Bloggposter

Att låta kreativiteten flöda bland barn

cc - pixabay (alla bilder är därifrån i det här inlägget)

 

Ikväll har jag för andra gången haft tre lågstadiebarn hemma hos oss i Molpe (släkt och vänner) för att spela dungeons & dragons, eller d&d, som det ofta förkortas till.

Jag introducerades till den här slags rollspelsvärlden för bara några år sedan. Före det hade jag aldrig sysslat med rollspel, även om jag alltid varit en spelnörd, både för brädspel och digitala spel.

Men d&d var någonting helt annorlunda. Här måste man tänka. Och man måste tänka utanför ramarna. Man är själv med och skapar historierna och kan egentligen påverka dem när som helst till en annan riktning.

 

 

Visst finns det digitala spel som anammat det här med olika alternativ, men i rollspel får man faktiskt vara kreativ. Här får du testa om det går att spela musik för att förtrolla elaka djur eller ifrågasätta om en "ond" varelse faktiskt är ond genom att erbjuda den sin hjälp.

Rollspel utvecklar tänkandet och det utvecklar fantasin. Det är jag helt övertygad om. Och för mig känns det väldigt viktigt att kunna få vara med och hjälpa speciellt yngre att upptäcka sin fantasi igen.

Idag sitter många barn med sina surfplattor och spelar samma spel om och om igen. Eller lyssnar på någon youtuber eller ser på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt på samma sida.

Missförstå mig inte, jag satt nog otroligt mycket och tittade på tv när jag var liten och jag minns att jag spelade på en massa små spel på datorn på typ bolibompas hemsida och mycket annat.

Men jag minns också att jag med gröna lakan, tomma wc-pappersrullar, champagnekorkar och glittriga kjolar byggde mina egna världar som jag sedan skrev böcker om.

 

 

Och jag vill på något sätt också hjälpa barn att få utlopp för sin kreativitet. Att redan som ung lära sig tänka självständigt och inte känna att man måste tänka som alla andra. Att galna idéer kan uppmuntras ibland. Åtminstone i ett så harmlöst rollspel som d&d.

Och därför gillar jag d&d. Inte spelar vi enligt alla regler och visst har jag varit lite för snäll ibland, men fast vi bara spelat två gånger under sommaren så har de redan överträffat mig vad gäller kreativa lösningar.

Och det gör mig glad. För vi behöver mer kreativitet i dagens värld. Vi behöver tänka utanför gamla ramar ifall vi vill bygga en bättre värld. 

Ingenting har blivit bättre genom att lämna det som det är.

 

 

World Economic Forum listade också för en tid sedan olika egenskaper som är speciellt viktiga under 2000-talet och jag kan se hur många av dem går att öva på och lära sig via t.ex. ett rollspel som d&d.

Några av egenskaperna är t.ex. kritiskt tänkande, kreativitet, kommunikation, samarbete, nyfikenhet, initiativtagande, uthållighet, anpassningsförmåga och ledarskap.

Alla dessa egenskaper ser jag att man kan utveckla genom att spela rollspel. Varför inte t.o.m introducera rollspel som d&d i skolorna? Att lära sig vara kreativ och nyfiken samtidigt som man lär sig samarbeta och utveckla ett kritiskt tänkande  är mycket viktigare än att lära sig saker utantill.

Men kanske man redan är där i skolorna? Det vet jag inte. Men åtminstone vet jag att jag vill att barn ska få vara barn. Får vara kreativa och lite galna. 

Det är vad vi och framtiden behöver.

 

 

Publicerad 15.08.2017 kl. 23:38

Att ibland göra ingenting - och njuta av det

 

Ibland brukar jag få ångest ifall jag vaknar upp en dag och inte kommer på vad jag skulle vilja göra. Ingen lust att ta tag i något stort projekt, ingen lust att studera, ingen lust att renovera.

Då kan dagen ha gått och ingenting har gjorts och ångesten kommer krypande. "Ännu en dag har gått och jag har gjort ingenting." Världen blev ingen bättre plats och ingenting i mitt liv gick framåt.

Men är det så farligt? I dagens stressade värld borde man enligt de samhällsnormer som just nu finns alltid vara aktiv med något projekt. Alltid göra någonting betydelsefullt och viktigt.

Men tror ni inte att vi också behöver den där tiden för reflektion. Tiden att bara vara?

I Svenska Yles artikel Nya trender med fritidsintressen - många vill göra inget  säger Johanna Danielsson (operativchef på analysföretaget Kairo Future) att många längtar efter att göra ingenting. De flesta vill och orkar inte börja med nya hobbier eller lägga ner mer tid på de man har. Många människor vill bara vara.

 

 

Så kanske vi borde börja njuta av det där "ingenting" nu? Vakna upp på morgonen och färdigt bestämma att idag gör jag ingenting. Låta ens liv ta en lugn och behövlig paus. Jag tror att våra hjärnor behöver det, mer nu än någonsin.

Men vad är det där ingenting?

Det är säkert ganska personligt. Själv skulle jag säga att njuta i solen/skuggan/vid stranden eller villan med en bra bok är ganska nära ingenting. Ett betydelsefullt ingenting. Att rensa i rabatten eller vattna den skulle jag också säga vara nära ingenting. Så länge man gör det medvetet.

Att göra ingenting är enligt mig att låta hjärnan vila lite. Försöka fokusera på den där ena saken i ett tempo som är väldigt lugnt. Att göra en lugn lång yogasession tror jag också är bra. Eller att bara sitta i soffan och lyssna till en lugn ljudbok.

Att göra ingenting handlar inte enligt mig om att köra ett maraton av filmer eller serier eller att sitta och planera kommande resor eller fara ut och jogga med hård musik i örat.

Jag tror att vi specifikt ibland behöver göra den där ena saken och enbart den. En joggning kan vara ingenting ifall man väljer att inte ha hörlurarna på. Ifall man i långsam takt tar en steg åt gången och samtidigt reflekterar över det man ser runtom sig.

Tid för "ingenting" eller kanske det ännu bättre begreppet "tid för självreflektion" tycker jag är otroligt viktigt. Att försöka reflektera över vem man är samtidigt som man bara är. Att njuta av livet genom att bara betrakta det. Betrakta naturen och den egna andningen.

Jag tror att vi genom att oftare passar på att ta ett lugnare tempo också kan lära oss någonting om livet. Att vi kanske kan vara ganska nöjda som det är.

Ifall vi vill leva ett hållbarare liv så behöver vi kunna vara nöjda med ett enklare liv. Ett liv som inte ständigt består av en massa göranden och framtidsplaneranden.

Istället för att drömma bort till Thailand den där regninga dagen i juli så kanske man kan ta en mysig filt och en mysig bok och bara vara.

Kanske är det helt okej. Jag hoppas att det skulle kunna vara det. Att det vi har räcker. Och veta hur vi kan njuta av det. Här och nu.

 

Bilder på en solnedgång en sommarkväll - Att njuta av en solnedgång med allt vad den innebär - Det är enligt mig att göra ingenting. Ett värdefullt ingenting.

 

 

Publicerad 22.07.2017 kl. 13:50

Min hyllning till landet

cc - pixabay (alla bilder är därifrån)

 

Hittills har jag spenderat varje sommar i Österbotten, där jag är hemma från. Jag bor hos min mamma eller pappa, båda två bor i "egna" hus på landet en bit utanför stan, ena längre, andra en kortare bit.

Jag känner alltid att jag kan leva lite mer när jag är hemma i Österbotten. Oftast är det ingen vila eftersom det blir mycket körande fram och tillbaka då släktingar är lite här och där (ändå lyckligtvis inom en relativt kort radie) men på något sätt så upplever jag ändå att jag lever mer här på landet än när jag är i stadsmiljö.

Någonting med att ha naturen utanför köksfönstret när man äter sin frukost eller känna det nyslagna gräset dofta när man kommer hem gör mig otroligt rofylld.

 

 

Idag var jag och intervjuade en människa utanför stan till mitt sommarjobb och då igen märkte jag hur skönt det är att bara få komma ut på landet. Jag sökte efter gården med gps och svängde in på det ställe som jag trodde var rätt. Stängde av bilen. Gick ut. Utrymme att parkera lite var som helst. Inga funderingar på parkeringsbricka eller liknande.

Men var jag på rätt ställe? Mitt emot fanns också ett hus och där gick en man på gården. Jag gick dit och frågade om jag var på rätt ställe. Det var jag.

