Bloggposter

Vegetarisk lchf-pizza!! (vegelchf dag 11)

 

Fredag!! Då måste man njuta! Därför passade jag på att ikväll laga en vegetarisk lchfpizza. :D

Här kommer receptet (inspirerat av 56kilo):

Vegetarisk lchf-pizza (glutenfri - en plåt)

Det här behöver du:

  • Botten:
    • ​4 ägg
    • 2 msk fiberhusk
    • 1/2 dl grädde
    • 1 dl/100 gram riven ost
    • lite salt
  • Fyllning:
    • Tomatsås med valfria kryddor
    • Valfria grönsaker
    • Jag hade paprika, rödlök, sparris, bondost, beasås
    • Riven ost

Såhär gör du:

Gör botten först. Riv osten. Vispa ägg, fiberhusk, grädde. Tillsätt sedan ost och blanda om. Låt stå i 5 minuter. Sätt på ugnen medans, 175 grader. Efter 5 minuter, bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en bakplåtsugn och sätt in i ugnen. Den blir ganska smal. Vänta 15 minuter, sedan är den klar - ta ut ur ugnen - och höj temperaturen till 225/250 grader (beroende på om det är hårda eller mjuka saker på pizzan).

Medans den är i ugnen kan du koka upp tomatsåsen. Jag tog en halv burk krossade tomater och kokade upp den med lite tomatpuré och kryddor. Passa också på att hacka och fixa alla grönsaker. Jag kokade sparrisen för att den skulle vara mjukare sen också i ungen.

Sedan lägg allt på och riven ost till sist. Lägg in i ugnen och ha det där till osten smält eller tills grönsakerna/påläggen mjuknat. Kan ta allt från mellan 10-20 minuter.

Medan kokade jag upp beasås från pulver (jag är lat av mig, ska nog någon gång pröva laga äkta, men just nu passar det här bra för mig). Sedan ta ut pizzan ur ugnen, lägg på ev. beasås och njut! <3

 

Lite bilder av processen:

 

Haha, resultatet ser ju sådär passligt sliskigt ut, men oj, så gott! Och mycket nyttigare än med vanlig mjölbotten!

Publicerad 20.05.2016 kl. 17:38

Vi har blivit vana att bara betala "halva priset"... men vem betalar andra halvan?

 

Mycket av min tid kretsar kring mat nu, eftersom det är en helt ny sak att äta (lakto-ovo-)vegetariskt för mig. Ikväll beställde jag för första gången en vegetarisk pizza (!) (åt ju såklart bara toppingen - så gör en lchf:are) och märkte att den ju också var jättegod. Inget sug efter kött här inte!

Sedan börjar jag då tänka på att jag faktiskt också undviker sött. Jag brukar tidigare alltid nog acceptera 70% choklad och jag ääälskar choklad och har nog så länge jag minns ätit mycket choklad. Men så läste jag den här artikeln ikväll om att många av de största chokladtillverkarna tar hjälp av barnarbetskraft i sina råvaruköp. Enligt artikeln är det t.ex. dessa tre företag som jag vet finns här som inte kollar upp att det sker barnarbetskraft under deras produktion:

  • Mars
    • Äger Snickers, Twix, M&M-godisar
  • Nestle
    • Äget KitKat, Smarties
  • Kraft
    • Äger Marabou, Milka, Oreo, Toblerone

Jag börjar också tänka just ett steg längre. Jaa, jag gillar choklad, rent ut sagt äälskar choklad... men är det faktiskt tillräckligt för att jag fortsättningsvis ska kunna köpa den "billiga, icke-ekologiska, icke-rättvisemärkta chokladen" utan att tänka nå extra på det?

De barn som arbetar under dessa förhållanden, eller faktiskt att bara ens arbetar istället för att gå i skola - de förlora så mycket av sina liv. De har inget val, eftersom efterfrågan skapas av utbud och vill folk ha billig choklad, ja då finns det företag som kringgår regler för att du och jag ska kunna köpa en chokladplatta för 2€...

Men har vi tänkt på att vi egentligen bara betalar halva priset?  Eller kanske bara en tredjedel av det "verkliga priset"? Att den där chokladen inte skulle vara sådär billig om det inte sker oetiska, ohälsosamma saker någon annanstans i världen. Att det faktiskt är miljön och barnarbetarna (samt andra fattiga arbetare) som lider och betalar resten av "det gömda priset". De betalar genom att inte få gå i skola/utbilda sig och istället andas in jobbiga kemikalier, äta undermånligt och jobba hårda, långa pass för att ens ha råd att överleva...

... Är det ändå mig det är synd om? Som inte vill köpa den där rättvisemärkta chokladen eftersom den är "för dyr"? Åtminstone vågar jag tro att den rättvisemärkta chokladen visar en lite större bild av vad varor egentligen borde kosta.

Speciellt som lchf:are så har jag märkt hur mycket klarare i huvudet jag blir av att inte vara lika beroende av sött. Tidigare fanns bara tanken "vill ha choklad, nuuu" i min hjärna, medan den nu mer övergått till "hmm, choklad skulle ju nog vara gott, men vad finns det riktigt för alternativ här att välja?".

Det här har ju såklart inte bara med min lchf-livsstil att göra, utan att jag faktiskt vill vara en medveten människa, och inte bli lurad av varken reklam eller producenter. Vet de att de gör någonting dåligt som skulle få folk att sluta köpa deras produkter och blir upptäckta för det, ja då är deras image förstörd en lång tid framöver (tänk volkswagen-skandalen). Därför försöker de med alla knep i rockärmen att undvika dessa sanningar.

Och vet ni vad jag tycker är värst med det... att vi går på det. Vi ser bara "ta tre, betala för två", "nya, BILLIGA priser om du köper redan IDAG!" osv. Inte finns det mycket rum för eftertanke där...

Men egentligen så handlar det här inte enbart om choklad. Det handlar om allt vi konsumerar! Egentligen betalar vi bara halva priset av allt vi konsumerar. Den andra halvan betalar de fattiga tillverkarna och vår planet. Våra val påverkar många andra människor på jorden. Eftersom vi har sådana privilegier att kunna leva utan att ens lägga en endaste liten tanke på dessa människor, ja, då är det egentligen vårt val att bestämma hur länge vi tycker det här ska fortgå. Inte tänker producenterna/utbudet förändras om vi inte börjar efterfråga annorlunda.

Jag uppmanar alla att fundera extra på det här, varenda gång ni är i butiken och ser att det t.ex. finns en rättvisemärkt vara, ifall ni ändå skulle ha möjlighet att köpa den. Kanske skippa lördagsgodiset för en helg (det gör ingen ändå gott) och istället lägga de där extra 4€ på ens en rättvisemärkt produkt. En produkt som är skapad för att vi tänker på andra.

