Bloggposter

Lucka 13: Att ge av sin tid är både meningsfullt och värdefullt

 

Glad luciadag på er alla! <3

Jag hade faktiskt möjlighet själv att delta i ett litet luciauppträdande med en kvartett från kören redan i tisdags och det var så otroligt kul och givande! För det första har jag inte deltagit i ett luciatåg på länge, så det var kul att faktiskt sjunga luciasången och konstatera att man nog kom ihåg den ännu. För det andra var vi ett så fint gäng och våra röster passade så bra ihop så det kändes också som att man faktiskt kunde koppla av medan man sjöng, och då tror jag man förmedlar ett mycket finare uttryck också på det sättet.

För det tredje var det så skönt att konstatera att det här behovet av att vilja "vara lucia", vilja synas störst och bäst av alla, inte finns mera i mitt liv. Jag har aldrig varit lucia och så länge jag kan minnas har jag alltid varit lite bitter över det här.

Men med åren, när jag själv blivit tryggare i mig själv, har jag märkt hur det inte gör någonting alls. Speciellt i en kvartett får du ändå briljera som enda i din stämma, vilket det i sig känns kul nog till exempel.

För jag har också märkt med speciellt musiken hur mycket man kan ge. Många gånger sysslar jag med musik för att kunna visa upp och glädja andra. Därför har jag varje år deltagit i körens Pro bono-uppträdanden till exempel (frivilliga, gratis uppträdanden för till exempel äldre), eftersom det känns så fint att ge, speciellt om jag just har tid. Tid att ge av mig själv och glädja andra.

Och när jag tänker på att ge åt andra är det inte det viktigaste om jag är lucia eller har de finaste solona i någon sång. Då räcker det om jag är med och ger min röst, bidrar till det otroligt fina som till exempel körsång kan ge.

 

 

Jag märker ju också att om man är med och ger, så får man också tillbaka så mycket. Till exempel har jag i höst fått glädjen att genom mitt sjungande glädja andra på några festligheter, och när jag faktiskt ger av mig själv till hundraprocent, så märker jag också att jag får hundra procent, om inte mera, tillbaka.

Jag har fått så många fina kommentarer i höst att det värmer mitt hjärta länge. Även på vårt luciauppträdande fick vi otroligt fina kommentarer som värmer i det här vintermörkret.

 

 

Vare sig man ger av sin tid via sitt jobb eller via sin fritid, vare sig man får betalt eller inte, så har jag märkt att det för mig är otroligt meningsfullt att syssla med att ge. För andra är det också väldigt värdefullt att det finns människor som orkar, vill och kan ge.

Och att ge kan också handla om att visa värdighet åt våra människor. Vare sig man har det fullt i familjen eller med olika projekt, så finns det alltid tid att ge ett leende åt sina medmänniskor, en fin kommentar eller om inte annat, en slant till en fin välgörenhetesorganisation.

 

 

Att ge är att få brukar man ju säga. Jag gillar det tankesättet, för jag har personligen erfarenhet att säga att det stämmer. Att ge med glimten i ögat och ett leende är bara bonus, och någonting jag själv varje gång också satsar på.

När jag ger av mig själv känner jag mig levande. Det gör mig lycklig. <3

 

bild: cc - pixabay

 

Det här var lucka 13 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 13: Var en modern lucia och sprid ditt ljus med solenergi!

 

 

 

idag kl. 17:18

Lucka 10: Tänk stort även om det lilla - då är du aldrig ensam

 

Jag och min fästman håller för fullt på att köpa hus i Österbotten. Det är på en ö relativt långt borta från städer och samhällen. Långt borta från stora politiska beslut och även katastrofer.

Ändå kan jag på denna lilla ö tänka globalt. För vart jag än flyttar så tar jag med mig min identitet. Min identitet som en global medborgare.

 

Jag skrev om att vara en global medborgare första gången i ett inlägg 2016.

Då beskrev jag identiteten såhär:

 

"En global medborgare stänger inte in sig bland det lokala, varken enbart inom den egna familjen, kulturen, kommunen eller landet. En global medborgare har hela världen som sin granne - och agerar sådant. En global medborgare vill hjälpa människor och natur som hon aldrig har träffat på eller kommer att göra. En global medborgare ser det som sin plikt och passion att göra världen till en bättre plats tillsammans med andra.

En global medborgare förstår kraften i att kunna sträva efter ett gemensamt mål. En global medborgare inser hennes egen kraft att påverka människorna runtom henne och har hela jorden som sitt mål. En global medborgare är aldrig ensam, eftersom hon har hundra tusentals andra människor kring hela världen som också kämpar för samma mål som henne."

 

 

Det finns många fina ord i den här texten. Exempelvis om att man som global medborgare inser sin egen kraft att påverka, vilket kan vara väldigt kraftfullt att tänka, samtidigt som en global medborgare också aldrig behöver tänka att hen agerar ensam, eftersom man vet att det finns hundra, tusentals andra globala medborgare som försöker göra världen till en bättre plats, kanske till och med på andra sidan jorden. Att känna att man har ett mål i livet, tillsammans med andra, det skapar absolut handlingskraft i mig och håller mig också borta från passivitet och nedstämdhet.

 

 

Genom att flytta ut till en liten ö i Österbotten senare i livet, med en vilja att stanna där, så kan det kanske kännas svårt att tänka globalt, men då är det viktigaste man kan tänka att man:

"tänker globalt - och agerar lokalt"

 

Det betyder att man har sina mål färdiga. Man kanske vill göra världen till en bättre plats. Lokalt kan det betyda att man är med i föreningar och skapar ett glatt kulturliv för invånarna. Man kanske väljer att börja syssla med miljövänliga frågor och öppnar upp dessa för de andra invånarna. Det goda man gör eller försöker göra kanske sprider sig sen till nya människor, och plötsligt har man skapat en liten våg av rörelse, från sitt eget hem.

Idag, då de flesta idag har internet, kan man till och med agera globalt var man än befinner sig och påverka andra på det sättet. Då är det bara att som jag, kanske börja blogga, eller skapa ett fint instagramkonto, eller börja vlogga, eller varför inte gå med i en massa inspirerande grupper på nätet?

 

 

Det viktigaste som jag har funnit med denna identitet är just känslan av att jag är med i något större, och att jag inte är ensam. Känner jag mig lite deppig eller nere så kan jag tänka på det här, och direkt finner jag en kraft att vilja påverka igen.

Dessutom känns det här meningsfullt. Att tänka att man till och med när man köper ett ekokaffepaket i affären, vet att man globalt gör ett bra val.

Det låter en sova gott om nätterna.

 

 

Det här var lucka 10 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 10: Våga vägra plats - plats förstör våra hav!

