Bloggposter

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygden

Vilken väg ska jag välja? Vilken hjälper mig mot ett hållbarare liv?

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag leva ett meningsfullt liv. Samtidigt vill jag också leva ett hållbart liv. Ett miljövänligt liv.

Då kan man ju fråga sig var man borde bo om man vill vara mest hållbar? Är det i staden, där man kan cykla överallt, eller är det på landet, där man har närproducerad mat vid husknuten?

Och medan jag funderade på det här kom jag fram till att det nog finns fördelar på båda ställena. Jag tror att om man vill så kan man faktiskt leva hållbart både i staden och på landet.

Men av olika orsaker. Och jag tänkte lista dem här nedanför:

Att leva hållbart i staden

  • Man kan cykla överallt eller ta kollektivtrafik.
     
  • Möjlighet att handla ekologiska varor, eller lokalt från torget.
     
  • Även möjlighet att lätt hitta likasinnade och delta och påverka. Flera = bättre.
     
  • Man kan hyra och låna typ allt. Man behöver inte äga en bil, en borrmaskin eller ens en tvättmaskin.
     
  • Samtidigt kan man bo ganska litet och det kräver mindre saker. Mindre saker som ska köpas = mindre utsläpp och påverkan på miljön.

Att leva hållbart på landet

  • Man kan äta lokalt och närproducerat på ett enkelt sätt.
     
  • T.o.m själv fixa sin mat genom att jakta, fiska, plocka bär och svamp, ha djur och/eller grönsaksland.
     
  • Inköp planeras långt på förhand och risken för spontana köp minskar avsevärt.
     
  • Små samhällen: man delar med sig av det man äger och har - ökar användandet av saker och ökar samvaron i byn.
     
  • Man kan själv bestämma sig att ta grön el, ha solpaneler, bergsvärme, större påverkningsmöjligheter där man bor.

Ibland kan man nå samma mål även om man startar från olika håll.

 

Det finns säkert flera skäl, men det här var nu några jag sådär spontant kom att tänka på. Om du själv kommer på någon till får du jättegärna kommentera :)

Och sedan finns det förstås negativa aspekter med båda. Fortfarande behöver man ofta en bil om man bor på landet och forfarande gäller det att nästan konsumera allt man behöver om man bor i en stad - svårt att ha någonting större än balkongodlingar för de flesta.

 

Jag märker ändå på mig själv att jag dras till landet. Jag tror mycket av det handlar om att jag får så ångest av att konsumera (annat än mat och förnödenheten alltså) och att jag dras till det här att på någon liten grad kunna vara självförsörjande.

Att satsa på att jobba mindre än heltid och istället jobba med ett eget grönsaksland, fiska och plocka bär och svamp i skogarna. Att på något sätt vara närmare naturen och följa naturens gång, leva mer enligt säsong helt enkelt. Och samtidigt ta del av den friska luften - och tystnaden.

 

Jag är ju en social människa och jag har länge trott att om jag inte får träffa människor typ varje dag så skulle jag börja klättra på väggarna. Men ju äldre jag blir desto mer märker jag att det här suktandet efter sociala kontakter (och speciellt nya sådana) minskar. Det har också tror jag att göra med att jag nu psykiskt mår mycket bättre och inte känner mig så osäker på allt i mitt liv. Men så istället vill jag hellre värna om de vänner jag nu har och stärka de relationerna, och det gäller också mina släktigar hemma i Österbotten.

Men jag är bara 23 år gammal. Jag har inte bråttom någonstans, men när jag en gång väljer att flytta tillbaka, då har jag orsakerna och målen på plats. Och det gör mig glad och rofylld, även i den här ljusa sommarnatten som jag för första gången varje dag spenderar i en stad istället för på landet.

 

 

13.06.2018 kl. 23:45

Funderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

 

Vad är mina värderingar? Vilka människor vill jag träffa och umgås med i mitt liv och vilka saker vill jag omringa mig med?

När jag försökte komma ur den onda cykeln med depressiva tankar, men ändå mådde ganska dåligt och inte hade ork att göra så mycket, så fanns det ändå en massa tid för reflektion. Jag han reflektera över vad jag skulle vilja fylla mitt liv med.

Vem jag vill vara.

Och när jag tänker efter, skulle inte jag haft den här perioden i mitt liv redan, så tror jag inte jag skulle tänka på de här frågorna heller. Vi är redan i 11 juni och sommaren är redan på gång. Inte har jag hunnit med någon bucket-lista för sommaren och inte har jag hunnit med de små sakerna jag tänkt att "när det blir sommar så kör jag igång".

Men jag har hunnit leva i nuet - och det är jag kanske mest stolt över. Jag har varit på promenader med hunden, jag har njutit av värmen, jag har träffat vänner och bekanta och umgåtts med min fästman om kvällarna.

Och det är ju en del av vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Det är ett av mina mål.

Men utan att sätta mig ner och reflektera över vad jag vill med mitt liv, hur jag vill strukturera upp mitt liv, skulle jag inte kommit någonstans. Dagarna skulle passerat och plötsligt är det höst.

Jag skulle kunna stressa över saker som blivit ogjorda, men istället gläds jag över de saker som jag åtminstone gjort, och som stämmer överens med mina värderingar.

För när jag var ledsen och mådde dåligt levde jag inte i nuet. Jag levde antingen i dåtid (funderade på saker som hänt och hur allt gick snett) eller i en fantasivärld (tänk om han säger så, tänk om det här händer). Och jag mådde inte bra av det.

 

 

Så även om jag mådde dåligt en lång tid - så fanns det då tid för reflektion, speciellt under den tid som jag försökte må bättre. Och jag är tacksam att jag tog den tiden att fundera över vad jag vill göra med mitt liv, hur min livsfilosofi ser ut.

För då har jag någonting att sträva efter.

Och det är inte lycka jag strävar efter. Det trodde jag många gånger, men efter att nu också ha lyssnat på "The Minimalists"-podcast ett antal episoder, så är det ju faktiskt ett meningsfullt liv som jag strävar efter.

För om jag vill sträva efter lycka blir ju nästa tanke att jag alltså just nu inte är lycklig, och alltså är missnöjd med nuet och med mig själv och mitt liv.

Så istället vill jag leva i nuet och fylla mitt liv med sådan som jag tycker är värdefullt Många gånger har jag märkt att lyckan kommer smygande då, helt utan tidigare uppmärksamhet.

Så genom att prioritera mig själv och faktiskt sätta mig ner och fundera på vem jag är, vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv, så har jag större chans att också till slut hitta meningsfullhet i mitt liv, och på det sättet också, vara lycklig, precis här och nu.

 

Och kanske, om vi är många som faktiskt börjar stanna upp och fundera på vad vår livsfilosofi faktiskt är, så kan vi skapa ett bättre samhälle, för allt och alla. <3

11.06.2018 kl. 13:31

Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensamma

 

Idag har den världsberömda TV-personligheten Anthony Bourdain vandrat vidare. Det var inte på grund av cancer, som många människor idag drabbas av och tvingas lämna vårt jordeliv tidigare än tänkt – utan på grund av självmord.

Han blev 61 år gammal. Han höll för tillfället på att spela in en ny säsong av en av hans serier och många ansåg att han hade ett av de bästa jobben i världen – att får resa runt bland olika länder och träffa olika människor och kulturer och prata om någonting som finns nära alla våra hjärtan – nämligen mat.

För lite över en månad sedan tog också Tim Bergling, även kallad Avicii, sitt eget liv. Han blev bara 28 år gammal. Många avgudade honom för hans liv och musik och såg upp till honom och hans livsstil – Men bakom allt turnérande fanns en utbränd man som inget hellre ville än att bara få skapa musik – utan allt turnérande och synlighet.

