Bloggposter

Att se framtiden ur andras synvinkel

cc - pixabay (alla bilderna i inlägget)

 

Jag sitter för tillfället fast i min lilla magisterbubbla (ifall någon undrar varför jag inte skrivit på ett tag). Det krävs å ena sidan mycket koncentration att orka ta in allt jag läser och fundera på det jag skriver men jag har också oftast ett flow på nätterna och då måste jag lägga tiden på magistern och inte skriva blogginlägg stup i kvarten.

För det är det som är värst, att jag får så mycket inspiration av allt jag läser. Jag läser en sida och känner att "oj, det här vill jag skriva om", men tänker att jag ska läsa kapitlet till slut. Nåjaa, då kommer det ännu minst fem andra idéer i samma kapitel och tyvärr känner jag att många av mina inlägg måste vänta.

Men jag vill nog skriva. Och just nu läser jag en bok från 1985 om framtidens arbete och om vilka positiva scenarion man (eller författaren) då hade om arbete i framtiden.

 

 

På ett sätt är det roligt och intressant att läsa sådan som redan uppkommit och på ett annat sätt är det konstigt att läsa om förslag till basinkomst redan på 80-talet och att det är först nu som man börjat på allvar forska i saken.

En skillnad mellan två scenarion i boken är hur vi människor tänker på framtiden. I det teknokratiska samhället (som vi på ett sätt är påväg till idag) är individualismen stark och man tänker allt utgående från sin egen synvinkel. Var människa är sin egen lyckas smed och ojämlikheterna ökar. Låter det bekant?

Det är inte skrivet som en domedagsprofetia. Man antar att det finns en högt utbildad elite som jobbar och resten är enbart lediga hela livet. Människan lever i ett med tekniken och mår bra så. Själv tycker jag det inte låter så lockande...

Men det finns också ett scenarion mot ett mer humanare samhälle, där man ser hur samhällen i historien utvecklats (från slavarbete till jämlika människor) och vill se att den utvecklas till att bli mer rättvis och jämlik. Att människor igen har rätt att få kontroll över sina liv genom t.ex. en basinkomst som bas och att man sedan fritt får välja hur man bygger upp sitt liv, samtidigt som man tänker mer på det samhälle man lever i och på andra människor.

Individualismen är här nog också stark, men utvecklingen sker på människans villkor. På alla människors villkor. Och på miljöns villkor. Det är inte bara en liten elitgrupp som kontrollerar allt (tänk alla globala företag och de få människor som idag äger över hälften av alla rikedomar i världen).

 

 

Och jag började fundera mycket på det här. Jag tror att man först måste skapa sig en egen utopi, en egen idealvärld för att ens veta vad man ska sträva efter i livet.

För att kämpa för ett grönare samhälle måste jag ju veta hur ett sådant samhälle borde se ut. Men man måste inte ha alla delar klart för att börja arbeta för det. Det tar för länge.

Jag tror vi människor måste våga tänka nytt. Människan utvecklas hela tiden så varför ska inte samhället då också utvecklas? Mitt Gröna Samhälle finns inte ännu idag, åtminstone inte på global skala. Men jag vet att många människor redan idag ändå strävar efter grönare mål, trots all konsumtionshysteri, rikedomshets och tekniska underverk.

Och jag vill vara med i den globala rörelsen. Jag vill vara en människa med globalt sinne som ser framtiden ur inte bara min synvinkel, utan också ur andras. Jag vill inte bara att mina egna och Europas framtida barn ska ha det bra, jag vill också att barnen i Asien, Amerika, Australien och Afrika ska ha det bra.

Och då tror jag det hjälper att tänka på framtiden också ur andras synvinkel.

Publicerad 08.09.2017 kl. 15:51

Borde vi leva som på medeltiden?

cc - pixabay

 

En del tror att tekniken kommer lösa alla problem, om det så handlar om den globala uppvärmningen eller ojämlikhet. Andra tror att tekniken kommer förvärra detta.

En del tror att man genom ny eller mer teknisk utveckling kan leva mer miljövänligt. Andra tror att vi behöver gå tillbaka till grunden, till hur man levde förr, för att acceptera och respektera naturen.

Det är inga lätta frågor och inte finns det några lätta svar. Men jag tror inte att vi hur vi än försöker kommer kunna gå tillbaka till någon slags medeltida levnadsnivå. Även om jag idag skulle vilja leva enkelt så skulle jag troligtvis ändå ha en dator och något slags mobilt nätverk med mig. Jag skulle säkert googla hur man odlar effektivt och inspireras av andra eller själv kanske inspirera andra.

Men det finns de som vill gå "all in" och leva på vad skogen har att erbjuda eller bli nomad i något land där urbefolkningen finns kvar. Men av de dokumentärer jag sett om urbefolkningar så har de också det svårare idag. De lider av mera ostadiga väderleksförhållanden, världens överfiske och nya sjukdomar. Och många av dem vill leva lyxigare, vill leva mer som "alla andra".

 

cc - pixabay

 

Som jag ser det så finns de vissa saker vi borde "degrowtha", eller "minska tillväxten" i, och vissa saker som borde få utvecklas framåt. Jag tror helt klart att vår överkonsumtion är ett problem, inte bara för naturen utan också för oss själva. Psykiskt.

Jag tror också att allt i samhället som stressar upp oss behöver åtgärdas, eftersom stress och utbrändhet inte är någonting jag tycker hör till i ett välmående välfärdssamhälle.

Men sedan finns mycket forskning som ännu behöver göras. Vi är ändå människor som vill utvecklas och det har vi gjort i alla tider. Vi har utvecklats från små nomadsamhällen till stora byar, städer och metropoler. Vi har utvecklat redskap, hjälpmedel, elektricitet och internet.

 

cc - pixabay

 

Och det är så det också kommer att fortsätta. Att även om man vill gå tillbaka till ett enklare liv så finns den där tekniken med. Och det är så jag tror att vi kan skapa bättre samhällen. Att genom oss själva, varandra, forskning och teknik lära oss hur vi kan leva på en okej nivå som vi skulle kunna må bra av, som inte handlar om att gå tillbaka till medeltiden, men som ändå skulle vara i samklang med naturen, miljön och andra människor på jorden.

 

Publicerad 31.08.2017 kl. 19:15

Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverka

 

Jag är en finlandssvensk

Det är en stark del av min identitet. Att vara en minoritet och tala ett minoritetsspråk i ett land har sina nackdelar, men också fördelar. För mig är "ankdammen" mysig och jag gillar att det kan vara så lätta att hitta kontakter som på ett sätt eller annat känner en annan person man känner osv. Dessutom tycker jag om de finlandssvenska traditionerna. Jag är en stolt finlandssvensk!

Jag är just nu en studerande

Det betyder att jag inte lever med något överflöd. Det betyder också att jag är i en period där studier, att lära sig nytt och diskutera med likasinnade är viktigt. Även studentföreningar som Florakören är en stor del av mig samt alla kära vänner som jag lärt känna via körerna.

Jag är en fästmö

Och det är jag otroligt glad över. Att få leva tillsammans med en annan människa är lärorikt och mitt liv skulle nog vara lite tomt utan dig <3

 

 

Jag är en lchfare

Om man tänker på att man måste äta varje dag och jag valt att äta på ett lite annat sätt än många, då måste nog också den livsstilen vara en del av mig. Att vara lchfare idag betyder många gånger att man får en del suckar, många ifrågasättanden, många frågor, men också en och annan inspirerad människa att följa med i livsstilen. Jag är glad att jag hittade den här livsstilen och jag hoppas att de människor som lider av någonting som lchf sägs hjälpa mot hittar till livsstilen. Många är ännu helt ovetande om att det ens existerar.

