Bloggposter

Vi sa ja

Den 31.12.2012 förlovade vi oss. Våren efter det tog vi fina förlovningsbilder i Korsnäs med fina Piisa som fotograf. Men det börjar nog vara ett bra tag sedan dess. Nästa 6 år. Hjälp! Både jag och Peter har bytt glasögon några varv, bytt klocka, frisyr etc. Men ringarna är kvar i alla fall. Och kärleken också. <3

 

När jag var liten ville jag bli en prinsessa. Jag älskade rosa och mindes hur fin jag kände mig i några av mina prinsessklänningar som jag fick ha när det var bröllop och andra stora händelser. Om jag inte misstar mig så ville jag säkert också ha ett stort fint prinsessbröllop när jag blev stor. Och helst förstås gifta mig med Ken, eftersom jag förstås var Barbie.

Sedan kom vuxenlivet och ett par förlovningsringar på rea för studerande framför våra ögon. Ett riktigt kap tyckte vi. Vi ska ju ändå leva våra liv tillsammans såklart.

Några månader om inte år senare förstod jag att det här med att mannen går ner på knä och frågar om man vill gifta sig med honom, det borde ju ha skett där redan i förlovningsstadiet. Men det har vi ju redan gått förbi. Ringarna är på fingret och inte talade vi egentligen då alls om bröllop. Jag minns inte ens om vi frågade varandra om vi vill gifta oss med varandra. Vi ville ju vara tillsammans, så då förlovade vi oss helt enkelt.

 

Men nu är dagen kommen. Nu har vi faktiskt bestämt oss att det är dags för bröllop!

 

Jag menar, att gifta sig, det handlar ju faktiskt om ett väldigt stort och gemensamt beslut. Och i det här hushållet har stora frågor diskuterats ända sedan förhållandet fick sin början. Jag, som den stora känsliga tänkaren jag är, har nog dragit upp varenda minsta fundering och öppnat Pandoras ask flera gånger än jag vill erkänna.

Så då känns det ganska skönt att mellan varven vara lite praktisk. Hur ser ekonomin ut? Hur känner vi oss i livet just nu? Känns det rätt för oss båda? Så gjorde vi vid förlovningen, lika bra att fortsätta med ett fungerande koncept (lite mer tankeverksamhet är det nog ändå bakom det här beslutet än det förra).

Samtidigt sörjer jag lite. Det är så ingrott i ens huvud, ifall man är tillsammans med någon, att man kanske plötsligt en dag möter sin partner, på knä, som frågar de där orden som betyder så mycket. Inte hade jag byggt upp några förväntningar i mitt huvud egentligen, men samtidigt har jag sett och hört hur fint den här stunden varit för många förhållanden.

Blev mitt liv utan den här fina stunden?

Men vänta här nu lite Jasmine. Fina stunder får du ju uppleva varje dag. När vi skrattar åt Nemis konstiga läten, myser i soffan framför tv:n och äter god middag. När vi åker hem och hälsar på våra släktingar och sedan får somna tätt intill varandra. När vi funderar på vår framtid och konstaterar att vi egentligen tycker ganska likadant.

Och sen, när vi ger varandra en kram, säger att vi älskar varandra och berättar hur mycket mening den andra ger i ens liv. Det är ju otroligt fina stunder, som man kan ha hur många som helst också efter att man har gift sig.

Så vem bryr sig egentligen att det inte var jag som sade "ja" och du som frågade. Istället var det ju vi. Vi som sa "ja" till varandra.

Och det är det viktigaste. <3

 

 

Och nej, vi har inte skickat inbjudningar ännu, haha.
05.10.2018 kl. 14:12

Sluta följa mig på instagram!

 

Följer du nära människor i ditt liv på sociala medier även om deras bilder/inlägg inte intresserar dig alls? Gör dig själv då en stor tjänst och sluta följa dessa människor.

Jag kom att tänka på det här när jag öppnade instagramappen för första gången på länge. Jag möttes av fina bilder på smörgåsar, smoothiebowls och solnedgångar. Samtidigt märkte jag att de flesta av dem inte bidrog någonting till mitt välmående. Egentligen blev jag mera arg, för jag började fundera hur länge det tog att ta den där frukostbilden och hur kaffet säkert hade svalnat innan man började dricka det.

Jag började också tänka på att ingen åt såhär för ens 10 år sedan, men nu, när de sociala medierna tagit över våra liv, måste alla maträtter kunna placeras i vilket matmagasin som helst. Ingen vacker solnedgång får gå förbi utan att vi måste ha bild på det och dela det med alla våra nära och kära (och även okända människor).

För att inte tala om att bakom den där selfiebilden finns det säkert minst 10 bilder som inte blev publicerade. Raderar vi de andra bilderna, eller fyller de bara upp vårt eget bildarkiv?

Men den stora reflektionen kom alltså när jag märkte hur många av dessa bilder som bara var "oljud" (översatt från "noise") i mitt sociala medieflöde. Som inte ledde till någon känsla, någon inspiration, utan bara var en random bild av en random människa i en random miljö.

Och jag tror inte jag är ensam med att följa människor som inte egentligen bidrar någonting till mitt liv.

Så jag bestämde att det får vara slut på det här nu!

Så mycket tid som vi alla lägger på att surfa igenom bilder och texter på våra sociala medieflöden. Så mycket tid som vi själv lägger ner på att försöka skapa den perfekta bilden. Och tänk sedan på ALLT som redan finns där på nätet. Det är ett överflöd av oljud, krafs och rent ut sagt spam.

Vi har ju bara ett liv, men på det här sättet lever vi ju inte ens fullt ut.

Så de kommade dagarna ska jag rensa. Rensa bort folk från mina sociala medieflöden som inte bidrar någonting till mitt liv. Rensa bort folk som kanske tidigare bidragit, men som jag nu vuxit från. Vi är ju alla människor som hela tiden utvecklas, så inte är det så konstigt om man inte gillar samma saker hela sitt liv. Men då ska det också bort!

 

Och här vill jag alltså också uppmana dig som följer mig på instagram: Ta bort mig om jag inte ger mervärde i ditt liv, i ditt sociala medieflöde. På mitt instagram lägger jag ju enbart upp mina lchf-maträtter, och är du varken intresserad av matbilder eller lchf-rätter så gör dig själv en stor tjänst och sluta följa mig.

Så kanske vi alla kan få lite mera mening också i vårt sociala medieflöde och lite mindre oljud. Kanske vi själv märker att man kan äta en frukost utan att lägga upp bilden på sociala medier, även om solstrålarna perfekt reflekterar ytan på porslinstallriken.

 

 

Och kanske, bara kanske, börjar vi leva lite mera i nuet och inte bara bakom en skärm.

 

 

23.09.2018 kl. 12:52

När jag upptäckte att jag blivit introvert

 

Jag har alltid älskat att vara runt människor. Älskat uppmärksamheten och älskat känslan av att börja lära känna en ny människa.

Men med åren (haha, jag är inte ens 24, men äldre blir jag ju varje dag) så har jag märkt att jag inte vill vara i dessa folkmassor och i centrums centrum mera.

Istället för att få en massa energi av att vara bland folk (som tidigare), så känner jag att jag blir trött av att hänga bland en massa människor. Jag märker hur jag uttryckligen nu för tiden vill undvika händelser där det rör sig mycket folk. Speciellt folk jag inte känner.

Och det här brukar ju beskrivas som skillnaden mellan att vara introvert och extrovert. Får du energi av att vara bland människor eller drar det energi av dig? Trivs du där det händer eller där inget händer?

Jag tycker fortfarande om att umgås med människor. Men jag väljer nu för tiden oftare djupa samtal med en människa i 5 timmar än lösryckta danssteg och småpratande i 2 timmar med flera okända, halvkända människor.

 

 

Första gången jag påriktigt började märka att jag kanske ändrats och faktiskt inte trivs i folkmassor var när jag och fästmannen besökte medeltida marknaden i Åbo här i sommar. Fullt med folk, en massa mysig musik och häftiga klädesplagg. Jag älskar det "positiva" kring medeltiden och medeltida saker.

Men trots det trivdes jag inte alls. Jag ville snabbt bort från folkmassorna och att stå och köa med en massa andra folk för att få smaka lite grillat griskött bland både människor och sjöfåglar var inte något varken jag eller fästmannen ville göra.

 

Och nu har jag nyligen kommit hem från en körturné till Island. Vi var både i Akureyri och i Reykjavik, men jag gillar Akureyri flera gånger mera än Reykjavik. Från Akureyri kunde man se bergen på nära håll och känslan att bara genom att gå uppåt några tiotals minuter från staden och plötsligt vara bland bergen var otroligt rofylld och lycklig.

Den här närheten till naturen och till tystnaden, den verkar tydligen bli mer och mer viktig för mig ju äldre jag blir. Och desto mindre viktig blir det att lära känna en massa nya människor.