En trevlig intervju hade jag. Och lärorik. Jag har lärt mig så mycket av detta jobb, både inom själva jobbet men också allmänbildning av alla de intervjuer jag redan gjort. Halva praktiken har gått och jag känner att jag har lärt mig massor av saker som jag inte tror jag annars skulle ha lärt mig. Det gläder mig. Jag känner mig berikad.

 

 

Idag har det annars också regnat hela dagen. Men jag trivs med regnet. Jag vet att det alltid är lite extra grönt när solen igen tränger igenom och luften är också så frisk.

Jag blir glad av att vara på landet. Tiden går så mycket långsammare. Det är lättare att stanna upp. Andas.

De röda husen och uthusen utanför fönstret visar på långa traditioner med många minnen samlade i väggarna.

Jag vill också skapa mig en egen liten stuga på landet. Kanske till och med en röd en med vita knutar. I framtiden ska jag nog det. Men tills dess får jag drömma mig bort. Kanske jag hör vågorna om jag riktigt blundar, kanske något får på andra sidan färjfästet också.

 

 

Jag brukar ofta tänka på när jag var mindre och fundera över vilken upplevelse jag haft av att växa upp på landet. Nu i efterhand är tryggheten en av de stora skillnaderna jag känner mellan landsbygd och storstad. Upplevde jag att jag var trygg när jag var mindre? Jag tror det. Så länge jag inte cyklade hem och trodde att en björn skulle anfall mig kanske.

Cykeln lämnade man ju också olåst. Jag tror man gör det än. Och visst har tiderna förändras, också på landet. Men ändå, det är någonting som finns här. Det där lilla extra.

Eller kanske är det just det som inte finns? Att det just är det enkla och avskalade som lockar mig tillbaka till landet? Att inte alla bräder är målade men att ändå varje äldre hem är fyllda med virkade kuddar och tavlor och kanske ett och annat visdomsord.

Fågelsången hör jag. Och den närproducerade sommarkålen smakar gott i min mun. Jordgubbarna också. Och snart börjar väl svamp- och bärsäsongen. Kanske jag skulle våga leta mig ut i skogen i år? Lite lingon skulle åtminstone göra gott för hösten och vintern.

 

 

Och tänk att få ha en egen gård och en egen odling. Kanske några höns och en liten biodling. Hund, katt, vad vet jag. Förhoppningsvis några kära vänner som också bor ute på landsbygden. Som inte heller har något att göra en lördagskväll eftersom det inte händer någonting speciellt. Som kan komma på en mysig spelkväll eller bara chilla.

Det låter mysigt. Och visst kanske önsketänkande på samma gång. Inte är landsbygden bara en dans på rosor. 

Men för en liten stund kan jag drömma mig bort. Jag har ju också ännu fullt av möjligheter att skapa det liv jag vill. Mycket har jag redan så steget behöver inte vara så långt. Jag kan kasta mig ut när jag vill och påbörja mina drömmar.

Men än så länge så tror jag håller mig inomhus. Det regnar ju. Men vad är väl det när det finns en bra bok att läsa. Och inga trafikljud som stör. Bara vinden som vaggar en till sömns. I mitt älskade Österbotten. 

 

Publicerad 19.07.2017 kl. 15:43

Om panikångest och att tappa kontrollen

cc - pixabay

 

Jag har beställt ett anta böcker från Adlibris som inte kommit, eller som kanske har råkats komma till Malmö istället för till Åbo. Jag vet inte. Sånt här gör mig otroligt frustrerad, men det leder oftast sedan också till mycket ångest.

För bara några dagar sedan fanns det en nyhetsartikel om ångest på svenska yle (LÄNK). Där berättar ena personen att hens ångest verkar komma när hen känner att hen tappar kontrollen. 

Så kändes det också idag. När man hela veckan försökt fundera var ens paket är, blivit förvirrad, försökt ringa åt olika instanser, skickat mail och inte fått någonting ut av det, då kommer ångesten till sist. När det känns som att "nää, nu vet jag inte vad jag ska göra mer, hjälp".

Men den börjar gå över. Det var inte så farligt den här gången. Men det känns i kroppen ännu och kommer säkert göra det för resten av dagen.

Jag har lärt mig att försöka ta det lungt när den kommer och inte trycka bort känslan. Acceptera att "nu börjar jag gråta" och sedan försöka ha tankarna att inte fara i för mörka områden. Att fästmannen också skriver att "det löser sig nog" hjälper också.

Jag klarar mig. Behöver inte hamna i den karusell jag beskrivit tidigare. Men nog är det ändå jobbigt.

Ångesten kan ju komma för både små och stora saker. Att jag först blivit frustrerad och arg gjorde säkert att det var lättare för ångesten sedan att komma krypande, än om jag inte skulle ha reagerat med så starka känslor före.

Jag hoppas att jag kan försöka bearbeta ångesten så bra att jag inte behöver börja gråta varje gång den kommer. Men ingen stress. Acceptans, övning och ett medvetet sinne hjälper mig att klara av det bättre för varje gång. :)

 

Och för dig som har någon i närheten som lider av ångest eller depression, vill jag rekommendera att du skickar den här bilden åt idag :)

Bildkälla: Lunarbaboom

 

Publicerad 03.06.2017 kl. 14:42

European Sustainable Development Week 30.5 - 5.6. Hur blir vi mer hållbara?

Källa: Svenska regeringen

 

Från och med idag en vecka framåt håller den europeiska hållbarhetsveckan på. Den ordnas för att uppmärksamma de europeiska länderna på de nya globala målen för hållbar utveckling som FN tagit fram och brukar kallas Agenda 2030-målen. Målen är alltså skapade för att försöka vara lösta och avklarade innan 2030. 

Här ovanför kan man se de 17 mål som FN:s medlemsländer tagit fram och olika länder har sedan flera underkapitel under varje kategori med info om hur just det landet förhåller sig till ett mål och vilken strategi som förs.

Jag tänkte här kort ge lite tips på hur varje gemene människa kan hjälpa till och stödja de globala målen. De är globala utmaningar, och de kräver därför också globalt deltagande!

 

1. Ingen fattigdom & 2. Ingen hunger

  • I utlandet: Donera pengar till organisationer som försöker bekämpa fattigdom och hunger, t.ex. genom katastroffonder.
  • I hemlandet: Var med och donera mat och förnödenheter till de som har det sämre ställt. Delta i frivilligsarbete och hjälp de som är utsatta. Sticka sockor och mössor och donera, finns många sätt!

3. God hälsa och välbefinnande.

  • Fysiskt: Försök minska på sockeranvändningen och hitta åtminstone en motionsgren som känns som din.
  • Psykiskt: Satsa på dig själv, lära dig att acceptera dig själv för den du är. Lev mer mindful, förlåt, acceptera och gå vidare från det som hänt, men sitt inte och fundera för mycket på framtiden. Pröva lev mer minimalistiskt och minska dina prestationskrav, det minskar också stressen.

4. God utbildning för alla

  • Donera pengar till utbildning, speciellt i fattiga länder och till kvinnor och barn.

5. Jämställdhet

  • Var aktiv och acceptera inte diskriminering på grund av ålder, kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning mm. Försök inkludera alla typer av människor i dina liv och på arbetsplatserna.

6. Rent vatten och sanitet för alla

  • Donera pengar till byggande av brunnar i fattiga länder och innovationer för god sanitet och rening av vatten.

 

7. Hållbar energi för alla

  • Skaffa solpaneler, bergsvärme, vindkraftsverk. Stöd förnyelsebar energi och kräv av politiker och företag att använda sig av förnyelsebar energi i deras fastigheter.

8. Anständinga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

  • Skapa trygga arbetsplatser och uppmärksamma dåliga villkor. Ekonomisk tillväxt är enligt min väldigt problematisk, men vill du vara med och skapa det så satsa på nya, smarta, hållbara lösningar.

9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur

  • Använd din konsumentmakt och kräv hållbarhet i alla branshcer. Eller använd ditt entreprenörskap och var med och skapa hållbarhet i olika branscher.

10. Minskad ojämlikhet

  • Prata om basinkomst och skatteflykt/skatteparadis. Inkomstojämlikhet är ett stort problem idag och många säger att skatteflykter är en stor bov, samt för slappa inkomstskatter. Basinkomst sägs kunna vara en lösning på ojämlikhet och fattigdom.

11. Hållbara städer och samhällen

  • Gör din röst hörd: Mer cykelvägar, bättre kollektivtrafik, bättre och lättare återvinning och skräpreducering.

12. Hållbar konsumtion och produktion

  • Bli minimalist. Handla mer på loppis och begagnat. Fundera alltid extra när du köper någonting nytt. Köp i så fall miljövänligare och hållbarare produkter och tjänster.