Jag är en "kvinna"

Kan jag ens veta vad det betyder? Handlar det om bröst, livmoder och mens, eller går det ner på kromosonnivå? På en samhällelig nivå så sägs det att jag måste arbeta hårdare och att det finns många problem förknippade med "kön". Men jag är med i en damkör på grund av mitt röstläge och tydligen så känns ordet "kvinna" som ett bra ord för mig, så det får nu vara så tills vidare.

Jag är en global medborgare

Det betyder att jag inte vill se mig själv i en bubbla, utan att jag vet att allt jag gör påverkar andra, på ett postivt, neutralt eller negativt sätt. Jag försöker leva på ett sätt som skapar så få negativa spiraler som möjligt. Ett steg i taget.

 

 

Jag är en människa

Men jag är också bara en människa. Jag försöker, jag misslyckas, jag ger upp, men försöker igen. Jag skrattar, jag gråter, jag önskar och drömmer.

Jag är en snart 23-årig kvinna som diggar musik, nördar mig i intresse efter intresse, älskar att vara social och hamna i djupa diskussioner. Ibland är jag organiserad, ibland är jag ett kreativt kaos. Ibland är jag i ett djupt flow och ibland är jag i djupa ångesttankar.

Men jag lever. Och det gör du också som läser det här. Och jag vet att jag lever i en värld där jag har mycket att vara tacksam över. Därför vill jag ge. Därför vill jag hjälpa andra.

Jag vill inte bara tänka på mig själv. Jag vill också tänka på de som jag troligtvis aldrig kommer att träffa, men som jag ändå kanske kan hjälpa.

 

 

Genom att donera pengar jag ändå inte skulle kunna lägga på någonting bättre. För vad som jag skulle konsumera idag (som inte hör till mina livsnödvändigheter) skulle vara bättre än kanske rent vatten för en massa okända människor eller vaccin för dem? Det handlar inte om att skänka alla sina pengar och aldrig unna sig någonting, utan om att kanske en dag i månaden låta en tia fara till någon annan än sig själv.

Jag vill också att de som producerar och skördar min mat ska leva i harmoni med naturen och få rättvisa. Därför vill jag handlar ekologisk och gärna närproducerad mat och söker gärna efter fairtrade-märken i choklad, kakao och bananer.

Jag vill också se folk få utbilda sig och inte leva i rädsla, krig och otrygghet. Jag vill gärna se att människor inte tvingas in i system de inte skulle vilja leva i, som sömmerskorna världen över som gör alla billiga kläder eller de som tvingas färga läder så att en hel by drabbas av sjukdomar.

 

 

För jag är faktiskt en människa som lever på ett ställe där jag har möjligheter att påverka. Därför känns det som min plikt att påverka. Att ibland lyfta fram de som inga röster har. Som enbart lever i ett system utan påverkningsmöjligheter.

Jag kanske inte kan urtrota fattigdom eller skapa fred i världen. Men jag kan förutom att drömma om detta faktiskt kanske hjälpa en människa att utbilda sig, hjälpa en människa att överleva en naturkatastrof eller hjälpa en människa genom att donera mitt blod eller mina organ ifall mina ögon av någon anledning sluts i en olycka.

Eftersom jag är en människa som kan påverka tänker jag också göra det. Jag tänker inte passivt sitta och titta på världens elände. Jag vill aktivt kämpa för en bättre värld!

 

 

----------------------------------------------------

 

Jag vill också tacka Kuriren som skrivit en jättefin text om mig och mitt engagemang för samhället, miljön och livet. Den går att läsa här: Kuriren - Tillsammans gör vi skillnad

 

Publicerad 30.08.2017 kl. 20:49

Små steg är också viktiga

cc - pixabay

 

Jag är en människa som gärna kör helt 110% på någonting när jag börjar. Varför liksom göra det halvhjärtat när man kan slukas upp av det och köra det fullt helhjärtat?

Samtidigt så finns det många orsaker att jag inte kan köra någonting till 100% fast jag kanske skulle vilja det.

Det kan handla om att jag gärna skulle äta mycket mer vegetariskt, men kanske ingredienserna saknas eller middagen/lunchen man bjuds på int är åt det håller. Det kan också handla om jag gärna skulle köra mindre bil i sommar här på landet, men många gånger går det inte.

Men det här betyder inte att allt skulle vara förlorat. Bara för att jag inte kan göra någonting helhjärtat så betyder det inte att jag inte kan göra en skillnad ändå.

Jag kan välja att äta vegetariskt de gånger jag själv lagar mat. Jag kan välja att cykla till mormor istället för att ta bilen. Jag kan välja att fortfarande handla fairtrade choklad eftersom de tydligen säljer det vid K-butiken intill jobbet.

Och dessa små val och steg betyder också någonting. Kanske inte för mig personligen på ett direkt sätt. Men för koldioxidutsläppen så är mitt lilla val ändå en skillnad. För den enskilda kakaoodlaren visar jag också att jag gör skillnad.

På samma sätt så tänker jag när någon sagt att jag har påverkat någon på ett positivt sätt genom något jag gjort eller sagt. För hela världen har mitt agerande inte kanske gjort någon skillnad. Men för den personen gjorde jag en skillnad.

Och det är också där vi börjar. Steg för steg. Människa för människa. Genom små steg kan vi skapa en förändring, som leder till stora ting.

Så ta ett litet steg. Så litet att du vet att du klarar av det. Börja där. Och bygg vidare.

Steg för steg skapar vi en förändring och förhoppningsvis en bättre värld. <3

 

Publicerad 16.08.2017 kl. 21:24

Att låta kreativiteten flöda bland barn

cc - pixabay (alla bilder är därifrån i det här inlägget)

 

Ikväll har jag för andra gången haft tre lågstadiebarn hemma hos oss i Molpe (släkt och vänner) för att spela dungeons & dragons, eller d&d, som det ofta förkortas till.

Jag introducerades till den här slags rollspelsvärlden för bara några år sedan. Före det hade jag aldrig sysslat med rollspel, även om jag alltid varit en spelnörd, både för brädspel och digitala spel.

Men d&d var någonting helt annorlunda. Här måste man tänka. Och man måste tänka utanför ramarna. Man är själv med och skapar historierna och kan egentligen påverka dem när som helst till en annan riktning.

 

 

Visst finns det digitala spel som anammat det här med olika alternativ, men i rollspel får man faktiskt vara kreativ. Här får du testa om det går att spela musik för att förtrolla elaka djur eller ifrågasätta om en "ond" varelse faktiskt är ond genom att erbjuda den sin hjälp.

Rollspel utvecklar tänkandet och det utvecklar fantasin. Det är jag helt övertygad om. Och för mig känns det väldigt viktigt att kunna få vara med och hjälpa speciellt yngre att upptäcka sin fantasi igen.

Idag sitter många barn med sina surfplattor och spelar samma spel om och om igen. Eller lyssnar på någon youtuber eller ser på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt på samma sida.

Missförstå mig inte, jag satt nog otroligt mycket och tittade på tv när jag var liten och jag minns att jag spelade på en massa små spel på datorn på typ bolibompas hemsida och mycket annat.

Men jag minns också att jag med gröna lakan, tomma wc-pappersrullar, champagnekorkar och glittriga kjolar byggde mina egna världar som jag sedan skrev böcker om.

 

 

Och jag vill på något sätt också hjälpa barn att få utlopp för sin kreativitet. Att redan som ung lära sig tänka självständigt och inte känna att man måste tänka som alla andra. Att galna idéer kan uppmuntras ibland. Åtminstone i ett så harmlöst rollspel som d&d.

Och därför gillar jag d&d. Inte spelar vi enligt alla regler och visst har jag varit lite för snäll ibland, men fast vi bara spelat två gånger under sommaren så har de redan överträffat mig vad gäller kreativa lösningar.

Och det gör mig glad. För vi behöver mer kreativitet i dagens värld. Vi behöver tänka utanför gamla ramar ifall vi vill bygga en bättre värld. 