Det här går lite in på det tidigare inlägget jag skrev om att vara en global medborgare (Läs gärna: HÄR). Som global medborgare har jag förstått att alla val jag gör i livet påverkar andra, positivt eller inte, vare sig jag vill eller inte. Och jag vill skapa en positiv förändring. Genom att försöka köpa mera rättvisemärkta produkter eller börja efterfråga mera sådana produkter så visar vi ju också till tillverkarna att "jaa, kanske vi borde satsa mera på den här verksamheten" och mer och mer människor i fattiga länder kan börja jobba under bättre förhållanden än tidigare.

Just mat är inget vi någon gång kan sluta konsumera, därför är det så viktigt att visa att "jag accepterar inte att den här produkten är skapad av barn eller av arbetare som jobbar under oetiska och olidliga förhållanden eller är en skada för miljön" och börja efterfråga mer rättvisemärkt och ekologiskt.

#Slutabetalahalvapriset (!)

 

(Mitt inspirationsdjur - surikaten. De "står" väldigt ofta, och jag symboliserar det själv med att också "stå upp" för saker jag tycker är viktiga. Alla borde vi stå upp och öppna våra ögon lite mer än vad vi gör nu - lite som surikaten!)

 

En annan längre, mer ingripande artikel från fortune är också värd att läsa (Länk: HÄR). Där svarar en barnarbetare på frågan vad han anser om människor som tycker om choklad i andra delar av världen:

"​They are enjoying something that I suffered to make,” the boy answered. “They are eating my flesh."

Jag har aldrig tänkt på det så starkt, men de där orden räcker för mig för att faktiskt från och med nu på allvar enbart köpa rättvisemärkt choklad om jag någon gång är sugen.

 

Publicerad 20.05.2016 kl. 01:21

Vegetariska lchf-plättar och en ny veckohandel! (Vegelchf dag 9)

 

Igår var det dags att veckohandla igen, men innan det så passade jag på att laga vegetariska lchf-plättar med en liten egen touch, här kommer receptet:

 

Lchf-plättar (vegetariska, gluten, och sockerfria)

Det här behöver du (för ca 6-8 halvstora plättar - går också att halvera receptet. man blir typ mätt på 2-3 stycken, haha):

  • 4 ägg
  • 1 dl mjölk (går också med vatten, men tycker det är svårare att steka dem då)
  • 2 dl grädde ( >35g fett)
  • 1 tsk bakpulver (kan uteslutas, men jag har nog alltid med)
  • 1 msk fiberhusk (Fiberhusks billigare variant heter "psyllium" och finns också i vanliga butiker men i grön förpackning istället. Det är alltså samma sak.)
  • 2 nypor salt
  • vaniljpulver
  • kardemumma (min egen touch!)
  • Smör att steka i/eller kokosolja

 

  • vispad grädde och bär att äta med

 

Såhär gör du:

Vispa äggen fluffiga. Sätt i mjölk, grädde och övriga ingredienser och kryddor. Låt stå i 5 minuter. Sätt på spisplattan på medelhög värme (jag har på 4/6 på vår spis).  Stek gärna i glutjärnspanna (hälsosammare än teflon). 

Det viktiga när man steker lchf-plättar är att alltid lägga lite fett i pannan för varje plätt, att inte göra dem för stora eller för tjocka och att man inte har för hög värme, eftersom de lätt bränns utan att ta ihop i så fall. Det kan ta några försök, men halvbrända lchf-plättar smakar också helt okej, haha. Jag använde mig av en soppslev för att ta smeten med, enklare att då få ungefär samma mängd i varje plätt.

Medan plättarna steks kan man passa på att vispa grädde. Inget socker i, utan bara t.ex 2 dl grädde. Jag brukar "krydda" med lite vaniljpulver (inte vaniljsocker) och lite lakritspulver, men det är valfritt. Att ta upp bär redan dagen före ur frysen är också att rekommendera!

Sedan är det bara att äta - och oj, vad man blir mätt och glad av bara några få plättar. De tar ihop sig ganska bra i kylskåpet, men värmer man upp dem igen nästa dag så lossnar de nog från varandra igen.

 

 

Och som sagt så var jag på kvällen och veckohandlade igen (taack piisa!). Det blev mycket mindre den här gången då jag inte ännu hunnit laga två recept som jag tänkte laga förra veckan, men allt ska ju ätas förr eller senare. Så här blev min veckas matkasse:

 

Publicerad 18.05.2016 kl. 17:00

Att se mat på ett helt nytt sätt (både som LCHF:are och vegetarian)

 

 

Det mest intressanta att börja leva en LCHF-livsstil är hur sjukt uppmärksam man blir på en speciell vara - nämligen SOCKER (!)

Som LCHF:are försöker jag aktivt att undvika allt extra tillsatt socker och själv aldrig använda socker. Det finns många saker som jag märker folk lägger socker i som jag själv inte gör nuförtiden, såsom i vispgrädde eller i kaffet/teet och som egentligen inte heller behövs.

Det är det som är det mest störande, att socker inte behövs i våra liv, utan enbart handlar om att vi tycker om det, eller som i mitt fall, lätt blir beroende av det. Skulle jag inte äta LCHF så skulle jag lätt köpa minst 2 chipspåsar varje vecka, alltid köpa en fazer-chokladstång efter studentlunchen och gärna äta en massa godis.

Förutom godis och liknande så finns det ju faktiskt väldigt mycket socker i allt möjligt annat som man inte märker om man inte uttryckligen undviker socker. Det är t.ex. färdigblandade kryddor, färdigmarinerade produkter, färdiga såser och lågfettprodukter som istället ersatts med socker och annat skumt.

Jag såg dokumentären "That Sugar Film" som är absolut i min top 5 dokumentärer jag någonsin sett. (Rekommenterar starkt!) Den visar hur mycket socker det finns i allt och att socker egentligen är  helt onödigt och även farligt för oss i de mängder majoriteten i västläderna äter enligt. Det fanns så otaligt mycket bra i den, men en sak som sades riktigt de första minuterna var:

"Om vi skulle ta bort all mat i en vanlig butik som innehåller socker så skulle endast 20% av matvarorna lämna"

Det är någonting jag blivit väldigt uppmärksam för och jag märker att jag väldigt sällan kan köpa någonting mer än riktigt "rå" varor, eftersom det annars troligtvis har socker i sig. Det som var intressant också i "That Sugar Film" var huvudpersonens sockerbegär efter att i 60 dagar ätit "vanlig" mat med high sugar low fat-diet och sedan skulle gå tillbaka till att inte äta socker. Det är något man först förstår när man för första gången prövar LCHF. När man faktiskt INTE ska äta socker och märker att det finns i allt och att hela samhället är byggt på en massa sockriga produkter.

