Bloggposter

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygden

Vilken väg ska jag välja? Vilken hjälper mig mot ett hållbarare liv?

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag leva ett meningsfullt liv. Samtidigt vill jag också leva ett hållbart liv. Ett miljövänligt liv.

Då kan man ju fråga sig var man borde bo om man vill vara mest hållbar? Är det i staden, där man kan cykla överallt, eller är det på landet, där man har närproducerad mat vid husknuten?

Och medan jag funderade på det här kom jag fram till att det nog finns fördelar på båda ställena. Jag tror att om man vill så kan man faktiskt leva hållbart både i staden och på landet.

Men av olika orsaker. Och jag tänkte lista dem här nedanför:

Att leva hållbart i staden

  • Man kan cykla överallt eller ta kollektivtrafik.
     
  • Möjlighet att handla ekologiska varor, eller lokalt från torget.
     
  • Även möjlighet att lätt hitta likasinnade och delta och påverka. Flera = bättre.
     
  • Man kan hyra och låna typ allt. Man behöver inte äga en bil, en borrmaskin eller ens en tvättmaskin.
     
  • Samtidigt kan man bo ganska litet och det kräver mindre saker. Mindre saker som ska köpas = mindre utsläpp och påverkan på miljön.

Att leva hållbart på landet

  • Man kan äta lokalt och närproducerat på ett enkelt sätt.
     
  • T.o.m själv fixa sin mat genom att jakta, fiska, plocka bär och svamp, ha djur och/eller grönsaksland.
     
  • Inköp planeras långt på förhand och risken för spontana köp minskar avsevärt.
     
  • Små samhällen: man delar med sig av det man äger och har - ökar användandet av saker och ökar samvaron i byn.
     
  • Man kan själv bestämma sig att ta grön el, ha solpaneler, bergsvärme, större påverkningsmöjligheter där man bor.

Ibland kan man nå samma mål även om man startar från olika håll.

 

Det finns säkert flera skäl, men det här var nu några jag sådär spontant kom att tänka på. Om du själv kommer på någon till får du jättegärna kommentera :)

Och sedan finns det förstås negativa aspekter med båda. Fortfarande behöver man ofta en bil om man bor på landet och forfarande gäller det att nästan konsumera allt man behöver om man bor i en stad - svårt att ha någonting större än balkongodlingar för de flesta.

 

Jag märker ändå på mig själv att jag dras till landet. Jag tror mycket av det handlar om att jag får så ångest av att konsumera (annat än mat och förnödenheten alltså) och att jag dras till det här att på någon liten grad kunna vara självförsörjande.

Att satsa på att jobba mindre än heltid och istället jobba med ett eget grönsaksland, fiska och plocka bär och svamp i skogarna. Att på något sätt vara närmare naturen och följa naturens gång, leva mer enligt säsong helt enkelt. Och samtidigt ta del av den friska luften - och tystnaden.

 

Jag är ju en social människa och jag har länge trott att om jag inte får träffa människor typ varje dag så skulle jag börja klättra på väggarna. Men ju äldre jag blir desto mer märker jag att det här suktandet efter sociala kontakter (och speciellt nya sådana) minskar. Det har också tror jag att göra med att jag nu psykiskt mår mycket bättre och inte känner mig så osäker på allt i mitt liv. Men så istället vill jag hellre värna om de vänner jag nu har och stärka de relationerna, och det gäller också mina släktigar hemma i Österbotten.

Men jag är bara 23 år gammal. Jag har inte bråttom någonstans, men när jag en gång väljer att flytta tillbaka, då har jag orsakerna och målen på plats. Och det gör mig glad och rofylld, även i den här ljusa sommarnatten som jag för första gången varje dag spenderar i en stad istället för på landet.

 

 

13.06.2018 kl. 23:45

Funderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

 

Vad är mina värderingar? Vilka människor vill jag träffa och umgås med i mitt liv och vilka saker vill jag omringa mig med?

När jag försökte komma ur den onda cykeln med depressiva tankar, men ändå mådde ganska dåligt och inte hade ork att göra så mycket, så fanns det ändå en massa tid för reflektion. Jag han reflektera över vad jag skulle vilja fylla mitt liv med.

Vem jag vill vara.

Och när jag tänker efter, skulle inte jag haft den här perioden i mitt liv redan, så tror jag inte jag skulle tänka på de här frågorna heller. Vi är redan i 11 juni och sommaren är redan på gång. Inte har jag hunnit med någon bucket-lista för sommaren och inte har jag hunnit med de små sakerna jag tänkt att "när det blir sommar så kör jag igång".

Men jag har hunnit leva i nuet - och det är jag kanske mest stolt över. Jag har varit på promenader med hunden, jag har njutit av värmen, jag har träffat vänner och bekanta och umgåtts med min fästman om kvällarna.

Och det är ju en del av vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Det är ett av mina mål.

Men utan att sätta mig ner och reflektera över vad jag vill med mitt liv, hur jag vill strukturera upp mitt liv, skulle jag inte kommit någonstans. Dagarna skulle passerat och plötsligt är det höst.

Jag skulle kunna stressa över saker som blivit ogjorda, men istället gläds jag över de saker som jag åtminstone gjort, och som stämmer överens med mina värderingar.

För när jag var ledsen och mådde dåligt levde jag inte i nuet. Jag levde antingen i dåtid (funderade på saker som hänt och hur allt gick snett) eller i en fantasivärld (tänk om han säger så, tänk om det här händer). Och jag mådde inte bra av det.

 

 

Så även om jag mådde dåligt en lång tid - så fanns det då tid för reflektion, speciellt under den tid som jag försökte må bättre. Och jag är tacksam att jag tog den tiden att fundera över vad jag vill göra med mitt liv, hur min livsfilosofi ser ut.

För då har jag någonting att sträva efter.

Och det är inte lycka jag strävar efter. Det trodde jag många gånger, men efter att nu också ha lyssnat på "The Minimalists"-podcast ett antal episoder, så är det ju faktiskt ett meningsfullt liv som jag strävar efter.

För om jag vill sträva efter lycka blir ju nästa tanke att jag alltså just nu inte är lycklig, och alltså är missnöjd med nuet och med mig själv och mitt liv.

Så istället vill jag leva i nuet och fylla mitt liv med sådan som jag tycker är värdefullt Många gånger har jag märkt att lyckan kommer smygande då, helt utan tidigare uppmärksamhet.

Så genom att prioritera mig själv och faktiskt sätta mig ner och fundera på vem jag är, vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv, så har jag större chans att också till slut hitta meningsfullhet i mitt liv, och på det sättet också, vara lycklig, precis här och nu.

 

Och kanske, om vi är många som faktiskt börjar stanna upp och fundera på vad vår livsfilosofi faktiskt är, så kan vi skapa ett bättre samhälle, för allt och alla. <3

11.06.2018 kl. 13:31

Minimalism vs maximalism

 

Jag lyssnade länge på en massa miljöpoddar medan jag var ut och gick med vår lilla Nemi, men snart hade jag lyssnat ikapp alla. Vad ska jag göra nu tänkte jag? Jag behöver hitta någon intressant, långkörande podd. 

Och då hittade jag till The Minimalists-podden.