 

 

 

10.12.2018 kl. 22:48

Lucka 9: Den magiska naturen

 

Jag tyckte om biologi i skolan. Jag tyckte också om matematik. Men samtidigt har jag alltid varit en drömmare. Jag har inte riktigt velat lära mig allt om hur allting fungerar, (vilket jag i skolan yttryckte det som att jag inte tyckte om fysik t.ex., haha).

Jag har istället velat ha kvar lite mystik hos mig, speciellt då det handlar om naturen runtom mig.

Naturen har alltid varit lite extra helig för mig. Det är någonting med att det i naturen, i skogen, i vattnet finns så mycket liv, men helt andra liv än vad vi människor lever.

Det finns också så många ljud, så många dofter, och så vackra ögonblick som man kan uppleva i naturen. Samtidigt så speglar naturen årstiderna och blir så symboliskt det kan vara, med hela livets cykel i ett.

 

 

För mig är naturen viktigt för att jag ska kunna leva ett hållbart, enkelt och meningsfullt liv. Från naturen finns det mycket hållbart att finna, samtidigt som naturen är väldigt enkel att ta till sig. Och det är någonting med hela helheten, att få vistas ute i naturen, som skapar så starka lyckorys inom mig.

Och jag märker hur vi är fler och fler som faktiskt vill värna om naturen. Som förstår att den har en viktigt plats att ge i ett hållbart samhälle. Det gör mig så otroligt glad!

 

 

Det finns hur mycket som helst att säga om naturen, men inte kan vi ju berätta allt såhär via sociala medier?

Då förstör vi ju det mystiska och fina med naturen.

Jag tror ni alla förstår vad jag menar. Vi är många som vet hur härligt det är att låta naturen ha en plats i sitt hjärta och i sitt liv. Och om du inte ännu känner att du tagit till dig det naturen kan erbjuda, då säger jag grattis, för du har mycket magiskt att få upptäcka.

Jag känner också att jag har en massa att kunna upptäcka i naturen, och det gör mig både ivrig och glad. Egentligen tror jag att ingen på den här jorden har upptäckt allt, så vi har alla mycket magiskt att få uppleva i våra liv ännu.

Vad kul!

 

 

Det sägs att man borde bli vuxen någon gång. Men att bli vuxen behöver inte betyda att man måste sluta uppleva magiska ögonblick.

Jag vill uppleva magiska ögonblick hela livet, speciellt i naturen. Det känns rikt och meningsfullt för mig.

 

 

Det här var lucka 9 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 9: Vikten av att köpa närproducerad och ekologisk mat

 

09.12.2018 kl. 23:58

Lucka 7: Det som inte går att köpas - men ändå är det meningsfullaste och dyrbaraste vi har

 

Jag och fästmannen är och hälsar på släktingar och vänner den här veckan. Det har blivit kramar och glada skratt, trevliga diskussioner och god mat. Och ännu är inte veckan slut. Imorgon träffar vi ännu mera släktingar och jag tror nog att vi kan baka in någonting på söndag också.

Det här är en tid då det tysta surfandet på mobilerna borde få ta så lite plats som möjligt. En tid där gemenskapen är det viktiga, det att vi faktiskt just nu, här idag eller ikväll, får träffas och äta gott och samtala om dittan och dattan. Visst dyker mobilen upp ibland, men samtidigt är jag glad att vi kan hålla långa diskussioner utan att de dör ut eftersom man tittar ner i sin mobiltelefon istället för att vilja hålla igång diskussionerna.

För den kommer fram så lätt. Ett litet pling i fickan och så är den framme. Det kanske var världens mest intressanta diskussion på gång bland vännerna, men tyvärr är vi många som sitter fast i den samtida digitala världen. Vi måste bara snegla, lite, lite. Jag är absolut skyldig till det här jag också.

Men vi måste börja tänka: vad är egentligen meningsfullare? Och kanske ännu viktigare, börja tänka: vad är det vi riktigt minns och vill minnas att den stunden vi hade tillsammans?

 

 

Vår tid är dyrbar, och när jag tänker tillbaka på en kväll hos en släkting eller vän så tänker jag kanske inte på den statusuppdatering någon gjorde samtidigt som jag var där som jag bara råkade se i förbifarten när jag sneglade på sociala medier. Jag tänker inte heller på den fina vinterbilden en annan bekant lade upp på sina sociala medier också samtidigt.

Jag tänker på det samtalsämne vi hade, om barndomen, om livet nu och om konstiga samhällsfunderingar. Det är dem jag minns. 

 

 

Det finns mycket som går att köpas för pengar. Men vår tid med våra nära och kära, den är dyrbar. Den går inte att köpas för pengar. Och ju snabbare vi förstår det här, desto meningsfullare liv tror jag vi alla kan få.

När vi väljer att inte ta fram vår mobil direkt det blir en tyst sekund, utan istället tar in platsen vi sitter i just nu. Brasan som kanske sprakar, kaffekokaren som är igång eller barnen som leker utanför. Om ingenting annat händer kan vi bara se på varandra, minnas denna stund, när vi satt tillsammans och kunde glädjas åt varandras närvaro. Kanske kan vi komma på att fråga någonting som vi länge velat fråga, men som vi aldrig tänkt tillräckligt länge på innan mobilen istället kommit fram. 

Och vi måste lära oss att se människorna i vår närhet och umgås med dem när vi kan. Ett samtal i verkligheten, på varsin sida av soffan, kan inte mäta med en snabb fråga på sociala medier. 

Så lämna diskussionerna på sociala medier med andra bekanta tills du är ensam, eller inkorporera de sociala medierna i diskussionen med de du nu sitter bredvid. 

Jag har skrivit det förr, men skriver det igen. 

Det finns mycket som går att köpas för pengar. Men vår tid med våra nära och kära, den är dyrbar. Den går inte att köpas för pengar. Och ju snabbare vi förstår det här, desto meningsfullare liv tror jag vi alla kan få.

Och jag är så tacksam och glad för alla nära och kära som finns i mitt liv. Ni betyder otroligt mycket för mig! Tack. <3

 

 

Det här var lucka 7 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 7: Återvinning är också en stor miljögärning - Glöm inte bort det!
07.12.2018 kl. 22:51

Lucka 5: Det bästa sätten att minska sin klimatångest och allmänna miljö- och samhällsångest - och samtidigt stressa mindre

 

Jag var inte ett miljömedvetet barn. Inte heller i tonåren var miljön någonting jag funderade mycket på. Men sen började jag studera och våren 2014 gick jag en grundkurs i ekologisk ekonomi. Det var starten för hela mitt miljömedvetande.

Jag började läsa på, lärde mig mer och mer om miljön och klimatet, men fick samtidigt mer och mer klimatångest. Varenda gång en ny artikel om miljön dök upp framför mina ögon blev jag mer om mer ledsen och nollställd.

Allt är slut, över, finito.

Men så läste jag plötsligt en artikel som handlade om att byta ut ångesten mot vrede istället. Jag är väldigt sällan en arg människa, men jämför man dessa känslor så märker man att ångest förlamar ens tänkande, medan vrede ofta fungerar som en vilja till agerande.