Jag menar, hur ofta är det inte söta saker som bjuds på vid kaffebjudningen hos någon, eller produkter som övrigt innehåller en massa kolhydrater/socker. Efterrätt ska nästan vara en "obligatorisk" rätt vid finare större middagar och inte har de någon gång inte varit söta. Vill jag hänga med någon på ett café så finns det inget för mig att äta, eftersom ingenting finns där som inte innehåller socker. Och oftast är de också rädda för fett så därför finns det bara en massa kolhydratrika rätter istället.

Det intressantaste är ändå att fara och handla. Alltså skulle jag få en vy ovanfrån på alla mathyllor i en butik så skulle lätt hälften strykas. Bort skulle alla hyllan med godis, med chips och tacostillbehör, med en massa konserverade, sockrade produkter, med mjölprodukter, med kex, med pasta och ris, med en massa sockrade youghurtar och juicar (alltså WHAT, hur kan det finnas så mycket olika sådanna sorter - speciellt till barn?!), allt margarin (urk), alla brödprodukter och all färdigmat...

Sedan då över till att ännu ta "ett steg längre" och pröva vara vegetarisk LCHF:are för en stund. Då märker du absolut hur mycket du inte äter. Då skippar jag ännu alla köttprodukter, kyckling och fisk (även om jag kanske nog kommer äta fisk någon gång under den här utmaningen).

Jag gick alltså allvarigt enbart till grönsakshyllan, mjölkprodukthyllan (och osthyllan) samt få andra utvalda ställen som har te, kokosolja, nötter, frön, kryddor och liknande.

... och vet ni vad, jag saknar inget! Nothing!

Att faktiskt öppna upp ögonen för hur mycket mat som innehåller en massa tomma kolhydrater och socker som jag ändå inte behöver känns väldigt befriande. Jätteskönt faktiskt. Och inte känns det tråkigt heller, finns en massa goda grönsaker och mjölkprodukter (och ostar) tillgängliga och jag försöker också lära mig äta nya nötsorter.

Jag har fortfarande ingenting emot att äta kött, men ur miljösynpunkt så tycker jag att det är viktigt att ändå försöka äta mer vegetariskt - därav min utmaning. Däremot så finns det nog inte egentligen någon orsak för mig att gå tillbaka till att äta en massa kolhydrater och socker. Ingen. Jag mår så bra utan mitt sockerberoende, mina extrakilon som annars uppkommer/uppkommit, mina blodsockertoppar och -dalar och min dåliga hy (får alltid en massa finnar av att äta mycket socker, speciellt mjölkchoklad).

För att må bra måste du också äta bra och det är vad jag strävar till - därav min lchf-livsstil.

 

Jag skulle gärna vara intresserad om era funderingar kring socker. Kommentera gärna!

Publicerad 16.05.2016 kl. 01:01

Zucchinibiffar med hemmagjord tzatziki (Vegelchf dag 6)

 

Snart har en vecka gått för mig vegetariska lchf-utmaning. Det har gått riktigt över förväntan! Jag fick t.o.m vegetarisk lchf på florakörens och brahe djäknars vårbal i fredags, det blev jag riktigt glad över! Annars inget speciellt sötsug eller sug efter typ kött eller likande. Kanske för att jag faktiskt försöker laga god vege-mat och inte enbart undviker kött och liknande. LCHF är ju annars väldigt god mat, både med eller utan kött. Så länge du har äkta ingredienser med sin fulla fettprocent så får du också god mat och håller dig också mätt länge!

 

Kvällens experiment blev Zucchinibiffar som jag igen tagit inspiration av t.ex. kostdoktorn (HÄR) men också modifierat till ett eget recept. Min kompis som jag hade som middagssällskap tyckte att de var jättegoda! ^_^ Här kommer mitt recept:

 

Zucchini-morotsbiffar med hemmagjord tzatziki (vegetarisk LCHF) - 2-3 personer

Ingredienser - biffarna:

  • 1 zucchini
  • 2 morötter (vill man vara striktare så tar man bort morötterna)
  • 1 gul lök (eller lökpulver)
  • 2-3 ägg
  • 1/2 msk fiberhusk
  • kryddor, såsom paprika, örtsalt, peppar, chili (för starkare smak) mm.
  • smör/kokosolja/olivolja att steka med

Ingredienser - tzatziki:

  • 2 dl turkisk (10%) /rysk (18%) yoghurt
  • 1/2 gurka
  • 1-2 vitlöksklyftor
  • kryddor: salt och peppar + lite citronsaft

 

  • Eventuellt annat tillägg, t.ex. kokt broccoli eller andra grönsaker sedan till maten.

 

Såhär gör du:

Först tzatzikin. Riv 1/2 gurka och pressa ut vätskan. Antingen med durkslag eller med händerna.Blanda det med yoghurten, kryddorna och pressa vitlöksklyftan/klyftorna. Låt svalna i kylskåpet.

Nu till biffarna. Riv zucchinin och morötterna och pressa även här ur vätskan. Det stod någonstans att man ska salta det och låt det rinna av i 10-15 minuter, vet inte riktigt varför, men jag saltade det lite och pressade nog sedan enbart ut direkt. Hacka sedan löken och blanda allt med äggen, fiberhusken och kryddorna. Det blev ganska rinnigt för mig så hade säkert pressat det för dåligt, men inget som störde stekningen.

Hetta sedan upp en stekpanna (t.ex. gjutjärn, som mig) och ha en större slev att ta en bit zucchini-smet med och stek sedan (med en massa smör, som jag gjorde) "biffarna" i stekpanna. Det rymdes runt 4 åt gången för mig och det blev kring 14 st biffar tror jag. Samtidigt kokade jag lite fryst broccoli för att ha det till maten.

Sedan - ät och njut!

 

 

Jag har alltså aldrig lagat dessa förr eller egentligen annars aldrig några vegetarisk biffar, så det var en spännade upplevelse - och jättegoda blev det! Skulle absolut kunna tänka mig att bjuda dessa ifall jag får vegetarianer på middagsbesök. Jag får ju själv fetta till det genom att som syns på bilden ovanför smälta smör ovanpå biffarna och också tillsammans med broccolin.

 

Jag tycker zucchini är en jättebra lchf-grönsak. Ifall det finns någon som sitter på ett bra zucchinirecept så skriv gärna en kommentar! :D

 

 

Publicerad 15.05.2016 kl. 22:38

"I'm a global citizen - Are you?"