 

13. Bekämpa klimatförändringarna

  • Bästa sätten att som individ minska på ens koldioxidavtryck: Ät mindre kött och animaliska produkter. Ät ekologisk och närproducerat. Flyg mindre eller aldrig, använd hellre digitala medel för möten och semestra nära, använd miljövänligare transportmedel. Konsumera mindre och bättre.

14. Hav och marina resurser

  • Stöd hållbart fiske. Minska plastanvändningen, speciellt av mikroplaster. Kräv hållbarare däck för bilar och skippa plastgräsmattorna. Minska övergödning genom minre kemikalier i jordbruk och övriga produkter. 

15. Ekosystem och ekologisk mångfald

  • Stöd urskog och nyplantering av skog. Vägra massiv skogsavverkning, speciellt av regnskogar, använd inte produker med palmolja i och använd så miljövänliga produkter som möjligt.

16. Fredliga och inkluderande samhällen

  • Var en god människa. Hjälp till och tänk att allt du gör påverkar andra, låt det påverka positivt! Stöd förebyggande verksamhet.

17. Genomförande och globalt partnerskap

  • Var en global medborgare. Tänk globalt och agera lokalt. Tillsammans kan vi förändra! 

 

Här på deras hemsida kan man läsa mer och de globala målen: LÄNK

Publicerad 30.05.2017 kl. 16:00

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

 

Jag älskar kärlek! Älskar alla kärleksfulla människor, kramgoa och glada människor. Jag försöker också själv vara en väldigt kärleksfull och omtänksam människa och kärlek är någonting som det aldrig kan finnas för mycket för här i världen enligt mig.

Sevendays har som veckas lista en kärlekslista, och eftersom jag tycker så mycket om kärlek så vill så såklart fylla i den:

 

Då känner jag mig kärleksfull:

Då jag inte stressar över en massa saker och har för mycket att göra. Mindre tid för alla göranden och måsten leder till mer tid för kärlek och omtanke åt andra. <3

 

Tre saker jag älskar:

Altruistiska människor, naturen och min kära fästman. <3
 

Det bästa med kärleken är:

Att den övervinner allt! <3
 

Det dåliga med kärleken är:

Det dåliga med kärlek.. hmm... alltså nää, kommer inte på någonting dåligt med kärlek.
 

Just nu är jag kär i:

Min kära fästman. Du är ljuset i mitt liv och innehållet i min bok. Du har torkat otaliga tårar av mig och givit mig värme i mina kyliga stunder. Du stöder mig och hjälper mig i allt mellan himmel och jord. Och det bästa av allt: Du älskar mig tillbaka. <3
 

Min bästa kärlekslåt:

Alltså jag kan inte hjälpa det, men "All of me" - John Legend är påriktigt en av de bästa kärlekslåtarna jag vet! Sedan älskar jag också "Så skimrande var aldrig havet" - Evert Taube och "Ett liv för mig" - The Real Group. <3

 
Här är en underbar tolkning av Så skimrande var aldrig havet av Jenny Berggren från Så mycket bättre:

 

Så här känns det att vara kär:

Som att någon tagit bort den delen av din hjärna som kan tänka negativt om något och istället ersatt det med känslan att få se solen och känna vårvärmen efter en lång och tung vinter. Finns inga irritationsmoment, inga frustrationer och inga känslor till oro. Bara otroligt mycket glädje och lycka! Men att vara kär är också en otrolig känslostorm. Plötsligt kommer glädjetårar helt oförberedda och otroligt fåniga leenden. En massa skratt och svårigheter att fokusera är också en bieffekt. Men jag önskar att alla ska få känna dessa känslor åtminstone en gång i sitt liv. <3
 

En person jag vill skicka kärlek åt:

Du som tror att du inget är och att världen skulle vara en bättre plats utan dig. Jag kan lova dig, vem du än är, världen skulle vara en helt annan plats utan dig. Du kan betyda mycket för någon annan människa. Du är betydelseful och du har alla möjlighet att om inget annat sprida kärlek och glädje åt andra för att få dem att känna sig värdefulla. Du är värdefull - För oss alla! <3

Kärlek och glädje kräver inga förkunskaper och kostar inget och vi får så mycket tillbaka. Ibland vet jag att denna "du" kan vara mig själv då jag mår dåligt. Men med ett fokus på kärleken, glädjen och ljuset i världen så tror jag vi kan göra denna värld till en bättre plats.

Så skicka lite kärlek åt en annan människa. Sprid kärlek och omtanke i världen - och få tillbaka den tusenfaldigad. Gör denna värld till en bättre plats - Eller åtminstone försök. <3

 

 

Här finns listan om man vill fylla i: LÄNK
Publicerad 26.04.2017 kl. 01:00

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?

cc - pixabay (WALL-E)

 

Jag går en otroligt intressant och givande kurs just nu i filosofi, som Mari Lidman, som för något år sedan disputerade med en doktorsavhandling om arbete, leder. Kursen heter "Jobb & Arbete" och där få vi reflektera över flera olika sätt att se på arbete.

Eftersom jag skriver min Pro Gradu-avhandling i nationalekonomi om arbete så tyckte jag att det var otroligt passande att denna kurs kunde gå nu.

Denna vecka var temat om automation och modern kritik av arbete. Jag skrev en uppsats om mina reflektioner över texterna, och tycker att det blev väldigt bra, så jag vill dela med de åt er, alla bloggläsare. Varsågod, här kommer nattens (eller kanske morgondagens långläsning om framtiden, arbete eller icke-arbete och meningen med livet)!

 

Författaren till artikeln i The Economist väljer att se automatiseringen och de ökade forskningarna kring AI som ett fortsatt system enligt hur tidigare industriella revolutioner gått till. Jobb har försvunnit och jobb dyker upp igen. Hen säger själv att det oftast är ekonomer och historiker som väljer att se det på det här sättet. Däremot så säger hen att det oftast är "tekniktyper" som väljer att prata om massarbetslöshet och oroligheter.

Det finns nog många ekonomer och andra samhällsbildande som också argumenterar för svåra problem med ett mer utvecklat AI-system och mer automation i samhället. Paul Mason i artikeln in The Guardian väljer att ta fram denna synpunkt men väljer istället att luta åt att se en möjlighet att övervinna detta genom att t.ex. skapa ett system med basinkomst, hårda skatter på inkomst och minskad arbetstid. Då behövs det troligtvis en starkare regering och riksdag än tidigare, kanske t.o.m en global regering.

Derek Thompson, som skrivit artikeln "A World Without Work", problematiserar ändå denna lösning. Han tar upp psykologisk forskning av hur arbetslösa känner sig och vad de gör, och kommer fram till att människan vill göra någonting, och att enbart ha en basinkomst skulle inte göra människor lyckligare. Han fortsätter sedan att istället ta upp "makerspaces", ställen där det finns en massa verktyg och material och folk får gå crazy där inne och vara kreativa och skapa saker. Han spinner vidare på den idén och nämner sedan att man också har föreslått att t.ex. istället för en basinkomst göra så att t.ex. en regering av något slag handhar en [demokratisk] arbetsmarknad, en slags "synlig hand" och att människor sedan där får själv välja vad de vill "arbeta med"/hjälpa någon att lösa. Jag ser det som att också vem som helst kan lägga upp (med säkert några restriktioner) egna förfrågningar på arbete, som andra sedan kan "jobba med". Sedan håller regeringen koll på det här på något sätt och så får du din basinkomst.

Sett ur en organisatorisk synvinkel skulle detta system kräva mängder av pappersarbete (tänk "fyll i denna blankett och redogör för arbetet som utförs) eller så skulle det finnas minimalt privatliv då regeringen istället osynligt kan följa med allt du gör och sedan lista ut att du arbetar och följer kriterierna (som ändå inte borde vara alls nå strikta). Båda av dessa kan ses som problematiska...

 

Jag ser att en av de stora frågorna här är om människan måste arbeta (med någon form av lite tvång) för att inte bli drivande, ambitiöslösa själar (såsom i filmen The Idiocracy och Wall-E) eller om det faktiskt går att ha en slags grund att hela tiden leva med och kunna anta att människor kan hitta på en slags mening med sitt liv. Jag tror det inte finns något svar ännu på den frågan.

