiska.. Basinkomst, utrotning av fattigdom och barnarbete, hindrandet av den klimata uppvärmningen, AI som tar över majoriteten av allt arbete...

 

Det intressanta är ju att man inte ser till historien när man direkt trycker ner idéer som dessa. Historien tar upp exempel efter exempel, på stora idéer som idag kanske t.o.m anses självklara. Och alla dessa idéer har ett ursprung. Vi skulle inte leva som vi gör idag om inte en viss person eller grupp kommit på dessa idéer.

Det börjar alltid med någon.

 

Och då kommer vi till dagens citat av Aristoteles:

 

"No great mind has ever existed without a touch of madness" - Aristoteles

 

För det kan vi kanske alla lista ut i det här skedet. Världen har förändrats väldigt, väldigt mycket. Det samhälle som fanns för 100 år sedan ser helt olika ut det samhälle vi har idag. Det var inte heller samma samhälle för 200 år sedan och för 100 år sedan. Samhället och våra liv är i ständig förändring. Men många människor vill gärna också sitta fast i tanken på "hur det alltid har varit". Och då blir det gärna så att när nya idéer tas fram så ses de alla som galna och orealistiska.

Men tänk lite på vad Aristoteles sa en gång. Inga stora idéer, inga tillräckligt vågade tankar och funderingar, har någonsin existerat, utan att ha med en gnutta galenskap. Det är väldigt viktigt att komma ihåg när man tänker på alla de problem och lösningar som finns här i världen. Lite som Alf Rehn (professor i Org&Ledning vid ÅA) sa på en föreläsning jag var på en gång. Titta på alla de idéer som flödar i vårt samhälle just nu. Vilka finns det mest motstånd kring? Vilka talas det mest om? Där ska du börja söka.

Där galenskap finns, där är det också stor chans att de riktigt stora idéerna finns. De idéer som sedan om kommande 50, 100 år kommer ses som självklara, men som majoriteten idag ser som galna.

 

Så ifall du är som jag och vill förbättra världen. Vill fundera ut nya lösningar på dagens samhällsproblem. Kom ihåg att du kommer att möta på motstånd. Folk kommer kalla dig galen och förkasta dina idéer om och om igen. Men kanske du faktiskt är en gnutta galen... och det är inte någonting dåligt. Det kanske är det man borde sträva till. För det är ju som Aristoteles sa:

"No great mind has ever existed without a touch of madness"

 

 

Jag känner att jag ibland ses som en lite galen person. Men ju mer jag tänker på vad Aristoteles sa, desto mer okej är jag med det. Finns det andra därute som också är lite galna?

 

19.10.2016 kl. 12:54

Aristoteles-vecka!

 

Citat är väldigt mycket inne just nu. Men kanske är det lite för inne. Många människor har redan börjat tröttna på alla möjliga "Believe in yourself", "What doesn't kill yourself makes you stronger" etc. T.ex. skrev Linn lite om det förra veckan. Hon nämner dessa citat, som bara puschar en hela tiden, utan tid för självreflektion och hur trött man kan bli på dem...

Själv trivs jag ganska mycket med citat. Men jag vill ha kvalitetscitat, inte citat som alla har upphängt i sina hem eller liknande. Inte citat som bara puschar en hårdare (om det inte handlar om prokastination - då får någon gärna blinka med en stor skylt framför mig, haha) men inte heller citat som faller platt, som enligt mig inte har någon färdig, djupare mening.

 

T.ex. så har Aristoteles alltid varit en stor inspiratör för mig. Han levde ju där 400, 300 f.Kr. och är en av de viktigaste inspiratörerna till västerländsk filosofi. Tänk att så mycket som han sa och funderade kring då ännu går att fundera kring idag. Hur relevant det ännu är dessa frågor och påståenden.

Därför tänkte jag ha en liten Aristoteles-vecka den här veckan där jag tar upp ett av hans citat och funderar lite kring det. Som variation på alla uttjatade citat. Istället vill jag ta upp citat som man gärna reflekterar kring, som inte står helt skrivet i pannan vad de handlar om. Let's begin!

 

Dagens citat:

 

"Knowing yourself is the beginning of all wisdom" - Aristoteles

 

Det här är såå sant! För mig betyder det här citatet väldigt mycket. Speciellt tanken på att jag som människa måste lägga fokus på att fundera vem jag är och vilken person jag vill vara innan jag på riktigt kan ta in all annan kunskap.

Det är en trygghet i min kunskap om jag vet var jag står, vilka färdigheter jag besitter, styrkor, svagheter och även vet t.ex. hur jag tar in kunskap mest.

På ett lite större plan handlar det ju också om den där objektiviteten, som t.ex. är väldigt viktig att ha som forskare. Att kunna försöka vara neutral, eller i alla fall vara medveten om att ens tankar kan grunda sig på tidigare erfarenheter, tidigare kunskap om saker och ting, och att man därför måste ta det i beaktande när man tar upp synpunkter på saker och ting. Ingen människa är helt neutral tror jag och därför visar det också på en stor kunskap och visdom att visa att man behärskar självreflektion.

 

Så strävar man efter kunskap, om världen och omgivningen kring sig, så ska man inte glömma bort att börja med sig själv.

"Knowing yourself is the beginning of all wisdom" - Aristoteles

 

 

Får det här citatet dig att tänka på någonting speciellt?