Vilket är lite spännande, för jag hade inte i första taget tänkt att minimalism är något som jag skulle gå igång på. Speciellt inte eftersom jag är den som pratar om att skaffa mig en bondstuga med en massa broderier på väggarna och mysiga plåtburkar i varje hörn. Och vägrar den svartvita trenden med IKEA-möbler överallt (helt okej med några, men jag vill inte ha ett helt hus kryllat av dem).

Men jag började lyssna i alla fall, och jag märkte att jag nog fått hela minimalismen om bakfoten. Eller jag märkte att mina förutfattade meningar om minimalism och om vad The Minimalists skulle ta upp var helt annorlunda än vad de sedan berättade.

Vilket är helt förståerligt, eftersom man ofta i början tänker så svartvitt om saker och ting. Har jag lärt mig någonting de senaste fem åren är det nog att saker inte behöver vara så svartvitt - en liten färgpalett fungerar ibland också.

 

 

Det jag konstaterar vad gäller minimalismen som The Minimalists tar upp är att vi borde fokusera mera på att MINImera våra materiella saker och minimera betydelsen de har i våra liv. Istället ska vi sedan MAXImera den betydelse relationer och naturen runtom oss har.

Det här tycker jag låter väldigt sunt. För jag tycker oftast att när man pratar om minimalism så handlar det BARA om stuff. Om saker, att konsumera eller inte konsumera.

Men biten om maximalism gällade våra liv och våra relationer är minst lika viktig.

Därför tror jag egentligen att maximalism är den svårare delen än minimalism, och att det är dit vi behöver komma så småningom. Det är en livsstil som också är hållbar, på många olika nivåer, både för människan och naturen.

 

 

Först måste vi lära oss att leva på mindre. Fokusera helt på det materiella och faktiskt fundera om de saker som finns i våra liv fyller någon funktion. Fundera om de otaliga resorna runt jorden stärker våra liv eller om vi lika bra kunde finna samma glädje på närmare håll.

Men leva på mindre handlar också om att kanske inte sträva efter det bästa och häftigaste hela tiden. Om att man kanske inte behöver bli vän med alla eller ha hundratals okej-nära vänner.

Sedan måste vi lära oss att leva mer på det lilla vi har. Det är oftast när man förlorar en nära anhörig eller en vän som man märkte hur mycket de betydde för en. Vi måste alltså lära oss att förstå hur viktigt det är att också värna om de relationer vi har.

Och de saker som är kvar, de måste vi förstå värdet i. Vi måste värna om de saker vi har, reparera dem när de är sönder och inte uppmuntra till en slit-och-släng kultur. Låta varje sak i våra liv inbringa glädje eller motverka frustration och olycka.

Vi måste helt enkelt maximera de resterande saker som finns i våra liv. Och då speciellt sånt som har med att uppleva närhet bland människor och närvaro i naturen och i livet.

 

cc: pixabay

 

Så om vi nu talar det här med minimalism vs maximalism, så tror jag vi måste förstå att allt i världen samspelar med varandra. Det vi minimerar på ett håll borde vi också maximera på ett annat håll. För om vi bara tar bort och minimerar så blir balansen avrubbad. Finns det yin måste det finnas yang.

Och genom att försöka leva enligt de här principerna så tror jag vi både kan bli lyckligare, samtidigt som vi gör våra nära och kära och planeten en tjänst. <3

23.05.2018 kl. 12:49

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

En av mina favoritbilder från favoritstället, berget bakom villan i Molpe. Jag återkommer ofta till den här bilden. Men den symboliserar mitt ständiga sökande efter svar och ständiga strävan efter ny kunskap. Och kanske det viktigaste, min ständiga strävan efter reflektion.

 

Jag har inte skrivt här på ett tag, men full av idéer är jag ändå. Jag får dem från poddar jag lyssnar på, från seminarium jag besöker och från nyheterna jag läser.

På senare tid har jag märkt av ett mönster som verkar koppla ihop mycket av de problem som finns idag. Om det så handlar om miljön eller jämställdhet, ekonomi eller hobbier.

Och det är normerna. Normerna som vi varje dag göder i vårt samhälle. Som vi gladeligen följer utan att veta vad det gör för andra människor och miljön.

Vi måste börja prata om normer – och speciellt om att bryta dem.

För nog är det ju underligt hur det ännu idag, år 2018, ska vara så svårt att förstå att det finns flera kön än två. Att vårt flygande faktiskt späder på den globala uppvärmningen och att man kan må bra fast man väljer att leva ett liv utan barn.

Så många normer som det finns i samhället, som säger hur allt borde vara – jag tror att det är boven i hela den stora samhällssjukan där var och varanna människa jag känner i min ålder mår dåligt, är utbränd eller bara lost, tappat gnistan för allt.

Jag har inget emot att det finns normer i samhället om det inte skulle vara så att så många av dem är så gamla och ouppdaterade, i alla fall enligt min mening.

Varför kan inte normerna handla mera om vänlighet, öppenhet, miljövarsamhet, acceptans, frihet, och mindre om gamla unkla strukturer och resonemang, som leder till miljöförstöring, stress, girighet och apatiskhet.

Jag är trött på att miljövänlighet inte är en av de största prioriteterna idag i samhället, på samma sätt som att jag blir förbluffad av den underliga tvåkönsindelningen i allt och alla, från tidig bebisålder till t.o.m. sällskaps- och dataspel.

Det är inte en värld jag vill att barn ska behöva växa upp i. Då vi utvecklas så snabbt inom så många andra områden, speciellt vad gäller ny teknik.

Jag skulle t.o.m kunna tycka att teknikutvecklingen gärna kunde minskas i hastighet, för att istället kunna satsa på lite utveckling inom våra kära samhällsnormer, en liten, liten uppdatering bara. Ett försök att förändra på rådande strukturer som för länge sedan borde ha förnyats.

Men det brukar alltid börja med de enskilda personerna och jag vet i alla fall vilka normer jag gladeligen vill försöka bryta.

Jag vill gärna leva ett liv som inte handlar om att sträva efter otaliga rikedomar eller bara tänka på mig själv. Där man kunde uppskatta det man har istället för att bara sträva efter nytt, nytt och nytt. Och samtidigt också komma bort från den här materialismen som speglar hela samhället. Våga utmana oss själva, våga tro på förändring.

Jag vill leva i en värld där lycka mäts av upplevelsen av tillfredsställelse istället för materiella rikedomar. Där vi faktiskt kan leva i nuet istället för att se livet passera förbi. Hinna lyssna på fågelsången som färglägger både dag och natt och hinna se knopparna som öppnar sig mer och mer för varje dag som går.

För allt det här finns redan – men vi ser det inte. Men varje gång jag bryter en norm känns det som jag ser lite mer. Jag ser att det finns en värld utanför miljöförstörande konsumism och gamla strukturer.

Men det här handlar inte bara om mig. Det handlar om oss alla. Om hela samhället.

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

 

 

 

 

08.05.2018 kl. 00:35

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

 

Jag kom på mig själv att faktiskt sätta mig ner och börja titta på YLEs nya satsning Egenland, som jag av någon anledning läst som "Engeland" hela tiden och inte kan för någonting i världen ändra, haha (kanske någon mild dyslexi som spökar?).

Men det är ju en fenomenalt bra serie! Älskar, älskar, älskar! <3

Citatet i rubriken är från Päivikki i andra avsnittet som driver kaféet "Korppu" i den lilla byn Sumiais och det bara igen väckte de här större känslorna om varför jag vill flytta tillbaka till landet så småningom.