Däremot så har ingen av texterna till veckans ämne nämnt något om hur ett förändrat utbildningssystem (för de mindre) skulle kunna inverka. Om man redan från lågstadieåldern börjar prata om hur bra man mår av att skapa, av att socialisera och skapa relationer med varandra och upptäcka ny saker med vår fantastiska värld (eller varför inte universum), skulle man inte då kunna få dem som vuxna att ha lättare för att hitta meningar med sitt liv och få sina dagar att gå? Man brukar säga att barn inte är rasistiska från födseln utan blir det genom en sådan socialisering. På samma sätt så kanske vi alla vuxna ha svårt att bara sådär hitta meningar med våra liv ifall arbete inte är en del av det när vi har vuxit upp i ett system där arbete ses som självklart.

Jag vet inte om det skulle ändra på någonting eller inte. Men jag vet att nationalekonomisk forskning har visat att ju högre välstånd människor har, desto mer fritid vill de ha. Därför anser jag inte att vi ska sträva till ett "business-as-usual" enligt artikeln i The Economist, även om det kanske skulle finnas jobb "åt alla" (enligt mig väldigt otroligt). Jag vill hellre se att vi kritiserar hela tanken på hur otroligt viktigt arbete måste vara för gemene människa (såsom Roland Paulsen, doktor i sociologi, gör i sina texter), speciellt då många jobb kan kännas meningslösa för människor.

 

Jag tror att det tillfälle vi är nu i historien, kan vara början på ett ordentligt nytt sätt att se på arbete - Förhoppningsvis kommer de nya samhällsystemen skapa fredliga människor, som värnar och jämlikhet och rättvisa, naturen, djuren och ekosystemen och som vill samarbeta istället för att tävla och som också kan skapa många lyckliga, medvetna människor. Idag kan jag hoppas, men idag kan jag också välja att vara med och försöka skapa det samhället redan nu. Bit för bit kan jag vara med och påverka, och välja att ägna mitt liv åt att försöka skapa ett bättre samhälle.

 

Det kanske blir mitt mål med mitt liv. <3


 

Vad vill du att ditt ska bli?

 

 

Publicerad 20.03.2017 kl. 00:10

Varför jag hatar ordet "lagom"

CC - pixabay

 

Eva Ramstedt skrev för några dagar sedan ett uppmärksammat inlägg om socker och barn (LÄNK). Hon fortsatte sedan med ett inlägg som enligt mig tar upp en ännu viktigare sak; det här med att det ska vara "måtta med allt" (LÄNK).

Jag har så otroligt svårt med ordet lagom. För det första är det ju förstås väldigt individuellt, så om någon säger åt mig att de vill ha lagom med mjölk i kaffet, så vet jag ju faktiskt inte hur mycket mjölk de vill ha i kaffet, men om vi bortser från att det är individuellt så finns det otroligt många saker där åtminstone jag anser att "lagom = 0" och där jag tror också andra håller med mig.

Nu överdriver jag lite, men jag tror att de flesta här skulle hålla med mig om att "lagom med heroin = 0". Jag tror inte heller samhället blir bättre om folk hoppar "lagom utför stup", sålänge lagom inte är lika med noll.

Men varför, ska då "lagom med socker" inte få vara lika med noll? Otroligt mycket forskning görs om socker nu och det ges bara mer och mer som slutsats att socker faktiskt är dåligt för oss, att det inte är någonting vi behöver och att många människor mår mycket bättre när de utesluter socker. Det finns två riktigt stora giganter inom "bort med sockret"-ideologin: Gary Taubes och Robert Lustig. Gary Taubes skrev i början av januari en lång och otroligt bra artikel till The Guardian om sockret som världen mest populära drog (LÄNK - läs gärna!). Doktor Robert Lustig pratade redan för snart tio år sedan om farligheterna med socker, och enligt honom också: Specifikt fruktos. Det här är en av hans mest kända videor om när han pratar om socker i 1 och 1/2 timme från 2009. Väldigt sevärd. Speciellt pratar han också om att det vi inte ska lägga för mycket uppmärksamhet på att "vi äter för mycket idag - Ät mindre", utan på: Varför äter vi mer idag än tidigare?

 

T.ex. säger han 7 minuter in i videon att en forskning från 2006 visar att "vi har en epidemi av grov övervikt bland 6-månaders bebisar". Han fortsätter sen: "Så tror ni att övervikt enbart handlar om 'kalorier in - kalorier ut', förklara då de här för mig". 6-månaders bebisar kan inte läggas på nå kalorirestriktionsprogram eller börja banta. Det måste vara någonting annat.

Och det är där sockret kommer in. Idag finns socker överallt, och precis som en drogberoende människa så försvarar människor sin sockerkonsumtion med alla medel tillängliga. Just nu verkar det vara genom att säga "men lagom med socker skadar ingen".

Jag skulle påstå att hela världen skulle må bättre om vår sockerkonsumtion skulle vara nära noll. I mitt gröna samhälle har socker ingen plats, åtminstone inte som någonting annat än en liten krydda i stil med vitlök eller chili.

Och visst, vissa gånger är lagom ett bra ord att använda, t.ex. så borde nog människor röra på sig "lagom", alltså varken sitta still 24h per dygn, 7 dagar i veckan eller motionera sönder sig innan man fyllt 25 genom 4 pass per dag, sju gånger i veckan.

Men just med socker, så finns det inget lagom enligt mig, så länge inte lagom = 0. Socker är en drog och det kommer alltid att vara det. Det enda sockret jag är lite okej med är honung och att äta frukter, men helst äter jag grönsaker istället för frukter och skippar helt honungen. 

Så det här är vad jag har att säga åt alla som försvarar socker:

"Take everything i moderation" - Bullshit!

 

Men alla får ju välja själva, så om någon tycker att sitt intag av socker känns lagom för sig själv så får man ju ha det så. Jag tycker det viktigaste i den här diskussionen är att för oss som faktiskt vill att vårt sockerintag som lagom = 0, också kan bli respekterade av andra. Att det kan vara okej att inte äta socker och att lagom faktiskt för oss är precis = 0.

Publicerad 06.03.2017 kl. 14:28

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...

cc - pixabay

 

Går allt lite för snabbt idag? Marknaden och tekniken utvecklas hela tiden, smarttelefoner som typ är obligatoriskt idag fanns inte ens för 10 år sedan, men ändå börjar jag bli mer och mer oroad.

Varför tycker jag att det börjar "gå för snabbt framåt" idag då? För mig känns det som att gränsen börjar gå när ungdomar idag, som borde vara mitt inne i tekniken, känner att de inte orkar eller hinner med. Ungdomar, som är de första att anamma nya saker, men som nu känner att det finns alldeles för mycket att hänga med och uppdatera sig med och istället blir stressade av tekniken. När tekniken börjar stressa mer än den hjälper, då anser jag att det börjar bli ett problem...

En annan sak är när man börjar tro att någonting som var vardag för 10 år sedan mer känns som typ 30, eller som att det var "väldigt länge sen". Idag finns det folk som försöker säga att feminismen inte längre behövs, fast vi är långt ifrån ett jämställt samhälle. Det var bara för lite mer än 100 år sedan kvinnor fick rösträtt och bara för kring 50 år sedan som kvinnorna började kräva att också få arbeta.

Vi har långt kvar till jämlikhet mellan könen, men på grund av den snabba utvecklingen så tror vi att våra samhällsystem också har uppdaterats lika snabbt. Men jag vågar påstå annorlunda.

Våra samhällsystem (och välfärdssystem) sackar efter.

Jag menar, redan idag så finns forskning som tyder på att hela samhället skulle må bättre om vi skulle arbeta mindre. Det skulle på många arbetsplatser bli mindre sjukfrånvaro, finnas mer arbetsglädje och arbetet skulle bli lika bra om kanske inte lite bättre. Vad är det då egentligen som stoppar oss?

Kanske är det lite avundsjuka, men oftast är det bara passivitet och rädsla för förändringar, även om de skapar otroligt positiva sådana. Och de som borde vara de som skapar dessa förändringar är också oftast de som lider minst av nuvarande system och därför inte vill förändra någonting. Vi borde vara aktiva och kräva förändringar, men istället har vi blivit passiva medborgare som bara accepterar det som alltid varit...

En annan sak är tanken på basinkomst och på att kanske inte alla måste arbeta med vad vi idag räknar som arbete, i framtiden. Forskning visar att nej, folk kommer inte bara lata sig framför datorn eller tv fast de får en basinkomst, och ändå så motarbetar sig människor det här.

Vi har bara lagt till en massa måsten, fast tekniken har hjälpt oss att minska på en massa måsten. Eftersom vi rör oss mindre borde vi på egen hand gymma och motionera istället, eftersom de flesta har bil så kan man också kräva att många måste åka hundratals kilometer per dag, fast det inte kanske gynnar någon. Idag ska man sedan också skjutsa alla sina barn på hobbier och förstås ha dem att gå en massa hobbier, man ska gå åtminstone en kvällskurs i veckan och även gärna vara aktiv politiskt och ideellt. "Tiden räcker inte till."