Ingenting har blivit bättre genom att lämna det som det är.

 

 

World Economic Forum listade också för en tid sedan olika egenskaper som är speciellt viktiga under 2000-talet och jag kan se hur många av dem går att öva på och lära sig via t.ex. ett rollspel som d&d.

Några av egenskaperna är t.ex. kritiskt tänkande, kreativitet, kommunikation, samarbete, nyfikenhet, initiativtagande, uthållighet, anpassningsförmåga och ledarskap.

Alla dessa egenskaper ser jag att man kan utveckla genom att spela rollspel. Varför inte t.o.m introducera rollspel som d&d i skolorna? Att lära sig vara kreativ och nyfiken samtidigt som man lär sig samarbeta och utveckla ett kritiskt tänkande  är mycket viktigare än att lära sig saker utantill.

Men kanske man redan är där i skolorna? Det vet jag inte. Men åtminstone vet jag att jag vill att barn ska få vara barn. Får vara kreativa och lite galna. 

Det är vad vi och framtiden behöver.

 

 

Publicerad 15.08.2017 kl. 23:38

Att ibland göra ingenting - och njuta av det

 

Ibland brukar jag få ångest ifall jag vaknar upp en dag och inte kommer på vad jag skulle vilja göra. Ingen lust att ta tag i något stort projekt, ingen lust att studera, ingen lust att renovera.

Då kan dagen ha gått och ingenting har gjorts och ångesten kommer krypande. "Ännu en dag har gått och jag har gjort ingenting." Världen blev ingen bättre plats och ingenting i mitt liv gick framåt.

Men är det så farligt? I dagens stressade värld borde man enligt de samhällsnormer som just nu finns alltid vara aktiv med något projekt. Alltid göra någonting betydelsefullt och viktigt.

Men tror ni inte att vi också behöver den där tiden för reflektion. Tiden att bara vara?

I Svenska Yles artikel Nya trender med fritidsintressen - många vill göra inget  säger Johanna Danielsson (operativchef på analysföretaget Kairo Future) att många längtar efter att göra ingenting. De flesta vill och orkar inte börja med nya hobbier eller lägga ner mer tid på de man har. Många människor vill bara vara.

 

 

Så kanske vi borde börja njuta av det där "ingenting" nu? Vakna upp på morgonen och färdigt bestämma att idag gör jag ingenting. Låta ens liv ta en lugn och behövlig paus. Jag tror att våra hjärnor behöver det, mer nu än någonsin.

Men vad är det där ingenting?

Det är säkert ganska personligt. Själv skulle jag säga att njuta i solen/skuggan/vid stranden eller villan med en bra bok är ganska nära ingenting. Ett betydelsefullt ingenting. Att rensa i rabatten eller vattna den skulle jag också säga vara nära ingenting. Så länge man gör det medvetet.

Att göra ingenting är enligt mig att låta hjärnan vila lite. Försöka fokusera på den där ena saken i ett tempo som är väldigt lugnt. Att göra en lugn lång yogasession tror jag också är bra. Eller att bara sitta i soffan och lyssna till en lugn ljudbok.

Att göra ingenting handlar inte enligt mig om att köra ett maraton av filmer eller serier eller att sitta och planera kommande resor eller fara ut och jogga med hård musik i örat.

Jag tror att vi specifikt ibland behöver göra den där ena saken och enbart den. En joggning kan vara ingenting ifall man väljer att inte ha hörlurarna på. Ifall man i långsam takt tar en steg åt gången och samtidigt reflekterar över det man ser runtom sig.

Tid för "ingenting" eller kanske det ännu bättre begreppet "tid för självreflektion" tycker jag är otroligt viktigt. Att försöka reflektera över vem man är samtidigt som man bara är. Att njuta av livet genom att bara betrakta det. Betrakta naturen och den egna andningen.

Jag tror att vi genom att oftare passar på att ta ett lugnare tempo också kan lära oss någonting om livet. Att vi kanske kan vara ganska nöjda som det är.

Ifall vi vill leva ett hållbarare liv så behöver vi kunna vara nöjda med ett enklare liv. Ett liv som inte ständigt består av en massa göranden och framtidsplaneranden.

Istället för att drömma bort till Thailand den där regninga dagen i juli så kanske man kan ta en mysig filt och en mysig bok och bara vara.

Kanske är det helt okej. Jag hoppas att det skulle kunna vara det. Att det vi har räcker. Och veta hur vi kan njuta av det. Här och nu.

 

Bilder på en solnedgång en sommarkväll - Att njuta av en solnedgång med allt vad den innebär - Det är enligt mig att göra ingenting. Ett värdefullt ingenting.

 

 

Publicerad 22.07.2017 kl. 13:50

Min hyllning till landet

cc - pixabay (alla bilder är därifrån)

 

Hittills har jag spenderat varje sommar i Österbotten, där jag är hemma från. Jag bor hos min mamma eller pappa, båda två bor i "egna" hus på landet en bit utanför stan, ena längre, andra en kortare bit.

Jag känner alltid att jag kan leva lite mer när jag är hemma i Österbotten. Oftast är det ingen vila eftersom det blir mycket körande fram och tillbaka då släktingar är lite här och där (ändå lyckligtvis inom en relativt kort radie) men på något sätt så upplever jag ändå att jag lever mer här på landet än när jag är i stadsmiljö.

Någonting med att ha naturen utanför köksfönstret när man äter sin frukost eller känna det nyslagna gräset dofta när man kommer hem gör mig otroligt rofylld.

 

 

Idag var jag och intervjuade en människa utanför stan till mitt sommarjobb och då igen märkte jag hur skönt det är att bara få komma ut på landet. Jag sökte efter gården med gps och svängde in på det ställe som jag trodde var rätt. Stängde av bilen. Gick ut. Utrymme att parkera lite var som helst. Inga funderingar på parkeringsbricka eller liknande.

Men var jag på rätt ställe? Mitt emot fanns också ett hus och där gick en man på gården. Jag gick dit och frågade om jag var på rätt ställe. Det var jag.

En trevlig intervju hade jag. Och lärorik. Jag har lärt mig så mycket av detta jobb, både inom själva jobbet men också allmänbildning av alla de intervjuer jag redan gjort. Halva praktiken har gått och jag känner att jag har lärt mig massor av saker som jag inte tror jag annars skulle ha lärt mig. Det gläder mig. Jag känner mig berikad.

 

 

Idag har det annars också regnat hela dagen. Men jag trivs med regnet. Jag vet att det alltid är lite extra grönt när solen igen tränger igenom och luften är också så frisk.

Jag blir glad av att vara på landet. Tiden går så mycket långsammare. Det är lättare att stanna upp. Andas.

De röda husen och uthusen utanför fönstret visar på långa traditioner med många minnen samlade i väggarna.

Jag vill också skapa mig en egen liten stuga på landet. Kanske till och med en röd en med vita knutar. I framtiden ska jag nog det. Men tills dess får jag drömma mig bort. Kanske jag hör vågorna om jag riktigt blundar, kanske något får på andra sidan färjfästet också.

 

 

Jag brukar ofta tänka på när jag var mindre och fundera över vilken upplevelse jag haft av att växa upp på landet. Nu i efterhand är tryggheten en av de stora skillnaderna jag känner mellan landsbygd och storstad. Upplevde jag att jag var trygg när jag var mindre? Jag tror det. Så länge jag inte cyklade hem och trodde att en björn skulle anfall mig kanske.

Cykeln lämnade man ju också olåst. Jag tror man gör det än. Och visst har tiderna förändras, också på landet. Men ändå, det är någonting som finns här. Det där lilla extra.

Eller kanske är det just det som inte finns? Att det just är det enkla och avskalade som lockar mig tillbaka till landet? Att inte alla bräder är målade men att ändå varje äldre hem är fyllda med virkade kuddar och tavlor och kanske ett och annat visdomsord.