 

Så avslutade Hugh Evans sitt TED-talk som jag lyssnade på igår ikväll. Jag kan ärligt säga att jag grät när han sa de sista orden. Det var precis som att allt öppnade för mig och jag förstod och hittade min mening med mitt liv - Att vara en global citizen - En global medborgare.

Vad är då en global medborgare? En global medborgare stänger inte in sig bland det lokala, varken enbart inom den egna familjen, kulturen, kommunen eller landet. En global medborgare har hela världen som sin granne - och agerar sådant. En global medborgare vill hjälpa människor och natur som hon aldrig har träffat på eller kommer att göra. En global medborgare ser det som sin plikt och passion att göra världen till en bättre plats tillsammans med andra.

En global medborgare förstår kraften i att kunna stäva efter ett gemensamt mål. En global medborgare inser hennes egen kraft att påverka människorna runtom henne och har hela jorden som sitt mål. En global medborgare är aldrig ensam, eftersom hon har hundra tusentals andra människor kring hela världen som också kämpar för samma mål som henne.

 

Hugh Evans berättar i sitt TED-talk om att han som 14-åring åkte till Filippinska slummen och träffade en kille vid namn Sonny Boy där, som levde och bodde på en enorm soptipp. Han skulle sova där en natt tillsammans men Sonny Boy och hans familj, men Hugh kunde inte sova. Han förstod inte, hur kan det vara så att han bara kan gå och sova i en säng varje natt och ha möjlighet att uppfylla sina drömmar medan Sonny Boy aldrig skulle komma att få den möjligheten?

 

Jag var i samma ålder för x antal år sedan i Tanzania och besökte flera dagisar/småskolor och åkte även genom slummen med en bil. Jag har ännu i mitt huvud bilden av den där ena pojken som satt naken i en liten plastbalja medan troligtvis hans mamma tvättar honom med smutsigt vatten. Det var bara ett ögonblick, en blick som möttes snabbt i bilens hastiga fart, men ändå finns den där blicken kvar i mig, fastbiten.

 

Hugh Evans fick mig att tänka på den här lilla pojken igen. Fundera hur han, liksom alla andra som bor där lever och överlever. Fundera hur lyckligt lottad jag är och hur mycket makt vi som enskilda människor kan påverka vår värld - bara vi vill. Eller att vi åtminstone måste försöka. Vi har länge fokuserat på det individuella, men vi är inte längre människor vars val i livet enbart påverkar oss själva, utan också andra. Och vi har alla möjlighet att välja. 

 

Och det är just den där viljan som Hugh Evans fick fram - Den där viljan att påverka. Inte ensam, utan tillsammans...

 

... som en global medborgare.

 

 

 

(Jag uppmuntrar ALLA att se det här TED-talket och fundera en liten sekund extra efteråt, om vad som verkligen betyder något - för världen - och för mänskligheten. KLICKA HÄR.)

 

 

Publicerad 12.05.2016 kl. 21:56

Blomkålssoppa (Vegetarisk LCHF - dag 2)

Yee, dag två avklarad!

Imorse märkte jag nog av den här förändringen. Jag har ju tidigare inte varit så strikt så nu när jag faktiskt prövar köra vege-lchf på riktigt utan fusk så märkte kroppen nog av den förändringen redan på en dag. Det finns faktiskt någonting som kallas "ketoflu", som kan jämföras med övergångsbesvär, men jag har försökt att dricka mycket vatten vilket är viktigt. Att salta maten extra hjälper också mot eventuell huvudvärk.

Idag prövade jag då att laga mitt första "recept" på min veckolista, nämligen "Blomkålssoppa" och jag tänkte dela med mig av mitt recept här som jag knåpat ihop från flera olika källor. Jag har aldrig lagat blomkålssoppa förut, men ätit det på studentrestauranger och tyckt de varit jättegoda, så därför fick det bli mitt första vegetariska lchf-försök.

 

Blomkålssoppa med curry och rostade pumpafrön

Du behöver:

- 1 blomkålshuvud

- ev. 2 morötter (beroende på hur strikt man är)

- 1 gul lök

- 1-2 tärningar grönsaksbuljong

- 1 vitlöksklyfta

- 1/2 - 1 l vatten

- 1-2 tsk sambal oelek

- Kryddor, såsom curry, örtsalt, peppar och paprikapulver

- 2 dl grädde (minst 35g fett)

- 2 dl creme fraiche (34% fett)

- ev. pumpafrön av valfri mängd

- smör eller olivolja att rosta i

 

- ost som sidosnacks

 

Hur gör du:

Det här är nu helt bara hur jag gjorde - och jag har typ lagat högst 2 soppor i mitt liv - så det finns säkert bättre och sämre sätt att laga den här soppan, men here goes:

Koka upp vatten så mycket som du vill ha. Börja hacka morötter och lök, samt blomkålen i mindre bitar. Kom ihåg att blomkålsstjälken bra kan komma med ifall man skär bort det yttersta skiktet. Även blomkålsbladen kan tas med, ifall de ser bra ut. Häll allt detta i en kastrull med vattnet och låt koka upp. Försök att enbart ha så mycket vatten så att det strax täcker grönsakerna.

Låt koka i typ 10 minuter. Kolla ännu vattnet och häll ut överflödigt vatten. Börja krydda med salt (mycket), peppar, curry (mycket), paprikapulver och annat om så önskas. Lägg i grönsaksbuljongen/-erna och sambal oelek. Låt ännu koka ca 10-15 minuter. Ifall det inte ser ut att vara för mycket vatten så är det dags att lägga i grädden och creme fraiche. Smaka av. Krydda mer om det behövs. Sedan låt grädden koka upp och då ta bort soppan från plattan och mixa med en stavmixer. KLART!

För en liten extra klick så ta en stekpappa med smör eller olivolja och stek/rosta några pumpakärnor några minuter och häll ovanpå soppan/tallriken.

Ostskivorna brukar jag doppa i soppan medan den är varm och äta dem så, det är jättegott!

 

 

Måste säga att jag blev riktigt positivt överraskad! Hade en kompis på besök som även gav soppan tummen upp! Yay! Och kolla färgen - jättenajs!

Nu har jag åtminstone mat för lunch imorgon och kanske t.o.m. kvällsmat, får se hur glupsk jag är, haha.

Jag dricker ju annars alltså bara vatten till maten. Förutom vatten dricker jag te med kokosolja i, men ingen mjölk, eftersom det lätt blir för mycket kolhydrater då. All dryck som inte har 0 gram kolhydrater är egentligen ett "no-no" när man ändå dricker ganska mycket av en dryck.