Och det vi måste komma ihåg är att jobb är inte allt här i världen. Även om man på ytan kan se ut att ha ett perfekt liv så kan demoner leva i hjärnan och göra livet oumbärligt för många. Vissa ser självmord som enda utvägen.

Andra upplever självmordstankar dagligen, för att plötsligt en dag uppleva en starkare tanke än vanligen. Det kan vara den enda orsaken. Och det räcker. Där kan livet ta slut.

Och bland dessa kändisar begår tusentals människor varje dag självmord. Människor som kunnat ge så mycket av sig själv och som förtjänar att få leva. Få leva ett liv utan depression, psykisk ohälsa och självmordstankar.

 

 

Vi måste bli bättre på att tala om självmord. Framförallt också bättre på att tala om döden.

För mig är döden ingen främling. Jag samtalade med döden många gånger under min tonårstid, samtidigt har jag också som vikarierande kantor fått uppleva många fina begravningar.

Och på en begravning förstår man att döden är ett faktum. Den människa som ligger i kistan kommer inte tillbaka.

Men det gör inte våra liv heller. Och vi måste börja ta psykisk ohälsa på allvar. För vår egen och för våra medmänniskors skull.

Livet är en gåva – det har jag lärt mig efter alla år som deprimerad. Men det betyder också att vi måste värna om den här gåvan. Både vi som individer och vi som samhälle.

Varje förlorat liv är ett förlorat liv för mycket.

 

 

08.06.2018 kl. 21:23

Cirkulär ekonomi i vardagen

cc - Pixabay

 

Vi måste bli bättre på cirkulär ekonomi. Det berättar Sitra, Finlands framtidsfond, som med jämna mellanrum publicerar rapporter och forskningar om hållbarhet, samhällsfrågor och framtiden.

Förnybar energi och att minska utsläppen som enda fokus för att hålla oss till klimatmålen räcker inte längre.

Idag, på världsmiljödagen, har Sitra publicerat en rapport som berättar att cirkulär ekonomi är ännu viktigare än vi någonsin trott. Samtidigt har det på Svenska Yle idag funnits flera artiklar om miljö, om cirkulär ekonomi, om EU som vill förbjuda engångsprodukter i plast och om Indiens stora problem med plastavfallet. Alla väldigt läsvärda, en dag som denna.

Om någon tycker att cirkulär ekonomi låter underligt eller har svårt att greppa vad det handlar om, så kan man bra koppla ihop det med de vanliga hållbarhetsdiskussionerna. Som en vanlig människa kan man bra tänka cirkulär ekonomi som:

  • Reduce
  • Reuse
  • Recycle

Alltså att minska sina inköp, använda och återanvänd det man har eller det andra har och sedan till slut inte bara slänga det till förbränning eller ännu värre, i naturen, utan återvinna materialet för att ge det ett längre liv.

Så cirkulär ekonomi kan man tänka som att man ger alla fysiska saker ett längre liv. Men viktigt också att mentalt ställa in sig på det här med cirkulär ekonomi, och därför tänkte jag lite berätta hur jag försöker tänka på cirkulär ekonomi i min vardag.

Mat och annat ätbart

När det gäller mat så är den bästa hemmagjorda regeln att försöka slänga så lite som möjligt. Planera, planera, planera och försök att följa planeringen så gott det går.

Frys in om någonting ska lagas i slutet av veckan, för att inte riskera att bli dåligt och kontrollera flera gånger i veckan vad som riktigt finns i kylskåpet och vilken mat som borde ätas upp först.

Vill du testa nya maträtter, så satsa också på enbart en sådan ny per vecka, eller per gång du storhandlar, så att det inte plötsligt bara finns en massa skumma ingredienser i kylskåpet som du inte har lust att laga.

Och har du tagit hämtmat någon gång, så märker du kanske hur mycket inpacketering du får med maten, så att minska hämtmaten minskar också sedan mängden sopor.

Soporna

Försök att ha olika platser och kärl för allt som du vill sortera. Och vill du börja sortera soporna mer, så satsa på en sak i gången, då är chansen större att vanan fastnar och fortsätter fast du går vidare och sorterar ännu mer av soporna.

Hos oss finns t.ex. inte ännu plastavfallssortering i närheten, vilket har gjort att vi ännu inte sorterat det, även om jag jättegärna skulle vilja börja med det, så kolla först dina möjligheter, och försök att påverka om du har möjlighet.

Varje ny sak är också oftast inplastad och inpacketerad i allt möjligt skräp, så tänk också på att om du köper någonting begagnat, så minskar du också soporna hemma hos dig sedan.

Och, försök att göra sorteringen så enkel och rolig som möjligt. Ha olika färgade kärl för olika saker, gör sortering till en grej i familjen helt enkelt.

Sen, en viktig sak: Återvinn ditt elektronikskrot! Vi är otroligt dåliga på att återvinna våra gamla telefoner och liknande och framställningen av de material och ämnen som behövs för ny elektronik är allt annat än hållbar och etisk.

Stuff

Köp saker som håller. Det är att tänka cirkulär ekonomi. Bra också om du t.ex. köper presenter till någon, att försöka köpa någonting som också sedan kan ges vidare då behovet inte längre finns hos personen.

Kolla också alltid andrahandsmarknaden innan du köper någonting, om det så är till dig själv eller en bekant. Loppisar idag är fulla med saker som är knappt använda och så fungerar hur bra som helst att använda själv eller ge bort.

Men försök också att minska saker i din vardag. Ju mindre saker, desto viktigare blir de som är kvar och då värnar man också mera om dem. Ha inte tre datorer om du kan klara dig på en.

Och värna som sagt om de saker du har. Reparera dem, använd dem på andra sätt, förläng deras liv helt enkelt. Och kan du inte själv, så ta hjälp av andra.

 

 

Cirkulär ekonomi hör ihop med ett hållbart samhälle. Det hör ihop med att vi måste komma bort från konsumtionshets och ignoransen, att ignorera hur våra val påverkar andra.

Och det går att skapa en hållbar värld på flera sätt. Både vi som konsumenter har möjlighet att styra marknaden och även vi som röstare har möjlighet att rösta och välja människor som värnar om de här möjligheterna. Som, liksom EU, förbjuder engångsprodukter för att föra fram cirkulär ekonomi till oss.

Men ingenting händer om vi inte bryr oss. Om vi inte börjar sträva mot en hållbarare värld i alla aspekter av våra liv.

Bäst är att bara börja. En dag i taget. Ett steg åt gången.

 

 

05.06.2018 kl. 16:12

Minimalism vs maximalism

 

Jag lyssnade länge på en massa miljöpoddar medan jag var ut och gick med vår lilla Nemi, men snart hade jag lyssnat ikapp alla. Vad ska jag göra nu tänkte jag? Jag behöver hitta någon intressant, långkörande podd. 

Och då hittade jag till The Minimalists-podden.

Vilket är lite spännande, för jag hade inte i första taget tänkt att minimalism är något som jag skulle gå igång på. Speciellt inte eftersom jag är den som pratar om att skaffa mig en bondstuga med en massa broderier på väggarna och mysiga plåtburkar i varje hörn. Och vägrar den svartvita trenden med IKEA-möbler överallt (helt okej med några, men jag vill inte ha ett helt hus kryllat av dem).

Men jag började lyssna i alla fall, och jag märkte att jag nog fått hela minimalismen om bakfoten. Eller jag märkte att mina förutfattade meningar om minimalism och om vad The Minimalists skulle ta upp var helt annorlunda än vad de sedan berättade.