Fågelsången hör jag. Och den närproducerade sommarkålen smakar gott i min mun. Jordgubbarna också. Och snart börjar väl svamp- och bärsäsongen. Kanske jag skulle våga leta mig ut i skogen i år? Lite lingon skulle åtminstone göra gott för hösten och vintern.

 

 

Och tänk att få ha en egen gård och en egen odling. Kanske några höns och en liten biodling. Hund, katt, vad vet jag. Förhoppningsvis några kära vänner som också bor ute på landsbygden. Som inte heller har något att göra en lördagskväll eftersom det inte händer någonting speciellt. Som kan komma på en mysig spelkväll eller bara chilla.

Det låter mysigt. Och visst kanske önsketänkande på samma gång. Inte är landsbygden bara en dans på rosor. 

Men för en liten stund kan jag drömma mig bort. Jag har ju också ännu fullt av möjligheter att skapa det liv jag vill. Mycket har jag redan så steget behöver inte vara så långt. Jag kan kasta mig ut när jag vill och påbörja mina drömmar.

Men än så länge så tror jag håller mig inomhus. Det regnar ju. Men vad är väl det när det finns en bra bok att läsa. Och inga trafikljud som stör. Bara vinden som vaggar en till sömns. I mitt älskade Österbotten. 

 

Publicerad 19.07.2017 kl. 15:43

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?

cc - pixabay (WALL-E)

 

Jag går en otroligt intressant och givande kurs just nu i filosofi, som Mari Lidman, som för något år sedan disputerade med en doktorsavhandling om arbete, leder. Kursen heter "Jobb & Arbete" och där få vi reflektera över flera olika sätt att se på arbete.

Eftersom jag skriver min Pro Gradu-avhandling i nationalekonomi om arbete så tyckte jag att det var otroligt passande att denna kurs kunde gå nu.

Denna vecka var temat om automation och modern kritik av arbete. Jag skrev en uppsats om mina reflektioner över texterna, och tycker att det blev väldigt bra, så jag vill dela med de åt er, alla bloggläsare. Varsågod, här kommer nattens (eller kanske morgondagens långläsning om framtiden, arbete eller icke-arbete och meningen med livet)!

 

Författaren till artikeln i The Economist väljer att se automatiseringen och de ökade forskningarna kring AI som ett fortsatt system enligt hur tidigare industriella revolutioner gått till. Jobb har försvunnit och jobb dyker upp igen. Hen säger själv att det oftast är ekonomer och historiker som väljer att se det på det här sättet. Däremot så säger hen att det oftast är "tekniktyper" som väljer att prata om massarbetslöshet och oroligheter.

Det finns nog många ekonomer och andra samhällsbildande som också argumenterar för svåra problem med ett mer utvecklat AI-system och mer automation i samhället. Paul Mason i artikeln in The Guardian väljer att ta fram denna synpunkt men väljer istället att luta åt att se en möjlighet att övervinna detta genom att t.ex. skapa ett system med basinkomst, hårda skatter på inkomst och minskad arbetstid. Då behövs det troligtvis en starkare regering och riksdag än tidigare, kanske t.o.m en global regering.

Derek Thompson, som skrivit artikeln "A World Without Work", problematiserar ändå denna lösning. Han tar upp psykologisk forskning av hur arbetslösa känner sig och vad de gör, och kommer fram till att människan vill göra någonting, och att enbart ha en basinkomst skulle inte göra människor lyckligare. Han fortsätter sedan att istället ta upp "makerspaces", ställen där det finns en massa verktyg och material och folk får gå crazy där inne och vara kreativa och skapa saker. Han spinner vidare på den idén och nämner sedan att man också har föreslått att t.ex. istället för en basinkomst göra så att t.ex. en regering av något slag handhar en [demokratisk] arbetsmarknad, en slags "synlig hand" och att människor sedan där får själv välja vad de vill "arbeta med"/hjälpa någon att lösa. Jag ser det som att också vem som helst kan lägga upp (med säkert några restriktioner) egna förfrågningar på arbete, som andra sedan kan "jobba med". Sedan håller regeringen koll på det här på något sätt och så får du din basinkomst.

Sett ur en organisatorisk synvinkel skulle detta system kräva mängder av pappersarbete (tänk "fyll i denna blankett och redogör för arbetet som utförs) eller så skulle det finnas minimalt privatliv då regeringen istället osynligt kan följa med allt du gör och sedan lista ut att du arbetar och följer kriterierna (som ändå inte borde vara alls nå strikta). Båda av dessa kan ses som problematiska...

 

Jag ser att en av de stora frågorna här är om människan måste arbeta (med någon form av lite tvång) för att inte bli drivande, ambitiöslösa själar (såsom i filmen The Idiocracy och Wall-E) eller om det faktiskt går att ha en slags grund att hela tiden leva med och kunna anta att människor kan hitta på en slags mening med sitt liv. Jag tror det inte finns något svar ännu på den frågan.

Däremot så har ingen av texterna till veckans ämne nämnt något om hur ett förändrat utbildningssystem (för de mindre) skulle kunna inverka. Om man redan från lågstadieåldern börjar prata om hur bra man mår av att skapa, av att socialisera och skapa relationer med varandra och upptäcka ny saker med vår fantastiska värld (eller varför inte universum), skulle man inte då kunna få dem som vuxna att ha lättare för att hitta meningar med sitt liv och få sina dagar att gå? Man brukar säga att barn inte är rasistiska från födseln utan blir det genom en sådan socialisering. På samma sätt så kanske vi alla vuxna ha svårt att bara sådär hitta meningar med våra liv ifall arbete inte är en del av det när vi har vuxit upp i ett system där arbete ses som självklart.

Jag vet inte om det skulle ändra på någonting eller inte. Men jag vet att nationalekonomisk forskning har visat att ju högre välstånd människor har, desto mer fritid vill de ha. Därför anser jag inte att vi ska sträva till ett "business-as-usual" enligt artikeln i The Economist, även om det kanske skulle finnas jobb "åt alla" (enligt mig väldigt otroligt). Jag vill hellre se att vi kritiserar hela tanken på hur otroligt viktigt arbete måste vara för gemene människa (såsom Roland Paulsen, doktor i sociologi, gör i sina texter), speciellt då många jobb kan kännas meningslösa för människor.

 

Jag tror att det tillfälle vi är nu i historien, kan vara början på ett ordentligt nytt sätt att se på arbete - Förhoppningsvis kommer de nya samhällsystemen skapa fredliga människor, som värnar och jämlikhet och rättvisa, naturen, djuren och ekosystemen och som vill samarbeta istället för att tävla och som också kan skapa många lyckliga, medvetna människor. Idag kan jag hoppas, men idag kan jag också välja att vara med och försöka skapa det samhället redan nu. Bit för bit kan jag vara med och påverka, och välja att ägna mitt liv åt att försöka skapa ett bättre samhälle.

 

Det kanske blir mitt mål med mitt liv. <3


 

Vad vill du att ditt ska bli?

 

 

Publicerad 20.03.2017 kl. 00:10

Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

cc - pixabay

 

Hejsan från magisterbubblan!

 

Jag skriver i min magisteravhandling om nationalekonomiska teorier och arbete och har valt att fokusera väldigt mycket på automation inom arbetsmarknaden (utöver det fokuserar jag också på miljöaspekter och överlag kritik från andra ämnen än den neoklassiska nationalekonomin). Jag börjar märka av ett visst mönster inom en faktor som jag börjar få väldigt blandade känslor för. Jag vet inte om jag borde gråta, bli arg, deprimerad, förbannad eller inspirerad (den sista mer bloggvise än real-life-vise).

Jag sitter just nu och läser en bok av Jeremy Rifkin som heter "The End of Work" och som är skriven 1995. Jag har bara hunnit 1/4 men stöter redan på en sak som jag tänkte att jag vill bara briefa alla andra som tycker om att läsa min samhällsblogg. Nämligen att:

 

Vi måste börja tala om utbildning.