 

Vi har bara lagt till en massa måsten, men aldrig tagit bort några. Ska det vara såhär? Jag tycker det är dags att vi börjar ifrågasätta våra gamla och ouppdaterade samhällsystem och skapa nya att leva i, som fungerar i en mer miljövänlig, rättvis och välmående värld.

 

Vad tycker du?

Publicerad 13.01.2017 kl. 12:54

3 saker vi borde fokusera på i år

cc -  pixabay

 

Nytt år betyder oftast nya möjligheter. En ny bok på 365 sidor med helt tomma blad som nu fylls för varje dag kan man säga. Inte är det egentligen så stor skillnad på 31.12 och 1.1., men våra hjärnor upplever det ändå som en bra start på en förändring tror jag. Det är väl därför som så många gör nyårslöften.

Mina nyårslöften i år är 3 till antalet:

  1. Försöka ställa in mig på att varje dag vakna tidigare (än jag brukar). Jag strävar till att jag varje dag skulle kunna vakna mellan 8 och 9 utan bekymmer.
     
  2. Aktivt börja utöva yoga och ta 5 armhävningar varje gång jag har en minut över.
     
  3. Hålla mig till min lchf-livsstil som jag faktiskt mår bäst av - och införa ännu mer vege-lchf i min mat.

 

Men utöver alla de nyårslöften som vi människor hittar på under de här dagarna så finns det enligt mig 3 saker som vi också borde fokusera extra mycket på under det här året:

 

MILJÖN (klimatförändringen)

2016 var det varmaste året hittills enligt FN. En rapport av WMO mätte också att vi nu är 1.2 grader över förindustriella nivåer. Eftersom klimatmötet i Paris bestämde att den gräns som vi ska sträva till ska vara högst 1.5 så måste vi påriktigt börja göra massförändringar vad gäller miljön. Vi måste minska köttätandet, minska beroendet av olja, plantera mer skog och träd, investera ännu mer i förnyelsebar energi mm. Det känns ändå som klimatmötet gjorde mycket gott och jag förväntar mig att även om USA med Trump som president inte i första hand kommer leda miljöinvesteringarna, så kommer ändå resten av världen inse allvaret och föra de hållbara lösniningarna framåt!

 

INKOMSTOJÄMLIKHET

Det här är en mycket svårare nöt att knäcka. Förra året ägde 1% av jorden befolkning mer än de resterande 99% tillsammans. Jag kallar det här katastrofalt! Problemet med de som har enorma mängder pengar är också att många av deras pengar finns i skatteparadis. Pengar som egentligen borde föras till folket och till staten, för att underhålla vägar, bygga skolor, skapa livskraftig sjukvård mm. T.o.m för att kanske finansiera basinkomst i många delar av världen. För stor inkomstojämlikhet kan enligt forskare/ekonomer leda till sämre finansiell stabilitet, speciellt om en stor del av medelklassen försvinner och många blir arbetslösa men också till att tillväxten hämmas, vilket också leder till mer oroligheter. Så jag vill se ett utryckligen förbjudande av skatteparadis och mer progressiv beskattning för att minska inkomstklyftorna!

 

PSYKISK OHÄLSA

Det märks hela tiden mer och mer runtom mig. Människor som stressar ihjäl sig, blir utbrända och börjar uppleva livet som meningslöst. Jag har själv varit där i gymnasiet. Jag tror att psykisk ohälsa nog funnits hela tiden, men att det åtminstone syns mer idag när människor blivit mer öppna att berätta om det. Däremot så ser jag det inte som en bra sak att så många människor runtom mig upplever psykisk ohälsa, mig själv inräknad. Genom att satsa på att minska den psykiska ohälsan så kan också samhället bli lyckligare. Jag vill se mer investeringar i psykologer och mer fokus på mental hälsa i skolorna. Om skolorna ska lära oss färdigheter för livet, varför inte då också ta upp hur man tar hand om sig psykiskt? Och jag tror inte vi alla ska sträva till att bli framgångsrika och rika heller, utan kanske hellre förstå värdet i allt vi redan har. Man blir inte lycklig enligt mig genom att sträva till att bli lycklig, man blir lycklig när man förstår hur mycket man redan har att vara lycklig över!

 

 

För mig går dessa tre saker ihop med varandra. Man kan säga att det handlar om hur man förhåller sig till andra och till sig själv. Ett fokus på miljön handlar om att man kanske inte alltid sätter sig själv i första rummet utan också bryr sig om de som inte har en röst, nämligen alla naturens djur och växter. Ett fokus på ojämlikhet handlar också att bry sig om sina medmänniskor och förstå att man inte blir lyckligare av att ta än att ge. Som sist är ett fokus på psykisk ohälsa också ett fokus på att förstå och acceptera sig själv som man är, att ingen är perfekt, inte heller de som ser ut att ha perfekta liv på nätet och att man också kan behöva hjälp och stöd utifrån (t.ex. via en psykolog) och att man inte är misslyckad för det. Jag fick tillbaka min livsgnista genom att gå till en psykolog när jag mådde som värst. Kramar till alla som just nu är utbrända eller lider av depression <3

 

Och kom ihåg: Ingen av oss är övermäktig, men

däremot kan vi alla påverka, också oss själva.

Kom ihåg att göra det!

Publicerad 04.01.2017 kl. 15:17

Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?

En ny forskningsstudie som heter "Origins of Happiness" säger det som jag flera gånger tagit upp här på min blogg: Lycka kommer från annat än pengar. "... social and psychological factors are more important to the wellbeing of individuals than income levels." 

Vi är fortfarande sociala varelser och det är också bland sociala relationer som många av våra bästa minnen finns. Hur mycket vi än älskar och lägger tid på en samling av t.ex glansbilder, porslinsgrisar eller andra materiella föremål så känner majoriteten av oss ändå en mycket större sorg över en förlust av en nära bekant, släkting eller en förlorad relation än en förlust över något eller några materiella objekt.

 

Och ändå verkar vi inte komma ifrån vårt stora fokus på materiella ting. Majoriteten av befolkningen i rika länder konsumerar alldeles för mycket för att det ska vara inom ekologiska (och kanske ibland även ekonomiska) begränsningar. Och inte blir vi nå lyckligare för det. I Storbritannien visade en forskning att befolkningen kände sig mycket ensammare och olyckligare ända sedan 1970-talet även om deras inkomst överlag fördubblades (Jackson, 2009).

 

Som tur så finns det människor som ändå börjar fatta det här. Som försöker kämpa mot konsumtionshysterin och istället leva ett mer minimalistiskt liv, med fokus på välmående, sociala relationer och/eller närhet och förståelse till naturen, de som varit före oss, de som kommer efter oss och nuet.

Men för flera har minimalism ändå inte kommit frivilligt. I Japan, där de inte haft ekonomisk tillväxt på länge, så har ungdomar vuxit upp med att spara sina pengar och inte konsumera dem. Många gånger pga att de faktiskt inte har några pengar att konsumera/spendera. 

Och det är också det vad vi börjar uppleva här i Finland/Norden/industriländerna. Mer och mer människor har inte råd att konsumera någonting extra. Medelklassen (som oftast varit den som uppehållit en tillväxt) försvinner mer och mer varje dag.

 

Så för många sker det här med minimalism ofrivilligt, men att frivilligt värna om mer minimalistiska värden kan faktiskt vara en riktigt bra sak. En minimalist värderar kvalitet framom kvantitet (vilket är väldigt bra för miljön) och även får mer harmoni i sitt liv när det inte finns så mycket materiella ting som stoppar individen. Många minimalister väljer att äga väldigt lite och istället fokusera på inneboende värderingar, såsom lycka, samvaro och vålmående.

Dessa frivilliga minimalister tror jag är en del av framtidens levnadssätt. Att kunna leva mer med mindre. Ha mindre ägodelar och ändå vara lyckligare än många av oss är nu.

 

Jag känner att jag dras till minimalistiska värden, även om jag är långt ifrån att kunna kalla mig en minimalist. Men jag känner hur jag mer och mer börjar förstå, att många saker jag äger inte är någonting jag måste ha. Jag försöker även koncentrera mig på de sociala upplevelserna när jag är med folk och inte fokusera på materiella ting. Redan det här känns mer harmoniskt.