 

 

Det här var annars även min lunch: Körsbärstomater och mozzarellaost med basilika och örtsalt - Mums! Innan det hade jag tagit en tekopp med 1 msk kokosilja i till frukost. Annars inte egentligen någonting extra mat över dagen. Bara man äter tillräckligt med fett så går man inte hungrig heller! Och absolut inte sötsug har jag ju, vilket är sååå skönt, både för hälsan och plånboken, hehe. :D

Publicerad 11.05.2016 kl. 20:45

Vegetarisk LCHF dag 1: Veckohandla!

 

Sådärja! Då har jag börjat min utmaning! 3 veckor framöver ska jag försöka att äta vegetarisk LCHF - för första gången någonsin. Jag har alltså inte annars heller prövat äta vegetariskt någon gång så allt känns väldigt spännande.

 

 

Idag var jag då och veckohandlade (tack piisa och andtfolk). Kändes konstigt att enbart hålla sig i grönsaks- och mjölkprodukt-avdelningarna, men jag är ju van att skippa allt möjligt strunt från tidigare, så egentligen var det inte så farligt. Min fina inköpslista försvann där någonstans vid kassan, men ni kan ju se här på bilderna vad jag har hittat för råvaror. Haha, när jag kom hem så märkte jag att jag har köpt "helmjölk" 1 l istället för grädde 1 l som jag skulle ha. Nåjaa, får fara och handla grädde då ännu.. :D

 

 

Jag försöker ju också att handla ekologiskt ganska långt, åtmistone vad gäller grönsaker. Konstigt nog fanns det ingen ekologisk gurka, men hittade det mesta ekologiskt i alla fall. Ägg och också en vara jag alltid vill handla ekologisk. Såklart är det ju bäst att ha egna höns och man envisas med att äta ägg, men det ryms inte riktigt på vår franska balkong just nu... :D

Sedan så undviker jag ju också plastpåsar, så jag har alltid med mig några tygkassar när jag handlar. Vi har svarta enkla platspåsar på rulle till skräpisen, som kräver mycket mindre energi än de man köper vid kassan som också har extra tryck på. Istället för fruktpåsar i plast så har jag hållbara fruktpåsar från Röda Korset (HÄR kan man beställa dem).

 

 

Utöver de jag handlade så har jag ju förstås flera varor redan här hemma. Här är några av dem som jag inte vill vara utan, speciellt ekologisk kokosolja (köp aldrig det silvriga paketet - det är bara fake), psyllium (samma sak som fiberhusk) och vaniljpulver. Dessutom ifall jag vill laga lchf-kokosbollar så har jag ekologisk kakao och erytritol, som är ett naturligt sötningsmedel.

Idag har jag annars ätit blomkålsgratäng med tofu och curry  och sallad till som studentlunch (tyvärr med potatis i, men det fick gå för den här gången) och några ägg. Dessutom har jag druckit mycket, speciellt te med någon msk kokosolja i. Ska försöka att drick 2-3 tekoppar med 1 msk kokosilja i varje dag, det håller mättnaden bäst och övrigt sötsug hålls borta.

 

Publicerad 10.05.2016 kl. 18:34

Äta vegetariskt LCHF i 3 veckor - Vårutmaning från och med imorgon!

Jag har ätit LCHF från och till sedan 2013, alltid en liberal variant och jag har inga planer på att sluta. LCHF är min nya livsstil och någonting jag kommer att följa livet ut. Det håller mitt sötsug borta, håller blodsockret på en stadig nivå och jag går inte upp i vikt vilket jag tidigare gjorde tills jag började med LCHF. Jag mår överlag helt tusen gånger bättre!

Men jag har ändå på de senaste åren blivit mer och mer miljömedveten. Jag är helt inne på att vi människor (speciellt i västländerna) äter för mycket kött för att det skulle kunna vara ekologiskt hållbart. Däremot är jag helt övertygad om att fett inte är farligt och att många människor (jag medräknad) mår bättre av att äta mer fett och mindre kolhydrater är tvärtom. Där blir det ett dilemma för mig.

Många människor säger t.o.m. att man inte både kan vara miljömedveten och äta LCHF, som att det skulle vara det värsta tänkbara för miljön, vilket gör mig lite nedstämd. Jag äter ju egentligen inte mer kött än helt vanlig husmanskost, enbart mer fett, vilket inte är samma sak. Men jag förstår ändå att det är lättare att äta mer kött på LCHF än vid en vanlig husmanskost och jag vill ändå inte bli tagen som oseriös bara för att jag äter LCHF.

 

 

En lösning för mig är alltså att pröva äta vegetarisk LCHF i 3 veckor och se hur det fungerar, för att sedan kunna helt enkelt ha flera vegetariska recept att gå tilbaka på. Ända sedan jag började på LCHF så jag har upptäckt en massa "nya" grönsaker som jag tidigare aldrig åt, och jag har egentligen ingenting alls emot att äta vegetariskt, så länge som jag blir mätt, vilket oftast är det största problemet.

Jag vill inspirera människor att både kunna vara mer miljömedvetna OCH kunna må bra genom att kunna förändra sin livsstil för att minska övervikt och sötsug, så därför kommer min blogg att förvandlas till en vegetarisk LCHF-blogg för 3 veckor. Jag ska försöka lägga upp så många recept som möjligt, och har du några förslag på bra vegetariska rätter som är LCHF-vänliga så är det bara att skriva en kommentar!

 

 

Jag kommer alltså fortsättningsvis att äta ägg, mjölkprodukter och smör, samt förstås alla grönsaker och annat med lågt kolhydratinnehåll. Däremot kommer jag inte köpa kött, kyckling eller fisk, utan bara äta upp de två abborfiléerna som finns i frysen så att de inte blir dåliga (Som Martha så deltar jag i Svinnkampen och försöker att slänga bort så lite mat som möjligt, eller i alla fall bli mer medveten). Jag kommer också precis som vanligt att undvika allt som har socker och mjöl i sig, samt gluten.

En liten sidonote är att jag alltså annars inte brukar laga mat och att jag egentligen aldrig ätit vegetarisk LCHF längre än en dag, så det här ska bli spännande! Någon gång måste man ju ta det första steget!

Imorgon ska jag veckohandla och jag gissar att min vagn kommer fyllas med gröna, fina färger, haha!

 

 

PS. Ifall du är nyfiken på LCHF så rekommenderar jag dessa två länkar: LCHF för nybörjare (Kostdoktorn) & Tim Noakes frågor och svar om LCHF

 

Publicerad 09.05.2016 kl. 20:42

Hur ofta upplever vi att vi har makten att påverka nu för tiden?