 

Av all den forskning jag redan hunnit göra med så verkar det vara ganska klart att risken för att kring hälften av alla våra jobb inom de närmaste 10, 20 åren kommer att automatiseras (notera ordet "risk", men var inte för naiv heller). Det här är ett otroligt stort problem, men jag tänkte i det här inlägget bara snabbt fokusera på våra barn och ungdomar som går i skolan idag och som funderar på "vad de ska bli då de blir stora" samt vad de ska utbilda sig till.

Jag vill argumentera för den forskning jag hittills gjort att utbildning lönar sig! Om vi antar att vi ännu inte ändrat vårt samhällsystem inom de närmaste 10 åren och du som förälder vill att dina barn ska ha en chans att infinna sig i någon slags arbetsmarknad så vill jag att alla föräldrar och lärare uppmärksammar detta problem och börjar uppmuntra barnen att utbilda sig, och det ordentligt.

Den delen där arbetskraft åtminstone fortfarande kommer behövas är inom hälsobranschen och utbildningsbranschen, eftersom automation inte kommer att infiltrera dessa områden lika snabbt som allt annat. Hit hör alltså också arbetsuppgifter som har väldigt mycket att göra med att socialisera med andra människor (tänk t.ex. politiker) och som inte är monotona arbetsuppgifter (tänk butikspersonal, snabbmatsrestauranger) och uppgifter som handlar om att skapa nya idéer teoretiskt (överlag vad som görs inom många akademiska ämnen). Ett annat område som kommer behöva mycket arbetskraft är inom teknologi och speciellt skapandet av nya robotar (inte att bygga existerande) och att sedan underhålla och omprogramera dessa robotar. Det här kräver ordentliga kunskaper i matematik, fysik och programmering (just saying). Samtidigt kommer den ökade framfarten av automatiserade bilar leda till att typ majoriteten av alla transportjobb (taxi-, långtradar- och busschaufför mm) kommer försvinna.

Det här är vad jag läst andra forskare kommit fram till. Jag tror själv också att miljöbranschen kommer skapa mer jobb i framtiden, men faktum kvarstår att många, många jobb kommer försvinna och mycket färre kommer att komma till.

Varför då? Joo, tidigare i utvecklingen har vi kunnat gå från jordbruk till industrisektorn och sedan till servicesektorn och till kunskapssektorn. Men när AI och liknande system tar över en stor del av hur vi tänker och agerar inom våra arbeten, vad lämnar då kvar? Vi blir helt enkelt som hästarna blev när maskiner såsom traktorer fick sin framfart -> arbetslösa/inte mer eftertraktade, eftersom utbudet på mänsklig arbetskraft kommer minska för varje år som går.

 

Så jag vill bara uppmuntra alla föräldrar att i er tur uppmuntra barn att vilja utbilda sig. Kanske också att all form av vidareutbildning inom vuxenålder också borde uppmärksammas och satsas mer på. Samtidigt vill jag också göra ett litet utrop för att vi istället för att tänka "vad vill jag bli när jag blir stor?" börja fråga oss själva och andra: "vad vill jag/du göra under mitt/ditt liv?". Arbete kommer ha en helt annan form än vad den har idag under vår livsstid och jag tror vårt fokus på livet också kommer ändra mycket.

 

(En sidenote är också att jag tror att det måste ske enorma samhällsförändringar inom dessa tio år, eftersom jag själv också antar att inte varje människa, ungdom och barn har kapaciteter att utbilda sig så högt och krävande som många av de nya arbetsplatserna behöver, samt att det ändå inte kommer finnas jobb åt alla. Sedan är det ju otroliga problem att ens försöka överleva om man har kroniska sjukdomar (Se Lungan i Stormen). Men den diskussionen får bli till en annan gång...)

 

Men jaa, det var allt! Hälsningar från magisterbubblan :D

Om ni undrar någonting eller tycker att jag ska skriva mer om min avhandling och mina forskningar så är det bara att säga till (kanske gör jag det ändå, haha, men lite pepp är aldrig fel).

 

Den som är intresserad av mer läsning om det här så rekommenderar jag läser Oxfords publikation om teknik och arbete: LÄNK

 

Publicerad 15.03.2017 kl. 14:32

Lucka 21: Lär barn att bli medvetna och bry sig om miljön redan som små!

cc - pixabay

 

Alla barn växer upp till att bli medborgare någon dag. Och när de en gång blivit fullständiga samhällsmedborgare så kan de påverka. Det betyder att det också blir föräldrar och samhällets uppgift att lära dessa barn hur man kan påverka, redan när de är unga.

Jag har inte vuxit upp i en familj med stort miljöfokus. Jag är ändå väldigt glad att jag ganska tidigt nu föstått vikten i att vara en miljövänlig och rättvis medborgare, vilket ju kommer forma resten av mitt liv. Men jag har ändå vuxit upp med en massa leksaker, fallit för reklam och satt "bäst i klassen" som ett stort mål i livet, vilket ledde till goda resultat förstås, men också mycket stress och press och även en kort utbrändhet i gymnasiet, då jag bara kunde börja gråta mitt på en lektion och inte fick någon läxa gjort på kanske 1 månad. Det var en horribel tid.

Vi måste tidigt lära barn vad som är viktigt i livet. Det betyder också att vi själv måste förstå och vara medveten i det här först, och att vi, som jag nämnde i förra luckan, lever som vi lär.

Att vara nära naturen hjälper människan att förstå och respektera naturen mer, enligt forskning. Så det är viktigt att man redan i unga år är ute och vistas i naturen. Att ha med barn och odla egna grönsaker kan vara jätte lärorikt, samtidigt som man tidigt kan lära dem hur man sorterar rätt, varför man inte ska slänga skräp på marken och varför man inte måste önska 511 saker till julklapp.

Det där varför är ett stort nyckelord tror jag. Barn, men jag tror också vuxna, ändrar inte sitt beteende bara för att man säger "nej, sådär ska du inte göra". Men om man berättar varför en sak är dålig för naturen, så lär man också barnet att förstå mer. Förstå sammanhang, och inte bara lyda blint. Förstå att man inte blir lycklig av en massa saker, och att allt också påverkar naturen, kan hjälpa både oss och miljön till det bättre.

Vi vill ju att barn ska växa upp till kritiskt tänkande varelser, och genom att fokusera på varför alltid när man gör någonting, så tror jag många barn kan växa upp till mer välmående och förstående vuxna individer sen.

 

 

TL;DR (too long, didn't read): Redan som barn så borde vi lära oss att förstå och ta hand om naturen, och vad är väl bättre än att både förälder och samhällsmedborgare hjälper barnen att förstå detta. Genom att leva som man lär, och fokusera på varför någonting är bra och dåligt för t.ex. naturen, så har vi chans att få barn som växer upp till mer medvetna och förstående vuxna, som sedan kan påverkar till det bättre!

 

"För ett miljövänligare och rättvisare 2017"

 

 

 

Publicerad 31.12.2016 kl. 06:00

Lucka 20: Du är den första som sprider en förändring!

cc - picabay

 

Hur gör vi världen mer miljövänlig och rättvis? Joo, vi måste läsa på, lära oss och leva enligt dessa principer. Första steget är ALLTID medvetenhet. Att vi börjar bli medvetna om världen runtom oss. Att allt inte kretsar kring oss, men att allt vi gör påverkar andra människor och naturen omkring oss.

Först måste vi spricka bubblan. Öppna ögonen och se hur världen ser ut. Nästa steg är att inte drabbas av panik och ångest, utan istället, som jag skrev i en tidigare lucka, bli förbannad istället - och börja agera.

Och vad betyder agera? Och hur ska man agera?