Och på det sättet föddes en ny kraft inom mig, en kraft att förändra och att påverka. Att faktiskt bli arg på någonting gör att jag snabbt finner den där kraften att bara säga "jaha, är största delen av all hämtmatkyckling från Thailand eller nåt annat land, jaa, då får det bli slut på det".

Man måste inte gå "all in" från början om man inte vill det eller om ens livssituation hindrar det, men med hjälp av lite arga känslor så blir besluten i alla fall mycket enklare att ta.

 

 

Så kanske man börjar sopsortera lite och känner sig glad i själen. Men så plötsligt slår den stora bomben ner, ditt köttätande påverkar mera än all sopsortering du försöker syssla med. Och så är man där igen, klimatångesten.

Men här har jag också hittat det ultimata sättet att minska sin ångest gällande klimatet (men det går också att tillämpa på allmäna samhällsfrågor).

Börja läsa på.

 

cc - pixabay

 

Arbetar man igenom den första chocken av att många delar av ens världsbild faller i bitar då man lär sig om att typ alla chokladaskar innehåller palmolja som förstör regnskog, eller att det typ kommer vara omöjligt att fixa om flygbranschen att gå på biobränsle, jag då hittar man plötsligt ett lugn.

Ny information om klimatet och miljön lamslår mig inte mera. Jag väljer att reagerar på två sätt: Med lite vrede som leder till att jag kanske aktivt väljer att prioritera annorlunda i livet, eller genom att tänka den positiva tanken "det är hemskt det här, men tur att man skriver om det så öppnas flera människors ögon för dessa orättvisor och så kanske vi får mera förändringar till stånd".

Genom att läsa på fattar man också att prioritera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Det här minskar absolut stress som har att göra med att man vill göra smarta klimat- och miljöval, men inte vet vad man ska göra.

Det viktigaste man kan göra för klimatet t.ex. är att flyga mindre (eller inte alls), äta mindre kött- och mjölkprodukter (eller inte alls), se över sin konsumtion och satsa på hållbarare lösningar i hemmet.

Men får man ett nyköpt pussel till födelsedagspresent, som varken är eko-certifierat eller liknande, så behöver man inte skapa en miljöångest inom sig och t.ex. tacka nej till presenten.

Äter man till största delen vegetariskt men plötsligt befinner sig på en plats där det bara finns en grillad korv en sommarkväll, då kanske klimatångesten inte behöver dyka upp där och då. Kom ihåg att det är de stora helheterna som räknas, inte de enstaka tillfällena.

Många saker här i livet handlar om att prioritera, det gäller också miljön.

Satsa på de saker du vet du kan förändra, acceptera de saker du inte kan förändra, och kom ihåg att alltid föregå med gott exempel.

Genom att tänka såhär mår jag som bäst, samtidigt som jag satsar på att vara miljömedveten istället för att ducka under all fakta och liknande som dyker upp i mina flöden. Det lyckas inte alltid, men det är absolut de bästa sätten ändå för att jag ska ha så lite klimat- och miljöångest som möjligt.

Kanske det också hjälper dig? :)

 

 

Det här var lucka 5 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016 - Lucka 5: Släng inte mat!

 

 

 

 

 

 

05.12.2018 kl. 14:34

Lucka 3: På vintern blir jag - på sommaren är jag

 

 

Jag har försökt många gånger i mitt liv att göra intellektuella saker på sommaren. Vi talar om att lära mig ett nytt språk, läsa till studenten, skriva gradu... Alla gånger har det misslyckats.

Och eftersom det nu hänt så många gånger har jag börjat analysera mig själv om orsakerna varför det här inte verkar fungera.

Jag har kommit fram till att vi inte har så lång sommar i Finland och att den lilla tid man har, med kanske lite ledighet inräknat, faktiskt behövs för att man ska orka resten av året.

Därför har jag faktiskt lärt mig nu av mina misstag och istället skapat en ny livsfilosofi som jag vill dela med mig av ikväll för min tredje lucka.

 

 

Livsfilosofin är enkel:

 

På vintern blir jag - på sommaren är jag

 

Vad betyder då det här? Det betyder att jag aktivt på sommaren väljer att bara njuta av nuet och det jag lärt mig hittills och tar in dagen som den kommer. Jag försöker njuta av solstrålarna, passa på att umgås med nära och kära och spendera mycket tid i naturen, antingen som promenader eller genom att simma eller liknande. Jag kanske testar någon ny "sport" såsom att paddla eller klättra, ser på sommarteatrar och lagar god mat.

Jag kanske läser någon mysig bok, MEN, jag läser inte facklitteratur, börjar med någon intellektuellt ny krävande hobby, eller börjar snöa in mig på något nytt samhällsområde. Man kan kort säga att jag aktivt väljer att inte växa som människa.

Jag tar paus, och bara är. Jag andas. Jag existerar. Men inte mycket mer.

 

 

Men sen! Direkt hösten börjar brukar jag känna en energi som strålar om mig. En energi att lära mig någonting nytt, att växa som människa. Den här energin är så enklare att få fram då man aktivt tidigare valt att inte försöka göra så mycket under sommaren.

Hösten brukar absolut vara den mest produktiva tiden för mig. Sen skulle jag inte säga att energi strålar om mig under hela vintern, men däremot kan man tänka vintern och våren som en årsid då man "jobbar bakom kulisserna". Det är då man gottar ner sig i nya ämnen, tittar på intressanta dokumentärer, lär sig nya saker.

Allt detta kan man sedan under sommaren visa upp och använda sig av. Kanske är det nya klänningar som man sytt som man äntligen får använda. Kanske man har läst på hur det är att odla sallad och testar det för första gången.

 

 

Jag är ingen rutinmänniska. Men helheter gillar jag. Och att bygga upp livet i en "vara"-del och i en "bliva/lära"-del skapar i alla fall lugn i mig och då känns det också mer okej att sedan faktiskt kunna njuta av sommaren och utnyttja höstens energikraft till max.

För att inte bli utbränd så måste man lära sig att vila tillräckligt mellan varven, och det är precis vad den här typen av filosofi hjälper mig med.

Det kallar jag hållbarhet.

 

 

Det här var lucka 3 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

Bonus: Julkalender 2016: Lucka 3: Konsumtion och reklam för barn - "Jag vill ha!"

 

 

 

03.12.2018 kl. 23:10

Lucka 2: Om att lyfta röster som inte hörs - och hitta en mening i sitt liv

 

När vi hämtade Nemi var jag otroligt nervös. Jag var rädd för att inte vara tillräckligt påläst, att jag snabbt skulle konstaterat att jag inte kunde ta hand om henne, att jag inte skulle vara bra nog för en rescuehund som Nemi.