 

(Citatkälla)

 

17.10.2016 kl. 14:00

Lax- och räkröra på fröknäcken - Recept (lchf, glutenfritt)

 

Igår gjorde jag en helt underbar sats med lax- och räkröra till kvällsmål av lite smått och gott som jag hittade i kylskåpet och tänkte därför dela med mig av receptet här på bloggen. Receptet på fröknäcke hittar ni HÄR (<- klick) och receptet på röran kommer här nedanför. Kan säga att det var himmelskt gott!

 

Lax- och räkröra (en stor skål)

Du behöver:

  • 150 g gravad eller kallrökt lax
  • 1 paket frusna räkor (minns faktiskt inte hur mycket gram det var)
  • 2-3 dl creme fraiche (helst 34%, hade tyvärr bara 28%)
  • 100 g philadelphiaost
  • 3 msk - 1/2 dl majonnäs (gärna hemlagad)
  • 1/2 stor rödlök (eller 1 liten)
  • 2 msk citronsaft
  • 1 äpple (kan uteslutas om strikt lchfare)
  • Valfria ryddor: örtsalt, peppar, dill, gräslök, paprikapulver, vitlökspulver...

 

 

Såhär gör du:

Ta upp de frysta räkorna en timme före och sprid ut dem på t.ex. några hushållspapper eller någon bricka så de får tina upp i rumstemperatur.

Sen: Hacka rödlöken och äpplet så smått som möjligt. Skär laxen i små bitar och lägg dit räkorna (eller varför inte hacka räkorna också). Tillsätt creme fraiche, majonnäs och philadelphiaost. Pressa citronen och tillsätt alla kryddor. Smaka av och lägg in i kylskåpet. Vänta några timmar och njut sedan på t.ex. hemmagjorda fröknäcken eller annat gott!

 

 

15.10.2016 kl. 15:59

Fröknäcke - Recept (lchf, glutenfritt, mejerifritt)

 

Jag älskar fröknäcke och gjorde faktiskt det igår senast! Jag tänkte därför dela mitt recept här på bloggen ifall någon annan också vill testa laga fröknäcken. De är alltså helt glutenfria, mejerifria, lchfvänliga, jättenkla att laga och supergoda för vem som helst!

 

Fröknäcke (en plåt)

Du behöver:

  • 2 ägg (ekologiska)
  • 1 dl sesamfrön
  • 1/2 dl linfrön (helst krossade, men går också att ta 1/2 dl till av sesamfröna)
  • 1 dl pumpakärnor
  • 1 dl solroskärnor
  • 1 msk fiberhusk (glutenfritt - liknande till bakpulver)
  • 1 dl vatten
  • Herbamaresalt (ta ordentligt)
  • Ev. andra kryddor (ex. paprikapulver)

 

 

Såhär gör du:

Sätt ugnen på 170 grader. Blanda ihop alla ingredienser med en slev. Tillsätt valfri mängd Herbamare-salt (sååå gott - snåla inte) och experimentera med andra kryddor om så önskas.

Bred ut smeten så tunn som det går att bre ut den på en bakplåtspappersklädd plåt och lägg den i mitten av ugnen i ca 15 minuter. Ta ut plåten och skär med en vanlig kniv så stora fröknäcken som du vill ha. Är den för länge i ugnen blir det svårare att skära så håll koll! Vrid sedan ner ungen till 140 grader och sätt in plåten igen. 

Låt den vara där i 30-40 minuter, sedan kan du sätta av ugnen och låta plåten få stå i eftervärmen en stund (valfritt). Ta sedan ut plåten, låt svalna och njut av dina underbara hemgjorda fröknäcken!

(Förvaras torrt och i rumstemeratur) :)

 

 

Det går bra att äta fröknäcke till frukost, med ostbrickan eller varför inte med supergod lax- och räkröra (recept -> HÄR)

Mums, mums! <3

 

15.10.2016 kl. 15:36

Det ekonomiska systemet är ohållbart.

 

Jag har skrivit det ofta och kommer säkert skriva om det ännu mer i min blogg, men tycker Thorsten Thurén (s. 103, 2015) sammanfattade det ganska bra:

 

"Det kapitalistiska marknadssystem som dominerar i större delen av världen kräver ständig tillväxt. När tillväxten minskar blir det kris. Arbetslösheten ökar, vilket leder till att de arbetslösas inkomst minskar, vilket leder till minskad efterfrågan på konsumtionsvaror, vilket i sin tur spär på krisen. Ekonomin hamnar i en nedåtgående spiral. Expansion eller sammanbrott tycks vara de enda alternativen. Men obegränsad materiell tillväxt är en orimlighet. För eller senare slår man i taket."

 

Om man förstår innebörden i den här texten förstår man också varför jag vill studera nationalekonomi. Jag är inte här för att hjälpa miljonärerna och miljadärerna att få ännu mera miljoner och miljarder genom aktieanalyser och skatteparadis. Jag är här för att jag har fattat att vi i grunden har ett stort problem.

Och jag tänker använda mig av min passion för kunskap för att göra allt jag kan för att hjälpa till att lösa det!

13.10.2016 kl. 13:17

En egen facebook-sida och ny bloggheader!

 

Det var ju några dagar sedan, men jag har ju gjort en ny bloggheader (vilket också syns här ovanför). Bilden är tagen från pixabay (CC) och jag tycker att den symboliserar så bra min kärlek för naturen och att jag vill leva på ett hållbart sätt.