Tiden som går så mycket långsammare. Relationen man har till de olika människorna på området och närheten till service och hjälp. Talkokraften och vänligheten. En möjlighet att njuta av de små stunderna i livet.

Och närheten till naturen. Till åkrarna, havet, skogen och tystnaden.

 

 

Jag och fästmannen tittade också på ett avsnitt av Anthony Bourdains Parts Unknown igår kväll som handlade om Shanghai och hur fler människor hela tiden söker rikedomen och bättre liv i staden och hela landet också. Kina har ju en av de största medelklasserna i världen just nu.

Och i en del av avsnittet följde man med någon miljonär (miljadär?) som hade något helt sjukt stort vinförråd och som hade musslor från Frankrike som samma dag flygits för att kunna äta till middagen etc.

Och jag bara tänkte igen på hur många människor som jag också följt, både i dokumentärer och i verkliga livet, som mår gott på så mycket mindre.

 

 

För rikedom är inte allt här i världen. Med mycket rikedom kan man förstås hjälpa andra, men samtidigt är också risken överväldigande stor att man förvärrar både naturen och människorna runtom sin förmögenhet.

Tänk om vi människor bara skulle försöka vara mera globala i våra sinnen. Och förstå att det vi gör också påverkar andra, speciellt naturen och de djur som inte har någonting att säga till om i den här stora globaliseringen.

 

 

Och den andra tanken som uppstod i mitt tittande på Engeland (Egenland, haha) var att "Tänk vad Finland har mycket att erbjuda!". Jag brukar ju säga att vi borde bli bättre på att turista i eget land och den här serien är ju nog det bästa bidraget för att locka människor att upptäcka Finland.

Så rekommenderar starkt serien, både för tips till platser man kan besöka i Finland och annars bara för att man börjar uppskatta en massa saker med sitt eget hemland.

Och kanske speciellt för att man kanske får samma uppvaknande som jag fick, att det inte krävs så mycket för att göra den egna byn eller stället till en magisk och spännande plats.

 

08.04.2018 kl. 10:58

När blir det för extremt?

Är en person som använder KS extrem? Är man extrem om man inte ger sitt barn alls någe socker? Är man extrem om man använder hemmagjort deodorant eller undviker fluor? Är man extrem om man är för legalisering av cannabis? Om man sysslar med BDSM?

 

Som österbottning och van svenska yle-läsare har jag knappats kunna missa de senaste stora diskussionerna om KS, eller kolloidalt silver (<- Länk). Liknande hätska diskussioner har också förekommit tidigare då t.ex vaccinernas vara eller icke-vara diskuterats, även om jag inte vill likställa dessa två på något sätt utöver folks reaktioner.

 

Folk blir upprörda. Folk blir arga. Folk vill spy ut alla möjliga hemskheter och tro att det hjälper. Och det gäller på båda sidorna av argumenten.

 

Själv vill jag inte sprida hat. Hat föder mera hat. Jag vill gärna vara med och dela den kunskap jag besitter, samtidigt som jag också vill säga mina åsikter. För visst blir jag också arg ibland. Samtidigt har mina universitetsstudier och jobb på yle fått mig att reflektera mer över mitt sätt att tänka och en vilja att se mera saker objektivt.

 

Jag använder inte KS. Jag är för vaccin. Samtidigt tror jag på en lchf-livsstil, jag försöker plastbanta, jag kritiserar jobbens plats i ett mer automatiserat samhälle och jag är feminist. Är jag extrem?

 

Är en person som använder KS extrem? Är man extrem om man inte ger sitt barn alls någe socker? Är man extrem om man använder hemmagjort deodorant eller undviker fluor? Är man extrem om man är för legalisering av cannabis? Om man sysslar med BDSM?

 

För bara fem år sedan kanske folk tyckte att man var lite extrem om man var vegan. Idag kanske folk tycker man är extrem om man vägrar flyga.

 

 

De här debatterna om KS har fått mig att fundera över vad som anses som extremt och inte extremt. Ofta anses något vara extremt innan man själv har satt sig in i frågan. Innan man har hört talas om argumenten som ”den extrema” berättar om. 

 

Så jag tycker att det är i dessa tider av debatter är viktigt att lyssna på varandra och försöka förstå varandras åsikter. Vi kommer ingenstans genom att skrika i munnen på varandra.

 

Samtidigt borde vi också vara mer öppna för samhällets förändringar. Nya forskningar kommer hela tiden och vad som är okej idag behöver inte vara okej imorgon. 

 

Därför gäller det att vara respektfull för samhällets förändringar. Det är i alla fall den livsfilosofi jag försöker leva efter. Alltså att det jag tror på idag måste jag kunna vara okej med att förändra min åsikt om, ifall det dyker upp nya rön som gång på gång motbevisar det jag tror på.

 

Och det gäller alla som tror starkt på eller emot en ”extrema sak”. Såväl KS-förespråkare som KS-motståndare. Vaccinförespråkare som vaccinmotståndare. Klimatförnekare som de som tror på global uppvärmning. LCHF-förespråkare som HCLF-förespråkare. Osv osv. Jag tror vi ännu har mycket att lära.

 

 

Som väldigt nyfräst miljöförespråkare så har jag upplevt att jag lätt velat gräva mig djupt. Det börjar med att köpa mer ekovaror och slutar med att titta på alla flyg som befinner sig ovanför mig just nu och få panikångest över klimatet.

 

När man hittar någonting nytt vill man gärna läsa in sig på det, man blir frälst och börjar mer och mer tro på allt som skrivs positivt om det och ignorerar allt negativt. Man går med i grupper/bubblor som tror precis på samma saker som man själv gör och eggar upp varandra och varandras känslor. Vi mot De.

 

Så har jag både upplevt mitt miljöintresse som min lchflivsstil. Men mitt i någonting av det här dök det här objektiva tänket fram, och samtidigt också realiseringen om att samhället ändras hela tiden, också fram. Om att vi människor är olika. Om att vi har olika behov.

 

Och jag började ta ett steg tillbaka. Jag började inte hata de som tyckte olika mig. Istället försökte jag förstå vad som kan ligga som grund till det här ”extrema” tänket. Vad ligger som grund i det jag tror som kanske andra upplever som ”extremt”?

 

Och jag kände att världen plötligt blev lite enklare att leva i. Trots alla olikheter vi människor har. 

 

Så vad jag vill säga med den här långa texten är att vi ska vara ödmjuka och reflektera över varandras åsikter och gärna fundera eller fråga varifrån dessa åsikter uppkommit istället för att direkt skrika ut tillbaka en massa glåpord. Det betyder inte att man måste vara okej med någon annans åsikt, speciellt inte om det t.ex. går emot mänskliga rättigheter, men bara förstå att det inte hjälper att skrika och hata varandra. Hat föder hat.

Samtidigt vill jag uppmana alla att reflektera över det ni tror på nu som då. Det är inte fel att ändra åsikt om ni kommer till en annan insikt än tidigare. Det är svårt men ack så viktigt. För samhället förändras och vi med det. På gott och ont.

 

 

 

22.11.2017 kl. 13:48

Att se framtiden ur andras synvinkel

cc - pixabay (alla bilderna i inlägget)

 

Jag sitter för tillfället fast i min lilla magisterbubbla (ifall någon undrar varför jag inte skrivit på ett tag). Det krävs å ena sidan mycket koncentration att orka ta in allt jag läser och fundera på det jag skriver men jag har också oftast ett flow på nätterna och då måste jag lägga tiden på magistern och inte skriva blogginlägg stup i kvarten.

För det är det som är värst, att jag får så mycket inspiration av allt jag läser. Jag läser en sida och känner att "oj, det här vill jag skriva om", men tänker att jag ska läsa kapitlet till slut. Nåjaa, då kommer det ännu minst fem andra idéer i samma kapitel och tyvärr känner jag att många av mina inlägg måste vänta.

Men jag vill nog skriva. Och just nu läser jag en bok från 1985 om framtidens arbete och om vilka positiva scenarion man (eller författaren) då hade om arbete i framtiden.

 

 

På ett sätt är det roligt och intressant att läsa sådan som redan uppkommit och på ett annat sätt är det konstigt att läsa om förslag till basinkomst redan på 80-talet och att det är först nu som man börjat på allvar forska i saken.

En skillnad mellan två scenarion i boken är hur vi människor tänker på framtiden. I det teknokratiska samhället (som vi på ett sätt är påväg till idag) är individualismen stark och man tänker allt utgående från sin egen synvinkel. Var människa är sin egen lyckas smed och ojämlikheterna ökar. Låter det bekant?

Det är inte skrivet som en domedagsprofetia. Man antar att det finns en högt utbildad elite som jobbar och resten är enbart lediga hela livet. Människan lever i ett med tekniken och mår bra så. Själv tycker jag det inte låter så lockande...

Men det finns också ett scenarion mot ett mer humanare samhälle, där man ser hur samhällen i historien utvecklats (från slavarbete till jämlika människor) och vill se att den utvecklas till att bli mer rättvis och jämlik. Att människor igen har rätt att få kontroll över sina liv genom t.ex. en basinkomst som bas och att man sedan fritt får välja hur man bygger upp sitt liv, samtidigt som man tänker mer på det samhälle man lever i och på andra människor.

Individualismen är här nog också stark, men utvecklingen sker på människans villkor. På alla människors villkor. Och på miljöns villkor. Det är inte bara en liten elitgrupp som kontrollerar allt (tänk alla globala företag och de få människor som idag äger över hälften av alla rikedomar i världen).

 

 

Och jag började fundera mycket på det här. Jag tror att man först måste skapa sig en egen utopi, en egen idealvärld för att ens veta vad man ska sträva efter i livet.

För att kämpa för ett grönare samhälle måste jag ju veta hur ett sådant samhälle borde se ut. Men man måste inte ha alla delar klart för att börja arbeta för det. Det tar för länge.

Jag tror vi människor måste våga tänka nytt. Människan utvecklas hela tiden så varför ska inte samhället då också utvecklas? Mitt Gröna Samhälle finns inte ännu idag, åtminstone inte på global skala. Men jag vet att många människor redan idag ändå strävar efter grönare mål, trots all konsumtionshysteri, rikedomshets och tekniska underverk.

Och jag vill vara med i den globala rörelsen. Jag vill vara en människa med globalt sinne som ser framtiden ur inte bara min synvinkel, utan också ur andras. Jag vill inte bara att mina egna och Europas framtida barn ska ha det bra, jag vill också att barnen i Asien, Amerika, Australien och Afrika ska ha det bra.

Och då tror jag det hjälper att tänka på framtiden också ur andras synvinkel.

08.09.2017 kl. 15:51

Borde vi leva som på medeltiden?

cc - pixabay

 

En del tror att tekniken kommer lösa alla problem, om det så handlar om den globala uppvärmningen eller ojämlikhet. Andra tror att tekniken kommer förvärra detta.

En del tror att man genom ny eller mer teknisk utveckling kan leva mer miljövänligt. Andra tror att vi behöver gå tillbaka till grunden, till hur man levde förr, för att acceptera och respektera naturen.

Det är inga lätta frågor och inte finns det några lätta svar. Men jag tror inte att vi hur vi än försöker kommer kunna gå tillbaka till någon slags medeltida levnadsnivå. Även om jag idag skulle vilja leva enkelt så skulle jag troligtvis ändå ha en dator och något slags mobilt nätverk med mig. Jag skulle säkert googla hur man odlar effektivt och inspireras av andra eller själv kanske inspirera andra.

Men det finns de som vill gå "all in" och leva på vad skogen har att erbjuda eller bli nomad i något land där urbefolkningen finns kvar. Men av de dokumentärer jag sett om urbefolkningar så har de också det svårare idag. De lider av mera ostadiga väderleksförhållanden, världens överfiske och nya sjukdomar. Och många av dem vill leva lyxigare, vill leva mer som "alla andra".

 

cc - pixabay

 

Som jag ser det så finns de vissa saker vi borde "degrowtha", eller "minska tillväxten" i, och vissa saker som borde få utvecklas framåt. Jag tror helt klart att vår överkonsumtion är ett problem, inte bara för naturen utan också för oss själva. Psykiskt.

Jag tror också att allt i samhället som stressar upp oss behöver åtgärdas, eftersom stress och utbrändhet inte är någonting jag tycker hör till i ett välmående välfärdssamhälle.

Men sedan finns mycket forskning som ännu behöver göras. Vi är ändå människor som vill utvecklas och det har vi gjort i alla tider. Vi har utvecklats från små nomadsamhällen till stora byar, städer och metropoler. Vi har utvecklat redskap, hjälpmedel, elektricitet och internet.

 

cc - pixabay

 

Och det är så det också kommer att fortsätta. Att även om man vill gå tillbaka till ett enklare liv så finns den där tekniken med. Och det är så jag tror att vi kan skapa bättre samhällen. Att genom oss själva, varandra, forskning och teknik lära oss hur vi kan leva på en okej nivå som vi skulle kunna må bra av, som inte handlar om att gå tillbaka till medeltiden, men som ändå skulle vara i samklang med naturen, miljön och andra människor på jorden.

 

31.08.2017 kl. 19:15

Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverka

 

Jag är en finlandssvensk

Det är en stark del av min identitet. Att vara en minoritet och tala ett minoritetsspråk i ett land har sina nackdelar, men också fördelar. För mig är "ankdammen" mysig och jag gillar att det kan vara så lätta att hitta kontakter som på ett sätt eller annat känner en annan person man känner osv. Dessutom tycker jag om de finlandssvenska traditionerna. Jag är en stolt finlandssvensk!

Jag är just nu en studerande

Det betyder att jag inte lever med något överflöd. Det betyder också att jag är i en period där studier, att lära sig nytt och diskutera med likasinnade är viktigt. Även studentföreningar som Florakören är en stor del av mig samt alla kära vänner som jag lärt känna via körerna.

Jag är en fästmö

Och det är jag otroligt glad över. Att få leva tillsammans med en annan människa är lärorikt och mitt liv skulle nog vara lite tomt utan dig <3

 

 

Jag är en lchfare

Om man tänker på att man måste äta varje dag och jag valt att äta på ett lite annat sätt än många, då måste nog också den livsstilen vara en del av mig. Att vara lchfare idag betyder många gånger att man får en del suckar, många ifrågasättanden, många frågor, men också en och annan inspirerad människa att följa med i livsstilen. Jag är glad att jag hittade den här livsstilen och jag hoppas att de människor som lider av någonting som lchf sägs hjälpa mot hittar till livsstilen. Många är ännu helt ovetande om att det ens existerar.

Jag är en "kvinna"

Kan jag ens veta vad det betyder? Handlar det om bröst, livmoder och mens, eller går det ner på kromosonnivå? På en samhällelig nivå så sägs det att jag måste arbeta hårdare och att det finns många problem förknippade med "kön". Men jag är med i en damkör på grund av mitt röstläge och tydligen så känns ordet "kvinna" som ett bra ord för mig, så det får nu vara så tills vidare.

Jag är en global medborgare

Det betyder att jag inte vill se mig själv i en bubbla, utan att jag vet att allt jag gör påverkar andra, på ett postivt, neutralt eller negativt sätt. Jag försöker leva på ett sätt som skapar så få negativa spiraler som möjligt. Ett steg i taget.

 

 

Jag är en människa

Men jag är också bara en människa. Jag försöker, jag misslyckas, jag ger upp, men försöker igen. Jag skrattar, jag gråter, jag önskar och drömmer.

Jag är en snart 23-årig kvinna som diggar musik, nördar mig i intresse efter intresse, älskar att vara social och hamna i djupa diskussioner. Ibland är jag organiserad, ibland är jag ett kreativt kaos. Ibland är jag i ett djupt flow och ibland är jag i djupa ångesttankar.

Men jag lever. Och det gör du också som läser det här. Och jag vet att jag lever i en värld där jag har mycket att vara tacksam över. Därför vill jag ge. Därför vill jag hjälpa andra.

Jag vill inte bara tänka på mig själv. Jag vill också tänka på de som jag troligtvis aldrig kommer att träffa, men som jag ändå kanske kan hjälpa.

 

 

Genom att donera pengar jag ändå inte skulle kunna lägga på någonting bättre. För vad som jag skulle konsumera idag (som inte hör till mina livsnödvändigheter) skulle vara bättre än kanske rent vatten för en massa okända människor eller vaccin för dem? Det handlar inte om att skänka alla sina pengar och aldrig unna sig någonting, utan om att kanske en dag i månaden låta en tia fara till någon annan än sig själv.

Jag vill också att de som producerar och skördar min mat ska leva i harmoni med naturen och få rättvisa. Därför vill jag handlar ekologisk och gärna närproducerad mat och söker gärna efter fairtrade-märken i choklad, kakao och bananer.

Jag vill också se folk få utbilda sig och inte leva i rädsla, krig och otrygghet. Jag vill gärna se att människor inte tvingas in i system de inte skulle vilja leva i, som sömmerskorna världen över som gör alla billiga kläder eller de som tvingas färga läder så att en hel by drabbas av sjukdomar.

 

 

För jag är faktiskt en människa som lever på ett ställe där jag har möjligheter att påverka. Därför känns det som min plikt att påverka. Att ibland lyfta fram de som inga röster har. Som enbart lever i ett system utan påverkningsmöjligheter.

Jag kanske inte kan urtrota fattigdom eller skapa fred i världen. Men jag kan förutom att drömma om detta faktiskt kanske hjälpa en människa att utbilda sig, hjälpa en människa att överleva en naturkatastrof eller hjälpa en människa genom att donera mitt blod eller mina organ ifall mina ögon av någon anledning sluts i en olycka.

Eftersom jag är en människa som kan påverka tänker jag också göra det. Jag tänker inte passivt sitta och titta på världens elände. Jag vill aktivt kämpa för en bättre värld!

 

 

----------------------------------------------------

 

Jag vill också tacka Kuriren som skrivit en jättefin text om mig och mitt engagemang för samhället, miljön och livet. Den går att läsa här: Kuriren - Tillsammans gör vi skillnad

 

30.08.2017 kl. 20:49

Små steg är också viktiga

cc - pixabay

 

Jag är en människa som gärna kör helt 110% på någonting när jag börjar. Varför liksom göra det halvhjärtat när man kan slukas upp av det och köra det fullt helhjärtat?

Samtidigt så finns det många orsaker att jag inte kan köra någonting till 100% fast jag kanske skulle vilja det.

Det kan handla om att jag gärna skulle äta mycket mer vegetariskt, men kanske ingredienserna saknas eller middagen/lunchen man bjuds på int är åt det håller. Det kan också handla om jag gärna skulle köra mindre bil i sommar här på landet, men många gånger går det inte.

Men det här betyder inte att allt skulle vara förlorat. Bara för att jag inte kan göra någonting helhjärtat så betyder det inte att jag inte kan göra en skillnad ändå.

Jag kan välja att äta vegetariskt de gånger jag själv lagar mat. Jag kan välja att cykla till mormor istället för att ta bilen. Jag kan välja att fortfarande handla fairtrade choklad eftersom de tydligen säljer det vid K-butiken intill jobbet.

Och dessa små val och steg betyder också någonting. Kanske inte för mig personligen på ett direkt sätt. Men för koldioxidutsläppen så är mitt lilla val ändå en skillnad. För den enskilda kakaoodlaren visar jag också att jag gör skillnad.

På samma sätt så tänker jag när någon sagt att jag har påverkat någon på ett positivt sätt genom något jag gjort eller sagt. För hela världen har mitt agerande inte kanske gjort någon skillnad. Men för den personen gjorde jag en skillnad.

Och det är också där vi börjar. Steg för steg. Människa för människa. Genom små steg kan vi skapa en förändring, som leder till stora ting.

Så ta ett litet steg. Så litet att du vet att du klarar av det. Börja där. Och bygg vidare.

Steg för steg skapar vi en förändring och förhoppningsvis en bättre värld. <3

 

16.08.2017 kl. 21:24

Att låta kreativiteten flöda bland barn

cc - pixabay (alla bilder är därifrån i det här inlägget)

 

Ikväll har jag för andra gången haft tre lågstadiebarn hemma hos oss i Molpe (släkt och vänner) för att spela dungeons & dragons, eller d&d, som det ofta förkortas till.

Jag introducerades till den här slags rollspelsvärlden för bara några år sedan. Före det hade jag aldrig sysslat med rollspel, även om jag alltid varit en spelnörd, både för brädspel och digitala spel.

Men d&d var någonting helt annorlunda. Här måste man tänka. Och man måste tänka utanför ramarna. Man är själv med och skapar historierna och kan egentligen påverka dem när som helst till en annan riktning.

 

 

Visst finns det digitala spel som anammat det här med olika alternativ, men i rollspel får man faktiskt vara kreativ. Här får du testa om det går att spela musik för att förtrolla elaka djur eller ifrågasätta om en "ond" varelse faktiskt är ond genom att erbjuda den sin hjälp.

Rollspel utvecklar tänkandet och det utvecklar fantasin. Det är jag helt övertygad om. Och för mig känns det väldigt viktigt att kunna få vara med och hjälpa speciellt yngre att upptäcka sin fantasi igen.

Idag sitter många barn med sina surfplattor och spelar samma spel om och om igen. Eller lyssnar på någon youtuber eller ser på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt på samma sida.

Missförstå mig inte, jag satt nog otroligt mycket och tittade på tv när jag var liten och jag minns att jag spelade på en massa små spel på datorn på typ bolibompas hemsida och mycket annat.

Men jag minns också att jag med gröna lakan, tomma wc-pappersrullar, champagnekorkar och glittriga kjolar byggde mina egna världar som jag sedan skrev böcker om.

 

 

Och jag vill på något sätt också hjälpa barn att få utlopp för sin kreativitet. Att redan som ung lära sig tänka självständigt och inte känna att man måste tänka som alla andra. Att galna idéer kan uppmuntras ibland. Åtminstone i ett så harmlöst rollspel som d&d.

Och därför gillar jag d&d. Inte spelar vi enligt alla regler och visst har jag varit lite för snäll ibland, men fast vi bara spelat två gånger under sommaren så har de redan överträffat mig vad gäller kreativa lösningar.

Och det gör mig glad. För vi behöver mer kreativitet i dagens värld. Vi behöver tänka utanför gamla ramar ifall vi vill bygga en bättre värld. 

Ingenting har blivit bättre genom att lämna det som det är.

 

 

World Economic Forum listade också för en tid sedan olika egenskaper som är speciellt viktiga under 2000-talet och jag kan se hur många av dem går att öva på och lära sig via t.ex. ett rollspel som d&d.

Några av egenskaperna är t.ex. kritiskt tänkande, kreativitet, kommunikation, samarbete, nyfikenhet, initiativtagande, uthållighet, anpassningsförmåga och ledarskap.

Alla dessa egenskaper ser jag att man kan utveckla genom att spela rollspel. Varför inte t.o.m introducera rollspel som d&d i skolorna? Att lära sig vara kreativ och nyfiken samtidigt som man lär sig samarbeta och utveckla ett kritiskt tänkande  är mycket viktigare än att lära sig saker utantill.

Men kanske man redan är där i skolorna? Det vet jag inte. Men åtminstone vet jag att jag vill att barn ska få vara barn. Får vara kreativa och lite galna. 

Det är vad vi och framtiden behöver.

 

 

15.08.2017 kl. 23:38

Att ibland göra ingenting - och njuta av det

 

Ibland brukar jag få ångest ifall jag vaknar upp en dag och inte kommer på vad jag skulle vilja göra. Ingen lust att ta tag i något stort projekt, ingen lust att studera, ingen lust att renovera.

Då kan dagen ha gått och ingenting har gjorts och ångesten kommer krypande. "Ännu en dag har gått och jag har gjort ingenting." Världen blev ingen bättre plats och ingenting i mitt liv gick framåt.

Men är det så farligt? I dagens stressade värld borde man enligt de samhällsnormer som just nu finns alltid vara aktiv med något projekt. Alltid göra någonting betydelsefullt och viktigt.

Men tror ni inte att vi också behöver den där tiden för reflektion. Tiden att bara vara?

I Svenska Yles artikel Nya trender med fritidsintressen - många vill göra inget  säger Johanna Danielsson (operativchef på analysföretaget Kairo Future) att många längtar efter att göra ingenting. De flesta vill och orkar inte börja med nya hobbier eller lägga ner mer tid på de man har. Många människor vill bara vara.

 

 

Så kanske vi borde börja njuta av det där "ingenting" nu? Vakna upp på morgonen och färdigt bestämma att idag gör jag ingenting. Låta ens liv ta en lugn och behövlig paus. Jag tror att våra hjärnor behöver det, mer nu än någonsin.

Men vad är det där ingenting?

Det är säkert ganska personligt. Själv skulle jag säga att njuta i solen/skuggan/vid stranden eller villan med en bra bok är ganska nära ingenting. Ett betydelsefullt ingenting. Att rensa i rabatten eller vattna den skulle jag också säga vara nära ingenting. Så länge man gör det medvetet.

Att göra ingenting är enligt mig att låta hjärnan vila lite. Försöka fokusera på den där ena saken i ett tempo som är väldigt lugnt. Att göra en lugn lång yogasession tror jag också är bra. Eller att bara sitta i soffan och lyssna till en lugn ljudbok.

Att göra ingenting handlar inte enligt mig om att köra ett maraton av filmer eller serier eller att sitta och planera kommande resor eller fara ut och jogga med hård musik i örat.

Jag tror att vi specifikt ibland behöver göra den där ena saken och enbart den. En joggning kan vara ingenting ifall man väljer att inte ha hörlurarna på. Ifall man i långsam takt tar en steg åt gången och samtidigt reflekterar över det man ser runtom sig.

Tid för "ingenting" eller kanske det ännu bättre begreppet "tid för självreflektion" tycker jag är otroligt viktigt. Att försöka reflektera över vem man är samtidigt som man bara är. Att njuta av livet genom att bara betrakta det. Betrakta naturen och den egna andningen.

Jag tror att vi genom att oftare passar på att ta ett lugnare tempo också kan lära oss någonting om livet. Att vi kanske kan vara ganska nöjda som det är.

Ifall vi vill leva ett hållbarare liv så behöver vi kunna vara nöjda med ett enklare liv. Ett liv som inte ständigt består av en massa göranden och framtidsplaneranden.

Istället för att drömma bort till Thailand den där regninga dagen i juli så kanske man kan ta en mysig filt och en mysig bok och bara vara.

Kanske är det helt okej. Jag hoppas att det skulle kunna vara det. Att det vi har räcker. Och veta hur vi kan njuta av det. Här och nu.

 

Bilder på en solnedgång en sommarkväll - Att njuta av en solnedgång med allt vad den innebär - Det är enligt mig att göra ingenting. Ett värdefullt ingenting.

 

 

22.07.2017 kl. 13:50

Min hyllning till landet

cc - pixabay (alla bilder är därifrån)

 

Hittills har jag spenderat varje sommar i Österbotten, där jag är hemma från. Jag bor hos min mamma eller pappa, båda två bor i "egna" hus på landet en bit utanför stan, ena längre, andra en kortare bit.

Jag känner alltid att jag kan leva lite mer när jag är hemma i Österbotten. Oftast är det ingen vila eftersom det blir mycket körande fram och tillbaka då släktingar är lite här och där (ändå lyckligtvis inom en relativt kort radie) men på något sätt så upplever jag ändå att jag lever mer här på landet än när jag är i stadsmiljö.

Någonting med att ha naturen utanför köksfönstret när man äter sin frukost eller känna det nyslagna gräset dofta när man kommer hem gör mig otroligt rofylld.

 

 

Idag var jag och intervjuade en människa utanför stan till mitt sommarjobb och då igen märkte jag hur skönt det är att bara få komma ut på landet. Jag sökte efter gården med gps och svängde in på det ställe som jag trodde var rätt. Stängde av bilen. Gick ut. Utrymme att parkera lite var som helst. Inga funderingar på parkeringsbricka eller liknande.

Men var jag på rätt ställe? Mitt emot fanns också ett hus och där gick en man på gården. Jag gick dit och frågade om jag var på rätt ställe. Det var jag.

En trevlig intervju hade jag. Och lärorik. Jag har lärt mig så mycket av detta jobb, både inom själva jobbet men också allmänbildning av alla de intervjuer jag redan gjort. Halva praktiken har gått och jag känner att jag har lärt mig massor av saker som jag inte tror jag annars skulle ha lärt mig. Det gläder mig. Jag känner mig berikad.

 

 

Idag har det annars också regnat hela dagen. Men jag trivs med regnet. Jag vet att det alltid är lite extra grönt när solen igen tränger igenom och luften är också så frisk.

Jag blir glad av att vara på landet. Tiden går så mycket långsammare. Det är lättare att stanna upp. Andas.

De röda husen och uthusen utanför fönstret visar på långa traditioner med många minnen samlade i väggarna.

Jag vill också skapa mig en egen liten stuga på landet. Kanske till och med en röd en med vita knutar. I framtiden ska jag nog det. Men tills dess får jag drömma mig bort. Kanske jag hör vågorna om jag riktigt blundar, kanske något får på andra sidan färjfästet också.

 

 

Jag brukar ofta tänka på när jag var mindre och fundera över vilken upplevelse jag haft av att växa upp på landet. Nu i efterhand är tryggheten en av de stora skillnaderna jag känner mellan landsbygd och storstad. Upplevde jag att jag var trygg när jag var mindre? Jag tror det. Så länge jag inte cyklade hem och trodde att en björn skulle anfall mig kanske.

Cykeln lämnade man ju också olåst. Jag tror man gör det än. Och visst har tiderna förändras, också på landet. Men ändå, det är någonting som finns här. Det där lilla extra.

Eller kanske är det just det som inte finns? Att det just är det enkla och avskalade som lockar mig tillbaka till landet? Att inte alla bräder är målade men att ändå varje äldre hem är fyllda med virkade kuddar och tavlor och kanske ett och annat visdomsord.

Fågelsången hör jag. Och den närproducerade sommarkålen smakar gott i min mun. Jordgubbarna också. Och snart börjar väl svamp- och bärsäsongen. Kanske jag skulle våga leta mig ut i skogen i år? Lite lingon skulle åtminstone göra gott för hösten och vintern.

 

 

Och tänk att få ha en egen gård och en egen odling. Kanske några höns och en liten biodling. Hund, katt, vad vet jag. Förhoppningsvis några kära vänner som också bor ute på landsbygden. Som inte heller har något att göra en lördagskväll eftersom det inte händer någonting speciellt. Som kan komma på en mysig spelkväll eller bara chilla.

Det låter mysigt. Och visst kanske önsketänkande på samma gång. Inte är landsbygden bara en dans på rosor. 

Men för en liten stund kan jag drömma mig bort. Jag har ju också ännu fullt av möjligheter att skapa det liv jag vill. Mycket har jag redan så steget behöver inte vara så långt. Jag kan kasta mig ut när jag vill och påbörja mina drömmar.

Men än så länge så tror jag håller mig inomhus. Det regnar ju. Men vad är väl det när det finns en bra bok att läsa. Och inga trafikljud som stör. Bara vinden som vaggar en till sömns. I mitt älskade Österbotten. 

 

19.07.2017 kl. 15:43

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?

cc - pixabay (WALL-E)

 

Jag går en otroligt intressant och givande kurs just nu i filosofi, som Mari Lidman, som för något år sedan disputerade med en doktorsavhandling om arbete, leder. Kursen heter "Jobb & Arbete" och där få vi reflektera över flera olika sätt att se på arbete.

Eftersom jag skriver min Pro Gradu-avhandling i nationalekonomi om arbete så tyckte jag att det var otroligt passande att denna kurs kunde gå nu.

Denna vecka var temat om automation och modern kritik av arbete. Jag skrev en uppsats om mina reflektioner över texterna, och tycker att det blev väldigt bra, så jag vill dela med de åt er, alla bloggläsare. Varsågod, här kommer nattens (eller kanske morgondagens långläsning om framtiden, arbete eller icke-arbete och meningen med livet)!

 

Författaren till artikeln i The Economist väljer att se automatiseringen och de ökade forskningarna kring AI som ett fortsatt system enligt hur tidigare industriella revolutioner gått till. Jobb har försvunnit och jobb dyker upp igen. Hen säger själv att det oftast är ekonomer och historiker som väljer att se det på det här sättet. Däremot så säger hen att det oftast är "tekniktyper" som väljer att prata om massarbetslöshet och oroligheter.

Det finns nog många ekonomer och andra samhällsbildande som också argumenterar för svåra problem med ett mer utvecklat AI-system och mer automation i samhället. Paul Mason i artikeln in The Guardian väljer att ta fram denna synpunkt men väljer istället att luta åt att se en möjlighet att övervinna detta genom att t.ex. skapa ett system med basinkomst, hårda skatter på inkomst och minskad arbetstid. Då behövs det troligtvis en starkare regering och riksdag än tidigare, kanske t.o.m en global regering.

Derek Thompson, som skrivit artikeln "A World Without Work", problematiserar ändå denna lösning. Han tar upp psykologisk forskning av hur arbetslösa känner sig och vad de gör, och kommer fram till att människan vill göra någonting, och att enbart ha en basinkomst skulle inte göra människor lyckligare. Han fortsätter sedan att istället ta upp "makerspaces", ställen där det finns en massa verktyg och material och folk får gå crazy där inne och vara kreativa och skapa saker. Han spinner vidare på den idén och nämner sedan att man också har föreslått att t.ex. istället för en basinkomst göra så att t.ex. en regering av något slag handhar en [demokratisk] arbetsmarknad, en slags "synlig hand" och att människor sedan där får själv välja vad de vill "arbeta med"/hjälpa någon att lösa. Jag ser det som att också vem som helst kan lägga upp (med säkert några restriktioner) egna förfrågningar på arbete, som andra sedan kan "jobba med". Sedan håller regeringen koll på det här på något sätt och så får du din basinkomst.

Sett ur en organisatorisk synvinkel skulle detta system kräva mängder av pappersarbete (tänk "fyll i denna blankett och redogör för arbetet som utförs) eller så skulle det finnas minimalt privatliv då regeringen istället osynligt kan följa med allt du gör och sedan lista ut att du arbetar och följer kriterierna (som ändå inte borde vara alls nå strikta). Båda av dessa kan ses som problematiska...

 

Jag ser att en av de stora frågorna här är om människan måste arbeta (med någon form av lite tvång) för att inte bli drivande, ambitiöslösa själar (såsom i filmen The Idiocracy och Wall-E) eller om det faktiskt går att ha en slags grund att hela tiden leva med och kunna anta att människor kan hitta på en slags mening med sitt liv. Jag tror det inte finns något svar ännu på den frågan.

Däremot så har ingen av texterna till veckans ämne nämnt något om hur ett förändrat utbildningssystem (för de mindre) skulle kunna inverka. Om man redan från lågstadieåldern börjar prata om hur bra man mår av att skapa, av att socialisera och skapa relationer med varandra och upptäcka ny saker med vår fantastiska värld (eller varför inte universum), skulle man inte då kunna få dem som vuxna att ha lättare för att hitta meningar med sitt liv och få sina dagar att gå? Man brukar säga att barn inte är rasistiska från födseln utan blir det genom en sådan socialisering. På samma sätt så kanske vi alla vuxna ha svårt att bara sådär hitta meningar med våra liv ifall arbete inte är en del av det när vi har vuxit upp i ett system där arbete ses som självklart.

Jag vet inte om det skulle ändra på någonting eller inte. Men jag vet att nationalekonomisk forskning har visat att ju högre välstånd människor har, desto mer fritid vill de ha. Därför anser jag inte att vi ska sträva till ett "business-as-usual" enligt artikeln i The Economist, även om det kanske skulle finnas jobb "åt alla" (enligt mig väldigt otroligt). Jag vill hellre se att vi kritiserar hela tanken på hur otroligt viktigt arbete måste vara för gemene människa (såsom Roland Paulsen, doktor i sociologi, gör i sina texter), speciellt då många jobb kan kännas meningslösa för människor.

 

Jag tror att det tillfälle vi är nu i historien, kan vara början på ett ordentligt nytt sätt att se på arbete - Förhoppningsvis kommer de nya samhällsystemen skapa fredliga människor, som värnar och jämlikhet och rättvisa, naturen, djuren och ekosystemen och som vill samarbeta istället för att tävla och som också kan skapa många lyckliga, medvetna människor. Idag kan jag hoppas, men idag kan jag också välja att vara med och försöka skapa det samhället redan nu. Bit för bit kan jag vara med och påverka, och välja att ägna mitt liv åt att försöka skapa ett bättre samhälle.

 

Det kanske blir mitt mål med mitt liv. <3


 

Vad vill du att ditt ska bli?

 

 

20.03.2017 kl. 00:10

Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

cc - pixabay

 

Hejsan från magisterbubblan!

 

Jag skriver i min magisteravhandling om nationalekonomiska teorier och arbete och har valt att fokusera väldigt mycket på automation inom arbetsmarknaden (utöver det fokuserar jag också på miljöaspekter och överlag kritik från andra ämnen än den neoklassiska nationalekonomin). Jag börjar märka av ett visst mönster inom en faktor som jag börjar få väldigt blandade känslor för. Jag vet inte om jag borde gråta, bli arg, deprimerad, förbannad eller inspirerad (den sista mer bloggvise än real-life-vise).

Jag sitter just nu och läser en bok av Jeremy Rifkin som heter "The End of Work" och som är skriven 1995. Jag har bara hunnit 1/4 men stöter redan på en sak som jag tänkte att jag vill bara briefa alla andra som tycker om att läsa min samhällsblogg. Nämligen att:

 

Vi måste börja tala om utbildning.

 

Av all den forskning jag redan hunnit göra med så verkar det vara ganska klart att risken för att kring hälften av alla våra jobb inom de närmaste 10, 20 åren kommer att automatiseras (notera ordet "risk", men var inte för naiv heller). Det här är ett otroligt stort problem, men jag tänkte i det här inlägget bara snabbt fokusera på våra barn och ungdomar som går i skolan idag och som funderar på "vad de ska bli då de blir stora" samt vad de ska utbilda sig till.

Jag vill argumentera för den forskning jag hittills gjort att utbildning lönar sig! Om vi antar att vi ännu inte ändrat vårt samhällsystem inom de närmaste 10 åren och du som förälder vill att dina barn ska ha en chans att infinna sig i någon slags arbetsmarknad så vill jag att alla föräldrar och lärare uppmärksammar detta problem och börjar uppmuntra barnen att utbilda sig, och det ordentligt.

Den delen där arbetskraft åtminstone fortfarande kommer behövas är inom hälsobranschen och utbildningsbranschen, eftersom automation inte kommer att infiltrera dessa områden lika snabbt som allt annat. Hit hör alltså också arbetsuppgifter som har väldigt mycket att göra med att socialisera med andra människor (tänk t.ex. politiker) och som inte är monotona arbetsuppgifter (tänk butikspersonal, snabbmatsrestauranger) och uppgifter som handlar om att skapa nya idéer teoretiskt (överlag vad som görs inom många akademiska ämnen). Ett annat område som kommer behöva mycket arbetskraft är inom teknologi och speciellt skapandet av nya robotar (inte att bygga existerande) och att sedan underhålla och omprogramera dessa robotar. Det här kräver ordentliga kunskaper i matematik, fysik och programmering (just saying). Samtidigt kommer den ökade framfarten av automatiserade bilar leda till att typ majoriteten av alla transportjobb (taxi-, långtradar- och busschaufför mm) kommer försvinna.

Det här är vad jag läst andra forskare kommit fram till. Jag tror själv också att miljöbranschen kommer skapa mer jobb i framtiden, men faktum kvarstår att många, många jobb kommer försvinna och mycket färre kommer att komma till.

Varför då? Joo, tidigare i utvecklingen har vi kunnat gå från jordbruk till industrisektorn och sedan till servicesektorn och till kunskapssektorn. Men när AI och liknande system tar över en stor del av hur vi tänker och agerar inom våra arbeten, vad lämnar då kvar? Vi blir helt enkelt som hästarna blev när maskiner såsom traktorer fick sin framfart -> arbetslösa/inte mer eftertraktade, eftersom utbudet på mänsklig arbetskraft kommer minska för varje år som går.

 

Så jag vill bara uppmuntra alla föräldrar att i er tur uppmuntra barn att vilja utbilda sig. Kanske också att all form av vidareutbildning inom vuxenålder också borde uppmärksammas och satsas mer på. Samtidigt vill jag också göra ett litet utrop för att vi istället för att tänka "vad vill jag bli när jag blir stor?" börja fråga oss själva och andra: "vad vill jag/du göra under mitt/ditt liv?". Arbete kommer ha en helt annan form än vad den har idag under vår livsstid och jag tror vårt fokus på livet också kommer ändra mycket.

 

(En sidenote är också att jag tror att det måste ske enorma samhällsförändringar inom dessa tio år, eftersom jag själv också antar att inte varje människa, ungdom och barn har kapaciteter att utbilda sig så högt och krävande som många av de nya arbetsplatserna behöver, samt att det ändå inte kommer finnas jobb åt alla. Sedan är det ju otroliga problem att ens försöka överleva om man har kroniska sjukdomar (Se Lungan i Stormen). Men den diskussionen får bli till en annan gång...)

 

Men jaa, det var allt! Hälsningar från magisterbubblan :D

Om ni undrar någonting eller tycker att jag ska skriva mer om min avhandling och mina forskningar så är det bara att säga till (kanske gör jag det ändå, haha, men lite pepp är aldrig fel).

 

Den som är intresserad av mer läsning om det här så rekommenderar jag läser Oxfords publikation om teknik och arbete: LÄNK

 

15.03.2017 kl. 14:32

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Juni 2018

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygdenFunderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

Maj 2018

Minimalism vs maximalismVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

November 2017

När blir det för extremt?

September 2017

Att se framtiden ur andras synvinkel

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barn

Juli 2017

Att ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet

Mars 2017

Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automation

December 2016

Lucka 21: Lär barn att bli medvetna och bry sig om miljön redan som små!Lucka 20: Du är den första som sprider en förändring!Lucka 18: Minimalism - Ett mer miljövänligt och harmoniskt sätt att leva?Lucka 15: Ska jag ha ångest över klimatet?Lucka 11: Måste vi äga allt?Varför har psykisk ohälsa blivit så vanligt?

November 2016

Intressekonflikt: Miljövänlig ≠ tillväxtVad ska människan göra i ett fritt samhälle?

Oktober 2016

No great mind has ever existed without a touch of madnessAristoteles-vecka! Är det bra att våra samhällen utvecklas så snabbt?Att rensa bort det gamla och plötsligt finna - ett tomrum

September 2016

Att varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt liv

Juni 2016

Varför BNP är ett uselt mått på välfärd:Om dagens arbetssamhälle: De jobb som betyder mest men som inte går att leva på...

Maj 2016

Om vi hade basinkomst...Jag önskar vi hade basinkomst...Dags att prata om droger - ur en samhällssynvinkel!"I'm a global citizen - Are you?"

April 2016

En liten idé såhär vid sängdags: Tänk om...

Mars 2016

Vi måste sluta skapa ångest: ALLA KAN INTE GÖRA ALLT!Varför jag inte vill ha en del av dagens förmögenhetskaka...