 

Ett av det värsta reklam/media/regeringar/stora företag kan göra, enligt mig, är att försöka få oss att tro att vi inte kan påverka. Få oss att känna oss hjälplösa - och därför inte agera. Det har idag kommit så långt att vanliga människor också börjar förarga sig på folk som agerar - som lägger sig i - som försöker. Och de säger "Nämen, sluta nu redan, det är ju ändå lönlöst". De har redan gett upp. De stora aktörerna har redan vunnit över dem.

Men vill vi det? Enligt mig finns det mycket ruttet i vårt samhällsystem som många bara ignorerar. Läser man på lite så märker man att man till sist hamnar hos de stora multinationella företagen. Företagen som sist och slutligen är det de som har all makt i vår globala värld. Och de är enbart ute efter större och större vinst. 

De stora företagen kan idag ha mer förmögenhet och pengar att röra sig än flera av världens länder. Förstår vi vad det innebär? De har alltså mer makt än vad regeringar och många länder har. Och vad gör de med sin makt? Inte är det någonting som inte skulle gynna dem i alla fall. Oftast missgynnar det samtidigt en massa människor.

Multinationella företag är så stora idag att de kontrollerar mycket av vad vi gör. Hur kan de göra det? Joo, för att de lägger ner flera miljarder dollar per år på forskning inom psykologi, trender, och kulturer för att veta hur de ska göra för att manipulera just dig.

En man vid namn Edward Bernays kan vi tacka en del av det här för. Han ansåg medan han levde på 1900-talet, att människor var irrationella och fattade irrationella beslut. Han ansåg därför att manipulation var nödvändig i ett civiliserat samhälle. Sigmund Freud var hans morbror kan jag ju nämna. Edward Bernays influerade många högt uppsatta människor och företag i konsten hur man manipulerar folk och vi kan se mycket av hans influenser i dagens samhälle.

Vad har det här då att göra med min rubrik? Allt, skulle jag säga. För att uppleva att man har makten att påverka så måste man ju uppleva att man har makt över någonting. De multinationella företagen, som infiltrerar sig i alla delar av våra liv försöker få oss att tro att vi inte har någon makt. Eftersom maktlösa människor är enklare att manipulera. De trutar in oss att vi måste konsumera för att ekonomin i skick - fast det sist och slutligen enbart är för att de ska överleva.

Jag menar, varför skulle människor bry sig om fattiga sömmerskor i Bangladesh när klädbutiker hela tiden stoltserar med NYA PRODUKTER, NYTT MODE osv via en hel drös med reklam. Varför skulle vi bry oss om att regnskogar sjövlas av all palmolja som finns i typ alla matprodukter, när kex och godis är så gott. Sedan kanske vi läser om en olycka i en klädverkstad i något fattigt land, eller att orangutangstammen har minskat med en viss procent. Vi suckar, känner oss ledsna över det, men tänker: "Inte kan jag ändå göra någonting åt det" och shoppar vidare.

 

Men det är det vi kan! Vår livssyn och vårt sätt att konsumera är en av de största påverkningsmöjligheterna vi har! Och det enklaste. Varje dag har JAG makten att påverka samhället. Varje dag har DU makten att påverka samhället. Varje dag har VI makten att påverka samhället. Vi kan välja att sluta handla kläder tills stora klädkedjor slutar utnyttja billig och fattig arbetskraft, vi kan välja att handla mer ekologisk mat (och kläder och liknande) när vi är i butiken, vi kan hjälpa varandra att upptäcka matfusk och gå tillbaka till mer traditionella metoder att städa, laga mat och leva. Varenda litet steg är bättre än inget.

De stora företagen vill få oss att tro att vi måste ha det där nyaste, hela tiden, fast det gamla fungerar ännu. De vill få oss att känna oss lyckligare med deras produkter fast de inte gör någon skillnad, fast de kanske är sämre än de vi har. De vill få oss att tro att vi inte kan påverka.

 

Men vi måste börja se att vi blir manipulerade. Vi måste börja se, att om vi inte vaknar så kommer världen inte bli en bättre plats. Vår konsumtion är ALLT för dessa företag. Genom våra val så visar vi att VI bestämmer. Att inte göra någonting och hoppas att det blir bättre, att de stora företagen börjar ta sitt förnuft till fånga och tänka altruistiskt istället för egoistiskt kommer inte att hända. Någonsin.

...Om inte vi börjar visa att vi vet. Att vi vet att vi kan påverka och att ingen kan hindra oss att göra det!

 

 

Det här är jag förra sommaren. Jag är en person. Men "en person" var också Ghandi, Martin Luther King och Malala. Tillsammans med en massa människor som trodde och tror på samma sak som de så kan vi, som enskilda människor, tillsammans påverka. Men vi måste börja göra det nu!

Publicerad 28.04.2016 kl. 17:55

Min kandidatavhandling är färdig!!

 

YES! YES! YES! En hel helg har jag satt ner för att sammanställa den sista informationen, men idag lämnade jag in min kandidatavhandling i nationalekonomi! Säkert hade jag kunnat finslipa den mer, men äh, jag är nöjd med vad jag åstadkommit och jag strävar inte heller att den måste blir perfekt eller 100% felfri. 

Det känns ganska konstigt egentligen, då man suttit såå länge hela våren och tidigare på hösten och hela tiden haft kandidatavhandlingen i tankarna. Alla böcker jag läst, alla artiklar, rapporter och nyheter som tangerat mitt ämne i min kandidatavhandling. Min blogg har ju hamnat lite i skymundan, men det ska de bli ändring på, för nu börjar tiden vara på min sida igen!

Vad har jag skrivit om då? Ett ämne som troligtvis de flesta aldrig har hört talas om, men som jag har funnit väldigt intressant och givande i alla fall, nämligen avväxt.

Min rubrik är:

"Avväxt och samhällsystemet

- Problem och lösningar enligt avväxtteorin"

 

Vad är avväxt då kanske du funderar? Jaadu, typ mer än hälften av min kandi gick åt att förklara det, men sådär kort  beskrivet kan det ses som ett förslag till ett helt nytt samhällsystem som baserar sig på avväxt istället för tillväxt enligt de som förespråkar avväxt. De anser att vi inte kommer kunna ha tillväxt förevigt och att vi därför redan nu borde fundera på alternativa samhällsystem. ...Krångligt, eller hur? - Men ack, så intressant! Ni kan ju ropa hepp ifall någon vill veta mer om vad avväxt är. ^_^

Mest roligt har jag haft åt en fransk forskare vid namn Latouche, som 2009 skrev boken "Farwell to Growth". Han skriver väldigt energiskt och sparar inte på orden, vilket har varit väldigt underhållande. Jag tryckte t.o.m. in några av hans citat i min kandi, såsom det här:

 

Haha, betyder det att jag aldrig kan titulera mig som en ekonom? Oh, well, får väl bli någonting annat då istället.