 

Samtidigt har jag också nu gjort en egen facebook-sida för min blogg som ni gärna får gå in och gilla (LÄNK - *klicketiklick*). Där kommer jag publicera mina bästa inlägg och kanske någon video eller artikel som jag även anser än intressant och hör till mitt bloggtema.

 

 

 

Ha det så bra alla! <3

 

 

 

13.10.2016 kl. 09:00

Jag kan ha ljugit för er...

 

Lögn. Det är en av de värsta sakerna jag vet. Det kan handla om att ljuga för någon annan. Hålla sig borta från sanningen. Eller att ljuga för sig själv, vilket kanske är ännu värre...

Men nu känner jag faktiskt att jag har ljugit lite åt er. Men jag vill rätta till det. Jag ska berätta en hemlighet, sanningen.

 

Det är så att jag inte alltid är superglad och optimistisk.

 

Och nu menar jag inte att jag istället har panikångest ibland eller stressar så jag gråter...

Nej, jag talar om att jag väldigt ofta är förbannad. Arg. Upprörd.

 

Det här syns väldigt sällan utåt. Orsaken är att de gånger jag blir riktigt förbannad är när jag läser nyheter om klimatet, ekonomin och andra orättvisor i världen. Såndära stora orättvisor som inte har en direkt effekt på mig eller andra men ändå påverkar jättemånga människor.

Och vet ni vad!

Det är en underbar känsla!

 

Varför? Joo, för ett år sedan ungefär läste jag en jättebra artikel som heter "Känn inte klimatångest - känn klimatvrede" (LÄNK - läs gärna, den är jättebra). Där berättar psykologen Marta Cullberg Weston, att när människan står inför ett hot som är för stort för att lösa ensam, och som kanske inte direkt har några enkla lösningar, så flyr hon gärna. Och finns det ingenstans att fly, då får hon ångest.

Men Marta säger att det finns en till känsla man kan känna istället för ångest.

Ilska.

"Man borde känna klimatvrede i stället för klimatångest. Att få tag i sin vrede gör att man vänder apatin till aktivitet, man gör konkreta saker för att förändra tillvaron" - Marta

 

Jag har ju inte alltid brytt mig om miljöfrågor, utan mycket har dykt upp bara på de senaste 3 åren. Det är myyycket att ta in om miljöproblemen på bara tre år. Och såklart har det känns övermäktig många gånger.

Men så läste jag den här artikeln, och någonting inom mig fattade det plötligt.

Inte ska jag ha ångest över klimatet och alla stora problem. Jag ska vara arg! Jag ska vara förbannad på att det här existerar. Och som en förbannad människa ska jag också göra någonting åt saken!

Inte är det glada, naiva människor som demonstrerar för miljön, homosexuellas rättigheter och mot nedskärningar i utbildningen. Det är många gånger människor som kanske suttit hemma, följt med nyheterna, och istället för att tänka "vart är den här världen påväg" - tänker "Nej, NU! Nu räcker det!".

 

Så jaa. Jag kan ha ljugit för er. Jag kan ha sagt att mitt största mål i livet är att konstant vara glad och det kan också tolkas bekymmerslös.

Men jag är inte alltid glad. Många gånger är jag arg. Och det är den ilskan som upprätthåller glöden inom mig. Min passion att göra världen bättre.

Jag är dock fortfarande en obotlig optimist. ... Eller är jag det? Kanske jag många gånger är en pessimist, och tror att saker är värre än vad det sägs vara. Kanske jag tror att det inte sägs allt på nyheterna. Allt allt inte bara löser sig. Kanske det finns någonting i mitt huvud som om och om säger "Det här känns fel", "Varför talar ingen om det här?" Varför görs det inget åt det här?".

Jag tror att det faktiskt är mer av sanningen. Men när pessimisten i mig tänker dessa tankar, tänker optimisten i mig ännu klarare: "Jag finns!" Jag kan förändra!"

 

Så jaa, kära alla som läser det här. Man måste inte alltid vara glad över saker och ting. Man måste inte heller vara en obotlig optimist. Man kan vara arg också.

Och då du är arg - Gör någonting åt det!

 

 

 

13.10.2016 kl. 07:56

Min höstlista!

 

Ratata har en jättehärlig höstlista, och eftersom jag äälskar hösten så ville jag såklart svara på den!



Visa en bra höstbild från ditt arkiv.

Löven! <3 Älskar alla färger!


Beskriv din kommande höst i tre ord.

Fokus, spänning, närhet.


Vilka är dina bästa minnen från sommaren 2016?

Min och fästmannens besök till Kiloholmen, tillsammans med faster och hennes fästman. Vi hade det jättetrevligt! Spelade kort, åt god mat, var på utflykt med båten och stressade noll.

Körturnén till Ungern tillsammans med Florakören och Brahe Djäknar. Oförglömligt!

Alla skumma Pokemon-Go-jakter med pappa och co, haha!

Två nya bebisar i "släkten". Min fästmans systers lilla Nellie, och min kusins lilla Tyra. Aaws!

Och icke att förglömma, all god mat som mommo lagat och livet vid villan <3


Vad är det bästa/sämsta med hösten?

Bästa: Känslan av en "ny start" efter ett långt sommaruppehåll. En massa ny energi som man kan lägga på att utveckla sig själv!