Det finns inga rätt och fel. Någon kanske väljer som första steg att börja äta mer vegetariskt. Andra kanske direkt blir veganer. Vissa väljer att satsa på ekologisk mat. Andra börjar odla mer eget. En del säljer bilen och satsar på att åka kollektivt, medan andra väljer att köpa en elbil som nästa bil. Somliga gör som jag och skriver en blogg där jag hjälper intresserade att läsa om miljöproblem och somliga väljer att bli aktivister eller politiker och aktivt höja naturens röst till andra medborgare.

Men jag tycker det viktigaste är att leva som man lär. Ingen tycker om hycklare, och ingen tycker heller om predikningar. Jag tycker såklart om att ha folk som läser min blogg, men det viktigaste för mig är inte hur många som läser min blogg, utan att de som kommer hit faktiskt har ett genuint intresse att besöka min blogg - Det blir jag jätteglad över!

Jag har fått fler intresserade för t.ex. lchf och vegetariskt mat bara genom att helt enkelt äta sådan mat. Det är så pass annorlunda att jag många gånger fått folk som helt frivilligt frågat vad det är för något och vad det handlar om och då har jag kunnat berätta.

Det var inte heller någon som har tvingat mig att få ett stort miljöintresse. Det behövdes bara lite medveten kunskap från en grundkurs i ekologisk ekonomi för att öppna mina ögon för miljön och dess problem.

 

Så mitt stora tips är:

Sprid kunskapen genom att börja med din egen förändring! Berätta hur du gör för att minska din miljöpåverkan och varför du vill göra det. Ärlighet varar alltid längst, även för en själv.

Kunskapen måste spridas - För tillsammans är vi starka - Och tillsammans kan vi åstadkomma massor!

 

 

TL;DR (too long, didn't read). Att predika och tvinga folk att ta in information har aldrig fungerat. Men nyfikenhet lockar många till ny information. Bara genom att leva som man lär så kommer man långt till att sprida kunskapen om ett miljövänligare och rättvisare sätt att leva. Och alla gör vi på olika sätt. Det behövs förändringar i alla delar av samhället, allt från nya veganrestauranger till miljövänlig biltvätt, från effektiva solpaneler till nya daghem som fokuserar på naturen och uteliv. 

 

 

"För ett miljövänligare och rättvisare 2017"

 

 

Publicerad 31.12.2016 kl. 05:00

Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?

En ny forskningsstudie som heter "Origins of Happiness" säger det som jag flera gånger tagit upp här på min blogg: Lycka kommer från annat än pengar. "... social and psychological factors are more important to the wellbeing of individuals than income levels." 

Vi är fortfarande sociala varelser och det är också bland sociala relationer som många av våra bästa minnen finns. Hur mycket vi än älskar och lägger tid på en samling av t.ex glansbilder, porslinsgrisar eller andra materiella föremål så känner majoriteten av oss ändå en mycket större sorg över en förlust av en nära bekant, släkting eller en förlorad relation än en förlust över något eller några materiella objekt.

 

Och ändå verkar vi inte komma ifrån vårt stora fokus på materiella ting. Majoriteten av befolkningen i rika länder konsumerar alldeles för mycket för att det ska vara inom ekologiska (och kanske ibland även ekonomiska) begränsningar. Och inte blir vi nå lyckligare för det. I Storbritannien visade en forskning att befolkningen kände sig mycket ensammare och olyckligare ända sedan 1970-talet även om deras inkomst överlag fördubblades (Jackson, 2009).

 

Som tur så finns det människor som ändå börjar fatta det här. Som försöker kämpa mot konsumtionshysterin och istället leva ett mer minimalistiskt liv, med fokus på välmående, sociala relationer och/eller närhet och förståelse till naturen, de som varit före oss, de som kommer efter oss och nuet.

Men för flera har minimalism ändå inte kommit frivilligt. I Japan, där de inte haft ekonomisk tillväxt på länge, så har ungdomar vuxit upp med att spara sina pengar och inte konsumera dem. Många gånger pga att de faktiskt inte har några pengar att konsumera/spendera. 

Och det är också det vad vi börjar uppleva här i Finland/Norden/industriländerna. Mer och mer människor har inte råd att konsumera någonting extra. Medelklassen (som oftast varit den som uppehållit en tillväxt) försvinner mer och mer varje dag.

 

Så för många sker det här med minimalism ofrivilligt, men att frivilligt värna om mer minimalistiska värden kan faktiskt vara en riktigt bra sak. En minimalist värderar kvalitet framom kvantitet (vilket är väldigt bra för miljön) och även får mer harmoni i sitt liv när det inte finns så mycket materiella ting som stoppar individen. Många minimalister väljer att äga väldigt lite och istället fokusera på inneboende värderingar, såsom lycka, samvaro och vålmående.

Dessa frivilliga minimalister tror jag är en del av framtidens levnadssätt. Att kunna leva mer med mindre. Ha mindre ägodelar och ändå vara lyckligare än många av oss är nu.

 

Jag känner att jag dras till minimalistiska värden, även om jag är långt ifrån att kunna kalla mig en minimalist. Men jag känner hur jag mer och mer börjar förstå, att många saker jag äger inte är någonting jag måste ha. Jag försöker även koncentrera mig på de sociala upplevelserna när jag är med folk och inte fokusera på materiella ting. Redan det här känns mer harmoniskt.

 

Så fundera om dina materiella saker tynger dig mer än de hjälper och gläder dig. Kanske har vi alla fokuserat på helt fel saker? Kanske "lev mer med mindre" faktiskt kan få oss att bli lyckligare och mer harmoniska, samtidigt som vi påverkar miljön mycket mindre?

För lite mer tips om minimalism, läs den här FACT av Leo Babauta, en minimalist som också skriver en blogg jag brukar följa, Zen Habits (LÄNK).

 

 

TL;DR (too long, didn't read): Vi blir inte lyckligare av mer materiella saker. Social samvaro och psykisk hälsa är mycket mer viktiga för vårt välmående. Varför fokuserar vi då ändå inte på det? Kanske är det dags för oss alla att börja "leva mer med mindre" och kanske hitta oss själva på vägen?

Publicerad 18.12.2016 kl. 23:55

Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?


 

Godkväll alla! I dagens lucka ska jag prata om sinnesstämningar som en miljökämpe och en som kämpar för rättvisa måste ha. Jag har t.ex. inte alltid brytt mig om miljön. Jag började aktivt läsa om miljön och miljöproblem för ungefär 3 år sedan. Det betyder att det är ganska mycket information som jag tagit in på bara dessa 3 år. Det är rapporter efter rapporter och artiklar efter artiklar. Koraller som håller på att dö ut. Regnskogar som huggs ner. Havsvatten som förgiftas och plast, plast, plast överallt. Konsumtion överrallt och tillväxt i det oändliga. Man överröstas med fakta om hur jorden faktiskt mår. Steg för steg öppnar man ögonen och börjar se den verklighet som tidigare varit dold. Man ser bortom reklam och vackra bilder. Bortom söta hundögon och fluffiga kuddar. Och man känner...

Ja vad känner man? Sorg? Ångest? Ingenting?

Eftersom jag själv nu som då drabbas av panikångestattacker så kan jag säga er; Man gör ingenting. Det blir för mycket - Man stänger öronen och ser bort, eller suger in all information, men får så mycket ångest att man bara kan sitta i ett hörn och vänta på domedagen.

Så gjorde jag i början. Det kändes så mycket. Så övermäktigt. Hur ska lilla jag kunna göra någonting åt ALLT det här?

Men sedan läste jag en helt otroligt bra artikel, som heter "Känn inte klimatångest - Känn klimatvrede". Där berättar psykologen Marta Cullberg Weston att hjärnan är usel på att hantera hot som klimatuppvärmningen, och uppmanar oss att istället för att känna ångest, som är den första känslan som kommer mot, så borde vi bli arga istället. Känna vrede!