Vilket är helt förståerligt, eftersom man ofta i början tänker så svartvitt om saker och ting. Har jag lärt mig någonting de senaste fem åren är det nog att saker inte behöver vara så svartvitt - en liten färgpalett fungerar ibland också.

 

 

Det jag konstaterar vad gäller minimalismen som The Minimalists tar upp är att vi borde fokusera mera på att MINImera våra materiella saker och minimera betydelsen de har i våra liv. Istället ska vi sedan MAXImera den betydelse relationer och naturen runtom oss har.

Det här tycker jag låter väldigt sunt. För jag tycker oftast att när man pratar om minimalism så handlar det BARA om stuff. Om saker, att konsumera eller inte konsumera.

Men biten om maximalism gällade våra liv och våra relationer är minst lika viktig.

Därför tror jag egentligen att maximalism är den svårare delen än minimalism, och att det är dit vi behöver komma så småningom. Det är en livsstil som också är hållbar, på många olika nivåer, både för människan och naturen.

 

 

Först måste vi lära oss att leva på mindre. Fokusera helt på det materiella och faktiskt fundera om de saker som finns i våra liv fyller någon funktion. Fundera om de otaliga resorna runt jorden stärker våra liv eller om vi lika bra kunde finna samma glädje på närmare håll.

Men leva på mindre handlar också om att kanske inte sträva efter det bästa och häftigaste hela tiden. Om att man kanske inte behöver bli vän med alla eller ha hundratals okej-nära vänner.

Sedan måste vi lära oss att leva mer på det lilla vi har. Det är oftast när man förlorar en nära anhörig eller en vän som man märkte hur mycket de betydde för en. Vi måste alltså lära oss att förstå hur viktigt det är att också värna om de relationer vi har.

Och de saker som är kvar, de måste vi förstå värdet i. Vi måste värna om de saker vi har, reparera dem när de är sönder och inte uppmuntra till en slit-och-släng kultur. Låta varje sak i våra liv inbringa glädje eller motverka frustration och olycka.

Vi måste helt enkelt maximera de resterande saker som finns i våra liv. Och då speciellt sånt som har med att uppleva närhet bland människor och närvaro i naturen och i livet.

 

cc: pixabay

 

Så om vi nu talar det här med minimalism vs maximalism, så tror jag vi måste förstå att allt i världen samspelar med varandra. Det vi minimerar på ett håll borde vi också maximera på ett annat håll. För om vi bara tar bort och minimerar så blir balansen avrubbad. Finns det yin måste det finnas yang.

Och genom att försöka leva enligt de här principerna så tror jag vi både kan bli lyckligare, samtidigt som vi gör våra nära och kära och planeten en tjänst. <3

23.05.2018 kl. 12:49

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket mening

Bilderna tagna från en varm dag nu i maj i Korsnäs vid Prästgårdsmuséet.

 

Det första som slår mot mig när jag kommer tillbaka till Åbo (från några dagars firande i Österbotten) och går ut nästa dag från lägenheten är lukten. Lukten av storstad, damm, kanske lite avgaser och en massa värme. Även om värme nog inte i sig luktar någonting.

Det känns som jag transporteras tillbaka till Afrika, som jag nog inte besökt på flera år. Men det är ju så att jag faktiskt för första gången ska tillbringa min sommar i Åbo, vilket känns lite konstigt. Jag menar hur klarar stadsbor sig utan att ha en simstrand någon kilometer från sitt hem? Vem vill köpa små, små glassbollar för över fyra euro styck. Nej, sucksuck.

Men som tur så har vi Nemi. Vår lilla nemiboll som idag fyller tre år! Som vi haft hos oss i över ett halvår och som ger oss så mycket kärlek och mening i livet.

 

 

Speciellt såhär i konstiga sommarvärmen en tidig vårdag i maj så är jag så glad att Nemi lockar en ut på promenad. Tidigare tog det nog emot, även om det var fint väder, för oss i huset att leta oss ut på en promenad.

Men med Nemi är det så lätt. Hon är nyfiken och intresserad på omvärlden och det har gjort att jag också blivit det. Intresserad. Uppmärksam.

Jag tror jag aldrig följt med vinterns alla snöflingor och vårens framfart på så nära håll förut. För med en hund ska du ut på promenad varje dag. Och speciellt i vårtider har jag varje dag gått förbi samma buske, vars knoppar varje dag öppnat upp sig mer och mer för att plötsligt öppna upp ett grönskande paradis framför mina ögon. Det är glädje det.

 

 

Och inte finns det nästan något mer avstressande än en lång, långsam promenad med vår lilla nemiboll. Glad är jag att vi får ha henne, och glad är jag att hon trivs med oss. Och kanske gladast blir jag av hur andra människor reagerar på henne. De skiner upp, frågar om de får paja henne och brister ut att hon är så sockersöt så de smälter.

Och varje dag när man kommer hem mötsman av en Nemi med viftande svans och en massa glädje.

Inte kunde vi ha hittat en bättre hund än det här. Grattis på 3-årsdagen älsklingboll. Älskar dig Nemi <3

 

 

Nemi är en rescuehund från Sankt Petersburg och här har jag tidigare skrivit om när vi hämtade hem henne: LÄNK

17.05.2018 kl. 17:43

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

En av mina favoritbilder från favoritstället, berget bakom villan i Molpe. Jag återkommer ofta till den här bilden. Men den symboliserar mitt ständiga sökande efter svar och ständiga strävan efter ny kunskap. Och kanske det viktigaste, min ständiga strävan efter reflektion.

 

Jag har inte skrivt här på ett tag, men full av idéer är jag ändå. Jag får dem från poddar jag lyssnar på, från seminarium jag besöker och från nyheterna jag läser.

På senare tid har jag märkt av ett mönster som verkar koppla ihop mycket av de problem som finns idag. Om det så handlar om miljön eller jämställdhet, ekonomi eller hobbier.

Och det är normerna. Normerna som vi varje dag göder i vårt samhälle. Som vi gladeligen följer utan att veta vad det gör för andra människor och miljön.

Vi måste börja prata om normer – och speciellt om att bryta dem.

För nog är det ju underligt hur det ännu idag, år 2018, ska vara så svårt att förstå att det finns flera kön än två. Att vårt flygande faktiskt späder på den globala uppvärmningen och att man kan må bra fast man väljer att leva ett liv utan barn.

Så många normer som det finns i samhället, som säger hur allt borde vara – jag tror att det är boven i hela den stora samhällssjukan där var och varanna människa jag känner i min ålder mår dåligt, är utbränd eller bara lost, tappat gnistan för allt.

Jag har inget emot att det finns normer i samhället om det inte skulle vara så att så många av dem är så gamla och ouppdaterade, i alla fall enligt min mening.

Varför kan inte normerna handla mera om vänlighet, öppenhet, miljövarsamhet, acceptans, frihet, och mindre om gamla unkla strukturer och resonemang, som leder till miljöförstöring, stress, girighet och apatiskhet.

Jag är trött på att miljövänlighet inte är en av de största prioriteterna idag i samhället, på samma sätt som att jag blir förbluffad av den underliga tvåkönsindelningen i allt och alla, från tidig bebisålder till t.o.m. sällskaps- och dataspel.

Det är inte en värld jag vill att barn ska behöva växa upp i. Då vi utvecklas så snabbt inom så många andra områden, speciellt vad gäller ny teknik.

Jag skulle t.o.m kunna tycka att teknikutvecklingen gärna kunde minskas i hastighet, för att istället kunna satsa på lite utveckling inom våra kära samhällsnormer, en liten, liten uppdatering bara. Ett försök att förändra på rådande strukturer som för länge sedan borde ha förnyats.