Jag är faktiskt ganska nöjd med de människor jag känner och jag upplever också att jag hellre de kommande åren vill satsa på att vårda dessa relationer än att lära känna en massa nytt folk. Det känns inte heller som att jag egentligen behöver så många runtom mig. Plötsligt trivs jag otroligt mycket att bara vara för mig själv.

 

 

Och jag tror mycket av det här har dykt upp nu efter att jag börjat må bättre och inte känner att jag lider av psykisk ohälsa mera. På något sätt gömde sig min introverthet i en extrovert mask så länge som jag också mådde ganska dåligt.

Men nu, när jag upplever att jag börjat få kontroll över mina känslor och mitt inre så trivs jag otroligt mycket med mig själv och mina tankar. Det ger mig på något sätt ett inre lugn och en inre ro.

 

Samtidigt tycker jag nog fortfarande om att prata och sprida mina tankar och idéer. Men det måste inte heller vara i verbal form. Jag trivs också med att sprida mina idéer tyst såhär på en blogg. Låta folk få läsa det om de vill och känner att det kanske ger ett mervärde åt dem, men också låta folk passera förbi ett blogginlägg om det inte intresserar.

 

Så jaa, den här sommaren har jag märkt att jag faktiskt är introvert, eller åtminstone känner jag att jag just nu hör mer hemma bland de introverta än de extroverta.

Och det är okej. Det är faktiskt mer än okej. Att hitta sig själv känns otroligt givande och glädjande och jag ser fram emot att upptäcka mer av den introverta världen. Och jag gör det gärna med ett leende på läpparna, för kanske har jag plötsligt hittat ett hem, ett lungt hem där mina tankar får leva i ro och djup försjunkenhet.

 

En lycklig själ på bergsvandring med några korister bredvid staden Akureyri på Island. Fina, avskalade miljöer i naturen och en fridfull tystnad. Det gör mig glad och rofylld.

 

05.09.2018 kl. 01:34

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket mening

Bilderna tagna från en varm dag nu i maj i Korsnäs vid Prästgårdsmuséet.

 

Det första som slår mot mig när jag kommer tillbaka till Åbo (från några dagars firande i Österbotten) och går ut nästa dag från lägenheten är lukten. Lukten av storstad, damm, kanske lite avgaser och en massa värme. Även om värme nog inte i sig luktar någonting.

Det känns som jag transporteras tillbaka till Afrika, som jag nog inte besökt på flera år. Men det är ju så att jag faktiskt för första gången ska tillbringa min sommar i Åbo, vilket känns lite konstigt. Jag menar hur klarar stadsbor sig utan att ha en simstrand någon kilometer från sitt hem? Vem vill köpa små, små glassbollar för över fyra euro styck. Nej, sucksuck.

Men som tur så har vi Nemi. Vår lilla nemiboll som idag fyller tre år! Som vi haft hos oss i över ett halvår och som ger oss så mycket kärlek och mening i livet.

 

 

Speciellt såhär i konstiga sommarvärmen en tidig vårdag i maj så är jag så glad att Nemi lockar en ut på promenad. Tidigare tog det nog emot, även om det var fint väder, för oss i huset att leta oss ut på en promenad.

Men med Nemi är det så lätt. Hon är nyfiken och intresserad på omvärlden och det har gjort att jag också blivit det. Intresserad. Uppmärksam.

Jag tror jag aldrig följt med vinterns alla snöflingor och vårens framfart på så nära håll förut. För med en hund ska du ut på promenad varje dag. Och speciellt i vårtider har jag varje dag gått förbi samma buske, vars knoppar varje dag öppnat upp sig mer och mer för att plötsligt öppna upp ett grönskande paradis framför mina ögon. Det är glädje det.

 

 

Och inte finns det nästan något mer avstressande än en lång, långsam promenad med vår lilla nemiboll. Glad är jag att vi får ha henne, och glad är jag att hon trivs med oss. Och kanske gladast blir jag av hur andra människor reagerar på henne. De skiner upp, frågar om de får paja henne och brister ut att hon är så sockersöt så de smälter.

Och varje dag när man kommer hem mötsman av en Nemi med viftande svans och en massa glädje.

Inte kunde vi ha hittat en bättre hund än det här. Grattis på 3-årsdagen älsklingboll. Älskar dig Nemi <3

 

 

Nemi är en rescuehund från Sankt Petersburg och här har jag tidigare skrivit om när vi hämtade hem henne: LÄNK

17.05.2018 kl. 17:43

Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

 

Våren knackar på dörren och så småningom får jag väl lägga undan vinterjackan till förmån för den mycket luftigare vårjackan som samlat damm hela vintern (eller så måste jag väl vänta en månad ännu, såg just att det igen snöade utanför vårt fönster, suck, haha).

Men klänningarna de består. Jag har ju gjort det som mitt livsmål att alltid ha klänning, året runt. Det finns flera orsaker, men speciellt älskar jag hur enkla de är att använda och ha att göra med. Jag trivs också väldigt bra i strumpbyxor och hatar allt som har att göra med knappar och liknande som ska spänna vid höfterna om jag skulle ha byxor eller liknande på mig.

Och även den här vintern har jag använt klänning hela tiden, om det såväl varit +5 grader eller -20 grader. Och det har faktiskt gått väldigt bra.

Jag har också försökt att vara extra medveten i vinter i vad för slags plagg jag behöver vintertid och har snabbt konstaterat ett vinnande koncept för mig som lett till att jag stortrivits i mina kläder hela vintern! Jag tänkte därför här dela lite tankar om mitt val av kläder under vintern och andra tankar om att ha loppiskläder och bara ett fåtal kläder under en lång period, för det bästa är ju faktiskt att nästan alla kläder jag använt i vinter är loppisplagg!

 

 

Tjocka vinterstrumpbyxor och utebyxor är ett måste, i alla fall för mig. På det sättet har jag klarat av de riktigt kallaste dagarna och aldrig behövt frysa om rumpan även om jag cyklat mycket också i vinter.

Sedan har jag under de kallare dagarna satsa på en långärmad tunnare tröja likt den bruna här ovanför. Jag har fått läsa att plagg som sitter nära kroppen håller värmen bäst, så det har också varit viktigt.

Det som är intressant med de här långärmade tröjorna är att jag var på väg att föra dem alla till loppis eftersom jag själv har tyckt att jag svettats så mycket av dem. Men jag har märkt att de är guld värda just när vi talar om under -5 grader, så det är det de kommer få vara till för – mina vinterunderplagg.

 

 

Sedan har jag tagit valfri klänning, likt den gröna här ovanför eller den svarta högst uppe. Och dessa har jag använt OTALIGA gånger i vinter och de är nog riktiga kap!

Den svarta köpte jag på en loppis i Helsingfors som jag var inne i 5 minuter, haha. Den kostade endast 1 euro (!). Den gröna är det ännu häftigare med, då en bekant var på klädbytarträffen som Marthorna i Åbo ordnade i höstas och såg den här och tänkte på mig. Så hon tog den och det är jag nog väldigt tacksam för.

Vad gäller att ha klänningar på vinter så måste man tänka på några saker enligt mig. T.ex. ska man undvika långa klänningar, speciellt om man cyklar mycket. De blir snabbt smutsiga och krånglar till det med alla övriga vinterkläder.

Sedan så har jag märkt att simpla bekväma plagg fungerar bäst i den här kombinationen, så klänningar med extra bälten eller krångliga mönster har fått lämna hemma.

 

 

Och sedan utanpå allt en tunn eller tjock stickad tröja, beroende på hur kallt det är där ute. Och där har nog dessa tröjor som den här vinröda här ovanför varit allt vad jag behövt. Jag har utöver den här, två nästan identiska tröjor men i annan färg, och dessa har jag gladeligen använt typ varje vecka och stortrivits i.

Så den kombinationen har fungerat otroligt bra för mig under vintern. Speciellt då jag, som kanske flera vet, vägrar bh och liknande. På det här sättet hålls allt bra på kroppen utan att man håller på att flasha omkring sig, och jag tror knappast någon märkt av eller stört sig på min brist på bh:n heller, haha.

Men jag har märkt att jag ändå behöver några till enkla klänningar i knälängd, så de får jag vara på jakt efter under kommande loppisturer. Skulle jag hitta klänningar som inte hade syntetmaterial skulle jag bli ännu lyckligare, men man måste vara tålmodig då det gäller att hitta precis det man vill ha på loppisar.

 

 

Under vintern har jag också blivit mer bekväm med att ha flera samma kläder under veckan. Tror minimalisttrenden hjälpt mig otroligt mycket, som tidigare kunde ha ångest om jag hade samma kläder utomhus fler än en dag i streck.

Så heja minimalismen vad gäller kläder, även om jag hellre satsar på färggladare klänningar än trenden med svart och vitt hela vägen.

 

 

06.04.2018 kl. 15:00

Titta in i min första bullet journal!

 

Ojojj, har det redan gått en månad sedan jag skrev sist? Det var väl inte tänkt att uppehållet skulle vara så länge, men så går det ibland. Livet brukar det heta. Idéerna finns ju nog men tider har varit knapp som alltid. T.ex. har jag två påbörjade inlägg som jag ännu inte hunnit skriva färdigt och även en massa idéer till inlägg i mitt digitala anteckningsblock.

Men jag är nog kvar! Och nu har jag också valt att satsa på en ny sak i min liv: en bullet journal!

 

 

Min bullet journal ska vara en kombination av en anteckningsbok och en dagbok. Ofta brukar människor också använda sin bullet journal som sin kalender, men sedan årsskiftet har jag nu valt att ha min kalender i mobilen, och jag har märkt att det fungerar jättebra, så det tänker jag fortsätta med. Istället får min bujo gräva fram all kreativitet som vill ut ur mig och spara sånt som jag är intresserad av att veta vad gäller mina vanor och liknande.

Och för den som inte alls vet vad en bullet journal (förkortat bujo) är så är det som ett helt vanligt anteckningsblock fast med prickar istället, där man sedan själv får fylla i vad man tycker är relevant i sitt liv. Sådär kort och enkelt sagt!

 

 

Det var faktiskt tror jag Caroline som inspirerade mig att starta en och även om två månader redan gått (alltså wut, bara 10 kvar? Redan?) så känns det helt trevligt att börja i mars också. Nästbästa dagen att planerat ett träd är ju idag, eller hur brukar det heta?

 

 

Nåjaa, nu tänkte jag berätta lite om min bujo. Den är rosa, som man kan se i första bilden, av märket Burde. Jag gick till Akademiska bokhandeln och såg den här som jag tyckte var i passlig prisklass (kostade kanske 14 euro?) och det fanns att välja mellan svart och rosa. Nåh, svart har aldrig varit min färg, så det fick bli rosa. Den här bujon har t.ex. FCS-certifierat papper, vilket jag tycker är väldigt bra. Det betyder att den skog som pappret är gjort på har huggits ner på ett hållbart vis. <3

 

 

Sedan visar min andra bild den första sidan av min bujo, där jag fyller i vilka sidor som jag har vad i. Det finns bara tre sådana här sidor, så får se om det alls räcker, eller om jag får vara kreativ då sedan när det blir fullt, haha.

På min tredje bild finns sen min lilla minneslista med de här olika prickarna och liknande, som väl är det mest kända med bujo. Jag får se om jag kommer använda nå mycket av dem eller inte. Och sedan på andra sidan är det min introsida till året 2018 (som för mig verkar nu då börja i mars, haha).

Sedan på mitt nästa uppslag finns en årsöversikt som jag hittade i finlandssvenska bujogruppen av en supersnäll människa som gjort den för oss andra att printa ut.

 

 

Men sen kommer en sida som jag helt och hållet hittat på själv. Nämligen en säsongsguide! Den är helt säkert inte 100% korrekt, men ditåt i alla fall. Jag har valt grönsaker och bär som jag tycker mest om och sedan letat upp på nätet när de är i säsong och sammaställt denna lista. På det sättet hoppas jag bli bättre på att äta säsongsbetonad mat. Vi kan ju se att jag borde satsa på vitkål och vinteräpplen nu i amrs, vilket jag faktiskt gör också (och lite medelhavsfrukter).

(Här är nu sen morot inte med, eftersom det var i säsong året runt, så det var enkelt för mig att minnas. Lök och vitlök handlar jag också året runt, så det tyckte jag att jag inte heller behövde lägga dit.)

 

 

Sedan har jag letat inspiration från pinterest och hittat en "händelsekalender" som fick pryda nästa sida. Här har jag skrivit upp några folks födelsedagar och även hittat en massa temadagar som jag tyckte skulle vara kul att ha koll på.

 

 

Sedan har jag en helt vanlig detaljerad årsöversikt där jag kan fylla i större händelser och mål som jag har under en månad. Färgtemat håller sig som i min händelsekalender.

 

 

Efter det har jag två väldigt trevliga sidor. Ena är min bokhylla där jag tänker skriva in på pärmarna vilka böcker jag läst under året. Blir den full skapar jag en ny bokhylla längre fram. Och på sidan efter är det ett till pinteresttips, en pixelkalender, där jag tänker med en skild färg fylla i det humör som jag tycker uttryckt sig speciellt under dagen.

 

 

Och sedan kommer vi då äntligen till mars, och då har jag tänkt som så att varje månad börjar med en lite introsida och sedan har den en habit tracker på andra sidan. Här kan ni se olika saker som jag tänkte fylla i en ruta i när den saken skett under dagen om det så är att jag vattnat växterna eller ätit sockerfritt hela dagen. Fästmannen skrattade och sa att mens väl inte vill räknas som en "god vana" som jag lite först översatt habit tracker med, men samtidigt, vill man inte ha barn ännu är väl det en god vana att mensen kommer med jämna mellanrum?

 

 

Och sedan tänkte jag då att mina veckor ungefär får se ut på det här sättet, över en eller två sidor. Här är då mitt anteckningsblock där jag fyller i om det är saker jag ska ha gjort nästa dag eller annars bara vill minnas någonting speciellt.

Och det var det! Tanken är ju nu då att det ska bli mer som en minnesbok över året, än en tråkig kalender där jag skriver upp alla måsten. En lite allt i allo som jag inspirerades av när jag läste vad bujo handlade om.

Jag funderar om jag ännu skulle vilja ha en tacksametslogg längst bak i boken, men kanske jag börjar fylla i en never ending-sådan sedan när jag får lust?

Nåjaa, men vad tycks? Kommentera gärna! <3

02.03.2018 kl. 21:00

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Nemi tror jag också tycker om den fina naturen som finns runtom Studentbyn. <3

 

Med lite fortsättning från föregående inlägg (tips på 4 bästa miljö- och samhällspoddarna) så märkte jag bara för någon dag sedan hur lyckligt lottad jag är att bo i utkanten av Studentbyn. Här kan jag gå på långa hundpromenader och behöver knappt möta en endaste bil.

Tystnaden. Är. Underbar.

Annat är det i centrum. Eftersom poddlyssnandet ännu är en ganska ny del av mig så har jag inte tänkte så mycket på trafikljudet som finns i centrum av en stad, men nu, när jag traskat en hel del under jobbet från Logomo (där Yle Åboland finns) till centrum och tillbaka så har jag riktigt börjat störa mig på ljudet.

Orsaken är att jag kom på den briljanta idén att lägga på en podd medan jag traskar i centrum. För det skulle ju vara najs, att kunna lyssna på ett poddavsnitt medan man går.

Men nej. Direkt en bil körde förbi hörde jag ingenting. Och i centrum, där bilarna körde förbi hela tiden, så var det ju nog bara att konstatera att det här med att lyssna på poddavsnitt i centrum av en stad inte kommer kunna lyckas.

 

Visst, jag skulle kunna lägga upp ljudet till max, men jag har inte tinnitus och jag vill inte försämra min hörsel och skada mina öron. Det känns inte bra att se ljudstapeln gå till rött, när den kan hållas på en trygg, vit nivå runtom Studentbyn.

Men för någon vecka sedan såg jag och fästmannen på ett avsnitt av The Grand Tour där en av medlemmarna körde med en elbil och poängterade hur tyst den är.

Det fick mig nu att fundera hur tyst ett centrum i en stad skulle vara om alla fordon som körde där skulle vara elbilar. Kanske jag till och med då skulle kunna lyssna på poddavsnitt mitt i centrum? Kanske jag också skulle bli påkörd eftersom jag inte skulle höra att en bil är påväg mot mig?

Jag undrar...

 

 

 

01.02.2018 kl. 16:04

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3

 

Nåjaa! Borta några veckor då kören började sin termin och vi redan hade en konsert, men nu är jag här igen för del 3, sista delen, av min årsresumé ska kunna publiceras. Så jag tycker vi kör igång!

 

SEPTEMBER

En månad som började som många andra, men som slutade med helt "next level" i mitt liv. Mina vegetariska LCHF-pizzor börjar bli en vanlig syn under helgerna och en sådan började jag också september med.

Sedan var hela mitten av september en magisterbubbla, bostavligt. Jag läste, läste, läste. Åt, sov, läste. Skrev, skrev, skrev. Ett blogginlägg från magisterbubblan blev det också.

Söndagen den 17 januari steg jag upp klockan 12, ät lite frukost och lekte med lite grafer till magistern. Sedan från klockan sex på kvällen satt jag och skrev och fortsatte hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Där runt 9-tiden på måndagsmorgonen hade jag fixat ungefär 20 sidor till till min magister och lämnade då in den till handledaren.

Ganska sjukt egentligen, men jag fungerar bäst nattetid då jag får vara helt fokuserad på min enda uppgift och låta alla andra krav och förfrågningar vara för en stund. Då är jag i flow och kan göra nästa hur mycket som helst.

Efter det var jag slut och jobbade nästan inget mer på magister under hela hösten, haha. Så nu igen i januari ska jag börja på allvar så det faktiskt blir färdig i vår.

 

Jag och min fina kompis var också och besökte Forum Marinum eftersom ingen av oss hade varit där förut. Det var väldigt kul, även om vi lite gav upp mot slutet eftersom vi var så trött i fötterna, haha.

Vi hittade två höga järnstolar också som vi posade i. Tycker bilder ser ganska retro ut på något sätt, jättekul!

Och lite "I'm the king of the world" förstås också, när man nu en gång har möjlighet. Ifall man vill ha en hel eftermiddagsunderhållning rekommenderar jag absolut muséet. Fanns mycket intressant att titta på, även fast jag aldrig varit specifikt intresserad av båtar och marinliv någon gång tidigare. Mycket klokare blev jag i alla fall!

 

Men under månadsskiftet semptember-oktober hände också två av de största förändringarna på länge, både i mitt och fästmannens liv. Den ena var att han började heltisjobba, vilket betydde att jag för första gången var helt själv om dagarna och på grund av alla mina program på kvällarna, knappt han se honom förutom på helgerna.

Den andra var att vi hämtade hem rescuehunden Nemi, som kommer från St. Petersburg, Ryssland. I det här blogginlägget skrev jag om hur det var då vi hämtade henne.

 

Två riktigt bra bloggnlägg publicerade jag ändå, trots min magisterbubbla:

 

OKTOBER

Jag som aldrig tidigare haft en hund skulle plötsligt börja sköta om henne helt själv när fästmannen for på jobb. Och hur skulle jag tyda hennes kroppsspråk?

Jag hade väl lite vad man kallar en livskris där i oktober i och med fästmannens heltidsjobb och vår nya hund Nemi. Jag skrev ett ganska personligt inlägg om dessa "omvälvande tider" i början av oktober.

Men vädret var fint och jag började också så småningom lyssna aktivt på poddar från och med oktober, eftersom det passade bra in på min och Nemis längre promenader. Tänkte jag ska dela med mig av de bästa miljö- och samhällspoddarna nu bara min årsresumé blir färdig.

Det hände egentligen inte så mycket i oktober utöver min livskris men jag deltog faktiskt i Florakörens och Lyrans kvartettävling med en sång som jag själv hade arrat. Det var ganska häftigt. Och plötsligt snöade det ju faktiskt också där i sista veckan i oktober. Den här bilden tog fästmannen i snökaoset vid Domkyrkan.

 

NOVEMBER

Sedan kom november, och då hände det plötsligt i en massa saker. Jag fick ett samtal från chefen vid Yle Åboland som undrade om jag ville hoppa in som reporter i vinter lite nu som då. Jag blev helt överlycklig och tackade förstås ja! Samtidigt frågade också ÅU ifall jag hade intresse att recensera en konsert för deras tidning vilket jag också gjorde i november. Och jag deltog också på KnowHow-mässan i Österbotten och reppade ÅA, vilket var jättekul!

Och efter en månads tänkande i oktober kom jag fram till att också faktiskt nu börjar må bra igen. Som påriktigt. Att nedstämda tankar, panikångest och destruktiva tankar inte kändes som att det var en del av mig. Det skrev jag om i inlägget "Jag mår bra nu".

Så till dig som just nu mår dåligt så vill jag i alla fall ge ett lite hopp att åtminstone jag nu känner att jag kommit ur det. Kanske kan du också, men låt det ta sin tid. Jag var 18 år när jag började gå hos en psykolog, och nyss fyllde jag 23. <3

 

I november fick jag också mitt första stickprojekt klart; ett par gröna, varma benvärmare, här tillsammans med senapsgula strumpbyxor och mommos röda stickade sockor. Under hela året har en liten stickgrupp på 3 personer (jag medräknat) samlat hos en kompis och stickat och det här vad då mitt resultat. Jättekul att få vara kreativ!

Men på tal om ett tidigare stycke så fyllde jag ju då också år i november. Hela 23 år blev jag, men jag råddar nog med min ålder nu för tiden. Behövde faktiskt fråga fästmannen om det nu faktiskt är 23 år jag är, haha.

Födelsedagen firade jag på Florakörens och Brahe Djäknars kyrkokonsert i Helsingfors och jag hade köpt 4 skumpaflaskor för busseresan hem som jag delade med mig.

På tal om Florakören så blev jag också i början av november vald till ordförande för ett år till. Samtidigt så började jag också hänga med i svängarna för en nybildad Marthakrets i Åbo för 20, 30-åringar som fick namnet Novakretsen. Den får man gärna gå med i om man vill!

 

Jag var också på snabbvisit hem och fick t.ex. smaka på skarvkorv, vilket ju smakade.. sådär. Många i släkten tyckte inte alls att det var någon höjdare, haha.

Jag brukar också alltid passa på att spela på pianot när jag är hos mamma i Molpe. Alltid känns det egna pianot bäst i fingrarna. Där har man suttit, år ut och år in, och övat stycke efter stycke. Absolut en av de bästa ägodelarna man kan ha.

Efter pausen i oktober så skrev jag ändå några riktigt bra inlägg i november, speciellt med tanke på #metoo och #dammenbrister som då var ganska nytt:

 

DECEMBER

December, december, december. Jag tipsade om hur man kan fira en mer cirkulär jul, skrev om hur jag ville att julhelgen skulle vara och sedan om hur julhelgen blev. Riktigt lyckad vill jag faktiskt tillägga, allt gick så bra och Nemi var också jätteduktig, även om jultomten tydligen inte var någon hit, haha.

Men innan det så deltog jag också i början av december i ett Future of EU-semiarium med ungdomar från Norden och lite utanför. Det var väldigt trevligt och Jyrki Katainen var också och hälsade på, även om jag störde mig på att han i sitt öppningstal inte nämnde miljö en enda gång, även om ALLA våra fyra arbetsgrupper poängterade hur viktigt vi tycker att det är att EU också tar sitt ansvar och står i framkant vad gäller miljöansvar.


 

Sedan gick resten av december ut på att fundera på julen och sedan uppleva julen. Måste ju nog också säga att vi faktiskt fått ha ganska mycket snö nu i vinter, vilket gör mig överlycklig!

Sedan firade jag och fästmannen vår 5-års förlovningsdag den 31 december. Som jag skrivit så har jag fått honom övertygad om att vi nog nu så småningom kan börja fundera på bröllop också, så får se när vi kommer framåt i de tankegångarna, haha.

 

Men det tror jag var allt för denna gång. För min egen skull var det här väldigt nyttigt så jag uppmuntrar nog alla att på ett eller annat sätt gå igenom ert tidigare år. Man har gjort mer än man tror.

Nu hoppas jag att år 2018 också ger mig och er en massa nya upplevelser och goda minnen! <3

 

21.01.2018 kl. 20:49

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2

 

Då var det dags för den andra delen av min årsresumé! Här är del 1 ifall någon missade.

 

MAJ

Oj, vad mycket som hände i maj. Och roliga och bra saker också!

 

Början av maj var fullspäckat med körevenemang. Jag deltog tillsammans med 1000 andra nordbor (och folk från Estland) på NSSS i Uleåborg, som är Nordisk Studentsångarstämma. Den ordnas vart tredje år i något av de nordiska länderna eller Estland och jag deltog senast 2014 i Tartu i Estland, men det här året, i och med Finland 100, ordnades det i Uleåborg.

Det var mäktigt att sjunga tillsammans med alla och mamma var också av en slump där och hon sa att tårarna rann då vi också avslutade hela den stora konserten med hela Finlandia.

Lite senare i maj var det också dags för Brahe Djäknars 80-års jubileum, vilket också var jättekul! Jag höll ett kort tal för alla jubileumsbankettdeltagare och satt bredvid ÅA:s rektor hela kvällen, vilket ju kändes ganska ärofyllt. Sedan satt jag också bredvid vänkörer från Finland och Sverige, så jag hade nog det jättetrevligt under festligheterna.

 

Sedan har jag tydligen också uppmärksammat att det haglade den 9 maj i Åbo, vilket ju är lite lustigt. Jag har också ännu då på mig min vinterjacka, som jag också nu i år använt från typ november, så blir nog säkert en lång period den används i år också, haha.

I slutet av maj hade jag också åkt hem för att delta i Molpes loppisrace som ordnades. Det var spännande, men det ösregnade precis hela dagen, men lite pengar fick vi ju in så nog fanns det de som trotsade regnet.

 

Sedan tänker jag också dela med mig av en nyhet som gjorde mig överlycklig i maj. Det var nämligen så att man i februari, mars, sökte ungdomar i Finland för en nystartad grupp som heter Nuorten Agenda2030, eller De Ungas Agenda2030 på svenska som handlar om att vi ungdomar i Finland vill uppmärksamma andra på FN:s globala mål som man satt till 2030.

Det här tyckte jag lät jättespännande så jag sökte in. Och vet ni vad, jag kom med! :o Som enda finlandssvensk är jag ännu tills maj med i den här gruppen tillsammans med 17 andra finska ungdomar mellan 15 och 28 år.

jag har fått träffa miljöministern i miljöministeriet, träffa andra likasinnade om klimat och global rättvisa och nu i vinter deltog jag också tillsammans med några andra (samt ungdomar från Norden och Europa) i European Youth Convention och pratade om Europas framtid och delade våra synpunkter åt EU-arbetare och t.ex. Jyrki Katainen.

I januari ska vi nu också den 17.1 kl. 13.30-15.30 i Aalto Universitets festsal ordna en paneldebatt med några presidentkandidater och fråga om deras åsikter om unga och klimatet med mera av kandidaterna. Jag är själv inte där, men hoppas att det blir givande.

Två blogginlägg som jag tycker ska få lyftas upp från maj är:

JUNI

cc - pixabay

 

Oj, vilka stora förändringar i mitt liv som skedde under sommaren. Hösten 2016 hade jag ansökt och fått en praktiksedel från ÅA och på våren satsade jag stort och ansökte kors och tvärs till olika praktikplatser runtom i Finland. Statistikcentralen, ministeriet, ÅA, företag i Österbotten och Åbo mm, men jag fick ingen praktikplats.

Snopet var jag påväg att lämna tillbaka min praktiksedel då jag plötsligt såg att man från Yle sökte sommarpraktikanter. Jag har aldrig tänkt på att journalism faktiskt skulle kunna vara min grej, men jag är ju väldigt samhällsintresserad, älskar att läsa och skriva, följer dagligen yles nyheter och har lätt att lära mig nya saker och älskar variation.

Så jag tänkte, varför inte. Det skulle ju nog faktiskt vara jättekul att pröva någonting helt annat för en gångs skull. Så jag sökte till Yle Österbotten, eftersom jag nu ändå ville vara hemma över sommaren i Österbotten och hör och häpna så fick jag det!

Så otroligt överlycklig!

 

Bild: Martina Uthardt

Så den första juni började en ny era i mitt liv. En era som kanske framtida journalist? Tidigare hade jag i flera år sommarjobbat som kantor (vilket jag fortfarande tycker är jättegivande) och jobbade då väldigt varierande. En onsdag kväll här, en fredag förmiddag där, mm. Men plötsligt skulle jag hela juni, juli och augusti jobba 9-5 må-fre. :o

Men det gick jättebra och människorna/kollegorna där var såå underbara och hjälpsamma. Jag är så tacksam! <3

 

Sedan var det ju också såklart midsommar, vilket firades lite i förtid på mommos villa med kompisar från Korsnäs och Petalax och Åbo. Till det hade jag för första gången bakat en päronpannakottapaj, helt LCHF vill jag tillägga. Och den var jättegod!

 

Och sedan måste jag bara uppmärksamma den godaste lchfhamburgaren jag ätit i somras. Vill man ha hamburgare utan bröd så brukar det alltid komma lite vad som helst, men här ovanför är min tallrik jag fick vid Strandkiosken på Bergö. Hemmagjord biff med 100% finländskt kött och färska grönsaker och hemmagjorda kalla såser. Såååå gott!!

Sedan skrev jag också några viktiga och trevliga blogginlägg:

 

JULI

 

I juli flöt livet på. Det var jobb under vardagarna och ibland program uner helgerna. Jag spelade lite för kyrkan och firade pappas frus 50-års fest i Kronoby, vilket var jätteskoj!

Jag fick också äntligen fara ut till Övre Rönnskär där fästmannens pappa har villa, som jag inte alls fick besöka året före. Man måste alltså ta båt dit, vilket gör att det inte är så enkelt att bara stritta iväg dit när man känner för det.

Men oj, så fint det var.

 

Sedan var vi också på bröllop vid Molpe Paviljong vilket var jättekul! Bröllop är alltid roliga, men speciellt när det är i ens egen hemby och samtidigt kan få lite idéer för ett framtidag eget bröllop. <3

 

Sedan var jag faktiskt on fire mitt i allt med två riktigt bra blogginlägg, om jag får säga det själv:

 

AUGUSTI

 

Augusti började med en underbar nyhet. Jag blev en av 40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017. Det gjorde mig så otroligt glad och fick mig att faktiskt vilja satsa på hållbarhet både i bloggen och i verkliga livet.

Men det var inte det enda häftiga jag fick vara med om i augusti. Jag blev också intervjuad för Kuriren, finlandssvenskarnas veckotidning, som blev ett hela 3-sidors reportage om mig, mitt liv och mina värderingar. Tack så mycket att jag fick vara med! <3

Man kan läsa reportaget här: Tillsammans gör vi skillnad!

 

Sedan så flöt dagarna på, och jag och fästmannen firade också sex år tillsammans i slutet av augusti! <3

Speciellt glad är jag över mitt och fästmannens tvära kast från att inte vara självförsörjade alls med bär under vinterhalvåret, till att plocka allt själv för första gången.

Med lite hjälp av mosters jordgubbsland, blåbärsrisen utanför mormors villa och de vilda hallonbuskarna på Bergö kunde vi plocka jordgubbar, blåbär och hallon som vi nu får och fått njuta av under den tid vi är i Åbo.

 

Sedan skrev jag tydligen som mest blogginlägg i augusti. Överlag är augusti en av mina favoritmånader, eftersom hösten då börjar komma och vackra solnedgångar med lite mer mörker blir vardag. Några av mina blogginlägg för augusti är:

 

Och där sätter jag stopp för detta inlägg och del två i min årsresumé. Del tre kommer så småningom.

Shit, det blev nog jättelångt, men det betyder väl också att min sommar varit väldigt händelserik och gett mig många fina minnen. Tack alla! <3

 

04.01.2018 kl. 17:19

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

Mitt minne är bra men kort. När jag först tänkte på att göra en årsresumé så dök ingenting upp i huvudet. Hjälp. Jag fattar inte alls hur människor kan komma ihåg att de t.ex. såg ett jättebra film en kväll i januari eller skrattade åt ett skämt i mars.

Men med hjälp av facebook och bloggen så tror jag ändå att jag kan klara av en årsresumé. De är speciellt bra för mig själv, att fundera på året som gått innan jag helt börjar blicka framåt på detta nya år, men om någon annan är intresserad är det bara att följa med!

 

JANUARI

cc - pixabay

Började med en iskall halvtimmes väntan på en Onnibus, vars toalett också hade frusit fast, innan vi begav oss hem till Österbotten för en begravning. Jag skrev ett blogginlägg efteråt där jag reflekterade över att varje liv lämnar ett spår:

...vi lever en väldigt kort stund här på jorden. Det är inget som man kommer ifrån hur man än skulle vilja. Men det betyder inte att det inte skulle finnas någon poäng att leva. Det finns! Och det är just den tanken som uppstår i mig när jag är på en begravning.
Hur mycket en enda person har kunna påverka så många.  Hur många minnen en enda person har format och hur stor sorg den personen kan åstadkomma när det är dags för personen att lämna oss andra, och gå till den sista vilan.

Sedan flöt dagarna på. År 2017 har jag t.ex. också varit ordförande för Florakören (vilket jag fortsätter med i år). I början av året var det väldigt mycket info som jag försökte lägga på minnet och nu är det dags att igen fundera över detta versamhetsår.

 

cc - pixabay

Jag deltog också och var med och ordnade en filmkväll vid ASA där vi tittade på The True Cost. Det är absolut DEN BÄSTA dokumentären jag någonsin sett. Den har alla element för att göra en bra dokumentär.

Den tar upp ett stort globalt problem, den har många infallsvinklar och är både inriktad på fakta och personliga berättelser. Den har väldigt bra musik och den fick mig att aldrig vilja köpa kläder igen.

Efteråt skrev jag mitt blogginlägg: Shopping är inte feminism... Shopping är mord! som jag tycker alla borde läsa. Och efteråt också kolla på dokumentären (den finns t.ex. på netflix).

Jag tror faktiskt jag själv ska se på den inom de närmaste dagarna. Vill man vara principfast så hjälper det absolut att titta på dokumentärer, och det här är en som man bra kan se årligen, bara för att inte glömma bort hur verkligheten ser ut i stora delar av världen.

 

 

FEBRUARI

Under februari månad skrev jag inte ett enda inlägg, men det var eftersom jag satte min tid på gradun och på kören.

När jag läser eller skriver gradu vill jag helst koppla bort allt annat, och jag vill gärna göra det flera dagar i ett streck. Därför så blir det ibland så att jag bara existerar i mina egna tankar för några dagar eller veckor, vilket hände flera gången förra året.

Men kanske det viktigaste under den här månaden ändå var att min kära mamma fyllde 50 år, vilket firades hemma i Molpe med släkt och vänner. Det var jättekul!

Mamma är ju nog en person med många järn i elden och jag vet egentligen aldrig riktigt var hon är eller vilka projekt hon håller på med, men finns det någon som i alla fall lever sitt liv fullt ut så är det nog min mamma! <3 Att hon gör det med glädje, sprallighet och finurlighet gör det hela bara ännu bättre.

Bilder på fina mamma!

MARS

I mars donerade jag blod för första gången på länge. Har alltid trott att mitt hemoglobin varit för lågt, men testade och allt var OK, vilket gjorde att jag faktiskt kunde börja delta i blodgivningstillfällen, och överlag donerade jag blod faktiskt hela tre gånger förra året! Första gången var då på kvinnodagen i Åbo Svenska Teater, och det var ganska coolt faktiskt!

Bild: Klara Nyberg

Jag lyckades också låsa ut mig själv, vilket brukar bli en tradition varje gång fästmannen bestämmer sig för att vara borta några dagar. Men jag passade också då på att äta mycket vegetarisk lchf, vilket jag känner att jag varit ganska så "on fire" förra året.

Några riktigt bra blogginlägg från mars blev det också, t.ex.

 

APRIL

Jaadu, vad hände riktigt i april? Jag tänker igen gissa på två saker, graduläsning/skrivning och körliv. T.ex. var vi faktiskt och hälsade på till Florakörens fästman Linköpings Studentsångare och jag fick den stora äran att bli medlem i deras förening, vilket jag är otroligt tacksam över! <3

Körlivet har betytt så mycket för mig så det är helt obeskrivligt. Jag har absolut inte klarat av studierna med med själv i behåll om det inte varit för kören. Evigt tacksam! <3

Och där slutar jag del 1. Del 2 & 3 kommer inom kort.

 

 

 

 

 

02.01.2018 kl. 11:24

Gott Nytt År!

 

 

Gott Nytt År önskar jag alla kära bloggläsare. Tack för alla fina kommentarer ni gett och fina tips på blogginlägg som jag absolut ska börja nästa år med.

Den här dagen för exakt fem år sedan så förlovade jag och fästmannen oss. Då hade vi varit tillsammans i lite över ett år men tyckte ändå att vi ville förlova oss. Och ännu är vi tillsammans, starkare än någonsin.

Älskar dig min kära älskling! <3

Många har frågat oss när vi nu sedan tänkt gifta oss, och det är först nu i höst som diskussionerna blivit oftare och mer seriösa, så jag kommer därför introducera en ny bloggkategori för vår bröllopsplanering, eftersom min största önskan är att ha ett hållbart och närproducerat bröllop. <3

 

Så tack igen alla för att ni funnits i mitt liv och gjort mitt 2017 till ett händelserikt år. Nu siktar vi på nästa!

31.12.2017 kl. 13:34

Den stressfria julhelgen

 

Vardagen börjar så småningom infinna sig igen hos de som jobbar under mellandagarna. Hos oss har fästmannen tagit ledigt så vi får ta det lugnt ända till nyår.

I år är jag väldigt nöjd över julhelgen. Eftersom vi båda är från nästan samma område i Österbotten så är vår släkt också inte så utspridd. Det här betyder att det finns många människor man borde träffa under julhelgen, vilket alltid kan kännas lite stressfyllt. Att vi båda också har frånskilda föräldrar gör det hela inte precis enklare, men i år fick vi nog till det riktigt bra!

Idag var vi också ute och gick en promenad och jag tog med mig min nya kamera som jag fick i julklapp, så den får fylla det här blogginlägget också samtidigt som jag reflekterar över julhelgen.

Fredag

Vi började på fredagskvällen med att packa så mycket som möjligt, för att kunna starta så tidigt som möjligt på lördagsförmiddagen. Det var mycket som skulle gås igenom så det blev ganska sent innan vi kunde gå och sova. 

Lördag

Men bra hade vi planerat ändå. Vi sov ungefär till halv 9-tiden på lördagen och satsade på brunch på en gång för att äta upp innehållet i kylskåpet. Sedan började vi tömma akvariet eftersom också Selma skulle få komma hem under julhelgen. 

Nemi hade nog märkt av att det var någonting på gång redan på fredagskvällen och var väldigt ängslig hela morgonen. Plötsligt hade hon också pissat på mattan, men det vara bara att skölja av det direkt i duschen så fick det vara. 

(haha, vilket förvånad min Nemi fick när hon för första gången var framför en ordentlig kamera.)

 

Det var jag som sedan körde hela vägen hem till Österbotten. Det var regnigt och stundvis snöyra, men egentligen var det mest halt på mammas infart, så resan hem gick väldigt smärtfritt, även om jag ofta körde 5-10 km under gränsen.

Väl hemma stannade jag i Molpe och samtalade med lillebrorsan och mamma medan fästmannen körde ut Selma till sitt lilla akvarie på Bergö. Vi for en sväng via begravningsplatsen och lade några ljus på våra kära bortgångna och hann också med en liten titt in hos en släkting.

Sedan tog jag och fästmannen och Nemi med lillebrorsan till Solf där vi firade julen med pappa och hans fru med hennes barn, med god julmat och lite klapputdelning på kvällen, samt lite fin, humoristisk, svensk julfilm.

Söndag - Julafton

Julaftonsdagen spenderades vid pappa och aftonen hos min moster. Vid pappa hann vi ännu med lite frukost, trevliga samtal och lite Nintento Switch-spelande. Jag och Erika, pappas frus dotter, var också ute och gick en sväng till Stundars och tillbaka med Nemi, då hon knappt fick någon längre promenad alls dagen före.

På väg tillbaka från Stundars drabbades jag av det mysigaste idyllmomentet på säkert hela året, då vi bland gamla röda bondstugor träffade på en tupp och en höna som gick förbi över vägen. Min längtan tillbaka till Österbotten och en egen liten röd stuga blev absolut inte mindre vid det ögonblicket.

Tillbaka i Molpe var vi 15-tiden och där hade mamma bunkrat upp med kaffe med tilltugg för moster med familj och mommo och oss. Sedan åkte de hem för att ställa i ordning julaftonskvällen medan vi var supernostalgiska och tittade på Kalle Ankas jul. 

Den här julen ville jag försöka vara närvarande så jag mindes inte om jag alls öppnade sociala medier en enda gång under hela julaftonen. Och det hjälpte avsevärt. Speciellt Kalle Ankas jul kändes mycket mera speciell när man satsade på att faktiskt se på alla små filmklipp och inte bara snegla på dem mellan mobilskärmen.

Sedan blev det dags för julaftonsfirande vid moster där vi åt god mat och presenter delades ut. Det var kul och jag fick flera fina julklappar. Efteråt var det dags för kaffe med tilltugg och sedan min favoritsysselsättning: spela brädspel. 

Det är någonting med brädspel och att spela det hos moster som gör mig riktigt glad. Vi hann igenom Ticket to Ride, Cluedo och t.o.m ett parti klöver 7 innan vi sa godnatt. Väl hemma hamnade jag och brorsan i en nattlig diskussion om samhälle och whatnot, en sådan som man nog bara kan ha där efter kl tre på natten. Men osams blev vi inte och kanske blev vi båda några erfarenheter rikare. <3

Måndag - Juldagen

Julgröt hos mommo blev starten på juldagen. Speciellt eftersom man faktiskt vaknade en halvtimme innan man skulle vara där. Och nog är det ändå mysigt när alla träffas där och äter tillsammans. Mommos luncher har nog alltid sammanfört oss på ett magiskt sätt. <3

Efteråt blev det dags att leta oss till fästmannens syster med familj, där vi blev bjudna på gott innan vår tredje "julafton" stundade. Och där var det nog fullt hus! Och med fyra barn finns det nog också alltid någonting att underhålla sig med eller hjälpa till med. 

Men nog tar det på krafterna. Men på ett bra sätt. Sådär som när man varit och tränat och har sjukt i musklerna nästa dag. Hellre sjukt på det sättet än sjukt i nacken för att man suttit hela dagen.

Och påväg hem så dök det upp världens snöfall. Ååh, en riktig vinter! <3 Även om man visste att man skulle bli genomblöt tog vi hunden med ut på en promenad runt "Krokaståe", som man brukar säga. 

Och Nemi, hon var så lycklig. Om det är någonting man har förstått med henne efter några månader så är det nog att hon i alla fall älskar snö och vinter. Hon hoppade runt som en sprattlig kanin och grävde nosen i snö på vart och varannat ställe.

Tisdagen - Annandag jul

Och snön fortsatte välla ner. Så vinter kom då till slut. Och så har den fått vara hela tisdagen också. Och så fick vi en ordentlig törnrosasömn då klockan stod på 13 när vi vaknade. OJ.

Men så passligt hade det ändå blivit att det fanns mat hos fästmannens mamma till kl 15, vilket smakade underbart. Speciellt hennes sallader är av de bästa som någonsin skådat.

Sedan fanns det en dröm som tyvärr inte gick i uppfyllelse. Drömmen om att en gång varje jullov kunna ta på sig ett par skidor och skida runt gården. Men jag hittade inga skor, så den drömmen gick i stöpet. Men det finns många jular kvar ännu att uppleva. I alla fall är jag otroligt glad över det lilla vinterväder vi fått uppleva. 

Sedan avslutades julhelgen hos fästmannens pappa. Och jag blev också några steamspel rikare (för någon julklapp måste man ju köpa åt sig själv).

 

Med hopp om att någon utöver mig själv fått uppleva en fridfull jul så avslutar jag den här summeringen. Om jag hinner skulle jag gärna få till en årsresumé innan det nya året nalkas, men hinner jag inte så tror jag att jag överlever också. Ha det bra!

27.12.2017 kl. 23:42

Jag mår bra nu

 

Jag har inte skrivit ett blogginlägg på snart en månad. Varför kan man ju tycka? Ingenting allvarligt har ju hänt egentligen (förutom vår fina nya hundmedlem som jag börjat vänja mig vid). Och visst har jag ännu åsikter och läser en massa intressanta rapporter och nyheter som jag varje dag skulle kunna dela med mig åt er.

Men jag har bara velat ha en paus. En reflekterande paus. En paus att bara vara och njuta av nuet. Av var jag är nu i mitt liv.

Jag började fundera på det här efter att jag t.ex. läste Linn Jungs blogginlägg om att göra medvetna val och att det är enklare när det finns tid att tänka. På samma sätt så känner jag att jag nu har en chans att kanske luta mig tillbaka och tänka över mig själv och mina tankar och funderingar. Tänka över vad jag åstadkommit och vad jag vill att framtiden ska utvisa.

Förutom när jag skrivit om enligt mig intressanta samhälls- eller miljöfenomen/problem så har jag också ofta skrivit om känslor. Om både bra och dåliga, men kanske främst sådant som har att göra med psykisk ohälsa. Jag har skrivit om hur ensam jag kände mig i högstadiet, om hur jag alltid känt mig annorlunda och om jobbiga självmordstankar, depression, panikångest och utbrändhet i gymnasiet.

Konstigt att man ändå är kvar nu. Så mycket mörker som fanns, och ändå fanns det tid för skratt, gråt och kärlek. För känslor.

 

 

I tider av sorg och svåra mörka känslor så är alla sätt bra utom de dåliga. Jag minns t.ex. att jag i höstadiet älskade att se på Hanna Montana eftersom hon (tror jag) i serien porträtterades som att hon blev mobbad men att hon ändå i hemlighet var en popstjärna och förstås att hon ännu nu är väldigt känd. Jag minns att jag tänkte att jag ska visa alla som mobbat mig senare. Jag ska också växa upp och bli känd och framgångsrik. Hah!

Jag har nu kanske inte lika stora ambitioner idag. Visst finns det inom mig, men inte för att jag själv vill ha någon egotrip. Bara för att kanske sånt jag vill säga ska kunna nå ut till så många som möjligt. Men vad jag ville säga här var att en sådan liten sak som en serie på Disney Channel höll mitt hopp uppe under vissa jobbiga stunder i höstadiet. Hjälp kan komma från alla håll. <3

 

Men om vi går lite framåt. Jag minns ännu känslan i juni 2013 då jag snart till hösten skulle flytta till Åbo. Då hade jag mitt sista besök hos psykologen och hon önskade mig lycka till och sa att jag nog klarar mig. Jag minns min rädsla. Nej, jag kommer inte klarar det, kommer inte klara det.

Och visst har Åbo också varit en turbulent tid. På samma gång som jag fått en massa nya vänner och älskat mina studier har jag haft stunder av mörka jobbiga tankar som mer kändes som ett beroende (att vara beroende av att tänka på mörka tankar) än på att en massa saker i mitt yttre påverkade mig.

Det var inom mig som jag inte var riktigt hel ännu. Ångest, känslor av obetydlighet, svarsjuka, att inte räcka till.

 

 

Det var inte så länge sedan som jag ännu igen hade en jobbig ångestattack. Bara som att någon öppnade ett hål i en isvak och kastade i mig. Mitt under alla dessa år så upplevde jag ju så många gånger, kan det här inte bara ta slut?

Men så kom nu då den här perioden. Perioden av eftertänksamhet och tid att fundera och reflektera. Jag har funderat på hur det kändes att vara i mörker och jämför hur jag känner mig nu.

Och där någonstans så bara fanns det. Konstaterandet att det här är precis som mitt sista besök hos psykologen. Mitt jag, min själ, vad man nu vill kalla det, har nyligen försökt säga åt mig: Låt det förgågna vara förgångna. Blicka framåt. Lev.

 

Jag känner inte att jag lider av psykisk ohälsa mera. Det betyder inte att jag inte har en ångestattack nu som då, men det betyder att jag har reflekterat över dem och bearbetat alla dessa känslor på en så djup nivå att de inte skrämmer mig längre. Jag har bearbetat allt detta jag nu skrivit om så djupt att jag nu vågar lägga det i en liten låda i mitt minne med orden "tonår - ung vuxen - psykisk ohälsa".

Precis som att man inte kan vara barn hur länge som helst utan förr eller senare behöver bli vuxen så bara insåg jag det att jag nu faktiskt har kraften och viljan att våga bli kvitt mina mörka tankar. Att jag vågar acceptera det som en tid som är förbi och istället blicka framåt. Att det också kan vara ett sätt att göra ett medvetet val i livet.

Hejdå alla texter om positivt tänkande och reflekterande texter om hur man gör sin själ lycklig som jag har prenumererat på i över tre års tid. Jag har läst dem alla och jag kan dem utantill. Hejdå poddar om pepp och uppiggande citat om hur jag är betydelsefull och viktig. Jag vet det nu.

För första gången i mitt liv på säkert 10 år kan jag påriktigt säga (med samma darr i rösten som min sista dag hos psykologen): Jag klarar det. Jag mår bra nu.

 

07.11.2017 kl. 15:52

Omvälvande tider

 

Jag går igenom en ganska omvälvande period just nu. Vi har skaffat en rescuehund vilket betyder att jag är hundägare för första gången i mitt liv. Det är omvälvande. Samtidigt har fästmannen fått ett heltidsjobb, vilket betyder att han plötsligt är borta över åtta timmar varje vardag. Det är också omvälvande.

Samtidigt är jag då ensam med Nemi, vår nya hund, om dagarna, vilket inte alltid varit lätt, då jag är en människa som är van att flyktigt fara iväg på spontana saker då jag kommer på dem. Nu ska jag plötsligt fundera hur länge Nemi ska vara ensam hemma med mera.

Först kändes det som att jag var inlåst här hemma, men ju mer vi nu prövat ha henne att vara ensam och märkt att det enda oskyldiga hon gör är att dra upp random klädesplagg i sängen så börjar jag också känna att det här nog kommer gå bra ändå. Och all kärlek hon ger varje dag. Hon är helt otrolig. <3

 

 

Sedan har jag ju då också en magister som börjar vara på slutrakan. Jag har alltså just börjat mitt femte studieår och har alla magisterkurser färdiga och en gradu som till 70-80% är färdig. Jag fyller snart 23. Det känns omvälvande.

Här kommer nog lite min livskris känner jag. Fastän jag känner mig ganska säker på att jag vill doktorera så känns det ju nog som att studielivet snart är slut. Jag är inte längre yngst i kören. Jag har inga föreläsningar mera att gå på. Jag har gått allt som krävts för mig för att göra färdigt mina studier.

Borde jag vara vis och mogen nu? En ung vuxen färdig för arbetslivet och allt vad det innebär?

Jag känner mig inte riktigt redo ännu.

Samtidigt prövade jag att praktisera en hel sommar, varje vardag, åtta timmar per dag. Och jag märkte att det var väldigt kul. Jag drar ju också en liten allsångskör varje torsdag, vilket alltid gett mig en massa energi.

Kanske jag bara föreställer mig att de enda jobb som finns sedan är jobb som jag inte skulle trivas med. Fast verkligheten kanske är helt tvärtom? Jag är i början av mitt vuxna liv och har redan fått pröva på olika områden och också olika hobbier. Jag har ännu flera möjligheter att försöka vända mitt liv åt det håll jag vill och vet att jag trivs med.

Istället för att få ångest och livskrisa kanske jag bara ska ta mig an världen med öppna ögon och inte ha så förutfattade meningar.

Jag tror nog jag hittar min plats här i livet också. Om inte, så tycker jag det är ett bra mål att sträva efter!

 

(Förra årets höstfoto med min favoritmössa som tappades bort strax efter. Men som tur så fick jag senare en ny mössa stickade av min favoritflorastickkompis H-M!)

 

Jag tror att det är bra att krisa lite ibland. Då stannar man upp och kanske börjar fundera vad det är man riktigt vill. Och då det ändå idag, den 10 oktober, också är världsdagen för psykisk ohälsa, så vill jag också ge en kram till alla andra som på något sätt känner sig malplacerade i samhället, har ångest över framtiden eller det förflutna eller lider av andra jobbiga psykiska svårigheter.

Jag har på mina 22 år hunnit bli mobbad i skolan, bli utbränd, lidit av depression och självmordstankar, ångest och panikångest. Jag står ännu kvar här. Jag har kämpat och kämpar ännu ibland.

Om du mår dåligt, tala med någon. Jag finns i alla fall här om någon känner att de behöver prata med någon. Samtidigt pratade jag med en psykolog då jag mådde som dåligast och jag vill lyfta fram hur mycket det hjälpte.

Var inte rädd att fråga om hjälp. Du är värd allt.

10.10.2017 kl. 13:46

Innan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

Sevendays har en riktigt trevlig bucketlista som jag tänkte fylla i, både för mig själv, men också för er som kanske är nyfikna på mina drömmar och mål.

Hit vill jag resa:

Även om jag ogärna reser med flyg så finns det några ställen som jag väldigt gärna skulle vilja resa till någon gång under mitt liv. Det är t.ex. Japan, Island och Skottland, eller engelska landsbygden. Men jag har inte bråttom. Jag vill helst se att flygplan blir mycket miljövänligare först. Till Skottland skulle jag också kunna tänka mig tågluffa genom norra Europa först. Och jag skulle stanna minst två veckor på varje ställe, om inte upp till en månad.

Sedan så vill jag gärna resa omkring i Finland också och på något sätt njuta av den fina natur som finns här och kanske i övriga Norden. Många glömmer bort allt fint som finns nära.

 

 

Det här vill jag äta:

Jag skulle kunna tänka mig smaka på insekter. Tycker det låter intressant. Sedan vill jag gärna äta någon form av lchf resten av mitt liv och hoppas att den här fettskräcken som finns idag försvinner så att jag faktiskt kan köpa fullfeta produkter också i framtiden. Jag är redan sur att jag knappt hittar 34% creme fraiche mera i affärer medan alla möjliga slags halvfeta eller 0%-varianter finns hur mycket som helst. Suck.

En artist jag vill se live:

AURORA! Njuter så fullt av hennes musik - Den är så poetisk och mystisk och så, jag vet inte, nordiskt på något sätt. Diggar henne stort!
 

 

Det här vill jag uppleva:

Oj, vad svår fråga. Jag skulle vilja uppleva en värld i fred, eller där stora krig åtminstone inte förstör en massa människors liv dagligen. Jag skulle vilja uppleva en värld där människor tar klimathoten på allvar och att alla som har möjlighet väljer att hjälpa mänskligheten att övervinna klimathoten (utan att manipulera klimatet eller flytta till mars). Jag vill också uppleva en jämställd värld där man inte blir diskriminerad på grund av en massa saker.

Sedan skulle det ju nog vara intressant att uppleva basinkomst och en förändring av arbetsmarknaden. Globala förmögenhetsskatter och kanske ett slut på egoistisk kapitalism.

Ett språk jag vill lära mig:

Finska. Jag vill bo i Finland och för att känna mig delaktig i allt som händer vill jag också lära mig finska.

En sport jag vill prova på:

Bergsklättring. Jag älskar klätterväggar och alla möjliga slags äventyrsparker, men jag har inte kommit mig till stånd att faktiskt pröva på riktig bergsklättring. Men jag tror jag behöver bygga lite muskler ännu innan jag känner att jag får någonting ut av bergsklättring.

 

 

Här vill jag bo:

Förr eller senare ska jag tillbaka till Österbotten. Men jag har ingen brådska.

Den här boken vill jag läsa:

Jag är ganska snabb på att läsa sådant jag gärna vill läsa, men jag har ju sagt flera gånger att jag ännu inte läst Harry Potter-böckerna, så de ska jag nog läsa ännu i mitt liv. Gärna så snabbt som möjligt.

En kraftansträngning jag vill klara av:

Stå på huvudet! Jag brukar sporadiskt syssla med yoga genom att följa en yogasession på youtube och i slutet så står hon på huvudet. Det vill jag också kunna!

En utmaning jag ska klara:

Leva i harmoni med mina tankar. Jag vill inte sjunka ner i något ångestträsk, uppleva depression eller utbrändhet mera. Jag vill försöka lära mig vad jag klarar av och inte klara av och kunna leva mitt liv med glädje och sorg utan att någon bägare rinner över.

 

 

Ett äventyr jag vill vara med om:

Alltså jag blev ju nog inspirerad i sommar av de som vandrat hela Kungsleden och folk som överlag vandrar långa sträckor i naturen. Det tror jag känns som ett spännande äventyr jag vill vara med om!

Det här vill jag äga:

Egentligen så lite som möjligt. Kanske en egen gård där jag kan odla och gröna ner mina fingrar. Men annars är jag inte i behov av så mycket personliga saker. Skulle jag ha lite mer pengar skulle det ju nog förstås vara underbart med en egen flygel, haha. Och en egen elcykel. Det skulle vara najs.

Ett jobb jag vill prova på:

Alltså jag känner inte att jag bara skulle behöva jobba med en sak i mitt liv. Men åtminstone skulle jag gärna vilja undervisa eller föreläsa folk i någonting jag brinner för. Skulle jag kunna jobba för någon miljöorganisation så skulle det också vara riktigt häftigt! Och annars så upplever jag ju nog att mycket med musik skulle vara kul att jobba med, så länge jag ännu kan njuta av att ibland sätta mig ner och bara spela någonting på piano.

 

 

Ett mål med min hälsa:

Att sträva efter den livsstil som jag mår bäst av. Jag tror att ohälsa också är någonting som kan drabba vem som helst, var som helst, så att vara tacksam över min hälsa varje dag är ju en bra början tror jag.

En person jag vill träffa:

Jag är egentligen ingen starstruck-människa men att få träffa och prata med nuvarande Dalai Lama skulle nog vara en oförglömlig upplevelse.

En restaurang jag vill äta på:

Jag och fästmannen har tittat på oändligt antal matdokumentärer och en av restaurangerna jag fastnade för var Noma i Danmark. De har bara ett så intressant koncept att de försöker göra mat av växter från naturen och alla maträtter är helt annorlunda mot vad andra restauranger erbjuder. De experimenterar också med alla kryddor och försöker hela tiden komma på nya sätt att äta en råvara. Väldigt intressant!

En känsla jag vill få känna:

Frid. Jag tänker att ju äldre jag blir desto mer vill jag bara känna frid över det som skett och på något sätt vara nöjd med det jag upplevt och inte ha ångest eller fasta i saker som varit utan med öppna ögon hela tiden blicka framåt.

Det här vill jag skapa:

Ett grönare samhälle. Och jag vill gärna göra det tillsammans med alla andra. Att vi som har möjlighet av oss människor faktiskt väljer att hela tiden ta ett steg mot ett bättre samhälle.

 

 

01.10.2017 kl. 13:10

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Oktober 2018

Vi sa ja

September 2018

Sluta följa mig på instagram!När jag upptäckte att jag blivit introvert

Maj 2018

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket mening

April 2018

Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

Mars 2018

Titta in i min första bullet journal!

Februari 2018

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Januari 2018

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

December 2017

Gott Nytt År!Den stressfria julhelgen

November 2017

Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkel

Augusti 2017

Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatAtt ta tillvara vad naturen har att geJag är en av vinnarna till "40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017"!

Juli 2017

Min hyllning till landet

Juni 2017

Det var en kväll i juni... Om panikångest och att tappa kontrollen

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!En positivare miljövänlig blogg!

Januari 2017

Att leva... och att döKläd- och köpstopp 2017 - Hänger ni med?

November 2016

Degrowth-föreläsning imorgon med mig och Åbomarthorna!Ratatas lilla vinterlista

Oktober 2016

En egen facebook-sida och ny bloggheader!Min höstlista!Jag ger dig en morgon... Du ger mig en hel dag

September 2016

Glädjetårar som kom tillbakaÅngestAtt varje dag fundera på vad jag vill göra med mitt livIdéer flödar i min hjärna - men om alla vill jag inte värna

Juni 2016

Jag skäms över mitt gymnasium... (Repost)