 

Så fundera om dina materiella saker tynger dig mer än de hjälper och gläder dig. Kanske har vi alla fokuserat på helt fel saker? Kanske "lev mer med mindre" faktiskt kan få oss att bli lyckligare och mer harmoniska, samtidigt som vi påverkar miljön mycket mindre?

För lite mer tips om minimalism, läs den här FACT av Leo Babauta, en minimalist som också skriver en blogg jag brukar följa, Zen Habits (LÄNK).

 

 

TL;DR (too long, didn't read): Vi blir inte lyckligare av mer materiella saker. Social samvaro och psykisk hälsa är mycket mer viktiga för vårt välmående. Varför fokuserar vi då ändå inte på det? Kanske är det dags för oss alla att börja "leva mer med mindre" och kanske hitta oss själva på vägen?

Publicerad 18.12.2016 kl. 23:55

Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?


 

Godkväll alla! I dagens lucka ska jag prata om sinnesstämningar som en miljökämpe och en som kämpar för rättvisa måste ha. Jag har t.ex. inte alltid brytt mig om miljön. Jag började aktivt läsa om miljön och miljöproblem för ungefär 3 år sedan. Det betyder att det är ganska mycket information som jag tagit in på bara dessa 3 år. Det är rapporter efter rapporter och artiklar efter artiklar. Koraller som håller på att dö ut. Regnskogar som huggs ner. Havsvatten som förgiftas och plast, plast, plast överallt. Konsumtion överrallt och tillväxt i det oändliga. Man överröstas med fakta om hur jorden faktiskt mår. Steg för steg öppnar man ögonen och börjar se den verklighet som tidigare varit dold. Man ser bortom reklam och vackra bilder. Bortom söta hundögon och fluffiga kuddar. Och man känner...

Ja vad känner man? Sorg? Ångest? Ingenting?

Eftersom jag själv nu som då drabbas av panikångestattacker så kan jag säga er; Man gör ingenting. Det blir för mycket - Man stänger öronen och ser bort, eller suger in all information, men får så mycket ångest att man bara kan sitta i ett hörn och vänta på domedagen.

Så gjorde jag i början. Det kändes så mycket. Så övermäktigt. Hur ska lilla jag kunna göra någonting åt ALLT det här?

Men sedan läste jag en helt otroligt bra artikel, som heter "Känn inte klimatångest - Känn klimatvrede". Där berättar psykologen Marta Cullberg Weston att hjärnan är usel på att hantera hot som klimatuppvärmningen, och uppmanar oss att istället för att känna ångest, som är den första känslan som kommer mot, så borde vi bli arga istället. Känna vrede!

Och plötsligt har jag en känsla. En känsla som får mig att känna mig stark och fokuserad och som får mig att vilja göra en förändring. Som ändå känns helt som en rätt känsla att känna, som varken förminskar, förvränger eller ignorerar problemet.

Så varenda gång jag idag läser någonting om klimathotet så känner jag inte ångest mer eller väljer att sluta mina ögon... Jag väljer att öppna dem ännu mer! Jag väljer att läsa mig in på ämnet och ämnena och ta redan på saker som kan vara relevanta för mig för att kunna göra en förändring till det bättre. Och jag kan säga att det fungerar. Jag har aldrig känt mig så inspirerad och arg samtidigt i mitt vardagliga liv och ändå kunna fokusera.

 

Men det finns en till känsla som är otroligt viktig att inte glömma bort. Hopp. "Hoppet är det sista som lämnar oss" säger ju ett gammalt ordspråk, och det är riktigt sant. Man måste våga hoppas och tro att jag som enskild människa kan göra en förändring. Och ibland kan det kännas tungt. Men tänk tillbaka i historien. Tänk vad mycket enstaka människor har gjort och gör (på gott och ont). Ghandi, Martin Luther King, Malala... Och tänk vad mycket vi människor har åstadkommit tillsammans! Alla vaccin som utrotat och utrotar sjukdomar, resor till månen, upptäckter inom vetenskapen och alla minnen som vi människor skapar tillsammans.

 

Tänk att ett enda litet leende kan göra någon annans dag. Ett enda lite leende. Om det kan förändra en annan människa så finns det nog många sätt för mig att påverka människor och miljö runtom mig till det bättre. Och precis som att jag inte lärt mig piano över en natt som kommer jag inte heller att rädda världen över en natt. Men för varje dag kan jag välja att öva mer (piano)/lära mig ännu mer. Göra ännu bättre val. Våga påverka. Och aldrig ifrågasätta att det jag gör är för ingenting. Historien visar att vad vi gör påverkar vår framtid.

 

Jag vill inte bara sätta mig ner och få min framtid placerat ut för mig...

 

Jag vill skapa den! <3

 

cc - pixabay

 

TL;DR (too long, didn't read): Känner du ofta ångest över den globala uppvärmningen och de orättvisor som finns i världen? Det gjorde jag också, tills jag läste en artikel som uppmanade mig att känna vrede istället för ångest. Och plötsligt kändes allt mycket enklare. När jag är arg vill jag förändra och förändra är vad vi alla måste göra. Precis som Malala, Ghaldi och Martin Luther King så kan man som enskild människa göra en skillnad. Det gäller bara att vara tillräckligt fokuserad, vilket man enkelt blir när man blir tillräckligt frustrerad. Man agerar. Så våga tro på din och min möjlighet att påverka och agera!

 

"För ett miljövänligare och rättvisare 2017"

 

Publicerad 15.12.2016 kl. 21:40

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

cc - pixabay

 

Det stormar väldigt mycket i bloggvärlden just nu om psykisk ohälsa. Först, my point of view: Enligt mig så finns det ingenting negativt med att uttrycka sina känslor, även om det ibland är överdrivet med "Aaargh, jag blir så deprimerad av de här skoluppgifterna", fast personen säkert inte påriktigt blir deprimerad eller om någon säger "please, kill me" när de har en svår uppgift framför sig. Och då jag har själv både varit deprimerad och självmordsbenägen.

Men sen finns det viktigare saker att fundera på också. Ellen skrev ett väldigt bra inlägg ikväll där hon uppmanade oss att istället för att fokusera på "psykisk ohälsa som modeord" samt "vem som får eller inte får säga sin åsikt" (Läs HÄR, HÄR för lite briefande) så borde vi fundera på den riktiga elefanten i rummet (som jag kallar det), nämligen:

 

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

 

... och eftersom det här är en samhällsblogg, så tycker jag det absolut platsar in att diskutera kring. Så välkommen till mina samhällsreflektioner! (Och embrace yourself, det här är ett lååångt inlägg, men jag tror ni kan lära er mycket.) Med samhällsreflektioner så menar jag ju förstås åsikter, mina eller andras. Ingenting inom samhällsvetenskap kan tolkas som exakt fakta, men det finns många forskare som uttalat sig i det här och artiklar som nämner ämnet, vilket ändå kan tolkas som några slags källor.

 

Först (innan jag vill diskutera varför): Psykisk ohälsa har ökat och det handlar inte om en "trend". Jaa, vi har kanske blivit bättre på att mäta det och det har blivit mer vanligt att tala om det, men det är ett ständigt ökande fenomen och det måste tas på allvar enligt mig. I Sverige lider 1/4 av kvinnorna av psykiska besvär och lite mindre än 1/6 av männen av det. Det betyder i Sverige en mängd individer på 1,4 miljoner människor (!). Och det är bland de unga som de psykiska problemen ökat mest. Redan år 2014 så meddelade SHVS (studenthälsovårdsstiftelsen i Finland) att vart femte (1/5) besök till dem är pga psykisk ohälsa. Det tycker jag är oroande mycket. Åtminstone känner jag flera som drabbats av psykisk ohälsa, mig själv inkluderad, och jag är bara 22. Ska jag anta att varannan människa jag möter när jag är 50 antingen är utbränd, deprimerad eller har panikångest? För det känns som att utvecklingen går ditåt när det görs så lite.

 

"Rädsla, ångest, ensamhet och stress hör till de vanligaste symptomen
bland unga studerande."

 

Ofta blir jag ganska förbluffad. Märker ingen något mönster här? Är det ingen som faktiskt blir oroad över hur många som ändå mår dåligt idag? Gör vi ingenting?

Men för att förbättra och minska på den psykiska ohälsan så måste vi ju först ta reda på VARFÖR mer och mer människor drabbas av psykisk ohälsa. Och det är ingen enkel sak. En första googling på "varför - psykisk - ohälsa" gjorde mig inte mycket klokare. Statistik om hur många som lider av psyksik ohälsa och vad det är fanns det däremot massor av.