Men så fel jag hade. Varje dag som jag ser på henne, varje dag som jag och fästmannen ser på henne, så är vi så tacksamma att vi fick möjligheten att ge henne ett nytt liv här i Finland.

 

 

Nemi är en hund med underbar personlighet. Men hon har också trauman. Vi vet väldigt lite om hennes liv innan hon kom till oss, men vi vet att hon inte hade ett hem, att hon troligtvis någon gång eller flera gånger tidigare i livet känt sig väldigt osäker. Hon har troligtvis inte valt många saker i hennes liv. Hennes liv har gått ut på andras villkor. Det gör det också fortfarande, men jag vill tro att hon både funnit en trygghet hos oss som hon länge längtat efter, samt en känsla av att få vara fri, tillsammans med oss.

Och hon skapar mening i mitt liv. Jag ser hennes tacksamma ögon, jag ser hur hon bidrar till mitt och fästmannens välmående, samtidigt som vi själv faktiskt aktivt valde att ta hand om detta liv, en hund, som innan oktober ifjol befann sig i Sankt Petersburg, utan husse eller matte.

 

 

Men mitt hjärta är stort. Det ryms mera mening i mitt liv, även om jag ägnar en stor del av mitt hjärta och min omtanke till Nemi just nu. Jag finner också mening i mitt liv då jag höjer röster av sådana och sånt som annars inte kanske har så stark röst.

Nemi är ytterst konkret. Men jag höjer också rösten för miljön. För de som mår psykiskt dåligt. För de som inte har så mycket. Jag hjälper på det sätt jag kan.

 

 

Och det som kanske är det viktigaste i det här är att vara medveten om de val man gör. Jag donerar inte en summa till Unicef varje månad för att "bara göra det". Varenda gång som jag ser att en summa farit, försöker jag också tänka på vart de här pengarna faktiskt går. Vad den lilla tiolappen kan betyda för någon annan människa på denna jord.

Varenda gång jag plockar ett skräp från marken försöker jag tänka att miljön tackar mig. Moder jord har sina extrema väderförhållanden, men egentligen har inte moder jord så stark röst. Ofta talar inte moder jord med ett språk som vi förstår. Därför känner jag mig fylld av mening då jag skriver om hållbarhet.

 

 

Varenda gång jag lyfter fram psykisk ohälsa tänker jag på då jag själv mådde dåligt. Jag tänker på hur min situation skulle sett annorlunda ut, om samhället såg ut på ett annat sätt. När jag mådde dåligt förde jag ingen talan. Därför känner jag att det finns en mening i att nu i efterhand föra denna talan.

Samtidigt tänker jag också ofta på människor som har det sämre ställt i samhället. Precis som med Nemi så finns det många människor som inte kanske har fått välja så många saker i sitt liv, var de blivit födda, hur deras ekonomiska situation ser ut i livet.

Och då kan en liten del av vår tid påverka dessa människor så mycket. Och här märker man också hur man själv påverkas av det här. Man finns där, och man gör skillnad, och precis som med Nemi så finner man också en stor mening i att finnas där för andra.

 

 

Så känner du dig lite tom i själen, funderar vad meningen med livet är eller liknande en trött söndagskväll, så vill jag tipsa om att känslan av att hjälpa och göra andras röst hörd, också kan skapa mening i ditt eget liv. <3

 

Det här var lucka 2 i årets julkalender som har temat: 24 tips på ett enklare, hållbarare och mer meningsfullt liv. Hoppas du finner glädje i det här inlägget och de kommande! <3

 

BONUS: Lucka 2 2016: "Det dyrbaraste du kan ge bort är en del av din tid"
02.12.2018 kl. 23:39

Vad behöver jag egentligen i livet?

 

På måndag börjar en ny vecka. På måndag är det också första oktober. Början på någonting nytt om man vill. En ny hobby, ett försök att äta mindre socker, börja skriva gradu... Så brukar i alla fall jag tänka när jag ser ett tillfälle i kalender, för så fungerar jag helt enkelt.

Men sen så läser jag om Jan Backman som lämnade allt för att segla på sin båt Henrietta. Om hur det farligaste som kan hända i livet är att man dör, och "det är ju inte så farligt", och om att vilja leva med ett så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt, komma närmare naturen, och med det också, livet. Om att våga. ta. steget.

Och om dessa två klockrena citat av Jan Backman:

 

"Livet handlar ju om val som vi gör"

 

"Det är ju så att vi inte behöver så mycket annat än kärlek, medmänsklighet, god mat, bra vatten och ett ställe att vara på"

 

Och jag börjar ingen fundera vad jag behöver i mitt liv.

För nog är det ju konstigt hur få av oss som på något sätt uttrycker en vilja i att leva ett lugnare liv. Ett liv bortom storstadens gator och oljud och damm. Ett liv med kanske lite mindre inkomst, men desto mera livsglädje.

Allt är så förutbestämt i det här samhället, eller åtminstone hör jag inte folk uttrycka så många andra vägar. Jag tror till exempel många människor egentligen skulle vilja jobba mindre, men på något sätt tror de att deras liv skulle bli sämre utan två södernresor varje år, utan att vart annat år uppdatera mobilen och utan att kunna köpa en massa dyra presenter till sina barn.

Men tänk om man kan hitta en mening i livet bland vågorna, bland mossan i skogen eller ute på de gröna fälten. En mening i livet i hemmets inte gråa utan färgglada vardag.

 

För vad behöver jag i mitt liv?

 

Jag behöver mat på bordet, men det betyder inte att jag måste äta ute på restaurang ens en gång i veckan eller köpa en massa stora köttbitar varje vecka. Jag behöver ett ställe att sova i, men det behöver varken vara ofta i ett hotellrum eller i ett stort egnahemshus på över 300 kvadratmeter. Jag behöver också ett fortskaffningsmedel, men jag måste inte ha både en stor båt, en snöskoter och en fyrhjuling utöver en helt vanlig bil, som tar mig från A till B. Jag behöver också kläder och många olika saker, men de behöver varken vara nya eller dyra.

På något sätt så behöver jag ju också hitta en slags mening i livet. En vilja att leva helt enkelt. Skulle vara lite svårt annars.

För att kunna ha det här är ju ett jobb en lösning att titta närmare på. Åtminstone i det samhälle vi just nu lever i, om man inte vill eller är tvungen att leva på bidrag. Och jobba är ingenting jag är emot, egentligen. Jobb ger både mig och många människor en orsak att stiga upp på morgonen, en rutin i vardagen och en möjlighet att träffa andra människor.

Men jag kommer aldrig vilja ha ett jobb som tar över mitt liv. Hur bra jobbet än är så behövs den där friheten. Friheten i att ibland bara lägga sig ner i gräset eller gå en väg som ingen annan sagt att man ska gå.

Som Jan här så härligt säger i artikeln så handlar ju livet om det val man gör. Och man har ju också bara ett liv. Så det känns ganska viktigt att faktiskt redan nu fundera vad jag behöver och vill göra med mitt liv.