Men det brukar alltid börja med de enskilda personerna och jag vet i alla fall vilka normer jag gladeligen vill försöka bryta.

Jag vill gärna leva ett liv som inte handlar om att sträva efter otaliga rikedomar eller bara tänka på mig själv. Där man kunde uppskatta det man har istället för att bara sträva efter nytt, nytt och nytt. Och samtidigt också komma bort från den här materialismen som speglar hela samhället. Våga utmana oss själva, våga tro på förändring.

Jag vill leva i en värld där lycka mäts av upplevelsen av tillfredsställelse istället för materiella rikedomar. Där vi faktiskt kan leva i nuet istället för att se livet passera förbi. Hinna lyssna på fågelsången som färglägger både dag och natt och hinna se knopparna som öppnar sig mer och mer för varje dag som går.

För allt det här finns redan – men vi ser det inte. Men varje gång jag bryter en norm känns det som jag ser lite mer. Jag ser att det finns en värld utanför miljöförstörande konsumism och gamla strukturer.

Men det här handlar inte bara om mig. Det handlar om oss alla. Om hela samhället.

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

 

 

 

 

08.05.2018 kl. 00:35

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

 

Jag kom på mig själv att faktiskt sätta mig ner och börja titta på YLEs nya satsning Egenland, som jag av någon anledning läst som "Engeland" hela tiden och inte kan för någonting i världen ändra, haha (kanske någon mild dyslexi som spökar?).

Men det är ju en fenomenalt bra serie! Älskar, älskar, älskar! <3

Citatet i rubriken är från Päivikki i andra avsnittet som driver kaféet "Korppu" i den lilla byn Sumiais och det bara igen väckte de här större känslorna om varför jag vill flytta tillbaka till landet så småningom.

Tiden som går så mycket långsammare. Relationen man har till de olika människorna på området och närheten till service och hjälp. Talkokraften och vänligheten. En möjlighet att njuta av de små stunderna i livet.

Och närheten till naturen. Till åkrarna, havet, skogen och tystnaden.

 

 

Jag och fästmannen tittade också på ett avsnitt av Anthony Bourdains Parts Unknown igår kväll som handlade om Shanghai och hur fler människor hela tiden söker rikedomen och bättre liv i staden och hela landet också. Kina har ju en av de största medelklasserna i världen just nu.

Och i en del av avsnittet följde man med någon miljonär (miljadär?) som hade något helt sjukt stort vinförråd och som hade musslor från Frankrike som samma dag flygits för att kunna äta till middagen etc.

Och jag bara tänkte igen på hur många människor som jag också följt, både i dokumentärer och i verkliga livet, som mår gott på så mycket mindre.

 

 

För rikedom är inte allt här i världen. Med mycket rikedom kan man förstås hjälpa andra, men samtidigt är också risken överväldigande stor att man förvärrar både naturen och människorna runtom sin förmögenhet.

Tänk om vi människor bara skulle försöka vara mera globala i våra sinnen. Och förstå att det vi gör också påverkar andra, speciellt naturen och de djur som inte har någonting att säga till om i den här stora globaliseringen.

 

 

Och den andra tanken som uppstod i mitt tittande på Engeland (Egenland, haha) var att "Tänk vad Finland har mycket att erbjuda!". Jag brukar ju säga att vi borde bli bättre på att turista i eget land och den här serien är ju nog det bästa bidraget för att locka människor att upptäcka Finland.

Så rekommenderar starkt serien, både för tips till platser man kan besöka i Finland och annars bara för att man börjar uppskatta en massa saker med sitt eget hemland.

Och kanske speciellt för att man kanske får samma uppvaknande som jag fick, att det inte krävs så mycket för att göra den egna byn eller stället till en magisk och spännande plats.

 

08.04.2018 kl. 10:58

Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

 

Våren knackar på dörren och så småningom får jag väl lägga undan vinterjackan till förmån för den mycket luftigare vårjackan som samlat damm hela vintern (eller så måste jag väl vänta en månad ännu, såg just att det igen snöade utanför vårt fönster, suck, haha).

Men klänningarna de består. Jag har ju gjort det som mitt livsmål att alltid ha klänning, året runt. Det finns flera orsaker, men speciellt älskar jag hur enkla de är att använda och ha att göra med. Jag trivs också väldigt bra i strumpbyxor och hatar allt som har att göra med knappar och liknande som ska spänna vid höfterna om jag skulle ha byxor eller liknande på mig.

Och även den här vintern har jag använt klänning hela tiden, om det såväl varit +5 grader eller -20 grader. Och det har faktiskt gått väldigt bra.

Jag har också försökt att vara extra medveten i vinter i vad för slags plagg jag behöver vintertid och har snabbt konstaterat ett vinnande koncept för mig som lett till att jag stortrivits i mina kläder hela vintern! Jag tänkte därför här dela lite tankar om mitt val av kläder under vintern och andra tankar om att ha loppiskläder och bara ett fåtal kläder under en lång period, för det bästa är ju faktiskt att nästan alla kläder jag använt i vinter är loppisplagg!

 

 

Tjocka vinterstrumpbyxor och utebyxor är ett måste, i alla fall för mig. På det sättet har jag klarat av de riktigt kallaste dagarna och aldrig behövt frysa om rumpan även om jag cyklat mycket också i vinter.

Sedan har jag under de kallare dagarna satsa på en långärmad tunnare tröja likt den bruna här ovanför. Jag har fått läsa att plagg som sitter nära kroppen håller värmen bäst, så det har också varit viktigt.

Det som är intressant med de här långärmade tröjorna är att jag var på väg att föra dem alla till loppis eftersom jag själv har tyckt att jag svettats så mycket av dem. Men jag har märkt att de är guld värda just när vi talar om under -5 grader, så det är det de kommer få vara till för – mina vinterunderplagg.

 

 

Sedan har jag tagit valfri klänning, likt den gröna här ovanför eller den svarta högst uppe. Och dessa har jag använt OTALIGA gånger i vinter och de är nog riktiga kap!

Den svarta köpte jag på en loppis i Helsingfors som jag var inne i 5 minuter, haha. Den kostade endast 1 euro (!). Den gröna är det ännu häftigare med, då en bekant var på klädbytarträffen som Marthorna i Åbo ordnade i höstas och såg den här och tänkte på mig. Så hon tog den och det är jag nog väldigt tacksam för.

Vad gäller att ha klänningar på vinter så måste man tänka på några saker enligt mig. T.ex. ska man undvika långa klänningar, speciellt om man cyklar mycket. De blir snabbt smutsiga och krånglar till det med alla övriga vinterkläder.

Sedan så har jag märkt att simpla bekväma plagg fungerar bäst i den här kombinationen, så klänningar med extra bälten eller krångliga mönster har fått lämna hemma.

 

 

Och sedan utanpå allt en tunn eller tjock stickad tröja, beroende på hur kallt det är där ute. Och där har nog dessa tröjor som den här vinröda här ovanför varit allt vad jag behövt. Jag har utöver den här, två nästan identiska tröjor men i annan färg, och dessa har jag gladeligen använt typ varje vecka och stortrivits i.

Så den kombinationen har fungerat otroligt bra för mig under vintern. Speciellt då jag, som kanske flera vet, vägrar bh och liknande. På det här sättet hålls allt bra på kroppen utan att man håller på att flasha omkring sig, och jag tror knappast någon märkt av eller stört sig på min brist på bh:n heller, haha.