Och plötsligt har jag en känsla. En känsla som får mig att känna mig stark och fokuserad och som får mig att vilja göra en förändring. Som ändå känns helt som en rätt känsla att känna, som varken förminskar, förvränger eller ignorerar problemet.

Så varenda gång jag idag läser någonting om klimathotet så känner jag inte ångest mer eller väljer att sluta mina ögon... Jag väljer att öppna dem ännu mer! Jag väljer att läsa mig in på ämnet och ämnena och ta redan på saker som kan vara relevanta för mig för att kunna göra en förändring till det bättre. Och jag kan säga att det fungerar. Jag har aldrig känt mig så inspirerad och arg samtidigt i mitt vardagliga liv och ändå kunna fokusera.

 

Men det finns en till känsla som är otroligt viktig att inte glömma bort. Hopp. "Hoppet är det sista som lämnar oss" säger ju ett gammalt ordspråk, och det är riktigt sant. Man måste våga hoppas och tro att jag som enskild människa kan göra en förändring. Och ibland kan det kännas tungt. Men tänk tillbaka i historien. Tänk vad mycket enstaka människor har gjort och gör (på gott och ont). Ghandi, Martin Luther King, Malala... Och tänk vad mycket vi människor har åstadkommit tillsammans! Alla vaccin som utrotat och utrotar sjukdomar, resor till månen, upptäckter inom vetenskapen och alla minnen som vi människor skapar tillsammans.

 

Tänk att ett enda litet leende kan göra någon annans dag. Ett enda lite leende. Om det kan förändra en annan människa så finns det nog många sätt för mig att påverka människor och miljö runtom mig till det bättre. Och precis som att jag inte lärt mig piano över en natt som kommer jag inte heller att rädda världen över en natt. Men för varje dag kan jag välja att öva mer (piano)/lära mig ännu mer. Göra ännu bättre val. Våga påverka. Och aldrig ifrågasätta att det jag gör är för ingenting. Historien visar att vad vi gör påverkar vår framtid.

 

Jag vill inte bara sätta mig ner och få min framtid placerat ut för mig...

 

Jag vill skapa den! <3

 

cc - pixabay

 

TL;DR (too long, didn't read): Känner du ofta ångest över den globala uppvärmningen och de orättvisor som finns i världen? Det gjorde jag också, tills jag läste en artikel som uppmanade mig att känna vrede istället för ångest. Och plötsligt kändes allt mycket enklare. När jag är arg vill jag förändra och förändra är vad vi alla måste göra. Precis som Malala, Ghaldi och Martin Luther King så kan man som enskild människa göra en skillnad. Det gäller bara att vara tillräckligt fokuserad, vilket man enkelt blir när man blir tillräckligt frustrerad. Man agerar. Så våga tro på din och min möjlighet att påverka och agera!

 

"För ett miljövänligare och rättvisare 2017"

 

Publicerad 15.12.2016 kl. 21:40

Lucka 11: Måste vi äga allt?

 

Ägandets tid är förbi. I alla fall vill jag våga tro det. För det första så kostar t.ex. ett hus mycket mer idag än vad det gjorde när t.ex. våra föräldrar var i samma ålder och för det andra så gör en osäker arbetsmarknad att många inte vill investera i så mycket dyra, nya saker.

Jag tror att jag med min generation börjar bli den sista som ännu kan tänka sig äga saker. Med det menar jag att jag troligtvis nog kommer äga en bil största delen av mitt liv, och kanske bygga ett eget hus istället för att hyra.

Men att äga verkar inte ha samma genomslagskraft idag som förut. Idag så vill man vara flexibel, kanske kunna vara på resande fot hela livet eller åtminstone inte ha en massa saker som slöar ner en. Kanske är det därför böcker såsom Mari Kondos "Konsten att städa" blivit så populära. Vi vill bli kvitt våra saker, äga mindre, och istället bli mer friare.

Och jag tycker att det är en positivt utveckling. Omfamna delningsekonomi istället! Tänk i framtiden när knappt någon människa äger en bil mera, utan det bara finns en massa förarlösa bilar som man kan använda istället som går på typ solenergi. Som tar mig från A till B och sedan hjälper nästa människa. Som inte står och är oanvända, vilket majoriteten av bilarna gör idag. Används en timme hit eller dit. Sedan tar de upp en massa plats på parkeringar. Och tänk vad mycket parkeringar som kan göras om till gröna områden istället?!

För miljöns skull så finns det ingen bättre utveckling. Att människor börjar kunna leva på mindre, kunna dela med sig av vad de äger och har, eller helt enkelt inte äga så mycket, och ändå ha ett rikt liv. Den framtiden hoppas och tror jag på.. <3

 

Tips på ett liv med mindre ägodelar:

  • Sälj eller ge bort allt det du inte behöver eller använder. Vi har så otroligt mycket onödiga saker...
     
  • Fundera om du måste äga/köpa en viss grej eller om kanske en granne eller någon i bekantskapskretsen har en att låna.
     
  • Var givmild och låna ut åt andra (minskar på deras ägande).
     
  • Bo mindre. I ett mindre hus behöver du mindre saker. Och det kan ändå kännas att huset är fyllt med glädje.

 

 

TL;DR (too long, didn't read): Att äga mindre betyder inte ett fattigare liv. Istället kan livet kännas mera friare. Jag hoppas och tror att människor i framtiden kommer äga mindre och dela med av sig mer, vilket både ökar vårt eget och vår naturs välbefinnande.

 

"För ett rättvisare och miljövänligare 2017"

 

 

Publicerad 11.12.2016 kl. 15:00

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

cc - pixabay

 

Det stormar väldigt mycket i bloggvärlden just nu om psykisk ohälsa. Först, my point of view: Enligt mig så finns det ingenting negativt med att uttrycka sina känslor, även om det ibland är överdrivet med "Aaargh, jag blir så deprimerad av de här skoluppgifterna", fast personen säkert inte påriktigt blir deprimerad eller om någon säger "please, kill me" när de har en svår uppgift framför sig. Och då jag har själv både varit deprimerad och självmordsbenägen.

Men sen finns det viktigare saker att fundera på också. Ellen skrev ett väldigt bra inlägg ikväll där hon uppmanade oss att istället för att fokusera på "psykisk ohälsa som modeord" samt "vem som får eller inte får säga sin åsikt" (Läs HÄR, HÄR för lite briefande) så borde vi fundera på den riktiga elefanten i rummet (som jag kallar det), nämligen:

 

Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

 

... och eftersom det här är en samhällsblogg, så tycker jag det absolut platsar in att diskutera kring. Så välkommen till mina samhällsreflektioner! (Och embrace yourself, det här är ett lååångt inlägg, men jag tror ni kan lära er mycket.) Med samhällsreflektioner så menar jag ju förstås åsikter, mina eller andras. Ingenting inom samhällsvetenskap kan tolkas som exakt fakta, men det finns många forskare som uttalat sig i det här och artiklar som nämner ämnet, vilket ändå kan tolkas som några slags källor.

 

Först (innan jag vill diskutera varför): Psykisk ohälsa har ökat och det handlar inte om en "trend". Jaa, vi har kanske blivit bättre på att mäta det och det har blivit mer vanligt att tala om det, men det är ett ständigt ökande fenomen och det måste tas på allvar enligt mig. I Sverige lider 1/4 av kvinnorna av psykiska besvär och lite mindre än 1/6 av männen av det. Det betyder i Sverige en mängd individer på 1,4 miljoner människor (!). Och det är bland de unga som de psykiska problemen ökat mest. Redan år 2014 så meddelade SHVS (studenthälsovårdsstiftelsen i Finland) att vart femte (1/5) besök till dem är pga psykisk ohälsa. Det tycker jag är oroande mycket. Åtminstone känner jag flera som drabbats av psykisk ohälsa, mig själv inkluderad, och jag är bara 22. Ska jag anta att varannan människa jag möter när jag är 50 antingen är utbränd, deprimerad eller har panikångest? För det känns som att utvecklingen går ditåt när det görs så lite.