Om man tänker på hur mycket det talas om, i alla fall i mina kretsar, så är det konstigt hur lite det dyker upp på allsmäktiga google. Ändå så har jag redan själv, men den litteratur jag läst in mig på och de rapporter jag i mina studier tagit del av, börjar se vissa oroande orsaker till varför den psykiska ohälsan kan ha ökat...

 

Varför?

 

 

Jag vill sammafatta orsakerna till några större huvudfaktorer:
 

  1. Försämrad fysisk hälsa, aka, övervikt och fetma.
     
  2. Ökade inkomstklyftor och fattidom.
     
  3. Alldeles för osäker framtid och arbetsmarknad.
     
  4. För hårda krav på individen.
    1. Från skolan, föräldrarna och samhället tills kraven överförs på en själv.
       
  5. Individens felaktiga krav/tro på "hur man blir lycklig".

 

Det verkar finnas ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa, och övervikt ökar hela tiden idag. Om vi tänker på hur sociala varelser vi är och hur mycket det ännu är stigmatiserat med att "vara tjock" = en sämre människa, så är det inte svårt att förstå att ju mer överviktiga människor, desto mer psykisk ohälsa finns det i samhället. Övervikt ökar ju också risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och jag tror ingen blir lyckligare att veta av sådant heller. Det kan även göra vem som helst deprimerad att t.ex. försöka gå ner i vikt men inte få det att fungera...

Sedan är inkomstklyftor även ett stort problem. Speciellt eftersom de faktiskt har ökat otroligt mycket de senaste 100 åren (Piketty, 2013). Och om man funderar på det som Jackson (2009) t.ex. tar upp, att människor jämför sig otroligt mycket med varandra, så förstår man också att med ökade inkomstklyftor ökar den psykiska ohälsan. När mer och mer människor har tillgång till någonting som jag inte har, så blir jag nedstämd. Och när medier och internet visar hur vissa människor lever med sina otroliga mängder pengar, jaa, då blir många nog frustrerade och deppade.

Inom samma diskussion så är det också viktigt att ta upp att fattidom och social exkludering verkar öka den psykiska ohälsan. Osäker ekonomi stressar människor och skapar ångest. Och då kommer vi in på nästa punkt: Arbetsmarknaden.

Min magister kommer handla om arbetsmarknaden. Och en av mina orsaker varför jag vill skriva om det är just pga den ökade ångesten och stressen över framtiden, speciellt bland unga. Idag krävs det både mycket mer utbildning än vad våra mormödrar och farfäder behövde och arbetsmarknaden kräver också otroligt mycket mer. Idag ska du ha 5 års erfarenhet för ett "first-job" och ändå är det svårt att få fastanställning. Framtiden är osäker när AI och robotar börjar ta över en mängd olika arbeten och 9-5-jobben blir bara färre och färre. För att få jobb idag och i framtiden krävs det utbildning och kanske relativt hög sådan också. Ändå finns det många människor som inte klarar av så mycket studier.

Sedan så har jobben blivit mer som konsulttjänster i och med att mer och mer människor blir egenföretagare, där man själv är sin egen lyckas smed och där mottot alltid kommer bli: Ju mer tid du lägger ut på det här, marknadsföringen och att bli bättre, desto säkrare är det att du får en inkomst för det. Ingen ansträngning = Ingen inkomst.

Allt det här uppmuntrar ju till otroliga krav på individen, vilket är nästa punkt. Och dessa krav börjar tidigt. Redan i skolan så är "bäst" någonting man ska sträva efter och många föräldrar är också viktiga med att pucha sina barn till bra prestationer. Och allt det här är ju för att samhället kräver det. Vår kapitalistiska samhälle är uppbyggt på effektivitet och att enbart det bästa lönar sig. "Vill du bli något, så måste du kämpa för det!" (... även om du blir utbränd på kuppen...)

Och då kommer vi till den sista punkten. Eftersom vi alla vuxit upp i ett kapitalistiska samhälle, så har många också blivit hjärntvättade med att det är där vi finner lyckan, i samma mål som finns för att upprätthålla vårt kapitalistiska samhälle. "Konsumera mera så blir du lyckligare!". "Du är olycklig eftersom du inte äger den här saken som din granne äger.". "Om du arbetar mer så blir din chef glad och samhället ännu gladare." Bättre och bättre betyder lyckligare och lyckligare, och mer och mer saker, aka, högre levnadsstandard, gör oss lyckligare. "Ju mer projekt du har desto bättre." "Och kom ihåg att yoga, äta hälsosamt och socialisera. Då är du som lyckligast." ... Eller?

Vi har lärt oss att finna lyckan i helt fel saker. Våra och samhället krav för att bli lycklig fungerar ju inte. Obviously. Våra krav är ouppnåerliga och fokuserar på helt fel saker. Och det leder till att vi tappar tron på livet och tror att vi aldrig kommer kunna bli lyckliga...

Sedan, som bonus, så är det ju otroligt svår att uppfylla sina önskningar idag. Jobb tar upp en väldigt stor del av våra liv (för de som har jobb) och det finns inte mycket rum för hobbier och självuppfyllande verksamhet. Och därtill finns det då väldigt många människor som jobbar med jobb de inte tycker om. Bara för att de måste. För att klara av att leva.

 

Det här är vad jag tror är största orsakerna till att psykisk ohälsa har ökat så mycket. Samtidigt så kryper psykisk ohälsa ner till de yngre individerna, och då kan man nämna mobbning och brist på tillräckligt med psykologer samt brist på diskussion kring psykisk hälsa som bidragande orsaker.

 

Inget att det här kan med säkerhet kopplas till ökad psykisk ohälsa, men jag vågar tro att dessa faktorer ändå har en effekt, på oss och på samhället. Våra levnadsstandarder har aldrig varit så höga som de är idag och ändå mår vi bara sämre och sämre.

 

Jag skulle påstå att det då inte längre är fel på dig/mig
för att du/jag blivit psykisk sjuka.
Det är fel på samhället.
Och det krävs en ordentlig samhällsförändring för att ändra på det!

Publicerad 10.12.2016 kl. 00:21

Lucka 3: Konsumtion och reklam för barn - "Jag vill ha!"

 

CC - pixabay 

Jag minns när jag var liten och gick på dagis, hur vi vid jul fick göra egna önskelistor. Dagisskötarna tog fram en massa reklamtidningar och så fick vi småbarn klippa ut reklamannonser på leksaker och liknande och limma fast dem på vår "önskelista" som vi sedan tog hem.

Jag har två stora problem med det här. För det första så tycker jag inte om reklam riktad till barn. Barn är väldigt lättpåverkade och reklam riktad till barn kan faktiskt göra väldigt stor skada, speciellt socialt. För många föräldrar handlar julen om vad deras barn önskar sig i julklapp, men för barnen handlar det också mycket om vad kompisarna har och vad de önskar sig.

Och tänk då på den familjen där man kanske inte har råd att köpa alla legoset som finns. På den där totala orättvisan i samhället som så ofta kommer fram kring jul. Där två barn önskade sig en sak, men bara den ena fick det. Önskningarna, som delvis kom från vad de andra kompisarna har, men också delvis från reklamen. Från det enorma utbud av stuff som finns i affärerna idag.

Och då är inte leksaker allt heller i världen. Visst, det är viktigt med saker, men jag tror att jag själv tappade bort många perspektiv med alla presenter jag fick som yngre. Man tappar de där stora värdena. Och nog märker jag också idag, att även om en bekants barn fick en önskad present till julen så är det ju det sociala, att jag är med och leker, som nästan är ännu viktigare. Att man är tillsammans, och som jag skrev i förra luckan, får bli sedd för den man är.

Det andra som jag har jätteproblem med vad gäller reklam till barn är hur könsfördelat den ännu är. Det är lego friends, superinriktat åt tjejer och lego star wars och city och likande till pojkar. Förutom lego så är andra, "vanliga" leksaker också otroligt könsriktade, åtminstone i reklamerna. Rosa är fortfarande majoritetesfärgen på alla möjliga småbarsleksaker som är riktade åt "småflickor".

Och det är så synd. För inte borde väl barn redan från 3,4-års åldern dela in sig i kategorier med vad som borde vara okej och inte okej att leka med?

Och barn ser faktiskt mycket reklam än idag i Finland. Även om det inte är lagligt med reklam åt barn, så smygs det in en massa riktad reklam på alla de appar som småbarn idag spelar gratis då. På tv-kanaler som enbart är riktade åt barn kan det också finnas en massa reklam.