 

Men ååh, såå skönt att ha lämnat in den. Nu tänker jag njuta och koncentrera mig på allt annat som hamnat i skymundan medan jag hållit på med kandin, såsom den här bloggen t.ex. Jag ska försöka uppdatera den oftare nu igen, men ifall jag inte gör det, så kan orsaken vara att jag drömmer mig bort till sommaren och värmen... O:) Hejsvejs!

 

Publicerad 25.04.2016 kl. 19:28

En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

 

Tänk om dagens belöningssystem med en massa bonusar hit och dit som belöning för att man varit aktiv, innovativ eller produktiv skulle ändras radikalt.

Tänk om, istället för att man själv får den där bonusen så får man välja ett välgörenhetsändamål som bonusen går till.

Skulle det fungera?

Att Lisa jobbar i ett företag som försöker uppmuntra arbetarna att vara kreativa, innovativa och produktiva genom att ge som belöning en bonus som går till välgörenhet för den bästa arbetaren / halvår t.ex.

Lisa, som blir bästa arbetaren våren 2016 väljer att skänka bonusen på 2000€ till Röda Korsets flyktingarbete, medan Oskar, som blir bästa arbetaren hösten 2016 väljer att skänka bonusen till ett djurhem för hemlösa djur.

Skulle det här bonussystemet fortfarande kunna vara konkurrenskraftig med resten av arbetsmarknaden?

Skulle det här bonussystemet förbättra arbetsmiljön och höja arbetarnas altruistiska tänkande?

Tänk om... 

 

 

Publicerad 12.04.2016 kl. 02:14

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!

 

För en tid sedan satt jag och åt lunch med en kompis och började tala om allt möjligt jag brinner för, miljön, ekonomin, social orättvisa, framtiden etc, allt möjligt jag läser mig in på och all kunskap jag försöker ta till mig. Hennes kommentar till det var att hon tyckte att hon nästan fick ångest av allt jag sa, eftersom jag verkade tänka så mycket på stora globala problem och hon inte nu lagt så mycket av sin tid på det.

 

När jag tänker på ångest i samband med detta så tänker jag på ångesten av att inte känna sig tillräcklig. Att det man gör just nu inte skulle vara tillräckligt. Det är en väldigt vanlig känsla i vårt ytliga samhälle, speciellt när folk på facebook gärna skriver om hur de kanske städat hela lägenheten eller sitt hus medan man själv lever i ett kaos p.g.a. mycket arbete, hur de med sina barn haft jätteroligt medan man själv ligger hemma med sjuka barn och ingen haft roligt eller hur man följer någon som hela tiden verkar ha någonting på gång, och man själv har svårt att få tiden att gå. Då är det lätt att man bara jämför sig med andra och bara ser vad de gjort och vad man själv inte gjort.

Men alla kan inte göra allt. Det är oändligt viktigt att förstå att det behövs många slags människor i vårt samhälle. Alla kan inte satsa helhjärtat på att vara lokalpolitiker, värna om social orättvisa eller Östersjöns övergödning. Då lämnar det inga röster kvar för världspolitiker, djurens rätt och skogsskövning (som exempel).

Man ska inte behöva känna ångest över att man inte kan göra allt. Och ännu viktigare, INGEN ska NÅGONSIN behöva klaga på att en annan människa inte gör tillräckligt i den frågan de kanske bryr sig mest om. Alla gör enligt den kapacitet de själv orkar, vill och kan. Om det inte räcker för dig så acceptera det ändå.

Jag lägger ner majoriteten av min tid under en dag på att läsa på om världens problem, ekonomifrågor, välmående/psykisk hälsa, arbetsmarknaden och miljön. Visst ligger också ämnen såsom feminism, lokalpolitik och rasism (för att nämna några) nära mig, men också jag har en begränsad kapacitet. Min mamma, som jag säkert fått mycket av mitt engagemang ifrån, satsar t.ex. på EU-verksamhet, storytelling, ledarskap (för kvinnor speciellt) och världsarv. Ni märker, väldigt olika saker, men det gör inte någon av oss en bättre eller sämre människa. Båda delarna behövs i ett samhälle, ja alla delar av oss behövs och alla engagemang som finns behövs!

När jag mådde dåligt i gymnasiet så var mitt största mål att må bra igen. Skulle någon börjat truta på mig att bry mig mer om någonting eftersom jag då troligtvis inte brydde mig om så många andra saker än mig själv (det är en vanlig sak att göra när man är deprimerad) så skulle jag säkert inte orka med någonting alls. På samma sätt idag så vet vi inte när vi träffar en person vilka problem hen tampas med och inte heller vilka frågor hen redan kämpar för.

 

Det här betyder INTE att vi ska sluta bry oss eller inte uppmuntra andra att också engagera sig i de frågor man själv tycker om. Det är bara viktigt att veta skillnaden på att tvinga någon att känna sig dålig och få ångest för att få till en förändring (spoiler: fungerar inte, blir oftast motsatt effekt) eller att inspirera andra med sitt egen engagemang och visa att "det fungerar visst att vara 2-barnsmamma och politiker" eller att "det kan vara såhär enkelt att äta vegan-mat" eller "dessa små steg gör jag i vardagen för att minska på plast" etc. Inte är jag heller perfekt, men jag försöker ändå följa det så gott jag kan.

Men det kräver ansvar av båda parterna. För givaren: var inspirerande och engagerad, men tvinga inte på det på någon annan. För mottagaren: Läs på och inspireras, men känn dina egna begränsningar och acceptera att du redan kanske gör tillräcklig just nu. Och sluta jämföra dig med andra!

 

Kärlek till er alla och glad påsk också! <3

 

PS. Svenska Yle hade en jättebra artikel om ångest idag också, läs den gärna: LÄNK

 

Brukar du också ha ångest över att inte göra "tillräckligt"?

 

Publicerad 25.03.2016 kl. 17:19

Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...

 

Förmögenhet och en massa pengar är inte vad jag strävar efter i mitt liv. Efter en trygg inkomst som kan upprätthålla enkla basbehov vill jag leva hållbart och nära naturen och även försöka ha mitt fokus på inre värderingar såsom att ha goda relationer till folk, sprida positivitet och kunskap och väcka tankar i folk runtom mig. Jag vill försöka bli av med den inneboende känslan att alltid vilja ha mer och bättre, och hellre vilja vara nöjd med det jag har, eller t.o.m kunna leva lite svårare och enklare (tänk simpelt) ifall det skulle vara bättre för naturen.