 

"Rädsla, ångest, ensamhet och stress hör till de vanligaste symptomen
bland unga studerande."

 

Ofta blir jag ganska förbluffad. Märker ingen något mönster här? Är det ingen som faktiskt blir oroad över hur många som ändå mår dåligt idag? Gör vi ingenting?

Men för att förbättra och minska på den psykiska ohälsan så måste vi ju först ta reda på VARFÖR mer och mer människor drabbas av psykisk ohälsa. Och det är ingen enkel sak. En första googling på "varför - psykisk - ohälsa" gjorde mig inte mycket klokare. Statistik om hur många som lider av psyksik ohälsa och vad det är fanns det däremot massor av.

Om man tänker på hur mycket det talas om, i alla fall i mina kretsar, så är det konstigt hur lite det dyker upp på allsmäktiga google. Ändå så har jag redan själv, men den litteratur jag läst in mig på och de rapporter jag i mina studier tagit del av, börjar se vissa oroande orsaker till varför den psykiska ohälsan kan ha ökat...

 

Varför?

 

 

Jag vill sammafatta orsakerna till några större huvudfaktorer:
 

  1. Försämrad fysisk hälsa, aka, övervikt och fetma.
     
  2. Ökade inkomstklyftor och fattidom.
     
  3. Alldeles för osäker framtid och arbetsmarknad.
     
  4. För hårda krav på individen.
    1. Från skolan, föräldrarna och samhället tills kraven överförs på en själv.
       
  5. Individens felaktiga krav/tro på "hur man blir lycklig".

 

Det verkar finnas ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa, och övervikt ökar hela tiden idag. Om vi tänker på hur sociala varelser vi är och hur mycket det ännu är stigmatiserat med att "vara tjock" = en sämre människa, så är det inte svårt att förstå att ju mer överviktiga människor, desto mer psykisk ohälsa finns det i samhället. Övervikt ökar ju också risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och jag tror ingen blir lyckligare att veta av sådant heller. Det kan även göra vem som helst deprimerad att t.ex. försöka gå ner i vikt men inte få det att fungera...

Sedan är inkomstklyftor även ett stort problem. Speciellt eftersom de faktiskt har ökat otroligt mycket de senaste 100 åren (Piketty, 2013). Och om man funderar på det som Jackson (2009) t.ex. tar upp, att människor jämför sig otroligt mycket med varandra, så förstår man också att med ökade inkomstklyftor ökar den psykiska ohälsan. När mer och mer människor har tillgång till någonting som jag inte har, så blir jag nedstämd. Och när medier och internet visar hur vissa människor lever med sina otroliga mängder pengar, jaa, då blir många nog frustrerade och deppade.

Inom samma diskussion så är det också viktigt att ta upp att fattidom och social exkludering verkar öka den psykiska ohälsan. Osäker ekonomi stressar människor och skapar ångest. Och då kommer vi in på nästa punkt: Arbetsmarknaden.

Min magister kommer handla om arbetsmarknaden. Och en av mina orsaker varför jag vill skriva om det är just pga den ökade ångesten och stressen över framtiden, speciellt bland unga. Idag krävs det både mycket mer utbildning än vad våra mormödrar och farfäder behövde och arbetsmarknaden kräver också otroligt mycket mer. Idag ska du ha 5 års erfarenhet för ett "first-job" och ändå är det svårt att få fastanställning. Framtiden är osäker när AI och robotar börjar ta över en mängd olika arbeten och 9-5-jobben blir bara färre och färre. För att få jobb idag och i framtiden krävs det utbildning och kanske relativt hög sådan också. Ändå finns det många människor som inte klarar av så mycket studier.

Sedan så har jobben blivit mer som konsulttjänster i och med att mer och mer människor blir egenföretagare, där man själv är sin egen lyckas smed och där mottot alltid kommer bli: Ju mer tid du lägger ut på det här, marknadsföringen och att bli bättre, desto säkrare är det att du får en inkomst för det. Ingen ansträngning = Ingen inkomst.

Allt det här uppmuntrar ju till otroliga krav på individen, vilket är nästa punkt. Och dessa krav börjar tidigt. Redan i skolan så är "bäst" någonting man ska sträva efter och många föräldrar är också viktiga med att pucha sina barn till bra prestationer. Och allt det här är ju för att samhället kräver det. Vår kapitalistiska samhälle är uppbyggt på effektivitet och att enbart det bästa lönar sig. "Vill du bli något, så måste du kämpa för det!" (... även om du blir utbränd på kuppen...)

Och då kommer vi till den sista punkten. Eftersom vi alla vuxit upp i ett kapitalistiska samhälle, så har många också blivit hjärntvättade med att det är där vi finner lyckan, i samma mål som finns för att upprätthålla vårt kapitalistiska samhälle. "Konsumera mera så blir du lyckligare!". "Du är olycklig eftersom du inte äger den här saken som din granne äger.". "Om du arbetar mer så blir din chef glad och samhället ännu gladare." Bättre och bättre betyder lyckligare och lyckligare, och mer och mer saker, aka, högre levnadsstandard, gör oss lyckligare. "Ju mer projekt du har desto bättre." "Och kom ihåg att yoga, äta hälsosamt och socialisera. Då är du som lyckligast." ... Eller?

Vi har lärt oss att finna lyckan i helt fel saker. Våra och samhället krav för att bli lycklig fungerar ju inte. Obviously. Våra krav är ouppnåerliga och fokuserar på helt fel saker. Och det leder till att vi tappar tron på livet och tror att vi aldrig kommer kunna bli lyckliga...

Sedan, som bonus, så är det ju otroligt svår att uppfylla sina önskningar idag. Jobb tar upp en väldigt stor del av våra liv (för de som har jobb) och det finns inte mycket rum för hobbier och självuppfyllande verksamhet. Och därtill finns det då väldigt många människor som jobbar med jobb de inte tycker om. Bara för att de måste. För att klara av att leva.

 

Det här är vad jag tror är största orsakerna till att psykisk ohälsa har ökat så mycket. Samtidigt så kryper psykisk ohälsa ner till de yngre individerna, och då kan man nämna mobbning och brist på tillräckligt med psykologer samt brist på diskussion kring psykisk hälsa som bidragande orsaker.

 

Inget att det här kan med säkerhet kopplas till ökad psykisk ohälsa, men jag vågar tro att dessa faktorer ändå har en effekt, på oss och på samhället. Våra levnadsstandarder har aldrig varit så höga som de är idag och ändå mår vi bara sämre och sämre.

 

Jag skulle påstå att det då inte längre är fel på dig/mig
för att du/jag blivit psykisk sjuka.
Det är fel på samhället.
Och det krävs en ordentlig samhällsförändring för att ändra på det!

Publicerad 10.12.2016 kl. 00:21

 

Jasmine Nedergård / 22 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil. Utmanar mig själv att äta mer vegetariskt.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

September 2017

Att se framtiden ur andras synvinkel

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barn

Juli 2017

Att ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

December 2016

Lucka 21: Lär barn att bli medvetna och bry sig om miljön redan som små!Lucka 20: Du är den första som sprider en förändring!Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?Lucka 11: Måste vi äga allt?Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

November 2016

Intressekonflikt: Miljövänlig ≠ tillväxtVad ska människan göra i ett fritt samhälle?

Oktober 2016

No great mind has ever existed without a touch of madnessAristoteles-vecka! Är det bra att våra samhällen utvecklas så snabbt?Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrum

September 2016

Att varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt liv

Juni 2016

Varför BNP är ett uselt mått på välfärd:Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...

Maj 2016

Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Dags att prata om droger - ur en samhällssynvinkel!"I'm a global citizen - Are you?"

April 2016

En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...