Sämsta: Att vädret och temperaturen kan ändra från dag till dag, har ju aldrig någon aning om vad jag ska ha på mig och känner att jag har lätt att bli försenad när jag tänker så länge på mina kläder, haha!


Hur höstmyser du?

I soffan med några ljus och en intressant dokumentär eller komediserie med min älskling. <3

 


Vilka böcker har du planerat att läsa i höst?

En maaassa, eftersom jag ändå ska börja/börjat skriva på min magister. Alla möjliga böcker som tar upp arbete, ekonomi och välmående.

Men jag har faktiskt också en "icke-faktabok" som jag ska ha utläst och det är Hungerspelen-trilogin. Jag har läst ut "bok 1" så jag är på god väg. Bara typ 600, 700 sidor kvar, haha!


Dina 3 bästa hösttips - alla kategorier?

1. Ät D-vitamin och sköt om ditt psykiska välmående. Vinterdepression kommer lätt.. <3

2. Tänk hösten som en ny start. Våga gå igenom ditt liv och försöka ändra på det du känner tar energi från dig och spara och utöka det som ger dig positiv energi!

3. Använd reflex! Ingen ser dig när du är ute och går själv eller med din hund, fast det finns belysning. Kör själv bil ca 1 gång i veckan och det finns inget värre än mörker och människor som tror att de syns - när de inte gör det. Såå, var försiktig i trafiken, du kommer ändå inte få ett modellkontrakt medan du är ute och går i höstmörkret :D


Hur ser din höstoutfit ut?

Såhär oftast! Min favoritmössa och halsduk i höstens vackra färger! Hösten är ju också min favoritårstid så jag har mycket i min garderob med höstens färger. Man kan säga att jag på hösten går "all in". Senapsgult, vinrött, olivgrönt, orange och brunt!


Har skol/jobbstarten fört med sig några insikter?

Bara att jag från börjar försökt anstränga mig att ha så mycket koll som möjligt - och jag känner att det kanske t.o.m fungerat ganska bra hittills, vilket jag är jätteglad över! Det känns också lite lugnare när magistern är mitt stora projekt och jag inte har så många övriga kurser.


Vad har du på TO-DO listan just nu?

Börja gotta mig i litteratur till magistern och göra mig up to date med mina uppgifter som viceordförande i Florakören.


Några tips på hur man botar höstdeppigheten?

Le och var tacksam! Jag blir alltid glad och börjar le åt alla höstfärger när jag går utanför dörren och det får mig genast att må mycket bättre. Men annars så försöker jag också alltid att ha goda tankar i hjärnan, vara tacksam för alla runtom mig och uppskatta de små sakerna. Hittills har jag ju klarat mig levande ur allt, så hittills är min "överlevnadsrate" 100%. Det är ju ganska bra, eller hur? :D


Bästa musiken för regniga dagar?

Jazz! Helt klart! Youtuba bara "jazz playlist" och känn hur lugnet lägger sig. Annars så rekommenderar jag att lyssna på den här låten på repeat. Inga sura miner fast det regnar då!

 


Vad är två nya grejer du vill lära dig i höst?

Mer finska! Aargh! Har så mycket jag måste göra, men samtidigt skulle jag såå vilja prioritera finska. Det handlar bara om viljestyrka, men ååh, så svårt att börja någonstans. Har inte såå många extra timmar på dygnet heller.

Kunna laga mer vegetariska lchf-rätter. Finns väldigt lite erfarenhet på det området så det är nästan som att börja från noll, men de rätter jag hittills jagat (eller fästmannen lagat) har varit jättegoda!


Vilka serier rekommenderar du att följa? Eller kanske någon sevärd film?

På min sidospalt har jag några dokumentärer som jag starkt rekommenderar alla att se! Åtminstone "True Cost", "Sockerfilmen" och "Terra" är alla jättesevärda och får en att fundera.

 


Vilka bloggar frossar du i för tillfället?

Inte så många, måste försöka hålla min läsning till texterna till magistern, men Grön i Åbo följer jag nog hela tiden i alla fall!


Topp tre favoritdrycker i höst?

Te, vin och varm kakao <3


Vad är den höstigaste maträtten?

Någonting med svamp, helt klart! Eller en härlig efterrätt med den finländska skogens bär!


Var hänger du helst under helgen?

Hemma (haha!). Brukar ha väldigt mycket på gång om vardagarna så tycker det är skönt att bara vila (vilket betyder i mitt fall att enbart sitta och läsa böcker hela helgen) och koppla lite bort från verkligheten. Kanske spela något mysigt, klurigt spel på datorn när energin tagit slut.

 


Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?

Jag reser ogärna långa vägar, eftersom det tar så mycket på miljön (då de miljövänliga alternativen hittills är ganska dåliga), så är mest nöjd att bara vara här i Åbo. Åker såklart hem till Österbotten ibland och ska ändå troligtvis till Oslo i vinter med körerna, så lite resande blir det ju såklart.


Hur förbereder du dig för vintern?

Mössa och vantar på, vinterstövlarna framletade och stickasockor i mängder för alla kyliga morgnar och kvällar. Och såklart en massa saker att göra så jag inte hinner tänka så mycket på det usliga vintervädret som brukar komma där i november/december, haha!

 

(Extra bild: Det var kul det året när vi hade en massa olika svampsorter på vår gård hemma i Österbotten.)