Och jag kan redan nu konstatera att jag kanske inte ens behöver så mycket. Jag har en stor vilja att leva ett ganska enkelt liv och jag tror att ett sådant enkelt liv också kan vara hållbart, både ekonomiskt, ekologiskt och socialt.

Man måste bara bestämma sig, att nu gör jag det här. Nu har jag funderat ut ett mål som jag vill sträva till och även om jag glömt bort att plantera trädet tidigare så ger morgondagen mig alltid en ny chans.

 

 

Imorgon är det måndag, det är 1 oktober. Det är en start på någonting nytt.

Dags att så ett frö.

01.10.2018 kl. 00:54

Sluta följa mig på instagram!

 

Följer du nära människor i ditt liv på sociala medier även om deras bilder/inlägg inte intresserar dig alls? Gör dig själv då en stor tjänst och sluta följa dessa människor.

Jag kom att tänka på det här när jag öppnade instagramappen för första gången på länge. Jag möttes av fina bilder på smörgåsar, smoothiebowls och solnedgångar. Samtidigt märkte jag att de flesta av dem inte bidrog någonting till mitt välmående. Egentligen blev jag mera arg, för jag började fundera hur länge det tog att ta den där frukostbilden och hur kaffet säkert hade svalnat innan man började dricka det.

Jag började också tänka på att ingen åt såhär för ens 10 år sedan, men nu, när de sociala medierna tagit över våra liv, måste alla maträtter kunna placeras i vilket matmagasin som helst. Ingen vacker solnedgång får gå förbi utan att vi måste ha bild på det och dela det med alla våra nära och kära (och även okända människor).

För att inte tala om att bakom den där selfiebilden finns det säkert minst 10 bilder som inte blev publicerade. Raderar vi de andra bilderna, eller fyller de bara upp vårt eget bildarkiv?

Men den stora reflektionen kom alltså när jag märkte hur många av dessa bilder som bara var "oljud" (översatt från "noise") i mitt sociala medieflöde. Som inte ledde till någon känsla, någon inspiration, utan bara var en random bild av en random människa i en random miljö.

Och jag tror inte jag är ensam med att följa människor som inte egentligen bidrar någonting till mitt liv.

Så jag bestämde att det får vara slut på det här nu!

Så mycket tid som vi alla lägger på att surfa igenom bilder och texter på våra sociala medieflöden. Så mycket tid som vi själv lägger ner på att försöka skapa den perfekta bilden. Och tänk sedan på ALLT som redan finns där på nätet. Det är ett överflöd av oljud, krafs och rent ut sagt spam.

Vi har ju bara ett liv, men på det här sättet lever vi ju inte ens fullt ut.

Så de kommade dagarna ska jag rensa. Rensa bort folk från mina sociala medieflöden som inte bidrar någonting till mitt liv. Rensa bort folk som kanske tidigare bidragit, men som jag nu vuxit från. Vi är ju alla människor som hela tiden utvecklas, så inte är det så konstigt om man inte gillar samma saker hela sitt liv. Men då ska det också bort!

 

Och här vill jag alltså också uppmana dig som följer mig på instagram: Ta bort mig om jag inte ger mervärde i ditt liv, i ditt sociala medieflöde. På mitt instagram lägger jag ju enbart upp mina lchf-maträtter, och är du varken intresserad av matbilder eller lchf-rätter så gör dig själv en stor tjänst och sluta följa mig.

Så kanske vi alla kan få lite mera mening också i vårt sociala medieflöde och lite mindre oljud. Kanske vi själv märker att man kan äta en frukost utan att lägga upp bilden på sociala medier, även om solstrålarna perfekt reflekterar ytan på porslinstallriken.

 

 

Och kanske, bara kanske, börjar vi leva lite mera i nuet och inte bara bakom en skärm.

 

 

23.09.2018 kl. 12:52

Livet är så mycket mer än att bara skaffa barn - eller?

cc - pixabay

 

Idag vaknade jag upp till en otroligt intressant artikel och även diskussion på Svenska Yle. Den handlar om att frivilligt barnlösa har ökat enormt i antalet i Finland bara under de senaste 10 åren, från ca 1 % till 12 % bland 20-40 åringar. Och eftersom den skrevs igår kväll hade den också samlat på sig en massa intressanta kommentarer.

Själv skrev jag ju för ett år sedan också om att skaffa barn eller inte i hållbarhetens namn. Då diskuterade jag Lunds Universitets nya studie som visar att det val som skapar mest koldioxidavtryck för en människa är att skaffa ett barn.

 

Då skrev jag såhär:

"Och det här är ganska logiskt eller hur? Men ack så kontroversiellt. Har du hört någon som inte skaffat barn på grund av att de inte vill påverka klimatet?

Kanske inte, men jag lovar att det kommer bli vanligare."

 

Och kanske är det en av orsakerna till att allt fler nu enligt den här studien blivit frivilligt barnlösa. Åtminstone diskuterades det både i artikeln och i kommentarsfältet.

Men i kommentarerna nämns också andra orsaker:

  • Att folk inte vill ge upp sina hobbier och sitt liv, som redan nu är fullt av aktiviteter.
     
  • Att folk inte helt enkelt tycker om barn eller vill sköta om ett barn.
     
  • Att kvinnor vill fortsätta arbeta och göra karriär (vilket jag tycker de alltid borde få göra, hur kan vi inte ha fixat det här mer jämställt i samhället ännu).
     
  • Jorden är redan överbefolkad. Ingen orsak att befolka den mera, satsa på invandring och adoption istället.
     
  • Att man hellre lägger pengar och tid på annat såsom välgörnhet och att hjälpa åldrande släktingar.
     
  • Att skaffa barn är inget tvång, så varför skaffa? Man kanske inte heller upplevt sig någon gång längta efter ett barn.

 

Trivs jag bäst med mig själv? Med mig och min partner? Vill jag lägga mina pengar på att hjälpa andra som redan existerar och skänka pengar till välgörenhet istället för att lägga pengar på ett barn?

 

Sedan finns det argument i artikeln som enligt mig mera hör till en gråzon, någonting mellan frivillig barnlöshet och ofrivillig barnlöshet. Saker som, om man skulle förändra utsikterna kanske skulle göra att folk faktiskt skulle vilja skaffa barn:
 

  • Dystopiska framtidsutsikter. Att världen verkar vara styrd av en massa rika människor och företag och att samhällena i stort verkar utvecklas åt ett väldigt negativt håll + allt nytt som händer inom digitalisering så man själv knappt hinner med. Nu vet man snart inte vad och hur man borde uppfostra ett barn på ett bra sätt.
     
  • Att man inte hittat någon partner.
     
  • Rädsla för framtiden och att ens liv är osäkert på många plan. Kanske inte ett stadigt jobb och en stadig ekonomi eller en stadig bostadsort.
     
  • Att samhället inte verkar ta hand och uppmuntra de som skaffar barn.

 

Och sist har vi sådant som faktiskt kan klassas in bland ofrivillig barnlöshet:

  • Att man kanske lider av psykisk ohälsa, kronisk sjukdom eller genetiska sjukdomar som gör att det kan finnas både risker och ovilja att skaffa ett barn.
     
  • Att man av en eller annan orsak inte kan få barn.

Ger den här hunden mig allt jag behöver eller finns det en längtan också efter ett människobarn? (Bild på vår fina rescuehund Nemi)

 

Men tillbaka till min rubrik, som jag kom att tänka på när jag läste den här kommentaren:

 

"Historiskt har man skaffat barn för att säkra sin egen framtid eller stilla en egen rastlöshet. Varför skulle vi behöva det? Vad saknar vi? Vi har kärlek, vi har intressanta liv, vi har bra framtidsutsikter. Varför skulle vi ändra på det?"

 

Jag tycker den här kommentaren är den intressantaste av dem alla. Varför har vi i tiderna påriktigt skaffat barn och är det en skillnad på de behov som fanns då och de behov som nu finns i våra rika västvärldsländer?

T.ex. pratas det ju mycket om att vi ska utbilda kvinnor i fattiga länder, eftersom det gör att de skaffar mindre barn.

Är det så underligt då att vi i våra samhällen, där kvinnor faktiskt är väldigt väl utbildade, kanske inte upplever att vi har ett lika stort behov av att skaffa barn.

Robotar kan ta hand om oss när vi blir gamla kanske vi tänker. Andra i samhället kan hjälpa oss när inte alla behöver kämpa varje dag för sin egen överlevnad i krig och elände. Det finns oändlig underhållning och hjälp från både samhället och nätet om vi behöver.

Själv har jag nog en vilja att skaffa barn senare i livet, men samtidigt tror jag nog att vi i vår generation funderar mycket, mycket mer på hur ett barn faktiskt kommer att påverka våra liv och även vilka alternativ som finns ifall man inte väljer att skaffa barn.

 

Kanske har vi märkt att:

 

Livet är så mycket mer än att bara skaffa barn...

 

 

... eller?

 

 

 

 

06.09.2018 kl. 22:57

När jag upptäckte att jag blivit introvert

 

Jag har alltid älskat att vara runt människor. Älskat uppmärksamheten och älskat känslan av att börja lära känna en ny människa.

Men med åren (haha, jag är inte ens 24, men äldre blir jag ju varje dag) så har jag märkt att jag inte vill vara i dessa folkmassor och i centrums centrum mera.

Istället för att få en massa energi av att vara bland folk (som tidigare), så känner jag att jag blir trött av att hänga bland en massa människor. Jag märker hur jag uttryckligen nu för tiden vill undvika händelser där det rör sig mycket folk. Speciellt folk jag inte känner.

Och det här brukar ju beskrivas som skillnaden mellan att vara introvert och extrovert. Får du energi av att vara bland människor eller drar det energi av dig? Trivs du där det händer eller där inget händer?

Jag tycker fortfarande om att umgås med människor. Men jag väljer nu för tiden oftare djupa samtal med en människa i 5 timmar än lösryckta danssteg och småpratande i 2 timmar med flera okända, halvkända människor.

 

 

Första gången jag påriktigt började märka att jag kanske ändrats och faktiskt inte trivs i folkmassor var när jag och fästmannen besökte medeltida marknaden i Åbo här i sommar. Fullt med folk, en massa mysig musik och häftiga klädesplagg. Jag älskar det "positiva" kring medeltiden och medeltida saker.

Men trots det trivdes jag inte alls. Jag ville snabbt bort från folkmassorna och att stå och köa med en massa andra folk för att få smaka lite grillat griskött bland både människor och sjöfåglar var inte något varken jag eller fästmannen ville göra.

 

Och nu har jag nyligen kommit hem från en körturné till Island. Vi var både i Akureyri och i Reykjavik, men jag gillar Akureyri flera gånger mera än Reykjavik. Från Akureyri kunde man se bergen på nära håll och känslan att bara genom att gå uppåt några tiotals minuter från staden och plötsligt vara bland bergen var otroligt rofylld och lycklig.

Den här närheten till naturen och till tystnaden, den verkar tydligen bli mer och mer viktig för mig ju äldre jag blir. Och desto mindre viktig blir det att lära känna en massa nya människor.

Jag är faktiskt ganska nöjd med de människor jag känner och jag upplever också att jag hellre de kommande åren vill satsa på att vårda dessa relationer än att lära känna en massa nytt folk. Det känns inte heller som att jag egentligen behöver så många runtom mig. Plötsligt trivs jag otroligt mycket att bara vara för mig själv.

 

 

Och jag tror mycket av det här har dykt upp nu efter att jag börjat må bättre och inte känner att jag lider av psykisk ohälsa mera. På något sätt gömde sig min introverthet i en extrovert mask så länge som jag också mådde ganska dåligt.

Men nu, när jag upplever att jag börjat få kontroll över mina känslor och mitt inre så trivs jag otroligt mycket med mig själv och mina tankar. Det ger mig på något sätt ett inre lugn och en inre ro.

 

Samtidigt tycker jag nog fortfarande om att prata och sprida mina tankar och idéer. Men det måste inte heller vara i verbal form. Jag trivs också med att sprida mina idéer tyst såhär på en blogg. Låta folk få läsa det om de vill och känner att det kanske ger ett mervärde åt dem, men också låta folk passera förbi ett blogginlägg om det inte intresserar.

 

Så jaa, den här sommaren har jag märkt att jag faktiskt är introvert, eller åtminstone känner jag att jag just nu hör mer hemma bland de introverta än de extroverta.

Och det är okej. Det är faktiskt mer än okej. Att hitta sig själv känns otroligt givande och glädjande och jag ser fram emot att upptäcka mer av den introverta världen. Och jag gör det gärna med ett leende på läpparna, för kanske har jag plötsligt hittat ett hem, ett lungt hem där mina tankar får leva i ro och djup försjunkenhet.

 

En lycklig själ på bergsvandring med några korister bredvid staden Akureyri på Island. Fina, avskalade miljöer i naturen och en fridfull tystnad. Det gör mig glad och rofylld.

 

05.09.2018 kl. 01:34

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygden

Vilken väg ska jag välja? Vilken hjälper mig mot ett hållbarare liv?

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag leva ett meningsfullt liv. Samtidigt vill jag också leva ett hållbart liv. Ett miljövänligt liv.

Då kan man ju fråga sig var man borde bo om man vill vara mest hållbar? Är det i staden, där man kan cykla överallt, eller är det på landet, där man har närproducerad mat vid husknuten?

Och medan jag funderade på det här kom jag fram till att det nog finns fördelar på båda ställena. Jag tror att om man vill så kan man faktiskt leva hållbart både i staden och på landet.