Men jag har märkt att jag ändå behöver några till enkla klänningar i knälängd, så de får jag vara på jakt efter under kommande loppisturer. Skulle jag hitta klänningar som inte hade syntetmaterial skulle jag bli ännu lyckligare, men man måste vara tålmodig då det gäller att hitta precis det man vill ha på loppisar.

 

 

Under vintern har jag också blivit mer bekväm med att ha flera samma kläder under veckan. Tror minimalisttrenden hjälpt mig otroligt mycket, som tidigare kunde ha ångest om jag hade samma kläder utomhus fler än en dag i streck.

Så heja minimalismen vad gäller kläder, även om jag hellre satsar på färggladare klänningar än trenden med svart och vitt hela vägen.

 

 

06.04.2018 kl. 15:00

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?

 

En fin bloggläsare hittade mitt gamla inlägg där jag skrev om att jag år 2017 skulle satsa på att ha ett kläd- och köpstoppår och undrade hur det gick, så det tänkte jag redogöra för i det här inlägget.

Eftersom vi bor i en liten studenttvåa så tar det inte så farligt länge att gå igenom allt man äger och har och det jag nu först kan konstatera att nej, mitt 2017 blev inte helt ett kläd- och köpstopp av några olika orsaker, men samtidigt så är jag väldigt nöjd över hur liten mängd nytt som ändå köpts.

 

Årets vinterskor som jag hittade begagnat under ett loppisrace i Österbotten sommaren 2017.

 

Klädstoppet?

Jag kan stolt meddela att jag inte köpt ett enda nytt klädesplagg under hela 2017, förutom ett par nya joggingskor. Mina gamla har jag haft i säkert över 8 år, så den investeringen var både nödvändig och trevlig.

Och visst har jag "nya" kläder i mitt förråd, men de är alla inhandlade second hand, så det är jag väldigt nöjd med. Några nya underkläder och strumpbyxor har också inhandlats, men det räknar jag som nödvändigheter, men samtidigt har jag också under året varit duktig att använda det jag har och reparera sånt som gått sönder.

T.ex. hade min dragkedja på min svarta vinterjacka blivit lite svår, så jag lämnade den hemma i Österbotten och började istället använda min "sportvinterjacka" som jag haft i förvaring en längre tid. Den har jag nu då använt hela vintern utan problem!

Köpstoppet?

Överlag är jag nöjd över resultatet, men jag tänkte skriva här om de nya inköp jag gjorde, och hur jag reflekterar över dem.

Det första är förstås vår kära hund Nemi, som faktiskt är "begagnad", haha, eftersom hon är en rysk gatuhund. Men typ allt som behövdes skaffas till henne är tyvärr nytt. Dels beror det på att jag skrev magister för fullt och även att fästmannen var påväg in i ett heltidsjobb, så det fanns mycket spänning just då. Och dels beror det på att jag aldrig haft hund förut och hade jätteångest över vad som man behövde ha och ångest är ingen bra egenskap att ha om man vill leta efter begagnade saker.

Men åtminstone hennes "säng/korg" har jag gjort av en gammal tröja och ett använt täcke och kudde. Och den är jag jättenöjd med och Nemi tycker också om den!

 

Min hemmagjorda "säng/korg" åt Nemibollen.

 

Övriga nyinköp som jag kommer på är en SSD till min Macbook, och där var orsaken också för att hålla den längre, vilket jag tycker är relativt hållbart, då alternativet skulle vara att köpa en ny dator när den gamla börjar bli trög. Men tyvärr så kan man inte göra sånt med nya Macbookar, vilket jag tycker är väldigt störande och oekologiskt gjort av Apple.

Ett annat nyinköp är faktiskt ett piano som man kan koppla till datorn, vilket jag köpte eftersom jag vet att jag vill komponera musik, men samtidigt så har jag också så många andra hobbier, så tyvärr har jag inte hunnit pröva den ännu. På det sättet är det väl det onödigaste jag köpt förra året, samtidigt är jag väldigt glad att ha den, eftersom jag vet att när kreativiteten börjar flöda så finns det där och väntar på mig.

Annars så kommer jag egentligen inte på någonting. Några nya böcker och blockljus typ, men det är en ganska liten investering.

Sedan fick jag förstås ett par nya saker i julklapp och även köpte några nya saker som julklapp, men överlag är jag ganska nöjd över hur lite nytt som jag inhandlat under året.

 

Så jag tänker ge resultatet svagt godkänt åt mig själv, eftersom jag aldrig varit och velat vara en extremist när det gäller att uppmuntra mig själv och andra att satsa på en hållbarare livsstil.

 

 

Ifall någon annan skulle vilja testa på någonting liknande, t.ex. under ett halvår eller några månader, så tänkte jag ge mina 5 bästa tips:
 

  1. Inventera vad du har. Saknar du ett par passliga gummistövlar och vet att du kommer behöva sådana inom närmaste tiden så köp dem! Ha då inte ångest över sådana "nödvändiga inköpt". Men annars, gick vantarna sönder kanske det finns några andra i gömmorna där hemma? Kanske trodde du att tejpen var slut, men egentligen så hade du 4 oöppnade paket i skåpet. Så kolla vad som finns i dina ägor innan du funderar vad som är nödvändigt.
     
  2. Försök att trivas med vad du har. Jag har använt samma jacka hela vintern och mått bra över det. Låt miljön och bekvämligheten vinna över ha-begäret och alla reor. Då dyker det inte upp nya kläder och saker som du inte "behöver", men kanske "vill ha".
     
  3. Våga tro på den begagnade marknaden. Man kan hitta saker där som man först inte ens trodde skulle finnas. T.ex. min speldator här hemma är begagnad och ihopbyggd av en annan människa för typ fyra år sedan. Väldigt bra inköp. Vår soffa är begagnad och t.o.m. av mina skålar i köket i rostfritt stål är flera begagnade.
     
  4. Fixa och reparera de kläder och saker som går sönder. Då ökar livslängden enormt och man behöver inte direkt köpa nytt. T.ex. gick axelremmarna av på en mindre ryggsäck som jag använt nonstopp i flera år och jag blev jätteledsen, men så förde jag den till Saluhallen från tips av en vän och för fem euro sydde människan ihop mina axelremmar igen. Helt underbar och den håller än, även om det börjar vara över 1 år sedan det hände. Själv har jag också sytt strumbyxor, klänningar och annat som fått något hål i sig, så att jag kan använda dem ännu en tid.
     
  5. Låna istället för att köp. Och glöm inte att låna ut åt andra av det du själv har. Hur ofta behöver du en borrmaskin? Har en nära bekant en sådan så kan du låna istället för att köpa en ny. Jag har nu också t.ex. lånat ut min resväska, som jag använder högst en gång och året, vilket jag också tycker är väldigt hållbart.

 

Så det var mina reflektioner över mitt kläd- och köpstopp och lite tips på hur man bäst lyckas med ett sådant åtagande om man vill prova på. Ha det bra!

 

 

 

 

26.03.2018 kl. 11:58

Utvecklingen av flygtrafiken är skamlig och alternativen borde förbättras

 

I höst tänker jag flyga till Island. Körerna ska ha en körturné till Island och jag har aldrig besökt stället och har bestämt mig för att komma med. Fästmannen var ändå inte heller intresserad att åka dit i senare skede så jag får passa på nu då jag inte vet hur framtiden ser ut och om jag ens kommer kunna (eller vilja) vara på någon framtida körturné.

Men det här med att flyga skapar nog ganska mycket ångest i mig. Att flyget skulle krascha eller något oroar jag mig inte för, men nog för klimatpåverkan som flyget utgör. Båt och andra färdmedel verkade inte vara ett alternativ (även om jag nog febrilt tittat omkring) och inte är det utan klimatpåverkan heller. Min ångest kommer helt enkelt från att det inte finns miljövänliga alternativ för att komma till Island. Att det enda val som finns är att inte alls åka på körturné, vilket jag tycker är synd, då jag inte vet, som jag tidigare skrev, om jag någon gång kommer åka på en till körturné.

I Sverige slutar man flyga?

Igår skrev Svenska Yles Nordenkorrespondent om att det i Sverige verkar bli mer inne att inte flyga mera. Både Malena Ernman och idrottarparet Heidi Andersson och Björn Ferry har slutat flyga helt. Ernman följer jag faktiskt på facebook och har hört om hennes ökade klimatmedvetenhet, vilket jag tycker är jättekul och intressant. Och Heidi har jag faktiskt nu hört i tom två klimatpoddar som jag brukar lyssna på.

För ungefär en och en halv månad sedan var också det här med att flygstrejka upp på tapeten på Svenska Yle, i artiklarna "Det känns bra i själen att inte flyga" och "Linda reser åtta gånger om året och får ofta förklara sina val".

Senast jag själv flög var till Ungern 2016 och det var också en körresa. Före det var jag också 2014 till Kanada på jubileumsturné med kören. I hela mitt liv har vi också rest väldigt mycket och jag varit till många olika ställen och sett och upplevt många olika kulturer och sevärdheter, men det är först nu på senare år som jag själv också börjat ifrågasätta flygandet.

4,3 ton utsläpp

Jag kollade upp att sträckan mellan Helsingfors (som vi troligtvis kommer flyga från) och Island, Reykjavik, är 2400 km. Enligt den här sidan (länk) är utsläppen för en sådan resa 4,3 ton tur retur med flyg. Alltså 4300 kg koldioxid.

För att kunna komma upp till samma nivå med vår bil så skulle vi behöva köra 19 000 km (!). Det är lika mycket som att köra sträckan Åbo - Molpe (min hemby) tur-retur 35 ggr. Det är typ vad vi på alla våra fem år vi bott i Åbo och rest hem till Österbotten kanske kört.

Det är alltså enorma mängder koldioxid en flygresa släpper ut. Och då är den här resan inte ens så farligt lång, om man jämför med att åka till Amerika eller Australien, eller semesterorter i Asien.

 

 

Island har jag länge drömt om att få åka till. Men sen då?

Jag har lyssnat på flera avsnitt i olika klimatpoddar som talar om just flyg och om det här med att försöka göra hållbarare flygresor, men det är nog väldigt svårt. Elflyg verkar otänkbart och utveckling för biobränslen till flygtrafiken är väldigt önsketänkande, speciellt om man också vill ha närproducerad biobränsle (så det inte tas från viktiga regnskogar).

Lyssna gärna på diskussionen om flyg och flygande i ett av Klotets avsnitt. Där säger en forskare att utrikesflygresor står för över 90 procent av flygens alla utsläpp, så att även om man ersätter bränslet i alla inrikesflyg med biobränsle så kvarstår 95 procent av flygens utsläpp enligt forskaren. Forskaren säger också att om det finns ekonomiska styrmedel så kan man skapa en förändring, men idag är vi långt ifrån sådana styrmedel.

Så det hjälper inte att politiker försöker säga att "joo, vi tvingar flygen att använda mer biodrivmedel" ifall det inte är en hållbar lösning. Idag finns det inga stora biodrivmedelsansläggningar och flygbranschen efterfrågar inte heller sådana anläggningar, vilket ju också till en stor del beror på att påtryckningar från politiker inte är tillräckligt starka.

Vi måste helt enkelt flyga mindre.

 

 

I Sverige ska man ju nu försöka införa en nationell flygskatt i april 2018, vilket jag också tycker Finland borde satsa på, men fortfarande borde man också förstå att satsa på alternativen till flyg, t.ex. billigare och snabbare tågresor.

Men jag då?

Men för mig räcker inte utvecklingen just nu. Flygresor står för en enorm andel av en privatpersons utslägg och jag är inte säker på att jag efter Island vill flyga någonstans på länge.

Ifall jag skulle resa någonstans med flyg så skulle jag i så fall stanna där längre, men fortfarande hoppas jag på att tågtrafiken i Europa kommer utvecklas till det bättre. Tills dess så tror jag att jag i framtiden kommer hålla mig på marken, vilket de flesta av oss i rika västvärlden borde satsa mera på.

För vill man leva en hållbar livsstil idag så kan tyvärr inte flygresor ingå. Vilket är synd, eftersom resor till andra kulturer absolut kan stärka dig som människa och bredda din syn på världen.

Så någonting måste ske, och det snabbt, för flygresorna ökar hela tiden. Men efter i år så tror jag att jag inte själv kommer delta i den ökningen. Det är mitt medvetna val för att minska på mina koldioxidutsläpp.

 

 

 

 

 

25.03.2018 kl. 13:53

6 frågor och svar om klimatångest

 

Ekofastan 2018 har valt klimatångest som ett av sina teman och har även gjort en blogglista om det med lite frågor, så de tänkte jag svara på i detta inlägg.

 

1. Har du känt klimatångest någon gång? I så fall när? Vad upplevde du?

Nu som då känner jag nog klimatångest. Ångesten kommer upp antingen då jag t.ex. glömt mina tygkassar hemma och behöver köpa en plastpåse eller om jag knappt ätit någonting vegetariskt på en vecka.

Men den är ganska kortvarig. Den större ångesten kommer nog om jag måste tänka på flygresor. Jag. Vill. Inte. Flyga. Och orsaken är enbart på grund av klimatet.

Sedan kan jag ibland få lite ångest om jag t.ex. hittar palmolja i någon produkt jag just köpt eller liknande.

Ångesten kommer ju som upp på grund av att jag har läst på om dessa saker och vet ganska bra hur mina val påverkar andra och speciellt naturen.

 

2. Då du tänker på din och världens framtid? Vad är du mest rädd för och varför? På den här frågan får du alternativ.

a) krig som berör Finland

b) klimatförändringens följder

c) kränkningar och våld i nära relationer

d) mobbning?

e) likgiltighet inför dem som lider

f) något annat, vad?

Här skulle jag svara både b) och e). Båda går på ett sätt hand i hand. Klimatförändringen kommer påverka alla. Naturen, djuren, ekosystem och oss människor.

Men vi i Norden är inte de första som drabbas. Därför kommer f) också in här i bilden. Många lider redan på grund av klimatförändringarna, av krig och stridigheter med mera.

Men det är så långt bort, att många av oss inte vill bry oss. Sedan kommer det att slå oss som en käftsmäll någon gång i framtiden.

Samtidigt så är jag väl inte riktigt rädd. Jag är mer störd och förbannad att det går så trögt. Att all attitydförändring och utveckling inte går åt rätt håll, eller att det tar så otroligt långsamt. Så det är mer en frustration än en rädsla för mig.

 

cc - pixabay

 

3. Avfallsbergen växer och finländare kastar också bort mat som kan användas. I medeltal producerar finländare 472 kg avfall per år.  Vilket avfall tycker du är svårast att minska på?

Helt klart plast. Jag vill ha bort plasten och jag vill att ersättningsprodukterna ska vara tillräckligt bra för att inte bara miljömedvetna väljer dem utan alla.

Plasten smyger sig in överallt och oftast finns det inte heller något alternativ till den. Köper du en ny produkt är den inpaketerad i plast. Matvarors förpackningar har också plast i sig och bara runt mitt skrivbord finns det ju en massa saker som är gjorda av plast.

Vilket leder mig till ett annat avfall som jag hoppas man kommer ta upp mer under de närmaste åren, nämligen elektronikavfall. Hur ska vi fixa det? Hur ska vi återvinna det på rätt sätt och faktiskt satsa på återvinningen? Tänker vi ens på sånt när vi köper elektronik idag?

 

4. Att lära känna sig själv, vem jag är på riktigt, är en nyckel till att kunna känna hopp. En del får hopp av att gå ut i skogen, en annan av att gå på yoga och en tredje av att gå i kyrkan. Vad ger hopp åt dig?

När jag ser enstaka människor som har viljan och som vägrar ge upp. Som kämpar, som försöker och som påverkar. Då får jag själv lusten att påverka.

Samtidigt så ser jag inget alternativ, alltså att vi skulle ignorera allt. Så jag vill också vara med och påverka. Och när jag ser att någon inspirerats av mig så ger det också mig hopp, att vi kan förändra, att vi kan hjälpa.

Och det finns så många människor över hela jordklotet som arbetar för miljön, för djuren och för människorna. Det ger mig hopp. <3

 

cc - pixabay

 

5. Vad tänker du på när du hör om globala miljöproblem? Påverkar det dina val?

Absolut så påverkar det. Allt jag gör. Jag vet att alla val jag gör kommer påverka andra människor och naturen. Därför försöker jag t.ex. cykla mycket och ta kollektivtrafin där man kan. Jag försöker äta mycket vegetariskt och resa lite. Jag handlar otroligt mycket begagnat och tar till gamla husmorsknep för att inte slänga ätbar mat (även om datumet passerat).

 

6. Vi uppmuntras att konsumera mycket. Hur gör du för att låta bli att köpa nya saker, vilka är dina bästa tips?

Jag går igenom vad jag har och funderar långt på förhand om det är någonting jag behöver eller kommer behöva så småningom, så att jag sedan kan välja de bästa alternativen, alltså att antingen köpa någonting nytt hållbart eller någonting begagnat.

Sedan försöker jag att tänka på hur ofta jag kan använda en produkt och om jag faktiskt kommer använda den här produkten så mycket som jag tror.

Sedan ska man alltid kolla om saken man vill ha finns att köpa begagnat. Av t.ex. alla mina datatillbehör här hemma är endast skärmen ny. Datorn, tangetbordet, högtalarna och musen är alla begagnade.

Sedan är det bra att ta hand om sina saker för att få dem att hålla längre. Det är väl den punkt som jag själv märker att jag kunde bli mycket bättre på, men inte är vi ju någon perfekt heller.

Sedan kan man försöka lägga sina pengar på andra saker instället. Typ tänka att istället för att jag köper min elfte topp så donerar jag en slant till en välgörenhetsorganisation. Då känner i alla fall jag mig glad åt mitt val.

Och till sist, så rekommenderar jag att man kollar dokumentärer om ämnet, t.ex. The True Cost, som jag nyligen sett att många bloggare lyft upp. Jag har kollat den en gång per år för att minnas varför jag inte vill köpa saker.

Så köp begagnat, njut av det du har och skänk istället slanten till välgörenhet. <3

 

cc - pixabay

 

20.03.2018 kl. 12:51

Titta in i min första bullet journal!

 

Ojojj, har det redan gått en månad sedan jag skrev sist? Det var väl inte tänkt att uppehållet skulle vara så länge, men så går det ibland. Livet brukar det heta. Idéerna finns ju nog men tider har varit knapp som alltid. T.ex. har jag två påbörjade inlägg som jag ännu inte hunnit skriva färdigt och även en massa idéer till inlägg i mitt digitala anteckningsblock.

Men jag är nog kvar! Och nu har jag också valt att satsa på en ny sak i min liv: en bullet journal!

 

 

Min bullet journal ska vara en kombination av en anteckningsbok och en dagbok. Ofta brukar människor också använda sin bullet journal som sin kalender, men sedan årsskiftet har jag nu valt att ha min kalender i mobilen, och jag har märkt att det fungerar jättebra, så det tänker jag fortsätta med. Istället får min bujo gräva fram all kreativitet som vill ut ur mig och spara sånt som jag är intresserad av att veta vad gäller mina vanor och liknande.

Och för den som inte alls vet vad en bullet journal (förkortat bujo) är så är det som ett helt vanligt anteckningsblock fast med prickar istället, där man sedan själv får fylla i vad man tycker är relevant i sitt liv. Sådär kort och enkelt sagt!

 

 

Det var faktiskt tror jag Caroline som inspirerade mig att starta en och även om två månader redan gått (alltså wut, bara 10 kvar? Redan?) så känns det helt trevligt att börja i mars också. Nästbästa dagen att planerat ett träd är ju idag, eller hur brukar det heta?

 

 

Nåjaa, nu tänkte jag berätta lite om min bujo. Den är rosa, som man kan se i första bilden, av märket Burde. Jag gick till Akademiska bokhandeln och såg den här som jag tyckte var i passlig prisklass (kostade kanske 14 euro?) och det fanns att välja mellan svart och rosa. Nåh, svart har aldrig varit min färg, så det fick bli rosa. Den här bujon har t.ex. FCS-certifierat papper, vilket jag tycker är väldigt bra. Det betyder att den skog som pappret är gjort på har huggits ner på ett hållbart vis. <3

 

 

Sedan visar min andra bild den första sidan av min bujo, där jag fyller i vilka sidor som jag har vad i. Det finns bara tre sådana här sidor, så får se om det alls räcker, eller om jag får vara kreativ då sedan när det blir fullt, haha.

På min tredje bild finns sen min lilla minneslista med de här olika prickarna och liknande, som väl är det mest kända med bujo. Jag får se om jag kommer använda nå mycket av dem eller inte. Och sedan på andra sidan är det min introsida till året 2018 (som för mig verkar nu då börja i mars, haha).

Sedan på mitt nästa uppslag finns en årsöversikt som jag hittade i finlandssvenska bujogruppen av en supersnäll människa som gjort den för oss andra att printa ut.

 

 

Men sen kommer en sida som jag helt och hållet hittat på själv. Nämligen en säsongsguide! Den är helt säkert inte 100% korrekt, men ditåt i alla fall. Jag har valt grönsaker och bär som jag tycker mest om och sedan letat upp på nätet när de är i säsong och sammaställt denna lista. På det sättet hoppas jag bli bättre på att äta säsongsbetonad mat. Vi kan ju se att jag borde satsa på vitkål och vinteräpplen nu i amrs, vilket jag faktiskt gör också (och lite medelhavsfrukter).

(Här är nu sen morot inte med, eftersom det var i säsong året runt, så det var enkelt för mig att minnas. Lök och vitlök handlar jag också året runt, så det tyckte jag att jag inte heller behövde lägga dit.)

 

 

Sedan har jag letat inspiration från pinterest och hittat en "händelsekalender" som fick pryda nästa sida. Här har jag skrivit upp några folks födelsedagar och även hittat en massa temadagar som jag tyckte skulle vara kul att ha koll på.

 

 

Sedan har jag en helt vanlig detaljerad årsöversikt där jag kan fylla i större händelser och mål som jag har under en månad. Färgtemat håller sig som i min händelsekalender.

 

 

Efter det har jag två väldigt trevliga sidor. Ena är min bokhylla där jag tänker skriva in på pärmarna vilka böcker jag läst under året. Blir den full skapar jag en ny bokhylla längre fram. Och på sidan efter är det ett till pinteresttips, en pixelkalender, där jag tänker med en skild färg fylla i det humör som jag tycker uttryckt sig speciellt under dagen.

 

 

Och sedan kommer vi då äntligen till mars, och då har jag tänkt som så att varje månad börjar med en lite introsida och sedan har den en habit tracker på andra sidan. Här kan ni se olika saker som jag tänkte fylla i en ruta i när den saken skett under dagen om det så är att jag vattnat växterna eller ätit sockerfritt hela dagen. Fästmannen skrattade och sa att mens väl inte vill räknas som en "god vana" som jag lite först översatt habit tracker med, men samtidigt, vill man inte ha barn ännu är väl det en god vana att mensen kommer med jämna mellanrum?

 

 

Och sedan tänkte jag då att mina veckor ungefär får se ut på det här sättet, över en eller två sidor. Här är då mitt anteckningsblock där jag fyller i om det är saker jag ska ha gjort nästa dag eller annars bara vill minnas någonting speciellt.

Och det var det! Tanken är ju nu då att det ska bli mer som en minnesbok över året, än en tråkig kalender där jag skriver upp alla måsten. En lite allt i allo som jag inspirerades av när jag läste vad bujo handlade om.

Jag funderar om jag ännu skulle vilja ha en tacksametslogg längst bak i boken, men kanske jag börjar fylla i en never ending-sådan sedan när jag får lust?

Nåjaa, men vad tycks? Kommentera gärna! <3

02.03.2018 kl. 21:00

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Nemi tror jag också tycker om den fina naturen som finns runtom Studentbyn. <3

 

Med lite fortsättning från föregående inlägg (tips på 4 bästa miljö- och samhällspoddarna) så märkte jag bara för någon dag sedan hur lyckligt lottad jag är att bo i utkanten av Studentbyn. Här kan jag gå på långa hundpromenader och behöver knappt möta en endaste bil.

Tystnaden. Är. Underbar.

Annat är det i centrum. Eftersom poddlyssnandet ännu är en ganska ny del av mig så har jag inte tänkte så mycket på trafikljudet som finns i centrum av en stad, men nu, när jag traskat en hel del under jobbet från Logomo (där Yle Åboland finns) till centrum och tillbaka så har jag riktigt börjat störa mig på ljudet.

Orsaken är att jag kom på den briljanta idén att lägga på en podd medan jag traskar i centrum. För det skulle ju vara najs, att kunna lyssna på ett poddavsnitt medan man går.

Men nej. Direkt en bil körde förbi hörde jag ingenting. Och i centrum, där bilarna körde förbi hela tiden, så var det ju nog bara att konstatera att det här med att lyssna på poddavsnitt i centrum av en stad inte kommer kunna lyckas.

 

Visst, jag skulle kunna lägga upp ljudet till max, men jag har inte tinnitus och jag vill inte försämra min hörsel och skada mina öron. Det känns inte bra att se ljudstapeln gå till rött, när den kan hållas på en trygg, vit nivå runtom Studentbyn.

Men för någon vecka sedan såg jag och fästmannen på ett avsnitt av The Grand Tour där en av medlemmarna körde med en elbil och poängterade hur tyst den är.

Det fick mig nu att fundera hur tyst ett centrum i en stad skulle vara om alla fordon som körde där skulle vara elbilar. Kanske jag till och med då skulle kunna lyssna på poddavsnitt mitt i centrum? Kanske jag också skulle bli påkörd eftersom jag inte skulle höra att en bil är påväg mot mig?

Jag undrar...

 

 

 

01.02.2018 kl. 16:04

Tips: 4 bästa miljö- och samhällspoddarna!

 

Nu efter att vi skaffat en hund har jag ju också börjat gå på väldigt många promenader. I och med det har också poddvärlden öppnat upp sig för mig, eftersom jag efter en stund märkte att det fanns en win-win-situation här: Nemi vill ut och gå, jag kan då lägga igång ett poddavsnitt och plötsligt så går jag helt frivilligt i en timme i streck fast vädret kanske skulle vara tråkigt och ruskigt.

Men jag har aldrig varit en aktiv poddlyssnare tidigare, så jag visste inte riktigt var jag skulle börja.

Men jag googlade mig fram och nu har jag hunnit lyssna på flera bra poddar, så därför tänkte jag nu tipsa på några av de poddar som jag själv tycker är riktigt bra och som handlar om miljö och samhället. Länken lägger jag i rubriken :)

 

 

1. Klotet i Sveriges Radio P1

Längd på avsnitt: 45 min

Klotet är absolut den bästa miljö- och samhällspodden! Vill du endast börja lyssna på en podd från den här listan så är det den här! Ett nytt avsnitt kommer ut varje onsdag (eller en repris) och alla ämnen tycker jag varit väldigt intressanta. Avsnitten handlar om ett populärt diskussionsämne, veckans miljönyheter och lyssnarfrågor och de är alla väldigt väl gjorda. Går jättebra att lyssna på gamla avsnitt också.

 

2. Podcast - Andra sätt

Längd på avsnitt: ungefär 1 timme

Andra sätt görs av Patrik Andersson och handlar om att han åker runt Sverige och intervjuar intressanta människor som på ett eller annat sätt väljer att leva sitt liv lite mer "annorlunda" än andra. Det går jättebra att läsa vad avsnittet ska handla om och själv välja och vraka på avsnitten, eftersom de är väldigt tidlösa och olika. Ett avsnitt handlar om ett par som bygger ett ekohus, ett annat om att ha ett hållbart arbete, en tredje om att vägra flyga med mera.

 

 

3. Hållbarhetspodden

Längd på avsnitt: Varierande, mest kring 1 timme

En podd från Veckas affärer som handlar om hållbarhet och näringsliv. Jessica Sederberg intervjuar en VD eller annan högt uppsatt person inom ett företag och diskuterar om hållbarhet med personen. Dyker upp många intressanta diskussioner tycker jag.

 

4. Klimatpodden

Längd på avsnitt: Varierande, mest kring 1 timme

Klimatpodden drivs av Ragnhild Larsson och det speciella med den här är att hon ibland intervjuar andra människor än svenskar, så att poddavsnittet faktiskt ibland går på engelska. På det sättet så når hon också till flera andra intressanta människor, vilket jag tycker är kul. Annars är det lite som en kombination av podden Andra sätt och Hållbarhetspodden med allt från forskare till aktivister.

 

 

Sedan rekommenderar jag också podden Framtidsutsikter som har bara 7 avsnitt. Det är en samhällspodd som går igenom teman som tillväxt, fritid, att bo på landet och annat intressant.

Och förstås så hoppas jag ju att ingen missat den bästa finlandssvenska podduon Ted & Kaj, som åtminstone är det bästa som någonsin hänt under bilresorna mellan Åbo och Österbotten.

Men det var mina tips! Har du själv någon bra podd på lager som du tror jag skulle tycka om så är det bara att rekommendera! :)

 

31.01.2018 kl. 14:16

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Juni 2018

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygdenFunderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensammaCirkulär ekonomi i vardagen

Maj 2018

Minimalism vs maximalismTänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket meningVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

Mars 2018

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?Utvecklingen av flygtrafiken är skamlig och alternativen borde förbättras6 frågor och svar om klimatångestTitta in i min första bullet journal!

Februari 2018

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Januari 2018

Tips: 4 bästa miljö- och samhällspoddarna!Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

December 2017

Gott Nytt År!Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!Den stressfria julhelgenTips för att fira en cirkulär julVad vill jag minnas från julen 2017?Skippa plastigt fleecetyg!

November 2017

Be the change #dammenbristerNär blir det för extremt?Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkelAtt handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barnAtt ta tillvara vad naturen har att ge