10.10.2016 kl. 22:35

Är det bra att våra samhällen utvecklas så snabbt?

 

Jag sitter och läser en bok om Etik & Politik (Thurén, 2015) just nu och fastnade lite vid tanken om jämlikhet. Det som Thurén tar upp är att det verkar finnas en "målkonflikt" (Att äta kakan och ha den kvar) vad gäller jämlikhet sådär praktiskt. Han nämner att inkomstskillnader och materiella belöningar behövs för att vi ska vara effektiva och kreativa. Men samtidigt så genererar ojämlikhet sociala och personliga problem såsom brottslighet, fysisk och psykisk sjukdom mm.

Ifall det faktiskt är såhär, vad borde vi då välja? Jag känner en massa människor som mår psykiskt dåligt i vår värld och jag har själv mått väldigt dåligt. Det är krav, på krav, på krav och sedan ska vi fösöka vara så effektiva som möjligt också. Känns som att jag hör ordet "effektivisering" hela tiden.

Men kanske är det dags att fundera lite. Måste effektivisering ALLTID vara det där större målet? Om vi skulle behöva välja mellan dessa två, känns det inte ganska viktigt att också värna om människors psykiska (och förstås fysiska) hälsa?

För mig känns det som att joo, effektivisering är bra, MEN, bara till en viss gräns. Det känns som att vi börjat gå över den gränsen och då kan vi också se att de sociala och personliga problemen ökar.

 

Till vilket pris sker vår effektivisering? Är det kanske inte så bra att vårt samhälle utvecklas så snabbt?

09.10.2016 kl. 19:50

Inga nya bilar som går på bensin år 2030?

 

Tyskland funderar nu starkt på att förbjuda nyregistrerade bilar som går på bensin år 2030. Jag tycker det är jättespännande! Några kanske tänker som första tanke att "det där är nog bara optimisterna som talar", "det där kommer aldrig att gå".

Men jag ska säga er alla. Jag är snart 22 år, och det är 14 år till år 2030. Fast jag ens starkt försöker tänka, så skulle jag aldrig kunna komma på alla de förändringar som har skett redan under min livstid, eller ens under min halva livsstid. Idag har vi VR, AI, smarttelefoner, runda tv:n, effektiva solpaneler, återvinningscentraler, 128 GB USB-minnen (snart 1 tera) mm. Det talas redan idag om förarlösa bilar (som redan nu finns lite här och var), om "smarta hem" med teknik överrallt i hemmet...

Om vi redan nu bara de senaste typ 2 åren börjat på allvar ta tag i klimatförändringen och utvecklingen där har gått sjuukt snabbt! Varför skulle vi inte kunna tro att ett lagförslag att förbjuda bilar med bensin kommer gå genom i beslutsfattandet?

 

Vi människor är den första förändringen. Det är jag och du som plötsligt bestämmer oss för att äta mindre kött, handla mer närproducerat och ekologiskt, cykla mer och åka mer kollektivt, resa mindre med flyg, kräva mer av klädbranschen etc. Det är vi som först kräver nya, miljövänliga bilar som inte går på olja/bensin.

Men sedan kommer vi alltid till en punkt när också en regering måste lägga sig i. T.ex. som med tobaksskatt. Visst, folk vill kunna bestämma själv, men när ens val inte bara påverkar en själv utan också andra i närmiljön, och vad gäller bilar, också påverkar hela jordklotet. Jaa, då tycker jag absolut att en lag är rättfärdigad.

 

Vet ni, jag tycker att Tyskland gör helt rätt, och jag anser att Finland och fast hela Norden borde gå i spetsen för att göra likadant. Direkt vi hamnar i ett stadie av stagnation, av att vi vill hålla oss kvar vid någonting som den nya generationen inte anser är bra, så måste vi börja förändra. Annars släpar vi efter.

Det finns många människor som anser att "vi måste få Finland på fötterna igen". Det här är någonting som skulle hjälpa - Att tänka långsiktigt, att tänka på jordens alla medborgare när man gör val också i det egna landet. Det ger pluspoäng bland jordens andra nationer.

 

Man kan inte bara vänta på att en förändring till det bättre sker utan att man själv gör något. Gå ut istället. Be the change! <3

09.10.2016 kl. 12:30

Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrum

 

Jag har nu rensat min e-post. Jag har enbart 5 st mail kvar i på min framsida. Det är nästan som noll. Som inget.

På de andra två flikarna har jag faktiskt noll. Inga mail alls. Och det jag möts av är istället ett tomrum. En tomhet som jag inte känt av på flera år. En slags känsla av harmoni. En känsla att jaa, jag tar tag i mitt liv. Jag tar över rodret och sållar bort allt jag tidigare pantat på.

Och harmonin har nog inte uppstått enbart från min nu tomma inkorg. Jag valde också att grundligt gå igenom alla dessa mail. Se vem som skickade mig det här mailet. Fundera innebörden i det. Bestämma om det är ett viktigt mail och lägga det i den mappen, eller om det är ett personligt mail och lägga det i den mappen.

Många av mina mail var prenumerationer på t.ex. "the positivity blog" som jag alltså valt att läsa och prenumerera på. Där fanns det en massa underbara tankar. Om självkänsla, om kärlek, om livet.

Och att nästan bli "bombad" av visdomsord efter visdomsord efter visdomsord. Ord som glädje, förlåtelse, acceptans och lycka. Det kickar igång någonting. Nästan lite "fake it til' you make it"-känsla.

Och när då inkorgen var tom kändes det också som att det rum som en jobbig inkorg tagit upp i min hjärna också blivit ledigt. Så vad för nytt hade jag att lägga dit. Joo, alla dessa positiva tankar om livet, mig själv och andra.

 

Och jag tycker att det absolut är en mycket bättre sak att ha i mitt huvud. Försvinn aldrig... <3

 

07.10.2016 kl. 00:52

Jag ger dig en morgon... Du ger mig en hel dag

 

Nu under de senaste dagarna känns det som att jag funnit nya stigar i mitt inre. Min egen magiska värld. Jag ser mer än jag brukar. Jag funderar mer än jag brukar. Jag känner mer än jag brukar. Och inte alls på ett negativt sätt. Enbart positivt.

Jag bestämde mig för några dagar sedan att försöka reda upp saker. Med mitt liv, med mitt medvetande och mina tankar. Jag vill vara en medveten person. En person som ser, som vet, som känner. Som skrattar. Som ler. Som vågar söka ett liv i harmoni, med mig själv och alla runtom mig.

Och i mina försök så får jag också utlopp för min passion. Att ge andra, hjälpa andra och lära mig av andra. Vara en aktiv medborgare i vår värld som vi lever i.

Jag har länge hållit mig tillbaka. Tänkt mycket på mina dåliga dagar. På mina dåliga minnen. Och där har jag suttit fast. Jag har trott att jag förlåtit alla, men jag har inte förlåtit mig själv. Jag har inte låtit mig själv gå vidare, våga ta ett steg bortom sånt som påverkat mig tidigare. Istället har jag bunkrat mig fast i mitt förflutna.

Men på något sätt känns det annorlunda nu. Kan inte säga om det skedde för en vecka sedan eller bara några dagar. Men jag känner mig mer i harmoni än vad jag tidigare gjort förut.

Och när jag är i harmoni så vågar jag ge. Genom att ge en gång, kan jag få tusen gånger tillbaka. Jag vill sprida glädje. Jag vill sprida kunskap. Jag vill sprida förändring.

Jag vill sprida hopp. <3

Jag vill tacka alla människor som finns i mitt liv. Jag kanske aldrig sagt det eller aldrig kommer säga det rakt ut, men alla mina möten med er har hjälpt mig att forma mig till den människa jag vill vara. Ni har öppnat nya dörrar för mig som jag tidigare aldrig ens visste existerat. Målat med färger jag aldrig tidigare sett. Get mig mer än jag någonsin visste jag kunde bära.

Och ändå bär jag. Försöker mitt yttersta. För att finnas till. Existera. Lyssna. Och våga. Låta den kunskap jag får göra mig till en medveten, ärlig och omtänksam människa.

 

Idag är jag tacksam. För allt. Speciellt för dig... <3
 

 

07.10.2016 kl. 00:43

Glädjetårar som kom tillbaka

 

Jag gjorde en intressant iaktagelse i somras. Jag minns inte datum, plats eller tillfälle, men jag minns tydligt och klart de tankar som snurrade förundrat i mitt huvud just då.

 

Tankarna går tillbaka till att jag hade haft så roligt så jag började gråta av skratt en dag. Vilket oftast är en helt underbar känsla. Kallas ju glädjetårar, eftersom det joo, faller tårar ner för kinden, men de är skapade för att man har sååå roligt, eller är såå glad över någonting.

Varför väckte det här så mycket känslor i mig? Det var alltså inte själva glädjetårskänslorna som jag förundrades över utan själva känslan, hur det känns i kroppen och i sinnet när man skrattar eller är så glad att man gråter. Jag märkte att det kändes ovanligt. Jag började fundera på när jag senast hade skrattat så mycket så jag gråtit.

 

Jag kom inte på när det skulle ha varit.

 

Även om jag som sagt funderade mycket kring det här då (eller kanske några minuter efteråt) så kände jag samtidigt en så stor lättnad. Jag märkte att jag hade saknat dessa sprudlande känslor och jag var såå överlycklig att jag igen fått uppleva det.

Varför var det här en så stor deal då? Joo, som person är jag oftast väldigt glad, sådär glatt positiv till livet (förutom när jag har mina bottensvängningar), och det är absolut inget fake med min glädje. Den är skapad helt av mig själv och det är helt äkta känslor jag har, men det handlar om en helt annan sak att skratta så mycket så man gråter.

Jag kan inte gråta på beställning och då jag skrattar så jag gråter så "släpper" ja ju på något sätt kontrollen över min glädje. Jag började fundera om jag inte "släppt kontrollen" på länge, eller på något sätt hämmat den tidigare i år. Jag skrev ju min kandidatavhandling och kanske hade det stressigt sådär överlag och kanske någonstans där efter, då avhandlingen var klar och andra projekt lyckades så kunde jag "släppa loss" mina känslor igen och det kändes så befriande och skönt!

Jag har sedan dess hunnit skratta så jag gråter flera gånger i sommar och i höst och jag märker hur min tillvaro blir så mycket bättre av att jag kan få ha dessa små stunder i mitt liv.

Min poäng med den här texten är kanske igen att få mig att acceptera det jag har och speciellt kanske lättare märka av i framtiden ifall små saker som dessa (fast det personligen är stora saker) försvinner eller tonas ner. Att jag då kan sätta mig ner och fundera hur det står till med mig själv.

 

Men att mina glädjetårar kom tillbaka, det är jag så otroligt glad över. Sånt ger mig hopp! <3

 

 

 

 

 

28.09.2016 kl. 14:28

Ångest

 

Jag känner hur jag bara vill sjunka ner genom golvet och marken,

Jag känner hur mina vanligtvis positiva tankar flyr för något mycket större, mäktigare och mörkare,

Istället för att fortsätta vara mig själv blir jag som en annan, ändå som mig själv, fast tvärtemot,

En version som jag inte ens känner igen mig själv i, som jag inte vill säga är jag,

Men som ändå tar över mina tankar och vägrar släppa taget,

Jag är inte = ångest, det är inte jag, men ändå är det mina egna tankar, fast de är så främmande för mitt vanliga jag,


 

Jag brukar förklara min ångest åt andra som att jag åker i en karusell, en helt vanlig karusell,

Men det finns en stor skillnad, och det är att karusellen inte är ute i naturen, utan instängt i ett runt rum, med väggar så nära så att de nästan rör i kanterna på karusellen,

Det finns bara en öppning för att ta sig ut ur karusellen, och den öppningen är så liten, så man måste kasta sig ut, med huvudet före, för att alls ha någon chans att lyckas,

Och ju mer ångesten och känslostormarna förvärras, desto hårdare börjar karusellen gå, och desto svårare blir det att våga kasta sig ur karusellen,

Så då kanske andra också kan förstå, att det inte är så enkelt att bara "sluta ha ångest",

För där sitter man i karusellen, som bara åker snabbare och snabbare, för att man inte tidigare vågat hoppar ur den, eller ens kunna tänka sig tanken, och sedan börjar man känna att det snart är försent, för inte orkar man sitt i karusellen resten av sitt liv,

Och då kanske ni andra kan förstå, att man till slut helst vill få ett slut på den här karusellen, den här känslostormen,

Och då finns det som jag då ser det två val,

Det ena är att med flit kasta sig ut i väggen och troligtvis krossas, för att få slut på karusellresan så snabbt som möjligt, utan extra ansträngning,

Det kan vi ju alla förstå är det absolut sämsta valet, men det finns ändå där och gror, då karusellens fart börjar bli övermäktig för ens psyke,

Och det andra är att våga chansa, våga fokusera på den där öppningen, på "ljuset", på världen utanför,

Och ju mer jag fokuserar, desto saktare blir min andning och desto saktare börjar karusellen gå,

Men den slutar aldrig snurra,

Det krävs fortfarande mycket mod att våga släppa den ångest som just kändes som det enda som existerade i världen, och visst tvekar jag många gånger innan jag vågar,

Men hittills jag jag ändå vågat,  kastat mig, och klarat mig, med hjälp av någon,

Men jag är ändå alltid helt utmattad och har många nya ångestkaruseller i närheten som jag lätt kan dras in i, innan jag igen kan gå vidare  och komma tillbaka till mitt normala, ultrapositiva jag.

 

 

Min dröm är att jag skulle kunna kontrollera mina känslor så bra, att de gånger jag känner att ångesten är påväg så är jag ändå inte i karusellen utan utanför den,

Jag skulle betrakta den från en utomstående vinkel och fundera om det är värt att hoppa in i den för att jag ju vet hur svårt det är att komma bort från den,

Och istället för att då åka i karusellen den gången, så bara nickar jag varsamt, och går åt det andra hållet, tills ljudet av den snurrande karusellen bara blir tystare och tystare, tills det känns som att den aldrig existerat,

Då skulle känslorna inte vara utmattning, utan hopp och glädje, över att jag gjorde rätt val, då redan från början... <3

25.09.2016 kl. 02:09

Att varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt liv

 

Jag tycker jag flera gånger under den senaste tiden fått frågan om vad jag gör just nu (studerar nationalekonomi) och vad jag skulle vilja göra/arbeta med i framtiden.

Jag brukar alltid inflika, att för mig, handlar inte mina framtidsplaner enbart om arbete, utan jag försöker fokusera mer på vilka saker jag vill uppleva i mitt liv och kanske ännu mer: Hur jag vill att min livssituation ser ut och vilken slags livsstil jag vill leva. Vad är mina motiv till mina drömmar och tankar?

Det är en ganska svår sak egentligen att fundera på, och därför är det en sak som jag känner att jag gärna lägger lite tid varje dag att tänka kring.

Jag tror att det faktiskt är en väldigt nyttig övning; att tänka på framtiden. Att förstås få drömma, men också vara realist. Ifall man känner att en viss typ av livsstil eller ett visst typ av arbete lockar en borde man börja läsa på eller studera andra människor som följer den här livsstilen eller jobbar med det här jobbet.

Det är en viktig del i ens liv, att själv reflektera och djupt fundera på vad den här personen mår bra av och vad den här personen tvingats avstå från, för att leva den här livsstilen eller jobba med det här jobbet.

Som exempel. Vill jag leva på landet kommer jag troligtvis inte kunna leva ett liv utan bil. Jag kommer ha svårare att spontant träffa nya folk, pröva nya hobbier och träffa folk som bor längre än 5 km från mig. Men däremot kommer jag kanske ha möjlighet att ha ett eget hus, kunna ha en egen stor trädgård, egna djur, ett lugnare liv och ett liv nära naturen.

Skulle jag vilja leva i stan skulle jag ha mycket enklare att handla ekologiskt, och utbudet av miljövänliga och ekologiska produkter är absolut mycket större i staden än på landet. Jag skulle absolut lätt kunna hitta åtminstone en eller två föreningar som intresserar sig för samma sak som mig och dagligen få möta nya människor. Men däremot skulle jag inte få vara nära mina släktingar, jag skulle bara vara "en i mängden" och ganska osynlig för utomstående. Jag skulle aldrig känna mig lika trygg under de mörka timmarna som jag skulle göra på landet och luften och avgasterna finns alltid där, varje dag jag öppnar dörren.

Som exempel på jobb kan vara att t.ex. bli jordbrukare eller föda upp djur. Jag kommer troligtvis att gilla det jag gör, men säkert uppleva en massa papperskrig. Kommer kanske inte kunna åka bort längre perioder någon gång, men ändå få leva nära naturen, vilket flera forskningar visar är bra för en.

Ett helt annat exempel på jobb är att bli frilandsarbetare. Friheten som kommer med är absolut en stor orsak att gilla den här typ av jobb, men dagligen måste jag kämpa för att tjäna min inkomst, och som frilandsarbetare så tjänar jag alltid mer, ju mer tid jag lägger ner på mitt arbete. Jag kommer troligtvis inte ändå någon gång kunna vara säker på att jag har råd med allt jag behöver kommande månad eller kunna spara en månatlig summa till ett större mål.

Ännu ett annat exempel på jobb är ju då t.ex. att jobba som ingenjör vid ett stort företag. Troligtvis trivs jag där på det jobbet, har stadig lön, men kan lätt uppmanas att jobba på andra platser på jorden där projekten håller på att färdigställas, och kommer då kanske inte kunna vara en så bra familjemedlem som jag skulle vilja.

 

Det här var bara några exempel och några typer av tankar som kan vara viktiga att fundera kring, men man borde ändå göra det också. Fundera, vill jag vara en person som satsar på karriär eller på familj? Vill jag bo på landet eller i stan? Hur stor eller liten by/stad känns mest bekvämt för mig? Och sedan, svara på frågan varför?

Även om man i början av dessa tankegångar inte direkt kan komma fram till något så kan man ändå fundera på saker som man absolut inte kan tänka sig leva med. Jag skulle t.ex. inte kunna jobba med ett företag som jag anser handlar oetiskt eller rent av förstör miljön. Jag skulle heller inte kunna tänka mig att bo någonstans där det konstant finns ljud runtom mig, på gatorna eller i trapphusen.

Och såklart måste man igen vara realist. Bara för att man tänker på vad ens drömplats och drömyrke skulle vara så kanske det inte är möjligt. För det första kan man ju såklart inte äta kakan och ha den kvar, men man kan inte kanske rå för plötsliga händelser som sker i livet; att bli arbetslös, oväntat få ett eller flera barn, få psykiska problem etc.

Men har man i alla fall tänkt igenom dessa banor mer än en gång, så kanske man också kan bli mer nöjd med den livsituation man ändå befinner sig i, eller åtmistone kunna veta vad man vill, ifall möjligheterna uppenbarar sig för en.

24.09.2016 kl. 15:47

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Oktober 2016

No great mind has ever existed without a touch of madnessAristoteles-vecka! Lax- och räkröra på fröknäcken - Recept (lchf, glutenfritt)Fröknäcke - Recept (lchf, glutenfritt, mejerifritt)Det ekonomiska systemet är ohållbart.En egen facebook-sida och ny bloggheader!Jag kan ha ljugit för er...Min höstlista!Är det bra att våra samhällen utvecklas så snabbt?Inga nya bilar som går på bensin år 2030?Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrumJag ger dig en morgon... Du ger mig en hel dag

September 2016

Glädjetårar som kom tillbakaÅngestAtt varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt livIdéer flödar i min hjärna - men om alla vill jag inte värna

Juni 2016

Varför BNP är ett uselt mått på välfärd:Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...Jag skäms över mitt gymnasium... (Repost)Ett litet hej (från mig med ansiktsmask på)!Min 3 veckors långa lchf-utmaning att äta vegetarisk lchf är slut!

Maj 2016

Halloumiburgare med coleslaw (vegelchf dag 19)Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Prestationsångest - En personlig reflektionDags att prata om droger - ur en samhällssynvinkel!Lchf-gratäng med aubergine, paprika och halloumi (Vegelchf dag 14)Vegetarisk lchf-pizza!! (vegelchf dag 11)Vi har blivit vana att bara betala "halva priset"... men vem betalar andra halvan?Vegetariska lchf-plättar och en ny veckohandel! (Vegelchf dag 9)Att se mat på ett helt nytt sätt (både som LCHF:are och vegetarian)Zucchinibiffar med hemmagjord tzatziki (Vegelchf dag 6)"I'm a global citizen - Are you?"Blomkålssoppa (Vegetarisk LCHF - dag 2)Vegetarisk LCHF dag 1: Veckohandla!Äta vegetariskt LCHF i 3 veckor - Vårutmaning från och med imorgon!

April 2016

Hur ofta upplever vi att vi har makten att påverka nu för tiden?Min kandidatavhandling är färdig!! En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!