Men av olika orsaker. Och jag tänkte lista dem här nedanför:

Att leva hållbart i staden

  • Man kan cykla överallt eller ta kollektivtrafik.
     
  • Möjlighet att handla ekologiska varor, eller lokalt från torget.
     
  • Även möjlighet att lätt hitta likasinnade och delta och påverka. Flera = bättre.
     
  • Man kan hyra och låna typ allt. Man behöver inte äga en bil, en borrmaskin eller ens en tvättmaskin.
     
  • Samtidigt kan man bo ganska litet och det kräver mindre saker. Mindre saker som ska köpas = mindre utsläpp och påverkan på miljön.

Att leva hållbart på landet

  • Man kan äta lokalt och närproducerat på ett enkelt sätt.
     
  • T.o.m själv fixa sin mat genom att jakta, fiska, plocka bär och svamp, ha djur och/eller grönsaksland.
     
  • Inköp planeras långt på förhand och risken för spontana köp minskar avsevärt.
     
  • Små samhällen: man delar med sig av det man äger och har - ökar användandet av saker och ökar samvaron i byn.
     
  • Man kan själv bestämma sig att ta grön el, ha solpaneler, bergsvärme, större påverkningsmöjligheter där man bor.

Ibland kan man nå samma mål även om man startar från olika håll.

 

Det finns säkert flera skäl, men det här var nu några jag sådär spontant kom att tänka på. Om du själv kommer på någon till får du jättegärna kommentera :)

Och sedan finns det förstås negativa aspekter med båda. Fortfarande behöver man ofta en bil om man bor på landet och forfarande gäller det att nästan konsumera allt man behöver om man bor i en stad - svårt att ha någonting större än balkongodlingar för de flesta.

 

Jag märker ändå på mig själv att jag dras till landet. Jag tror mycket av det handlar om att jag får så ångest av att konsumera (annat än mat och förnödenheten alltså) och att jag dras till det här att på någon liten grad kunna vara självförsörjande.

Att satsa på att jobba mindre än heltid och istället jobba med ett eget grönsaksland, fiska och plocka bär och svamp i skogarna. Att på något sätt vara närmare naturen och följa naturens gång, leva mer enligt säsong helt enkelt. Och samtidigt ta del av den friska luften - och tystnaden.

 

Jag är ju en social människa och jag har länge trott att om jag inte får träffa människor typ varje dag så skulle jag börja klättra på väggarna. Men ju äldre jag blir desto mer märker jag att det här suktandet efter sociala kontakter (och speciellt nya sådana) minskar. Det har också tror jag att göra med att jag nu psykiskt mår mycket bättre och inte känner mig så osäker på allt i mitt liv. Men så istället vill jag hellre värna om de vänner jag nu har och stärka de relationerna, och det gäller också mina släktigar hemma i Österbotten.

Men jag är bara 23 år gammal. Jag har inte bråttom någonstans, men när jag en gång väljer att flytta tillbaka, då har jag orsakerna och målen på plats. Och det gör mig glad och rofylld, även i den här ljusa sommarnatten som jag för första gången varje dag spenderar i en stad istället för på landet.

 

 

13.06.2018 kl. 23:45

Funderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

 

Vad är mina värderingar? Vilka människor vill jag träffa och umgås med i mitt liv och vilka saker vill jag omringa mig med?

När jag försökte komma ur den onda cykeln med depressiva tankar, men ändå mådde ganska dåligt och inte hade ork att göra så mycket, så fanns det ändå en massa tid för reflektion. Jag han reflektera över vad jag skulle vilja fylla mitt liv med.

Vem jag vill vara.

Och när jag tänker efter, skulle inte jag haft den här perioden i mitt liv redan, så tror jag inte jag skulle tänka på de här frågorna heller. Vi är redan i 11 juni och sommaren är redan på gång. Inte har jag hunnit med någon bucket-lista för sommaren och inte har jag hunnit med de små sakerna jag tänkt att "när det blir sommar så kör jag igång".

Men jag har hunnit leva i nuet - och det är jag kanske mest stolt över. Jag har varit på promenader med hunden, jag har njutit av värmen, jag har träffat vänner och bekanta och umgåtts med min fästman om kvällarna.

Och det är ju en del av vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Det är ett av mina mål.

Men utan att sätta mig ner och reflektera över vad jag vill med mitt liv, hur jag vill strukturera upp mitt liv, skulle jag inte kommit någonstans. Dagarna skulle passerat och plötsligt är det höst.

Jag skulle kunna stressa över saker som blivit ogjorda, men istället gläds jag över de saker som jag åtminstone gjort, och som stämmer överens med mina värderingar.

För när jag var ledsen och mådde dåligt levde jag inte i nuet. Jag levde antingen i dåtid (funderade på saker som hänt och hur allt gick snett) eller i en fantasivärld (tänk om han säger så, tänk om det här händer). Och jag mådde inte bra av det.

 

 

Så även om jag mådde dåligt en lång tid - så fanns det då tid för reflektion, speciellt under den tid som jag försökte må bättre. Och jag är tacksam att jag tog den tiden att fundera över vad jag vill göra med mitt liv, hur min livsfilosofi ser ut.

För då har jag någonting att sträva efter.

Och det är inte lycka jag strävar efter. Det trodde jag många gånger, men efter att nu också ha lyssnat på "The Minimalists"-podcast ett antal episoder, så är det ju faktiskt ett meningsfullt liv som jag strävar efter.

För om jag vill sträva efter lycka blir ju nästa tanke att jag alltså just nu inte är lycklig, och alltså är missnöjd med nuet och med mig själv och mitt liv.

Så istället vill jag leva i nuet och fylla mitt liv med sådan som jag tycker är värdefullt Många gånger har jag märkt att lyckan kommer smygande då, helt utan tidigare uppmärksamhet.

Så genom att prioritera mig själv och faktiskt sätta mig ner och fundera på vem jag är, vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv, så har jag större chans att också till slut hitta meningsfullhet i mitt liv, och på det sättet också, vara lycklig, precis här och nu.

 

Och kanske, om vi är många som faktiskt börjar stanna upp och fundera på vad vår livsfilosofi faktiskt är, så kan vi skapa ett bättre samhälle, för allt och alla. <3

11.06.2018 kl. 13:31

Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensamma

 

Idag har den världsberömda TV-personligheten Anthony Bourdain vandrat vidare. Det var inte på grund av cancer, som många människor idag drabbas av och tvingas lämna vårt jordeliv tidigare än tänkt – utan på grund av självmord.

Han blev 61 år gammal. Han höll för tillfället på att spela in en ny säsong av en av hans serier och många ansåg att han hade ett av de bästa jobben i världen – att får resa runt bland olika länder och träffa olika människor och kulturer och prata om någonting som finns nära alla våra hjärtan – nämligen mat.

För lite över en månad sedan tog också Tim Bergling, även kallad Avicii, sitt eget liv. Han blev bara 28 år gammal. Många avgudade honom för hans liv och musik och såg upp till honom och hans livsstil – Men bakom allt turnérande fanns en utbränd man som inget hellre ville än att bara få skapa musik – utan allt turnérande och synlighet.

Och det vi måste komma ihåg är att jobb är inte allt här i världen. Även om man på ytan kan se ut att ha ett perfekt liv så kan demoner leva i hjärnan och göra livet oumbärligt för många. Vissa ser självmord som enda utvägen.

Andra upplever självmordstankar dagligen, för att plötsligt en dag uppleva en starkare tanke än vanligen. Det kan vara den enda orsaken. Och det räcker. Där kan livet ta slut.

Och bland dessa kändisar begår tusentals människor varje dag självmord. Människor som kunnat ge så mycket av sig själv och som förtjänar att få leva. Få leva ett liv utan depression, psykisk ohälsa och självmordstankar.

 

 

Vi måste bli bättre på att tala om självmord. Framförallt också bättre på att tala om döden.

För mig är döden ingen främling. Jag samtalade med döden många gånger under min tonårstid, samtidigt har jag också som vikarierande kantor fått uppleva många fina begravningar.

Och på en begravning förstår man att döden är ett faktum. Den människa som ligger i kistan kommer inte tillbaka.

Men det gör inte våra liv heller. Och vi måste börja ta psykisk ohälsa på allvar. För vår egen och för våra medmänniskors skull.

Livet är en gåva – det har jag lärt mig efter alla år som deprimerad. Men det betyder också att vi måste värna om den här gåvan. Både vi som individer och vi som samhälle.

Varje förlorat liv är ett förlorat liv för mycket.

 

 

08.06.2018 kl. 21:23

Minimalism vs maximalism

 

Jag lyssnade länge på en massa miljöpoddar medan jag var ut och gick med vår lilla Nemi, men snart hade jag lyssnat ikapp alla. Vad ska jag göra nu tänkte jag? Jag behöver hitta någon intressant, långkörande podd. 

Och då hittade jag till The Minimalists-podden.

Vilket är lite spännande, för jag hade inte i första taget tänkt att minimalism är något som jag skulle gå igång på. Speciellt inte eftersom jag är den som pratar om att skaffa mig en bondstuga med en massa broderier på väggarna och mysiga plåtburkar i varje hörn. Och vägrar den svartvita trenden med IKEA-möbler överallt (helt okej med några, men jag vill inte ha ett helt hus kryllat av dem).

Men jag började lyssna i alla fall, och jag märkte att jag nog fått hela minimalismen om bakfoten. Eller jag märkte att mina förutfattade meningar om minimalism och om vad The Minimalists skulle ta upp var helt annorlunda än vad de sedan berättade.

Vilket är helt förståerligt, eftersom man ofta i början tänker så svartvitt om saker och ting. Har jag lärt mig någonting de senaste fem åren är det nog att saker inte behöver vara så svartvitt - en liten färgpalett fungerar ibland också.

 

 

Det jag konstaterar vad gäller minimalismen som The Minimalists tar upp är att vi borde fokusera mera på att MINImera våra materiella saker och minimera betydelsen de har i våra liv. Istället ska vi sedan MAXImera den betydelse relationer och naturen runtom oss har.

Det här tycker jag låter väldigt sunt. För jag tycker oftast att när man pratar om minimalism så handlar det BARA om stuff. Om saker, att konsumera eller inte konsumera.

Men biten om maximalism gällade våra liv och våra relationer är minst lika viktig.

Därför tror jag egentligen att maximalism är den svårare delen än minimalism, och att det är dit vi behöver komma så småningom. Det är en livsstil som också är hållbar, på många olika nivåer, både för människan och naturen.

 

 

Först måste vi lära oss att leva på mindre. Fokusera helt på det materiella och faktiskt fundera om de saker som finns i våra liv fyller någon funktion. Fundera om de otaliga resorna runt jorden stärker våra liv eller om vi lika bra kunde finna samma glädje på närmare håll.

Men leva på mindre handlar också om att kanske inte sträva efter det bästa och häftigaste hela tiden. Om att man kanske inte behöver bli vän med alla eller ha hundratals okej-nära vänner.

Sedan måste vi lära oss att leva mer på det lilla vi har. Det är oftast när man förlorar en nära anhörig eller en vän som man märkte hur mycket de betydde för en. Vi måste alltså lära oss att förstå hur viktigt det är att också värna om de relationer vi har.

Och de saker som är kvar, de måste vi förstå värdet i. Vi måste värna om de saker vi har, reparera dem när de är sönder och inte uppmuntra till en slit-och-släng kultur. Låta varje sak i våra liv inbringa glädje eller motverka frustration och olycka.

Vi måste helt enkelt maximera de resterande saker som finns i våra liv. Och då speciellt sånt som har med att uppleva närhet bland människor och närvaro i naturen och i livet.

 

cc: pixabay

 

Så om vi nu talar det här med minimalism vs maximalism, så tror jag vi måste förstå att allt i världen samspelar med varandra. Det vi minimerar på ett håll borde vi också maximera på ett annat håll. För om vi bara tar bort och minimerar så blir balansen avrubbad. Finns det yin måste det finnas yang.

Och genom att försöka leva enligt de här principerna så tror jag vi både kan bli lyckligare, samtidigt som vi gör våra nära och kära och planeten en tjänst. <3

23.05.2018 kl. 12:49

 

 

Jasmine Nedergård / 24 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Frilansande journalist / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

December 2018

Lucka 13: Att ge av sin tid är både meningsfullt och värdefulltLucka 10: Tänk stort även om det lilla - då är du aldrig ensamLucka 9: Den magiska naturenLucka 7: Det som inte går att köpas - men ändå är det meningsfullaste och dyrbaraste vi harLucka 5: Det bästa sätten att minska sin klimatångest och allmänna miljö- och samhällsångest - och samtidigt stressa mindreLucka 3: På vintern blir jag - på sommaren är jagLucka 2: Om att lyfta röster som inte hörs - och hitta en mening i sitt liv

Oktober 2018

Vad behöver jag egentligen i livet?

September 2018

Sluta följa mig på instagram!Livet är så mycket mer än att bara skaffa barn - eller?När jag upptäckte att jag blivit introvert

Juni 2018

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygdenFunderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensamma

Maj 2018

Minimalism vs maximalismVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

Mars 2018

6 frågor och svar om klimatångest

Januari 2018

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3

December 2017

Den stressfria julhelgenVad vill jag minnas från julen 2017?

November 2017

När blir det för extremt?Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatSmå steg är också viktigaAtt ta tillvara vad naturen har att ge

Juli 2017

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namnAtt ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

Januari 2017

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...Jag tror på dig! (som vill bryta normerna)Att leva... och att dö