Jag tror både samhället (vi människor) och miljön skulle må mycket bättre om det skulle finnas mindre reklam i världen. T.ex. blev jag jätteglad när projektet C.A.T.S (the Citizens Advertising Takeover Service) ersatte all reklam i några tunnebanor i Storbritannien för några veckor med bilder på katter. De ville förändra hur människor ser på världen.

Och visst är det lite konstigt. Varför är vi såhär okej med all reklam? Varför vill vi att något opersonligt företag ska bestämma åt oss vad som är inne just nu och vad som vi borde och inte borde konsumera? Som vuxna har vi kanske lärt oss lite kritiskt tänkande (eller har vi?), men barn faller väldigt lätt för de känslor som reklamerna förmedlar. Och så borde det inte vara!

 

Men hur kan vi ändra på det här? 

Jag rekommenderar alla att försöka minska på sin reklam runtom sig. Installera adblock på din webbläsare och betala för netflix (eller liknande) istället för barnprogram på speciella kanaler. Vad gäller appar så skulle jag faktiskt rekommendera föräldrar att köpa dessa appar hellre än ha gratisversioner som visar en massa reklam.

Sedan är det jätteviktigt att vara uppmärksam om hur reklamen påverkar. Oss alla. Både stora och små. Och hur den kan leda till ojämlikheter mellan människor.

Och barn behöver faktiskt inte så många saker. Konsumtion för barn göder en sjuukt stor industri och då är det ändå inte det där ena legosetet eller leksaken som man som barn minns bäst. För mig kan det istället vara en båtutfärd med mommo och moffa, eller en resa till ett nöjesfält eller utövandet av en hobby som har fäst sig i minnet.

 

Så det är dags att börja ifrågasätta. Varför köper jag dessa saker? Är det för mig, mitt barns/ditt barns skull, eller är det för reklamen och konsumtionens/kapitalistsamhällets skull?

 

TL;DL (too long didn't read): Reklam för barn är väldigt problematiskt. Det får många att tappa fokuset på större värden och enbart se fysiska presenter som medel för att uppnå en slags kortvarig lycka. Sedan så är reklamen idag ännu väldigt könsdelad, vilket i sig är problematiskt. Så det är viktigt att börja ifrågasätta varför man som konsument handlar vissa saker och även viktigt att faktiskt minimera reklam som riktas åt dina barn, via t.ex. tv och appar.

 

"För ett rättvisare och miljövänligare 2017"

Publicerad 03.12.2016 kl. 10:00

Lucka 2: Det dyrbaraste du kan ge bort är en del av din tid

 

Juletiden betyder oftast konsumtion, och konsumtion betyder att en massa naturresurser används på våra barn och framtidens bekostnad. All konsumtion vi gör påverkar klimatet och med den här klimatuppvärmningstakten vi har idag så är vi påväg "käpprätt åt helvete" (som man nog nästan kan säga idag).

Men det är egentligen lite paradoxalt att vi konsumerar så mycket stuff som vi gör, då forskning har börjat visa att vi kanske inte blir så mycket lyckligare. I Jacksons (2009) bok "Prosperity without growth" tar han upp psykologen och forskaren Tim Kassers forskning om att:

"människor som satsar mer på inneboende värderingar är både lyckligare och känner av större nivåer av ansvarsfullhet gentemot miljön än människor som satsar mest på materialistiska värden" (fri översättning)

Inneboende värderingar är värden som inte riktigt går att mäta, såsom frisk natur, samarbete, umgås med andra, fred mm. Materialistiska värden är istället t.ex. ett stort hus med tv i varje rum, en ny fin bil med alla bekvämligheter som går att mäta, en snygg och dyr märkesväska mm.

Det här kanske inte är så nytt för många, men ändå tänker man inte riktigt hela vägen. Om inneboende värderingar gör människor lyckligare, varför satsar vi inte på gåvor som stärker dem istället för gåvor som bara stärker de materiella värderingarna?

Och jag har kommit fram till att en av de mest inneboende gåvorna man kan ge (enligt mig) är sin tid. Sin uppmärksamhet och sitt stöd. I dagen uppkopplade värld har många glömt bort det här med att bjuda över folk på mat, träffas på en kopp kaffe, sätta sig ner hos en släktings barn och leka med lego med dem eller rita eller spela spel. Visa att man ser den andra personen och att man bryr sig om att hen existerar.

Att ge sin tid i julklapp kan handla om att alla vid julbordet tillsammans ordnat julmaten, att man sitter och njuter och talar med varandra. Man kan också ge en gåva i form av en dikt man skrivit om hur mycket den andra personen betyder för en, eller bara helt enkelt säga det åt den här personen. Man kan köpa upplevelser som man vill göra med den här andra personen eller vill att den andra personens familj ska göra tillsammans för att stärka sammahållningen.

Vill man vara lite materiell utan att det blir konsumtionsbetonat kan man ge bort presenter som man gjort själv. Man kan baka bröd, sticka yllesockor eller erbjuda sig att reparera söndriga kläder/skor mm. Det handlar också egentligen om att man ger sin tid för en annan person för att man bryr sig om hen.

Och alla dessa gåvor, immateriella som handgjorda gåvor, minska otroligt mycket på konsumtionen och är alltså också ett mycket bättre val för miljön. Miljön mår bättre och vi människor mår bättre. Win-win.

Det är också viktigt att vi som människor förstår värdet i dessa presenter. Reklambranschen har tutat i oss i måånga år om hur lycklig du borde bli men en ny, fin tv, fast lyckan kanske ändå kunde vara större av stickade sockor av någon mor- eller farförälder eller en enkel middag med nära och kära.

I vår släkt har vi flera traditioner kring juletid där vi vissa datum och tider oftast är samlade hos en viss släkting. Och för många kan det här kanske kännas som "tråkigt" eller "stressande", att "alltid vara där och där". Men förstår man innebörden i hur otroligt viktigt det är för människor, och för en själv, att få träffa andra och umgås... då förstår man också värdet i dessa underbara träffar med släktingar.

En viktigt sak jag ännu vill ha nämnt är att den största gåvan vad gäller tid inte är kring jul, utan på en helt vanlig, tråkig vardag. När din gåva är helt oförutsägbar av den andra personen. När du vågar ta steget och bjuda in en gammal barndomsvän på middag eller frågar någon i släkten om de vill ta en pidrokväll någon dag mitt i februari, juni eller augusti. När du erbjuder dig att hjälpa till med vårstädningen hos den bekanta som väntar barn eller när du bara ringer åt din mamma eller pappa för att höra hur de har det.

 

Den viktigaste gåvan i livet är inte att ta, utan att ge <3

 

TL;DR: (too long, didn't read) Vi människor konsumerar en massa materiella saker åt varandra kring jul och födelsedagar, fast forskning visar att det är de inneboende sakerna (samvaro, upplevelser etc) som ger oss och andra mer lycka. En av de viktigaste sakerna man enligt mig kan ge är sin tid, och att man också förstår värdet i gåvor man får som en annan människa lagt ner sin tid på.

 

"För ett rättvisare och miljövänligare 2017"

Publicerad 02.12.2016 kl. 10:00

 

Jasmine Nedergård / 22 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil. Utmanar mig själv att äta mer vegetariskt.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Augusti 2017

Att låta kreativiteten flöda bland barn

Juli 2017

Att ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

Juni 2017

Om panikångest och att tappa kontrollen

Maj 2017

European Sustainable Development Week 30.5 - 5.6. Hur blir vi mer hållbara?

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Varför jag hatar ordet "lagom"

Januari 2017

Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...3 saker vi borde fokusera på i år

December 2016

Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?Lucka 3: Konsumtion och reklam för barn - "Jag vill ha!"Lucka 2: Det dyrbaraste du kan ge bort är en del av din tid

November 2016

Ratatas lilla vinterlista

Oktober 2016

Jag kan ha ljugit för er...Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrumJag ger dig en morgon... Du ger mig en hel dag

September 2016

Glädjetårar som kom tillbakaÅngestAtt varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt livIdéer flödar i min hjärna - men om alla vill jag inte värna

Juni 2016

Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...Jag skäms över mitt gymnasium... (Repost)

Maj 2016

Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Prestationsångest - En personlig reflektionAtt se mat på ett helt nytt sätt (både som LCHF:are och vegetarian)

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...BLOGGSERIE: Generation Y - DEL 1: "Varför vi måste utbilda oss!"

Februari 2016

”Ingen människa är lycklig om hon inte själv tror det.Varför vill jag vara annorlunda?

Januari 2016

Viktigare saker: EPI rapport 2016; Finland på högsta plats! - och att ta saker för givet...