Medan jag sitter och läser i Anthony Giddens stora "Sociology"-bok till kandin så ser jag plötsligt att det här kommer på tal, och då i form av vad en sociolog vid namn Ulrich Beck (1944-2015) forskat om.

Beck tar upp i en av sina publikationer att det under de senaste två århundraden kan sägas funnits en liten procent av befolkningen som ägt väldigt mycket och en mycket större procent som knappt ägt någonting. Den mycket större procenten har oftast försökt att sträva till att nå upp till de nivåer som de väldigt rika har för att också få en del av "förmögenhetskakan".

Men under den senaste tiden så har det börjat ske en förändring enligt Beck. Ju mer folk som får upp ögonen för vad vår höga välfärd gör mot naturen, med masskonsumtion och massproduktion för att mätta giriga människor med extra pengar, genom enorma sopberg, vårdslöst risktagande och ignorans mot de problem fattiga människor står för idag, desto mer människor börjar också förstå att meningen med livet kanske inte är att uppnå en stor mängd förmögenhet ifall det är på bekostnad av naturen, ökad orättvisa och bristande jämlikhet.

Giddens sammanfattar det så bra vad Beck talar om:

"... more people are beginning to realize that their fight for a share of the "wealth cake" is futile if the cake itself is be poisoned as a result of pollution and environmental damage."

 

En fri översättning skulle vara:

"... fler och fler människor börjar märka att deras strävan till att få en del av "förmögenhetskakan" är meningslös om själva kakan är förgiftad på grund av föroreningar och miljöskador."

 

Vem vill vara förmögen idag och även ha så mycket kunskap att hen skulle veta vad hens konsumtion ger upphov till? Inte jag, och jag skulle inte heller vilja leva utan den kunskapen om vad jag gör och vilken påverkan det har på andra människor och på vår planet. Dagens förmögenhet är förgiftad - och ohållbar...

 

Så jag säker klart:

 

NEJ TACK - Jag behöver ingen del av den förgiftade förmögenhetskakan! Tack Beck för den forskning du ägnat dig åt under den senare delen av ditt liv som satt ord på mina tankar. Jag ska minnas det med respekt.

 

Publicerad 15.03.2016 kl. 02:19

BLOGGSERIE: Generation Y - DEL 2: "Vad vi kan lära oss av Bernie Sanders anhängare"

 

USA presidentkampanjer pågår ju för fullt och följer man med mainstream-media så ser man mycket av det ytliga, vilken kandidat som säger vad, vilken kanditat som vinner med hur många procent i  en viss delstat och man kan följa med opinioner hit och dit. Jag tycker själv det är ganska intressant att följa med hela den här grejen, även om jag blir upprörd gång på gång att en person som Trump faktiskt existerar i årets presidentval...suck.

Jag tror själv väldigt starkt på Bernie Sanders och hoppas innerligt att han blir USA:s nya president. Bernie lockar speciellt yngre människor eftersom han inte vill ta emot pengar av industrin för att finansiera sin kampanj och istället litat sig på donationer av vanligt folk och för att han av många anses som en väldigt ärlig person som säger mycket av vad många i vår generation anser och tycker. Han har faktiskt också slagit rekord i mest insamlade pengar någonsin i en presidentkampanj (hittills) från privatpersoner (sådanna som du och jag), vilket visar på någonting stort.

På reddit (ett slags användarcentrerat nyhetforum) så finns det ett subreddit som heter /SandersForPresident (LÄNK), som är ett väldigt intressant ställe som utomstående att kika in på, eftersom där sker saker som jag tror kommer att få den här presidentkampanjen att gå till historien och som jag tror är en av de stora orsakerna att Bernie också utan stora donationer av privata storföretag och liknande finansieringar ändå samlar på sig så många anhängare.

De människor som hänger på Reddit är till största delen unga personer och det är också vad man vågar gissa på Sanders subreddit. Går man in dit och tittar så möts man av en enorm stor aktivitet och rörelse, troligtvis en av de största aktiviteterna jag har sett för någonting hittills i mitt liv. Det finns ett enormt stöd och ett enormt uppvaknande av unga som gamla, som tillsammans gör allt för att uppnå sitt mål, att få mer och mer folk att rösta på Bernie. De sysslar med "facebanking", "phonebanking" och alla möjliga andra medel för att nå ut till så många som möjligt. Och det verkar fungera. Folk uppdaterar ständigt nya opinionssiffror, nya inspirerande historier om hur de fått inbitna republikanska släktingar att för första gången i deras liv rösta på en demokrat och uppmuntrar hela tiden alla sina anhängare att inte ge upp, att kämpa för den rättvisa de tror att Bernie kan åstadkomma.

Den här gräsrotsrörelsen som Sanders har startat med sin presidentkampanj visar hur mycket vi som människor kan åstadkomma om vi arbetar tillsammans för ett gemensamt mål. Och speciellt vår generation, Generation Y, vet hur man når ut till mycket folk och tillsammans kan vi också få våra röster hörda. Vår generation tar lätt reda på fakta om saker och ting. Vi är väldigt kritiska mot falsk information och mycket reklam som vi ser så biter inte på oss mera, eftersom vi vet vad det är, falsk marknadsföring som bara försöker få oss att blint tro på någonting som inte stämmer.

Vi vet vad vi vill, men vi måste också våga tillsammans kämpa för det! Våld är aldrig en lösning, utan ett aktivt ställningstagande och engagemang kan skapa under.

Som sagt, jag uppmuntrar alla att gå in på /r/SandersForPresident/ bara för att inspireras av all den kraft och förmåga människor kan åstadkomma tillsammans. Jag tror att den här gräsrotsrörelsen har startat en ny slags aktivism som vi kommer att få se mer av i framtiden. Jag vill också med det här inlägget uppmuntra oss i Generation Y att fundera på vad vi anser är viktigt idag, vad vi vill kämpa för.

Jag vill själv kämpa för ett rättvist, jämställt och hållbart samhälle, som värnar om både människans välmående och naturens välmående.

 

...Vad vill du kämpa för?

 

 

 

Det här är min nystartade serie om Generation Y, vår generation, som alltså sträcker sig från åldrarna 18 till 35. Min poäng med serien är att få andra i min generation att känna sig mindre ensamma, och människor från andra generationer att förstå att vår generation nog är allt annat än lata och självupptagna. Och såklart ta upp ämnen som handlar om vår kära generation. 

Häng med!

 

Här kan du läsa del 1: LÄNK

Publicerad 10.03.2016 kl. 02:33

 

Jasmine Nedergård / 22 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil. Utmanar mig själv att äta mer vegetariskt.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer