Bloggposter

Just for when och just in case - skillnaden mellan en glasburk och en glasburk

 

Det är höst och vi har just fått några chilin av nära släktingar. Det här ska det bli djävulssylt av, det har jag bestämt. Jag älskar djävulssylt, men har inte gjort det nu på flera år, för jag har bara glömt bort det eller haft för mycket att göra.

Och när man lagar sylt så behöver man ju någonting att förvara dem i. Då kommer återanvändbara glasburkar till undsättning!

Jag och Peter har ca 10 glasburkar sparade för just sådana här tillfällen. Men man måste vara aktsam. För börjar man spara glasburkar för att ha tills senare så är man till sist omringad av glasburkar.

Orsaken är ganska enkel: det kommer in nya glasburkar genom dörren hela tiden.

Och jag har märkt att vi är ganska många som sparar saker i köket, för att "ha tills senare". Eller ännu värre, för att ha "ifall om".

 

 

När man sparar glasburkar bara för att spara

Det finns faktiskt tror jag ganska många människor som bara sparar/samlar på burkar för att spara/samla. Eller har en massa andra saker redo att användas men som aldrig används.

Meningen är ju ofta inte att sakerna ska samlas bara för att samlas, men realiteten är sen att de aldrig används och bara tar plats.

Då är det viktigt att tänka på den tumregel som jag lärt mig av The Minimalists. Att fundera om sakerna sparas ”just in case” eller ”just when”. 

I vårt glasburksexempel handlar det då om ifall man tänker ”jag spara ett par glasburkar tills jag använder dem” eller om man tänker ”jag sparar ett par glasburkar ifall jag någon gång har lust att laga sylt”.

Märker du skillnaden?

Enligt The Minimalists borde vi alla bli bättre på att göra oss av med saker som vi sparat bara ifall att. För oftast händer aldrig det att man använder de sakerna. Och då tar de bara rum i ens hem och leder till mera stress då man kanske söker efter andra saker, som man faktiskt använder.

För inte kanske en liten glasburk tar så mycket rum. Men då glasburkarna blir 20, 30, 50 till antalet. Då kan man ifrågasätta om det löns att spara på alla dem.

Många gånger finns det ändå glasburkar nära att få av bekanta eller köpa i nån affär om det riktigt kniper. Och det kommer ju som sagt ofta hela tiden mera glasburkar in i hemmet i alla fall.

Så har du något som du bevarar bara för ifall allt. Ge bort det. Återvinn det. Låt det få cirkulera i kretsloppet och inte bara damma och ta plats i ditt köksskåp eller i din skrubb. Då hittar man samtidigt också lättade de saker som man sedan behöver. Såsom ett antal av de 50 glasburkarna man samlat när man behöver 6 stycken för att göra en djävulssyltssats.

 

Man kan också varje gång man tar in nya glasburkar i hemmet byta ut en fulare och dåligare mot en mer praktisk och finare burk. Så har man bara de bästa av de bästa sen till sina syltdagar.

 

 

 

 

 

13.08.2018 kl. 13:24

Att konsumera mera eller mindre när jordens resurser tar slut

Bildkälla: Global Footprint Network

 

Idag har det varit Earth Overshoot Day 2018.

Det betyder att det jorden globalt kan reproducera på ett år av sina naturresurser använder vi upp redan nu, första augusti.

Sedan lever vi på lånad tid. Lånar av våra barn och barnbarn.

Jag minns att man idag diskuterar det här med att vår generation kommer ha lägre levnadsstandard än tidigare generation.

På samma sätt är det här med miljön någonting som oroar oss mycket mera idag än vad det gjorde för flera årtionden sedan.

Och rapporterna blir bara värre och värre.

Vi måste konsumera mindre. Det skrev jag om redan förra året då Ekologiska skuldens dag (som det heter på svenska) inträffade 2.8, en dag tidigare än i år, 2018.

Konsumera mera av vissa saker, mindre av andra?

Och jag står fortfarande fast vid den punkten. Det finns mycket konsumtion som enligt mig måste fås ett slut på.

Men.

Skillnaden från förra året är att jag nu också håller på att läsa Rune Westergårds bok "Ett jordklot räcker". Jag är inte färdig med den ännu, men det jag tycker är spännande är att Rune talar för att vi borde konsumera mera för att klara av klimathoten.

Det går ju helt stick i stäv med alla artiklar som handlat om Ekologiska skuldens dag idag, där alla uppmanar oss att konsumera mindre.

Samtidigt är det bra att ibland läsa sådana här böcker, som säger emot det du tror på, för att också se om du själv ligger i gamla tankar eller om du fortfarande kommer fram till att det du tror på känns rätt.

Enligt Rune sker ingen utveckling i t.ex. solpaneler, elbilar etc om vi inte också köper dem. Utan konsumtion, ingen utveckling helt enkelt. Rune säger att även om jordens resurser nu påverkas av våra inköp så hjälper de oss att sedan skapa effektivare och mer energisnålare varor i framtiden.

Och visst har han ju en poäng. Jag har ju nog läst nationalekonomi i fler år för att förstå hur konsumtion och teknisk utveckling fungerar. Om alla kylskåp som uppfanns på 80-talet skulle hålla i evigheter och vi inte skulle köpa nya, då skulle vi fortfarande ha kvar dem, som kanske slösar mycket mer energi än ett nytt kylskåp gör idag.

Konsumtion kan nog inte ensam fixa det här

Men även om det finns bra poänger i boken känns det som att orden många gånger säger emot varandra (jag tänkte att jag gör en ordenligare recension av boken senare när jag läst ut den).

För även om jag konsumerar en topp vid t.ex. H&M, betyder det ju inte automatiskt att H&M skulle bli nå miljövänligare.

Miljövänligare blir de när stater börjar kräva det av dem. När konsumenter börjar kräva det av dem.

För vad man lär sig inom nationalekonomin är att den osynliga handen, "marknaden", utan att bli störd, fungerar bäst/endast om flera kriterier är fyllda. Ett av dem är att det inte finns några externaliteter i bilden (såsom exempelvis utsläpp).

Men nu har vi externatliteter. Vi har ganska många faktiskt. Och väldigt stora också.

Marknaden har haft sin chans, men nu måste vi ingripa. Det handlar inte mera om att bara konsumera rätt och miljövänligt (vilket vi fortfarande ska satas på. Där är jag helt med Rune), men nu måste man börja kräva mera av marknaden. Kräva mera av företagen.

Nu är det "förbjud freoner i alla kylskåp"-nivån vi måste ta till för att fixa det här. Inom alla plan.

Det tror jag leder till den snabbaste utvecklingen, till energisnålare, effektivare och hållbarare lösningar, som på sikt (förhoppningsvis innan vi har katastrofer runt varje hörn) hjälper oss att stoppa och hindra den skadliga klimatuppvärmningen.

Och kanske öka avståndet på Earth Oveshoot Day, som hittills bara minskar.

 

Vad tror du?

 

 

 

01.08.2018 kl. 23:59

Att fixa kroppen – om kroppspositivism och hjärnspöken

Idag vill jag prata om kroppen så varsågod, här är mina ben. Håriga, och som fallit i lågstadiet och skaffat en fult märke under ena knäskålen och som nyligen dundrat i soffkanten så att ett fint blåmärke också pryder det benet. Det är mina ben det.

 

 

Igår och i förrgår tittade jag på en norsk dokumentärserie som heter "Line fixar kroppen" (finns på Arenan). Den handlar om Line som är 27 år med flera kroppskomplex, som hon sedan försöker bena ut och övervinna i de sex små avsnitten (30 min/avsnitt).

Hon har komplex över sina enligt henne stora bröst, över magen, att vara osminkad, och i sista avsnittet, som handlar om hjärnan, försöker hon att vara så nöjd över sig själv och äntligen klä sig i bikini.

Och det är en jättebra serie! Jag har inte haft några stora kroppskomplex, som resulterat i att jag svultit mig själv eller något, men visst har jag efter puberteten ofta varit missnöjd över min mage och min röv och mina lår. Men efter den här serien blev jag redan själv också lite bekvämare i mig själv.

Och det är ju en bra sak.

Men jag kom att tänka på Ellens inlägg om kroppspositivism. Om att det här med kroppspositivism borde få vara någonting som förs av "tjocka", och inte normalstora.

Line i serien är inte "normalstor" (BMI mellan 18 och 25), men inte har hon så att säga ett BMI över 35 heller. Jag är väl egentligen inte heller normalstor, eftersom jag faktiskt har ett BMI över 25 (jaa, faktiskt), men jag har nog också ibland mått dåligt över min kropp. Ganska ofta egentligen.

För nästan alla (vare sig storlek) har komplex över sin kropp. Och det grundar ju sig många gånger på ens egna hjärnspöken.

Och jag tycker nog att det finns en stor poäng i det som Ellen säger, att låta kroppspositivitet handla om den som verkligen har stora kroppar.

Men jag tycker det är viktigt att inte förminska andra människor som inte är "tjocka" om deras hjärnspöken. För hjärnspöken kan leda till många dåliga saker. Anorexi, bulimi, psykisk ohälsa och död.

Och jag kommer att tänka på den här likheten med psykisk ohälsa och att det finns människor som anser att vissa inte ska få uppmärksamhet om sin psykiska ohälsa, eftersom de kanske haft ett så "perfekt liv". Att har man inte haft föräldrar som knarkat, blivit så mobbad så man hållit på att dö och ätit aska så mår man inte tillräckligt dåligt.

Men vi kan inte hålla på och "mäta" psykisk ohälsa och säga att "du har nu så liten psykisk ohälsa, så du har inte rätt att må dåligt". Ska vi leva i en värld där bara de som t.ex. försökt ta livet av sig får hjälp, och inte de som bara ligger hemma och mår dåligt?

På samma sätt tycker jag inte man heller ska förminska människors hjärnspöken, även om de kanske så att säga har en "nomalvikt".

Så jaa, låt tjocka kroppar får komma fram extra mycket i kroppspositivismen igen, men jag tycker vi alla måste vara lite mer ödmjuka i den här kampen. Något annat är inte hållbart.

För jag vet hur det är att ha psykisk ohälsa, att må så dåligt så man vill ta livet av sig själv, och mår någon så dåligt över sin kropp, vare sig den är "normalstor" eller "grovt överviktig" så tycker jag det måste tas på allvar.

Och då är det allas kamp.

 

 

31.07.2018 kl. 12:06

Att handla nya saker – och ändå vara tillfreds med sig själv och sina värderingar

Jag har handlat ett par nya hörlurar och en ny klocka helt utan ångest!

 

Ända sedan jag började tänka mera på ekologi och hållbarhet har jag haft ångest när jag handlar nya saker.

Och nu pratar vi inte om mat, hushållspapper och schampo. Utan om saker, fysiska saker, som man kanske inte kommer ta med sig om huset brinner upp, men som man ändå behöver och/eller vill ha.

Ångesten har kommit eftersom jag vet att alla nya saker kräver naturresurser. Att typ inga av dessa saker är producerade på ett hållbart sätt och att man knappt vet någonting alls hur de producerats.

Så jag har helt enkelt tvingat mig själv att knappt handla någonting nytt alls. Och istället satsat på att försöka hitta så mycket som möjligt på loppis eller andrahandsmarknaden.

Problemet är bara att ibland finns inte det du vill ha på loppis. Hur mycket du än letar. Och du har kanske inte heller möjligheten att varje dag besöka alla loppisar inom 50 kilometers radie bara för att försöka hitta den där ena saken som du behöver men inte vill köpa nytt.

 

Det hjälper att fundera på varför man känner vissa känslor, speciellt ångestkänslorna.

 

Då kanske det är dags att fundera på den där ångesten, och fundera på om det här är ett sunt sätt att leva sitt liv.

Jag har kommit fram till att svaret är nej.

Vill man leva hållbart måste man också komma ihåg att den livsstilen också måste vara hållbar för en själv, och inte bara för omvärlden, för alla andra.

Får man ångest för att man är för rädd att påverka jordens resurser, så att det påverkar ens vardagliga liv, då kan det vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera över om det går att leva sitt liv enligt sina värderingar, men utan att skapa den ångest som hittills funnits med i bilden.

Jag har kommit fram till att det går.

 

Här är mina exempel:

Jag har länge haft ett par små, slitna hörlurar, som för flera månader började gå sönder i "muffarna" och senare också vara så pass sönder att man bara hörde ljudet i ena örat.

Jag har också för en tid sedan tappat bort min klocka. Mina fina klocka som jag fick av min mamma till studentpresent.

Och jag märker att jag behöver dessa två saker. Hörlurarna, för att jag dagligen är ute och går och börjat trivas att lyssna på podcasts överallt. Klocka, för att jag trivits med det förut och många gånger har fulla händer för att kunna ta fram mobilen hela tiden.

 

 

Och jag har letat.

Att hitta begagnade hörlurar och en begagnad klocka, som även passar mina behov, det har varit svårt.

Man kan säkert leta efter dessa saker i oändlighet och senare plötsligt hitta något som precis passar in i ens önskemål, men någon gång måste man börja värdera sin tid, och sitt välmående, med att istället köpa nytt.

Jag har tänkt på både klockan och hörlurarna i över ett halvt år. Jag har märkt att jag i mitt liv behöver dessa saker. Det är inga impulsköp jag gör. Det är inte så att jag köper mitt nya x antal av dessa saker.

Det är ett par hörlurar och en klocka. That's it.

 

 

Så jag köpte dem. Helt nya.

Klockan är ingen superfancy klocka, men den matchar precis mina behov. Hörlurarna är väl I guess lite mer fancy, men jag hoppas att de håller länge när jag en gång köpt nya hörlurar nu.

Och det bästa av allt – jag fick ingen ångest.

Jag sökte målmedvetet och funderade länge på mina beslut. Jag konstaterade att dessa produkter är någonting jag kommer att använda varje dag och att jag inte plötsligt börjat leva en "ohållbar livsstil" bara för att jag köpte två nya saker.

Men det viktigaste av allt, är att jag konstaterade att jag inte måste vara perfekt.

Jag tror att de här tankarna kommit både med att jag blivit äldre och med att jag nu inte är ny inom hållbarhetstänket, utan redan benat ut och lärt mig vad allt handlar om. Vad som är ohållbart och vad som inte är ohållbart.

Jag blir inte en konsumtionsråtta bara för att jag köper två nya saker som jag verkligen behöver. Det blir du inte heller.

Vi måste lära oss att välja våra strider. Och komma ihåg, att det är enklare att leva med sina värderingar livet ut om man någon gång låter sig få välja den enklare vägen.

Det har jag i alla fall lärt mig det här året. <3

 

Sammanfattning: Hur man handlar nya saker utan ångest om man är ett miljöfreak som jag:

  • Konstatera att få ångestkänslor för att handla nytt inte är ett hållbart sätt att leva.
     
  • Konstatera också att du som miljöintresserad faktiskt färdigt konsumerar väldigt lite nya saker jämfört med de flesta människor, och att planeten inte kommer att gå under för att du plötsligt köper en eller två nya saker.
     
  • Konstatera alltså att man inte måste vara perfekt i allt.
     
  • Fundera länge över valet (men inte för länge). Fundera varför du behöver saken och hur mycket du behöver den.
     
  • Konstatera genom att själv besöka loppisar och hemsidor att det inte verkar finnas den sak du behöver – för finns den köper du ju den och är nöjd att du hittade den begagnad.
     
  • Köp den sedan ny och konstatera att det nu inte handlar om ett impulsköp mera (som de flesta inköp typ handlar om), utan om ett medvetet val som krävt mycket betänketid. Satsa gärna på hållbarare varianter om det finns eller på någonting som faktiskt håller, även om det kanske är lite dyrare.
     
  • Njut sedan av din sak och använd den så ofta som möjligt. Ta hand om den och reparera den om den går sönder så den håller så länge som möjligt.
     
  • Då har du handlat en ny sak utan att få ångest.

 

 

 

 

 

 

 

29.07.2018 kl. 18:20

Var ska jag slänga det här?

Hur länge ska det ta innan producenterna börjar skriva ut vad deras produkter innehåller? Så jag inte ska behöva få ångest för att inte veta var jag ska sortera dem. cc - pixabay

 

Det finns många saker jag skulle vilja slänga.

Saker som är söndriga, har torkat ut, är miljöfarliga med mera.

Men jag är inget proffs på att sortera och även om jag är intresserad så kan jag inte hela sorteringsguiden utantill heller.

Och så får jag ångest.

Jag försöker förgäves söka på olika avfallsbolags sorteringsguider för att bli lite klokare, men så har man då e pryl som är lite elektronisk, lite metallisk, lite plastig, lite av det ena och lite av det andra.

Och jag skulle vilja att så mycket som möjligt tas tillvara. Jag vill ju inte sortera fel och vara en börda för avfallsbolagen. När det gäller sortering skulle jag faktiskt vilja vara duktig. 

Men det är jag nog inte.

Så då låter jag prylen vara kvar i mitt liv. I ett hör i ett skåp. Fyller en hylla någonstans i barndomshemmet.

Och jag tror inte jag är ensam om det här. Jag är säker på att ganska många med egnahemshus eller annars större förvaringsutrymmen har flera saker som de egentligen tänkt slänga men som de inte riktigt vet vart man ska slänga det så istället finns det där och dammar i ett bortglömt hörn. 

Istället för att kanske återvinnas och göras nytta i samhället.

Och jag brukar fråga mig: Varför är det individens ansvar att veta vart man ska sortera saker? Är det inte de som producerar varan som borde skriva bakom eller under produkten vad de innehåller och ett förslag på vart den ska slängas?

Tänk om det skulle finnas åtminstone en hemsida skrivet på produkten som berättar det här. För att nu minska text på produkten.

Eller ännu bättre: Tänk om producenterna faktiskt skulle ta sitt ansvar och sluta producera produkter som inte går att ta isär för att åtminstone kunna sortera de olika ämnena skillt. Eller kanske det bäst: Faktiskt sluta producera så många produkter med så många olika ämnen i samma produkt.

Här finns det faktiskt saker att förbättra tycker jag!

Vi pratar ju hela tiden om att vi behöver bli mera hållbara. Och inom hållbarhetstänkandet handlar det också om att sortera och återvinna rätt, så vi inte behöver en massa barn och unga vuxna att hacka nya farliga material i trånga mörka grottor någonstans i ett fattigt område.

Och varje gång man gör det lite enklare för konsumenten att göra rätt, desto snabbare börjar konsumenten också göra rätt.

 

Så mycke skräp överallt. Det behövs tydligare anvisningar om vi ska få igång sorteringen ordentligt.

 

Jag vill leva i ett samhälle där vi funderar vad saker innehåller och hur man sedan ska ta till vara dem så att materialet kan återvinnas och användas igen, igen och igen.

Och jag hoppas att vi snart kan vara där, för miljön och vår framtids skull. <3

 

 

 

 

 

05.07.2018 kl. 11:25

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygden

Vilken väg ska jag välja? Vilken hjälper mig mot ett hållbarare liv?

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag leva ett meningsfullt liv. Samtidigt vill jag också leva ett hållbart liv. Ett miljövänligt liv.

Då kan man ju fråga sig var man borde bo om man vill vara mest hållbar? Är det i staden, där man kan cykla överallt, eller är det på landet, där man har närproducerad mat vid husknuten?

Och medan jag funderade på det här kom jag fram till att det nog finns fördelar på båda ställena. Jag tror att om man vill så kan man faktiskt leva hållbart både i staden och på landet.

Men av olika orsaker. Och jag tänkte lista dem här nedanför:

Att leva hållbart i staden

  • Man kan cykla överallt eller ta kollektivtrafik.
     
  • Möjlighet att handla ekologiska varor, eller lokalt från torget.
     
  • Även möjlighet att lätt hitta likasinnade och delta och påverka. Flera = bättre.
     
  • Man kan hyra och låna typ allt. Man behöver inte äga en bil, en borrmaskin eller ens en tvättmaskin.
     
  • Samtidigt kan man bo ganska litet och det kräver mindre saker. Mindre saker som ska köpas = mindre utsläpp och påverkan på miljön.

Att leva hållbart på landet

  • Man kan äta lokalt och närproducerat på ett enkelt sätt.
     
  • T.o.m själv fixa sin mat genom att jakta, fiska, plocka bär och svamp, ha djur och/eller grönsaksland.
     
  • Inköp planeras långt på förhand och risken för spontana köp minskar avsevärt.
     
  • Små samhällen: man delar med sig av det man äger och har - ökar användandet av saker och ökar samvaron i byn.
     
  • Man kan själv bestämma sig att ta grön el, ha solpaneler, bergsvärme, större påverkningsmöjligheter där man bor.

Ibland kan man nå samma mål även om man startar från olika håll.

 

Det finns säkert flera skäl, men det här var nu några jag sådär spontant kom att tänka på. Om du själv kommer på någon till får du jättegärna kommentera :)

Och sedan finns det förstås negativa aspekter med båda. Fortfarande behöver man ofta en bil om man bor på landet och forfarande gäller det att nästan konsumera allt man behöver om man bor i en stad - svårt att ha någonting större än balkongodlingar för de flesta.

 

Jag märker ändå på mig själv att jag dras till landet. Jag tror mycket av det handlar om att jag får så ångest av att konsumera (annat än mat och förnödenheten alltså) och att jag dras till det här att på någon liten grad kunna vara självförsörjande.

Att satsa på att jobba mindre än heltid och istället jobba med ett eget grönsaksland, fiska och plocka bär och svamp i skogarna. Att på något sätt vara närmare naturen och följa naturens gång, leva mer enligt säsong helt enkelt. Och samtidigt ta del av den friska luften - och tystnaden.

 

Jag är ju en social människa och jag har länge trott att om jag inte får träffa människor typ varje dag så skulle jag börja klättra på väggarna. Men ju äldre jag blir desto mer märker jag att det här suktandet efter sociala kontakter (och speciellt nya sådana) minskar. Det har också tror jag att göra med att jag nu psykiskt mår mycket bättre och inte känner mig så osäker på allt i mitt liv. Men så istället vill jag hellre värna om de vänner jag nu har och stärka de relationerna, och det gäller också mina släktigar hemma i Österbotten.

Men jag är bara 23 år gammal. Jag har inte bråttom någonstans, men när jag en gång väljer att flytta tillbaka, då har jag orsakerna och målen på plats. Och det gör mig glad och rofylld, även i den här ljusa sommarnatten som jag för första gången varje dag spenderar i en stad istället för på landet.

 

 

13.06.2018 kl. 23:45

Funderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?

 

Vad är mina värderingar? Vilka människor vill jag träffa och umgås med i mitt liv och vilka saker vill jag omringa mig med?

När jag försökte komma ur den onda cykeln med depressiva tankar, men ändå mådde ganska dåligt och inte hade ork att göra så mycket, så fanns det ändå en massa tid för reflektion. Jag han reflektera över vad jag skulle vilja fylla mitt liv med.

Vem jag vill vara.

Och när jag tänker efter, skulle inte jag haft den här perioden i mitt liv redan, så tror jag inte jag skulle tänka på de här frågorna heller. Vi är redan i 11 juni och sommaren är redan på gång. Inte har jag hunnit med någon bucket-lista för sommaren och inte har jag hunnit med de små sakerna jag tänkt att "när det blir sommar så kör jag igång".

Men jag har hunnit leva i nuet - och det är jag kanske mest stolt över. Jag har varit på promenader med hunden, jag har njutit av värmen, jag har träffat vänner och bekanta och umgåtts med min fästman om kvällarna.

Och det är ju en del av vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Det är ett av mina mål.

Men utan att sätta mig ner och reflektera över vad jag vill med mitt liv, hur jag vill strukturera upp mitt liv, skulle jag inte kommit någonstans. Dagarna skulle passerat och plötsligt är det höst.

Jag skulle kunna stressa över saker som blivit ogjorda, men istället gläds jag över de saker som jag åtminstone gjort, och som stämmer överens med mina värderingar.

För när jag var ledsen och mådde dåligt levde jag inte i nuet. Jag levde antingen i dåtid (funderade på saker som hänt och hur allt gick snett) eller i en fantasivärld (tänk om han säger så, tänk om det här händer). Och jag mådde inte bra av det.

 

 

Så även om jag mådde dåligt en lång tid - så fanns det då tid för reflektion, speciellt under den tid som jag försökte må bättre. Och jag är tacksam att jag tog den tiden att fundera över vad jag vill göra med mitt liv, hur min livsfilosofi ser ut.

För då har jag någonting att sträva efter.

Och det är inte lycka jag strävar efter. Det trodde jag många gånger, men efter att nu också ha lyssnat på "The Minimalists"-podcast ett antal episoder, så är det ju faktiskt ett meningsfullt liv som jag strävar efter.

För om jag vill sträva efter lycka blir ju nästa tanke att jag alltså just nu inte är lycklig, och alltså är missnöjd med nuet och med mig själv och mitt liv.

Så istället vill jag leva i nuet och fylla mitt liv med sådan som jag tycker är värdefullt Många gånger har jag märkt att lyckan kommer smygande då, helt utan tidigare uppmärksamhet.

Så genom att prioritera mig själv och faktiskt sätta mig ner och fundera på vem jag är, vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv, så har jag större chans att också till slut hitta meningsfullhet i mitt liv, och på det sättet också, vara lycklig, precis här och nu.

 

Och kanske, om vi är många som faktiskt börjar stanna upp och fundera på vad vår livsfilosofi faktiskt är, så kan vi skapa ett bättre samhälle, för allt och alla. <3

11.06.2018 kl. 13:31

Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensamma

 

Idag har den världsberömda TV-personligheten Anthony Bourdain vandrat vidare. Det var inte på grund av cancer, som många människor idag drabbas av och tvingas lämna vårt jordeliv tidigare än tänkt – utan på grund av självmord.

Han blev 61 år gammal. Han höll för tillfället på att spela in en ny säsong av en av hans serier och många ansåg att han hade ett av de bästa jobben i världen – att får resa runt bland olika länder och träffa olika människor och kulturer och prata om någonting som finns nära alla våra hjärtan – nämligen mat.

För lite över en månad sedan tog också Tim Bergling, även kallad Avicii, sitt eget liv. Han blev bara 28 år gammal. Många avgudade honom för hans liv och musik och såg upp till honom och hans livsstil – Men bakom allt turnérande fanns en utbränd man som inget hellre ville än att bara få skapa musik – utan allt turnérande och synlighet.

Och det vi måste komma ihåg är att jobb är inte allt här i världen. Även om man på ytan kan se ut att ha ett perfekt liv så kan demoner leva i hjärnan och göra livet oumbärligt för många. Vissa ser självmord som enda utvägen.

Andra upplever självmordstankar dagligen, för att plötsligt en dag uppleva en starkare tanke än vanligen. Det kan vara den enda orsaken. Och det räcker. Där kan livet ta slut.

Och bland dessa kändisar begår tusentals människor varje dag självmord. Människor som kunnat ge så mycket av sig själv och som förtjänar att få leva. Få leva ett liv utan depression, psykisk ohälsa och självmordstankar.

 

 

Vi måste bli bättre på att tala om självmord. Framförallt också bättre på att tala om döden.

För mig är döden ingen främling. Jag samtalade med döden många gånger under min tonårstid, samtidigt har jag också som vikarierande kantor fått uppleva många fina begravningar.

Och på en begravning förstår man att döden är ett faktum. Den människa som ligger i kistan kommer inte tillbaka.

Men det gör inte våra liv heller. Och vi måste börja ta psykisk ohälsa på allvar. För vår egen och för våra medmänniskors skull.

Livet är en gåva – det har jag lärt mig efter alla år som deprimerad. Men det betyder också att vi måste värna om den här gåvan. Både vi som individer och vi som samhälle.

Varje förlorat liv är ett förlorat liv för mycket.

 

 

08.06.2018 kl. 21:23

Cirkulär ekonomi i vardagen

cc - Pixabay

 

Vi måste bli bättre på cirkulär ekonomi. Det berättar Sitra, Finlands framtidsfond, som med jämna mellanrum publicerar rapporter och forskningar om hållbarhet, samhällsfrågor och framtiden.

Förnybar energi och att minska utsläppen som enda fokus för att hålla oss till klimatmålen räcker inte längre.

Idag, på världsmiljödagen, har Sitra publicerat en rapport som berättar att cirkulär ekonomi är ännu viktigare än vi någonsin trott. Samtidigt har det på Svenska Yle idag funnits flera artiklar om miljö, om cirkulär ekonomi, om EU som vill förbjuda engångsprodukter i plast och om Indiens stora problem med plastavfallet. Alla väldigt läsvärda, en dag som denna.

Om någon tycker att cirkulär ekonomi låter underligt eller har svårt att greppa vad det handlar om, så kan man bra koppla ihop det med de vanliga hållbarhetsdiskussionerna. Som en vanlig människa kan man bra tänka cirkulär ekonomi som:

  • Reduce
  • Reuse
  • Recycle

Alltså att minska sina inköp, använda och återanvänd det man har eller det andra har och sedan till slut inte bara slänga det till förbränning eller ännu värre, i naturen, utan återvinna materialet för att ge det ett längre liv.

Så cirkulär ekonomi kan man tänka som att man ger alla fysiska saker ett längre liv. Men viktigt också att mentalt ställa in sig på det här med cirkulär ekonomi, och därför tänkte jag lite berätta hur jag försöker tänka på cirkulär ekonomi i min vardag.

Mat och annat ätbart

När det gäller mat så är den bästa hemmagjorda regeln att försöka slänga så lite som möjligt. Planera, planera, planera och försök att följa planeringen så gott det går.

Frys in om någonting ska lagas i slutet av veckan, för att inte riskera att bli dåligt och kontrollera flera gånger i veckan vad som riktigt finns i kylskåpet och vilken mat som borde ätas upp först.

Vill du testa nya maträtter, så satsa också på enbart en sådan ny per vecka, eller per gång du storhandlar, så att det inte plötsligt bara finns en massa skumma ingredienser i kylskåpet som du inte har lust att laga.

Och har du tagit hämtmat någon gång, så märker du kanske hur mycket inpacketering du får med maten, så att minska hämtmaten minskar också sedan mängden sopor.

Soporna

Försök att ha olika platser och kärl för allt som du vill sortera. Och vill du börja sortera soporna mer, så satsa på en sak i gången, då är chansen större att vanan fastnar och fortsätter fast du går vidare och sorterar ännu mer av soporna.

Hos oss finns t.ex. inte ännu plastavfallssortering i närheten, vilket har gjort att vi ännu inte sorterat det, även om jag jättegärna skulle vilja börja med det, så kolla först dina möjligheter, och försök att påverka om du har möjlighet.

Varje ny sak är också oftast inplastad och inpacketerad i allt möjligt skräp, så tänk också på att om du köper någonting begagnat, så minskar du också soporna hemma hos dig sedan.

Och, försök att göra sorteringen så enkel och rolig som möjligt. Ha olika färgade kärl för olika saker, gör sortering till en grej i familjen helt enkelt.

Sen, en viktig sak: Återvinn ditt elektronikskrot! Vi är otroligt dåliga på att återvinna våra gamla telefoner och liknande och framställningen av de material och ämnen som behövs för ny elektronik är allt annat än hållbar och etisk.

Stuff

Köp saker som håller. Det är att tänka cirkulär ekonomi. Bra också om du t.ex. köper presenter till någon, att försöka köpa någonting som också sedan kan ges vidare då behovet inte längre finns hos personen.

Kolla också alltid andrahandsmarknaden innan du köper någonting, om det så är till dig själv eller en bekant. Loppisar idag är fulla med saker som är knappt använda och så fungerar hur bra som helst att använda själv eller ge bort.

Men försök också att minska saker i din vardag. Ju mindre saker, desto viktigare blir de som är kvar och då värnar man också mera om dem. Ha inte tre datorer om du kan klara dig på en.

Och värna som sagt om de saker du har. Reparera dem, använd dem på andra sätt, förläng deras liv helt enkelt. Och kan du inte själv, så ta hjälp av andra.

 

 

Cirkulär ekonomi hör ihop med ett hållbart samhälle. Det hör ihop med att vi måste komma bort från konsumtionshets och ignoransen, att ignorera hur våra val påverkar andra.

Och det går att skapa en hållbar värld på flera sätt. Både vi som konsumenter har möjlighet att styra marknaden och även vi som röstare har möjlighet att rösta och välja människor som värnar om de här möjligheterna. Som, liksom EU, förbjuder engångsprodukter för att föra fram cirkulär ekonomi till oss.

Men ingenting händer om vi inte bryr oss. Om vi inte börjar sträva mot en hållbarare värld i alla aspekter av våra liv.

Bäst är att bara börja. En dag i taget. Ett steg åt gången.

 

 

05.06.2018 kl. 16:12

Minimalism vs maximalism

 

Jag lyssnade länge på en massa miljöpoddar medan jag var ut och gick med vår lilla Nemi, men snart hade jag lyssnat ikapp alla. Vad ska jag göra nu tänkte jag? Jag behöver hitta någon intressant, långkörande podd. 

Och då hittade jag till The Minimalists-podden.

Vilket är lite spännande, för jag hade inte i första taget tänkt att minimalism är något som jag skulle gå igång på. Speciellt inte eftersom jag är den som pratar om att skaffa mig en bondstuga med en massa broderier på väggarna och mysiga plåtburkar i varje hörn. Och vägrar den svartvita trenden med IKEA-möbler överallt (helt okej med några, men jag vill inte ha ett helt hus kryllat av dem).

Men jag började lyssna i alla fall, och jag märkte att jag nog fått hela minimalismen om bakfoten. Eller jag märkte att mina förutfattade meningar om minimalism och om vad The Minimalists skulle ta upp var helt annorlunda än vad de sedan berättade.

Vilket är helt förståerligt, eftersom man ofta i början tänker så svartvitt om saker och ting. Har jag lärt mig någonting de senaste fem åren är det nog att saker inte behöver vara så svartvitt - en liten färgpalett fungerar ibland också.

 

 

Det jag konstaterar vad gäller minimalismen som The Minimalists tar upp är att vi borde fokusera mera på att MINImera våra materiella saker och minimera betydelsen de har i våra liv. Istället ska vi sedan MAXImera den betydelse relationer och naturen runtom oss har.

Det här tycker jag låter väldigt sunt. För jag tycker oftast att när man pratar om minimalism så handlar det BARA om stuff. Om saker, att konsumera eller inte konsumera.

Men biten om maximalism gällade våra liv och våra relationer är minst lika viktig.

Därför tror jag egentligen att maximalism är den svårare delen än minimalism, och att det är dit vi behöver komma så småningom. Det är en livsstil som också är hållbar, på många olika nivåer, både för människan och naturen.

 

 

Först måste vi lära oss att leva på mindre. Fokusera helt på det materiella och faktiskt fundera om de saker som finns i våra liv fyller någon funktion. Fundera om de otaliga resorna runt jorden stärker våra liv eller om vi lika bra kunde finna samma glädje på närmare håll.

Men leva på mindre handlar också om att kanske inte sträva efter det bästa och häftigaste hela tiden. Om att man kanske inte behöver bli vän med alla eller ha hundratals okej-nära vänner.

Sedan måste vi lära oss att leva mer på det lilla vi har. Det är oftast när man förlorar en nära anhörig eller en vän som man märkte hur mycket de betydde för en. Vi måste alltså lära oss att förstå hur viktigt det är att också värna om de relationer vi har.

Och de saker som är kvar, de måste vi förstå värdet i. Vi måste värna om de saker vi har, reparera dem när de är sönder och inte uppmuntra till en slit-och-släng kultur. Låta varje sak i våra liv inbringa glädje eller motverka frustration och olycka.

Vi måste helt enkelt maximera de resterande saker som finns i våra liv. Och då speciellt sånt som har med att uppleva närhet bland människor och närvaro i naturen och i livet.

 

cc: pixabay

 

Så om vi nu talar det här med minimalism vs maximalism, så tror jag vi måste förstå att allt i världen samspelar med varandra. Det vi minimerar på ett håll borde vi också maximera på ett annat håll. För om vi bara tar bort och minimerar så blir balansen avrubbad. Finns det yin måste det finnas yang.

Och genom att försöka leva enligt de här principerna så tror jag vi både kan bli lyckligare, samtidigt som vi gör våra nära och kära och planeten en tjänst. <3

23.05.2018 kl. 12:49

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket mening

Bilderna tagna från en varm dag nu i maj i Korsnäs vid Prästgårdsmuséet.

 

Det första som slår mot mig när jag kommer tillbaka till Åbo (från några dagars firande i Österbotten) och går ut nästa dag från lägenheten är lukten. Lukten av storstad, damm, kanske lite avgaser och en massa värme. Även om värme nog inte i sig luktar någonting.

Det känns som jag transporteras tillbaka till Afrika, som jag nog inte besökt på flera år. Men det är ju så att jag faktiskt för första gången ska tillbringa min sommar i Åbo, vilket känns lite konstigt. Jag menar hur klarar stadsbor sig utan att ha en simstrand någon kilometer från sitt hem? Vem vill köpa små, små glassbollar för över fyra euro styck. Nej, sucksuck.

Men som tur så har vi Nemi. Vår lilla nemiboll som idag fyller tre år! Som vi haft hos oss i över ett halvår och som ger oss så mycket kärlek och mening i livet.

 

 

Speciellt såhär i konstiga sommarvärmen en tidig vårdag i maj så är jag så glad att Nemi lockar en ut på promenad. Tidigare tog det nog emot, även om det var fint väder, för oss i huset att leta oss ut på en promenad.

Men med Nemi är det så lätt. Hon är nyfiken och intresserad på omvärlden och det har gjort att jag också blivit det. Intresserad. Uppmärksam.

Jag tror jag aldrig följt med vinterns alla snöflingor och vårens framfart på så nära håll förut. För med en hund ska du ut på promenad varje dag. Och speciellt i vårtider har jag varje dag gått förbi samma buske, vars knoppar varje dag öppnat upp sig mer och mer för att plötsligt öppna upp ett grönskande paradis framför mina ögon. Det är glädje det.

 

 

Och inte finns det nästan något mer avstressande än en lång, långsam promenad med vår lilla nemiboll. Glad är jag att vi får ha henne, och glad är jag att hon trivs med oss. Och kanske gladast blir jag av hur andra människor reagerar på henne. De skiner upp, frågar om de får paja henne och brister ut att hon är så sockersöt så de smälter.

Och varje dag när man kommer hem mötsman av en Nemi med viftande svans och en massa glädje.

Inte kunde vi ha hittat en bättre hund än det här. Grattis på 3-årsdagen älsklingboll. Älskar dig Nemi <3

 

 

Nemi är en rescuehund från Sankt Petersburg och här har jag tidigare skrivit om när vi hämtade hem henne: LÄNK

17.05.2018 kl. 17:43

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

En av mina favoritbilder från favoritstället, berget bakom villan i Molpe. Jag återkommer ofta till den här bilden. Men den symboliserar mitt ständiga sökande efter svar och ständiga strävan efter ny kunskap. Och kanske det viktigaste, min ständiga strävan efter reflektion.

 

Jag har inte skrivt här på ett tag, men full av idéer är jag ändå. Jag får dem från poddar jag lyssnar på, från seminarium jag besöker och från nyheterna jag läser.

På senare tid har jag märkt av ett mönster som verkar koppla ihop mycket av de problem som finns idag. Om det så handlar om miljön eller jämställdhet, ekonomi eller hobbier.

Och det är normerna. Normerna som vi varje dag göder i vårt samhälle. Som vi gladeligen följer utan att veta vad det gör för andra människor och miljön.

Vi måste börja prata om normer – och speciellt om att bryta dem.

För nog är det ju underligt hur det ännu idag, år 2018, ska vara så svårt att förstå att det finns flera kön än två. Att vårt flygande faktiskt späder på den globala uppvärmningen och att man kan må bra fast man väljer att leva ett liv utan barn.

Så många normer som det finns i samhället, som säger hur allt borde vara – jag tror att det är boven i hela den stora samhällssjukan där var och varanna människa jag känner i min ålder mår dåligt, är utbränd eller bara lost, tappat gnistan för allt.

Jag har inget emot att det finns normer i samhället om det inte skulle vara så att så många av dem är så gamla och ouppdaterade, i alla fall enligt min mening.

Varför kan inte normerna handla mera om vänlighet, öppenhet, miljövarsamhet, acceptans, frihet, och mindre om gamla unkla strukturer och resonemang, som leder till miljöförstöring, stress, girighet och apatiskhet.

Jag är trött på att miljövänlighet inte är en av de största prioriteterna idag i samhället, på samma sätt som att jag blir förbluffad av den underliga tvåkönsindelningen i allt och alla, från tidig bebisålder till t.o.m. sällskaps- och dataspel.

Det är inte en värld jag vill att barn ska behöva växa upp i. Då vi utvecklas så snabbt inom så många andra områden, speciellt vad gäller ny teknik.

Jag skulle t.o.m kunna tycka att teknikutvecklingen gärna kunde minskas i hastighet, för att istället kunna satsa på lite utveckling inom våra kära samhällsnormer, en liten, liten uppdatering bara. Ett försök att förändra på rådande strukturer som för länge sedan borde ha förnyats.

Men det brukar alltid börja med de enskilda personerna och jag vet i alla fall vilka normer jag gladeligen vill försöka bryta.

Jag vill gärna leva ett liv som inte handlar om att sträva efter otaliga rikedomar eller bara tänka på mig själv. Där man kunde uppskatta det man har istället för att bara sträva efter nytt, nytt och nytt. Och samtidigt också komma bort från den här materialismen som speglar hela samhället. Våga utmana oss själva, våga tro på förändring.

Jag vill leva i en värld där lycka mäts av upplevelsen av tillfredsställelse istället för materiella rikedomar. Där vi faktiskt kan leva i nuet istället för att se livet passera förbi. Hinna lyssna på fågelsången som färglägger både dag och natt och hinna se knopparna som öppnar sig mer och mer för varje dag som går.

För allt det här finns redan – men vi ser det inte. Men varje gång jag bryter en norm känns det som jag ser lite mer. Jag ser att det finns en värld utanför miljöförstörande konsumism och gamla strukturer.

Men det här handlar inte bara om mig. Det handlar om oss alla. Om hela samhället.

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

 

 

 

 

08.05.2018 kl. 00:35

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

 

Jag kom på mig själv att faktiskt sätta mig ner och börja titta på YLEs nya satsning Egenland, som jag av någon anledning läst som "Engeland" hela tiden och inte kan för någonting i världen ändra, haha (kanske någon mild dyslexi som spökar?).

Men det är ju en fenomenalt bra serie! Älskar, älskar, älskar! <3

Citatet i rubriken är från Päivikki i andra avsnittet som driver kaféet "Korppu" i den lilla byn Sumiais och det bara igen väckte de här större känslorna om varför jag vill flytta tillbaka till landet så småningom.

Tiden som går så mycket långsammare. Relationen man har till de olika människorna på området och närheten till service och hjälp. Talkokraften och vänligheten. En möjlighet att njuta av de små stunderna i livet.

Och närheten till naturen. Till åkrarna, havet, skogen och tystnaden.

 

 

Jag och fästmannen tittade också på ett avsnitt av Anthony Bourdains Parts Unknown igår kväll som handlade om Shanghai och hur fler människor hela tiden söker rikedomen och bättre liv i staden och hela landet också. Kina har ju en av de största medelklasserna i världen just nu.

Och i en del av avsnittet följde man med någon miljonär (miljadär?) som hade något helt sjukt stort vinförråd och som hade musslor från Frankrike som samma dag flygits för att kunna äta till middagen etc.

Och jag bara tänkte igen på hur många människor som jag också följt, både i dokumentärer och i verkliga livet, som mår gott på så mycket mindre.

 

 

För rikedom är inte allt här i världen. Med mycket rikedom kan man förstås hjälpa andra, men samtidigt är också risken överväldigande stor att man förvärrar både naturen och människorna runtom sin förmögenhet.

Tänk om vi människor bara skulle försöka vara mera globala i våra sinnen. Och förstå att det vi gör också påverkar andra, speciellt naturen och de djur som inte har någonting att säga till om i den här stora globaliseringen.

 

 

Och den andra tanken som uppstod i mitt tittande på Engeland (Egenland, haha) var att "Tänk vad Finland har mycket att erbjuda!". Jag brukar ju säga att vi borde bli bättre på att turista i eget land och den här serien är ju nog det bästa bidraget för att locka människor att upptäcka Finland.

Så rekommenderar starkt serien, både för tips till platser man kan besöka i Finland och annars bara för att man börjar uppskatta en massa saker med sitt eget hemland.

Och kanske speciellt för att man kanske får samma uppvaknande som jag fick, att det inte krävs så mycket för att göra den egna byn eller stället till en magisk och spännande plats.

 

08.04.2018 kl. 10:58

Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

 

Våren knackar på dörren och så småningom får jag väl lägga undan vinterjackan till förmån för den mycket luftigare vårjackan som samlat damm hela vintern (eller så måste jag väl vänta en månad ännu, såg just att det igen snöade utanför vårt fönster, suck, haha).

Men klänningarna de består. Jag har ju gjort det som mitt livsmål att alltid ha klänning, året runt. Det finns flera orsaker, men speciellt älskar jag hur enkla de är att använda och ha att göra med. Jag trivs också väldigt bra i strumpbyxor och hatar allt som har att göra med knappar och liknande som ska spänna vid höfterna om jag skulle ha byxor eller liknande på mig.

Och även den här vintern har jag använt klänning hela tiden, om det såväl varit +5 grader eller -20 grader. Och det har faktiskt gått väldigt bra.

Jag har också försökt att vara extra medveten i vinter i vad för slags plagg jag behöver vintertid och har snabbt konstaterat ett vinnande koncept för mig som lett till att jag stortrivits i mina kläder hela vintern! Jag tänkte därför här dela lite tankar om mitt val av kläder under vintern och andra tankar om att ha loppiskläder och bara ett fåtal kläder under en lång period, för det bästa är ju faktiskt att nästan alla kläder jag använt i vinter är loppisplagg!

 

 

Tjocka vinterstrumpbyxor och utebyxor är ett måste, i alla fall för mig. På det sättet har jag klarat av de riktigt kallaste dagarna och aldrig behövt frysa om rumpan även om jag cyklat mycket också i vinter.

Sedan har jag under de kallare dagarna satsa på en långärmad tunnare tröja likt den bruna här ovanför. Jag har fått läsa att plagg som sitter nära kroppen håller värmen bäst, så det har också varit viktigt.

Det som är intressant med de här långärmade tröjorna är att jag var på väg att föra dem alla till loppis eftersom jag själv har tyckt att jag svettats så mycket av dem. Men jag har märkt att de är guld värda just när vi talar om under -5 grader, så det är det de kommer få vara till för – mina vinterunderplagg.

 

 

Sedan har jag tagit valfri klänning, likt den gröna här ovanför eller den svarta högst uppe. Och dessa har jag använt OTALIGA gånger i vinter och de är nog riktiga kap!

Den svarta köpte jag på en loppis i Helsingfors som jag var inne i 5 minuter, haha. Den kostade endast 1 euro (!). Den gröna är det ännu häftigare med, då en bekant var på klädbytarträffen som Marthorna i Åbo ordnade i höstas och såg den här och tänkte på mig. Så hon tog den och det är jag nog väldigt tacksam för.

Vad gäller att ha klänningar på vinter så måste man tänka på några saker enligt mig. T.ex. ska man undvika långa klänningar, speciellt om man cyklar mycket. De blir snabbt smutsiga och krånglar till det med alla övriga vinterkläder.

Sedan så har jag märkt att simpla bekväma plagg fungerar bäst i den här kombinationen, så klänningar med extra bälten eller krångliga mönster har fått lämna hemma.

 

 

Och sedan utanpå allt en tunn eller tjock stickad tröja, beroende på hur kallt det är där ute. Och där har nog dessa tröjor som den här vinröda här ovanför varit allt vad jag behövt. Jag har utöver den här, två nästan identiska tröjor men i annan färg, och dessa har jag gladeligen använt typ varje vecka och stortrivits i.

Så den kombinationen har fungerat otroligt bra för mig under vintern. Speciellt då jag, som kanske flera vet, vägrar bh och liknande. På det här sättet hålls allt bra på kroppen utan att man håller på att flasha omkring sig, och jag tror knappast någon märkt av eller stört sig på min brist på bh:n heller, haha.

Men jag har märkt att jag ändå behöver några till enkla klänningar i knälängd, så de får jag vara på jakt efter under kommande loppisturer. Skulle jag hitta klänningar som inte hade syntetmaterial skulle jag bli ännu lyckligare, men man måste vara tålmodig då det gäller att hitta precis det man vill ha på loppisar.

 

 

Under vintern har jag också blivit mer bekväm med att ha flera samma kläder under veckan. Tror minimalisttrenden hjälpt mig otroligt mycket, som tidigare kunde ha ångest om jag hade samma kläder utomhus fler än en dag i streck.

Så heja minimalismen vad gäller kläder, även om jag hellre satsar på färggladare klänningar än trenden med svart och vitt hela vägen.

 

 

06.04.2018 kl. 15:00

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?

 

En fin bloggläsare hittade mitt gamla inlägg där jag skrev om att jag år 2017 skulle satsa på att ha ett kläd- och köpstoppår och undrade hur det gick, så det tänkte jag redogöra för i det här inlägget.

Eftersom vi bor i en liten studenttvåa så tar det inte så farligt länge att gå igenom allt man äger och har och det jag nu först kan konstatera att nej, mitt 2017 blev inte helt ett kläd- och köpstopp av några olika orsaker, men samtidigt så är jag väldigt nöjd över hur liten mängd nytt som ändå köpts.

 

Årets vinterskor som jag hittade begagnat under ett loppisrace i Österbotten sommaren 2017.

 

Klädstoppet?

Jag kan stolt meddela att jag inte köpt ett enda nytt klädesplagg under hela 2017, förutom ett par nya joggingskor. Mina gamla har jag haft i säkert över 8 år, så den investeringen var både nödvändig och trevlig.

Och visst har jag "nya" kläder i mitt förråd, men de är alla inhandlade second hand, så det är jag väldigt nöjd med. Några nya underkläder och strumpbyxor har också inhandlats, men det räknar jag som nödvändigheter, men samtidigt har jag också under året varit duktig att använda det jag har och reparera sånt som gått sönder.

T.ex. hade min dragkedja på min svarta vinterjacka blivit lite svår, så jag lämnade den hemma i Österbotten och började istället använda min "sportvinterjacka" som jag haft i förvaring en längre tid. Den har jag nu då använt hela vintern utan problem!

Köpstoppet?

Överlag är jag nöjd över resultatet, men jag tänkte skriva här om de nya inköp jag gjorde, och hur jag reflekterar över dem.

Det första är förstås vår kära hund Nemi, som faktiskt är "begagnad", haha, eftersom hon är en rysk gatuhund. Men typ allt som behövdes skaffas till henne är tyvärr nytt. Dels beror det på att jag skrev magister för fullt och även att fästmannen var påväg in i ett heltidsjobb, så det fanns mycket spänning just då. Och dels beror det på att jag aldrig haft hund förut och hade jätteångest över vad som man behövde ha och ångest är ingen bra egenskap att ha om man vill leta efter begagnade saker.

Men åtminstone hennes "säng/korg" har jag gjort av en gammal tröja och ett använt täcke och kudde. Och den är jag jättenöjd med och Nemi tycker också om den!

 

Min hemmagjorda "säng/korg" åt Nemibollen.

 

Övriga nyinköp som jag kommer på är en SSD till min Macbook, och där var orsaken också för att hålla den längre, vilket jag tycker är relativt hållbart, då alternativet skulle vara att köpa en ny dator när den gamla börjar bli trög. Men tyvärr så kan man inte göra sånt med nya Macbookar, vilket jag tycker är väldigt störande och oekologiskt gjort av Apple.

Ett annat nyinköp är faktiskt ett piano som man kan koppla till datorn, vilket jag köpte eftersom jag vet att jag vill komponera musik, men samtidigt så har jag också så många andra hobbier, så tyvärr har jag inte hunnit pröva den ännu. På det sättet är det väl det onödigaste jag köpt förra året, samtidigt är jag väldigt glad att ha den, eftersom jag vet att när kreativiteten börjar flöda så finns det där och väntar på mig.

Annars så kommer jag egentligen inte på någonting. Några nya böcker och blockljus typ, men det är en ganska liten investering.

Sedan fick jag förstås ett par nya saker i julklapp och även köpte några nya saker som julklapp, men överlag är jag ganska nöjd över hur lite nytt som jag inhandlat under året.

 

Så jag tänker ge resultatet svagt godkänt åt mig själv, eftersom jag aldrig varit och velat vara en extremist när det gäller att uppmuntra mig själv och andra att satsa på en hållbarare livsstil.

 

 

Ifall någon annan skulle vilja testa på någonting liknande, t.ex. under ett halvår eller några månader, så tänkte jag ge mina 5 bästa tips:
 

  1. Inventera vad du har. Saknar du ett par passliga gummistövlar och vet att du kommer behöva sådana inom närmaste tiden så köp dem! Ha då inte ångest över sådana "nödvändiga inköpt". Men annars, gick vantarna sönder kanske det finns några andra i gömmorna där hemma? Kanske trodde du att tejpen var slut, men egentligen så hade du 4 oöppnade paket i skåpet. Så kolla vad som finns i dina ägor innan du funderar vad som är nödvändigt.
     
  2. Försök att trivas med vad du har. Jag har använt samma jacka hela vintern och mått bra över det. Låt miljön och bekvämligheten vinna över ha-begäret och alla reor. Då dyker det inte upp nya kläder och saker som du inte "behöver", men kanske "vill ha".
     
  3. Våga tro på den begagnade marknaden. Man kan hitta saker där som man först inte ens trodde skulle finnas. T.ex. min speldator här hemma är begagnad och ihopbyggd av en annan människa för typ fyra år sedan. Väldigt bra inköp. Vår soffa är begagnad och t.o.m. av mina skålar i köket i rostfritt stål är flera begagnade.
     
  4. Fixa och reparera de kläder och saker som går sönder. Då ökar livslängden enormt och man behöver inte direkt köpa nytt. T.ex. gick axelremmarna av på en mindre ryggsäck som jag använt nonstopp i flera år och jag blev jätteledsen, men så förde jag den till Saluhallen från tips av en vän och för fem euro sydde människan ihop mina axelremmar igen. Helt underbar och den håller än, även om det börjar vara över 1 år sedan det hände. Själv har jag också sytt strumbyxor, klänningar och annat som fått något hål i sig, så att jag kan använda dem ännu en tid.
     
  5. Låna istället för att köp. Och glöm inte att låna ut åt andra av det du själv har. Hur ofta behöver du en borrmaskin? Har en nära bekant en sådan så kan du låna istället för att köpa en ny. Jag har nu också t.ex. lånat ut min resväska, som jag använder högst en gång och året, vilket jag också tycker är väldigt hållbart.

 

Så det var mina reflektioner över mitt kläd- och köpstopp och lite tips på hur man bäst lyckas med ett sådant åtagande om man vill prova på. Ha det bra!

 

 

 

 

26.03.2018 kl. 11:58

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Augusti 2018

Just for when och just in case - skillnaden mellan en glasburk och en glasburkAtt konsumera mera eller mindre när jordens resurser tar slut

Juli 2018

Att fixa kroppen – om kroppspositivism och hjärnspökenAtt handla nya saker – och ändå vara tillfreds med sig själv och sina värderingarVar ska jag slänga det här?

Juni 2018

Två hållbara världar - En i staden och en på landsbygdenFunderar vi faktiskt tillräckligt mycket på vad vi vill göra i våra liv?Till dödens rosenträdgård måste vi alla vandra ensammaCirkulär ekonomi i vardagen

Maj 2018

Minimalism vs maximalismTänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket meningVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

Mars 2018

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?Utvecklingen av flygtrafiken är skamlig och alternativen borde förbättras6 frågor och svar om klimatångestTitta in i min första bullet journal!

Februari 2018

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Januari 2018

Tips: 4 bästa miljö- och samhällspoddarna!Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

December 2017

Gott Nytt År!Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!Den stressfria julhelgenTips för att fira en cirkulär julVad vill jag minnas från julen 2017?Skippa plastigt fleecetyg!

November 2017

Be the change #dammenbristerNär blir det för extremt?Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkelAtt handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverka