Bloggposter

Omvälvande tider

 

Jag går igenom en ganska omvälvande period just nu. Vi har skaffat en rescuehund vilket betyder att jag är hundägare för första gången i mitt liv. Det är omvälvande. Samtidigt har fästmannen fått ett heltidsjobb, vilket betyder att han plötsligt är borta över åtta timmar varje vardag. Det är också omvälvande.

Samtidigt är jag då ensam med Nemi, vår nya hund, om dagarna, vilket inte alltid varit lätt, då jag är en människa som är van att flyktigt fara iväg på spontana saker då jag kommer på dem. Nu ska jag plötsligt fundera hur länge Nemi ska vara ensam hemma med mera.

Först kändes det som att jag var inlåst här hemma, men ju mer vi nu prövat ha henne att vara ensam och märkt att det enda oskyldiga hon gör är att dra upp random klädesplagg i sängen så börjar jag också känna att det här nog kommer gå bra ändå. Och all kärlek hon ger varje dag. Hon är helt otrolig. <3

 

 

Sedan har jag ju då också en magister som börjar vara på slutrakan. Jag har alltså just börjat mitt femte studieår och har alla magisterkurser färdiga och en gradu som till 70-80% är färdig. Jag fyller snart 23. Det känns omvälvande.

Här kommer nog lite min livskris känner jag. Fastän jag känner mig ganska säker på att jag vill doktorera så känns det ju nog som att studielivet snart är slut. Jag är inte längre yngst i kören. Jag har inga föreläsningar mera att gå på. Jag har gått allt som krävts för mig för att göra färdigt mina studier.

Borde jag vara vis och mogen nu? En ung vuxen färdig för arbetslivet och allt vad det innebär?

Jag känner mig inte riktigt redo ännu.

Samtidigt prövade jag att praktisera en hel sommar, varje vardag, åtta timmar per dag. Och jag märkte att det var väldigt kul. Jag drar ju också en liten allsångskör varje torsdag, vilket alltid gett mig en massa energi.

Kanske jag bara föreställer mig att de enda jobb som finns sedan är jobb som jag inte skulle trivas med. Fast verkligheten kanske är helt tvärtom? Jag är i början av mitt vuxna liv och har redan fått pröva på olika områden och också olika hobbier. Jag har ännu flera möjligheter att försöka vända mitt liv åt det håll jag vill och vet att jag trivs med.

Istället för att få ångest och livskrisa kanske jag bara ska ta mig an världen med öppna ögon och inte ha så förutfattade meningar.

Jag tror nog jag hittar min plats här i livet också. Om inte, så tycker jag det är ett bra mål att sträva efter!

 

(Förra årets höstfoto med min favoritmössa som tappades bort strax efter. Men som tur så fick jag senare en ny mössa stickade av min favoritflorastickkompis H-M!)

 

Jag tror att det är bra att krisa lite ibland. Då stannar man upp och kanske börjar fundera vad det är man riktigt vill. Och då det ändå idag, den 10 oktober, också är världsdagen för psykisk ohälsa, så vill jag också ge en kram till alla andra som på något sätt känner sig malplacerade i samhället, har ångest över framtiden eller det förflutna eller lider av andra jobbiga psykiska svårigheter.

Jag har på mina 22 år hunnit bli mobbad i skolan, bli utbränd, lidit av depression och självmordstankar, ångest och panikångest. Jag står ännu kvar här. Jag har kämpat och kämpar ännu ibland.

Om du mår dåligt, tala med någon. Jag finns i alla fall här om någon känner att de behöver prata med någon. Samtidigt pratade jag med en psykolog då jag mådde som dåligast och jag vill lyfta fram hur mycket det hjälpte.

Var inte rädd att fråga om hjälp. Du är värd allt.

Publicerad 10.10.2017 kl. 13:46

Innan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

Sevendays har en riktigt trevlig bucketlista som jag tänkte fylla i, både för mig själv, men också för er som kanske är nyfikna på mina drömmar och mål.

Hit vill jag resa:

Även om jag ogärna reser med flyg så finns det några ställen som jag väldigt gärna skulle vilja resa till någon gång under mitt liv. Det är t.ex. Japan, Island och Skottland, eller engelska landsbygden. Men jag har inte bråttom. Jag vill helst se att flygplan blir mycket miljövänligare först. Till Skottland skulle jag också kunna tänka mig tågluffa genom norra Europa först. Och jag skulle stanna minst två veckor på varje ställe, om inte upp till en månad.

Sedan så vill jag gärna resa omkring i Finland också och på något sätt njuta av den fina natur som finns här och kanske i övriga Norden. Många glömmer bort allt fint som finns nära.

 

 

Det här vill jag äta:

Jag skulle kunna tänka mig smaka på insekter. Tycker det låter intressant. Sedan vill jag gärna äta någon form av lchf resten av mitt liv och hoppas att den här fettskräcken som finns idag försvinner så att jag faktiskt kan köpa fullfeta produkter också i framtiden. Jag är redan sur att jag knappt hittar 34% creme fraiche mera i affärer medan alla möjliga slags halvfeta eller 0%-varianter finns hur mycket som helst. Suck.

En artist jag vill se live:

AURORA! Njuter så fullt av hennes musik - Den är så poetisk och mystisk och så, jag vet inte, nordiskt på något sätt. Diggar henne stort!
 

 

Det här vill jag uppleva:

Oj, vad svår fråga. Jag skulle vilja uppleva en värld i fred, eller där stora krig åtminstone inte förstör en massa människors liv dagligen. Jag skulle vilja uppleva en värld där människor tar klimathoten på allvar och att alla som har möjlighet väljer att hjälpa mänskligheten att övervinna klimathoten (utan att manipulera klimatet eller flytta till mars). Jag vill också uppleva en jämställd värld där man inte blir diskriminerad på grund av en massa saker.

Sedan skulle det ju nog vara intressant att uppleva basinkomst och en förändring av arbetsmarknaden. Globala förmögenhetsskatter och kanske ett slut på egoistisk kapitalism.

Ett språk jag vill lära mig:

Finska. Jag vill bo i Finland och för att känna mig delaktig i allt som händer vill jag också lära mig finska.

En sport jag vill prova på:

Bergsklättring. Jag älskar klätterväggar och alla möjliga slags äventyrsparker, men jag har inte kommit mig till stånd att faktiskt pröva på riktig bergsklättring. Men jag tror jag behöver bygga lite muskler ännu innan jag känner att jag får någonting ut av bergsklättring.

 

 

Här vill jag bo:

Förr eller senare ska jag tillbaka till Österbotten. Men jag har ingen brådska.

Den här boken vill jag läsa:

Jag är ganska snabb på att läsa sådant jag gärna vill läsa, men jag har ju sagt flera gånger att jag ännu inte läst Harry Potter-böckerna, så de ska jag nog läsa ännu i mitt liv. Gärna så snabbt som möjligt.

En kraftansträngning jag vill klara av:

Stå på huvudet! Jag brukar sporadiskt syssla med yoga genom att följa en yogasession på youtube och i slutet så står hon på huvudet. Det vill jag också kunna!

En utmaning jag ska klara:

Leva i harmoni med mina tankar. Jag vill inte sjunka ner i något ångestträsk, uppleva depression eller utbrändhet mera. Jag vill försöka lära mig vad jag klarar av och inte klara av och kunna leva mitt liv med glädje och sorg utan att någon bägare rinner över.

 

 

Ett äventyr jag vill vara med om:

Alltså jag blev ju nog inspirerad i sommar av de som vandrat hela Kungsleden och folk som överlag vandrar långa sträckor i naturen. Det tror jag känns som ett spännande äventyr jag vill vara med om!

Det här vill jag äga:

Egentligen så lite som möjligt. Kanske en egen gård där jag kan odla och gröna ner mina fingrar. Men annars är jag inte i behov av så mycket personliga saker. Skulle jag ha lite mer pengar skulle det ju nog förstås vara underbart med en egen flygel, haha. Och en egen elcykel. Det skulle vara najs.

Ett jobb jag vill prova på:

Alltså jag känner inte att jag bara skulle behöva jobba med en sak i mitt liv. Men åtminstone skulle jag gärna vilja undervisa eller föreläsa folk i någonting jag brinner för. Skulle jag kunna jobba för någon miljöorganisation så skulle det också vara riktigt häftigt! Och annars så upplever jag ju nog att mycket med musik skulle vara kul att jobba med, så länge jag ännu kan njuta av att ibland sätta mig ner och bara spela någonting på piano.

 

 

Ett mål med min hälsa:

Att sträva efter den livsstil som jag mår bäst av. Jag tror att ohälsa också är någonting som kan drabba vem som helst, var som helst, så att vara tacksam över min hälsa varje dag är ju en bra början tror jag.

En person jag vill träffa:

Jag är egentligen ingen starstruck-människa men att få träffa och prata med nuvarande Dalai Lama skulle nog vara en oförglömlig upplevelse.

En restaurang jag vill äta på:

Jag och fästmannen har tittat på oändligt antal matdokumentärer och en av restaurangerna jag fastnade för var Noma i Danmark. De har bara ett så intressant koncept att de försöker göra mat av växter från naturen och alla maträtter är helt annorlunda mot vad andra restauranger erbjuder. De experimenterar också med alla kryddor och försöker hela tiden komma på nya sätt att äta en råvara. Väldigt intressant!

En känsla jag vill få känna:

Frid. Jag tänker att ju äldre jag blir desto mer vill jag bara känna frid över det som skett och på något sätt vara nöjd med det jag upplevt och inte ha ångest eller fasta i saker som varit utan med öppna ögon hela tiden blicka framåt.

Det här vill jag skapa:

Ett grönare samhälle. Och jag vill gärna göra det tillsammans med alla andra. Att vi som har möjlighet av oss människor faktiskt väljer att hela tiden ta ett steg mot ett bättre samhälle.

 

 

Publicerad 01.10.2017 kl. 13:10

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!

 

I måndags, klockan fyra på eftermiddagen, startade vi mot Vanda från Åbo. Vi mötte vackra höstfärger på vägen, men också en olycka, vilket gjorde att vi var lite stressade över att hinna i tid till klockan sex, som var överenskommet.

Men då vi kom till ett parkeringstorg i Vanda fick vi veta att de vi väntade på var försenade. Och det fanns många andra där på parkeringsplatsen som också väntade ivrigt. Jag pratar ju förstås om alla våra rescuehundar som vi väntade på att få ge nya hem åt.

Någon timme gick och deras kontaktperson började bjuda folk på kaffe och te. Men inga hundar kom. En timme till gick. Och nog dök det ju såklart upp tankar om att det aldrig skulle dyka upp några hundar, men jag vägrade låta en sådan tanke ta över.

Men efter tre timmar dök första bilen upp med några hundar! Lyckan var övermäktig! Den första som kom ut var en stor söt vit hund med endast tre ben. De som skulle ha den hunden var ett par som åkt ända från Rovaniemi för att få hämta hunden och ge den ett nytt kärleksfullt hem. Och man såg hur lycklig hunden var när den träffade sina nya ägare. Jag bara grät glädjetårar.

 

 

Efter att första bilen var tömd med hundar var spänningen stor när nästa bil kom. Det tog ändå säkert runt en timme till innan den kom, men där, som andra hund att delas ut, var vår lilla Nemi. Vi visste att hon skulle vara en lite mindre hund, men hon var faktiskt också mindre än vad vi trodde. En riktigt liten prick är vad hon är.

 

 

Hon och de andra hundarna kommer från Kodittomien eläinten SOS och de har då alla bott på olika fosterhem i St Petersburg. Vi vet inte så mycket om vår lilla Nemi, men vi vet att hon är ungefär 2 1/2 år och att hon också hunnit få valpar en gång. Vi hade också fått veta att hon är snäll och trevlig, vilket ju lät ganska hoppingivande.

Nemi var väldigt nervös i början. På vägen hem satt hon på en filt i min famn och jag pajade henne hela vägen. Redan där märkte hon ut sig genom att slicka mig en gång på kinden eller handen ifall jag slutade att paja henne. Det var jättegulligt.

Klockan hann bli ganska mycket så när vi kom hem gick vi egentligen och sova nästa direkt. Hon fick gå ut på en liten promenad, men sedan så hoppade hon upp i vår säng och där sov vi alla då hela natten. Någon gång under natten hade hon troligtvis kissat lite på en av våra mattor, men den tvättade jag på morgonen så inga bekymmer med det.

Jag visade också henne en lite "säng" som jag återbrukat av en gammal tröja, kudde, två utslitna jeans och ett tunt täcke. Hon har redan förstått att det är hennes och brukar faktiskt ligga i den med jämna mellanrum. Jag blir så glad!

 

 

Sedan så är hon ju nog helt jättesnäll. Hon älskar att mysa och vill gärna vara nära hela tiden. Är man i soffan hoppar hon upp dit, hon sitter gärna i famnen och nu verkar det också som att hon gillar fästmannens kudde i sängen, för där tar hon alla sina tupplurer på dagen, haha.

Hon har bara skällt en gång och det var när två "mystiska" typer kom in i vår lägenhet och hämtade vårt gamla akvarium (fästmannen har snickrat ihop ett nytt ett åt Selma, vår vattensköldpadda). Men annars är hon väldigt tyst och har bara gnällt lite i början då någon av jag eller fästmannen gick iväg.

 

 

Det är väldigt spännande tider. Jag har ju själv aldrig haft en hund, men Peter har ju och har också haft tidigare, och hittills har allt gått väldigt bra. Vi bor nära ån, så det går jättebra att vara ute på promenader där, och idag var vi också och besökte hundparken i närheten, så hon fick skutta omkring lite fritt. Men nog ville hon sedan helst vara i husses famn när han satt sig ner på parkbänken i hundparken.

Och skönt är det att sedan få sova i sängen. Och hon trycker sig gärna mot en när man vilar i sängen. Jag har läst att det betyder att hunden vill visa att den tycker om personen.

 

 

Vi tror att hon vill mysa och vara nära oss eftersom hon säkert inte fått så mycket uppmärksamhet i fosterhemmet (hemmen). Hon är som sagt väldigt liten och försiktig, så hon har nog säkert kommit lite i skymundan bland större och mer extroverta hundar. Men vi älskar henne!

 

Jag hoppas att Nemi kommer trivas i vår familj. Jag och fästmannen är i alla fall otroligt lyckliga över att få ha henne hos oss. Och troligtvis kan hon äntligen få all den kärlek hon förtjänar.. <3

 

 

 

Publicerad 27.09.2017 kl. 17:45

Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?

 

Idag tycker jag om Svenska Yle extra mycket. Det, eftersom de gjort en artikel om en man med typ två-diabetes som håller den i skick och kan säga sig vara symptomfri flera år efter genom att äta lchf.

Jag äter själv också liberal lchf och har gjort det nu i lite över tre år, så jag tänkte också dela med mig lite av de tankar som uppstått och saker jag har lärt mig under dessa tre år som lchfare. Förbered er på lite långläsning!

 

 

Lågkolhydratkost fungerar

Jag började äta lchf 1.9.2014 för att jag ville slippa mitt sockersug. Nu är det redan länge sedan jag prövade det första gången, men de gånger som jag (med flit) ätit kakor och liknande så går alltid till på samma sätt.

1. "Fuskar" och äter socker och kolhydrater

2. Ont i magen nästa dag och ibland två-tre dagar efter.

3. Sugen på allt och alla. Kräver enorm disciplin för att inte fortsätta äta sött.

4. Kommer igen igång med lchf och hela kroppen går i zen efter några dagar. Suget är borta efter ungefär två veckor. Allt känns kontrollerat, magen mår toppen och jag mår bra.

Det här betyder inte att alla skulle behöva äta lchf. Känner du att du mår bra med din livsstil så fortsätt med den. Men vad jag stör mig på är som i artikeln att man inte ens kan ge det som råd åt de som har problem.

Jag är helt säker på att det finns massa människor som skulle må bättre med lågkolhydratkost. Den har fungerat speciellt bra åt folk med övervikt, med diabetes typ 2 och högt blodtryck och med sockersug. Kvinnor med PCOS kan det också hjälpa samt med folk som har stora akneproblem, epileptiker och folk med IBS.

Därför vill jag sprida det. Inte för att trycka ner någon, utan för att hjälpa en människa som "provat allt" eller som känner att de inte har något alternativ.

Fett är inte farligt - Socker är det

I likhet med förra frasen så stör jag mig mycket på socker. Jag stör mig på att det finns gömd i så många produkter, jag stör mig på att det alltid ska serveras socker till kaffet och att man inte får ifrågasätta det. Jag stör mig också på att vi inte ännu höjt sockerskatten i Finland. Suck.

Men mest stör jag mig på att fett fortfarande idag, år 2017, anses som farligt av många läkare och kostrådgivare. Jag tänker inte dra hela historien nu (finns lite i artikeln), men googla "The Sugar Conspiracy" - en artikel från Robert Lustig i The Guardian och fundera över argumenten.

 

 

Kalorier in - kalorier ut

Det här har jag och lillebrorsan alltid en rolig debatt om när vi träffas. Vad jag själv nu konstaterat så äter jag inte nödvändigtvis mer kalorier bara för att jag äter lchf, så i så fall skulle t.o.m. uttrycket fortfarande fungera.

Detta, eftersom ju mer strikt jag är, desto mättare blir jag, och då äter jag inga mellanmål och inga stora portioner. Jag är redan mätt och fettet håller mig konstant mätt.

På samma sätt så kastar jag inte på fett hur som helst idag. Gör jag det, så är det för att jag kanske ätit en lunch utan något fett (tänk studentlunch) och behöver ha fettet sen till middagen. Men egentligen räcker det att steka i smör eller kokosolja och äta fullfeta mejeriprodukter så mår jag bra. Kokosolja i teet hjälper också enormt mot sötsuget.

Elitidrottare förbättrar sina resultat med lchf

Det här tycker jag bara är en väldigt rolig sak, att många elitidrottare går över till lchf och inte bara får det att fungera utan också förbättrar sina resultat. Sami Inkinen och hans fru rodde över Stilla Havet från San Francisco till Hawaii på lågkolhydratkost. Det var 45 dagar på fettförbränning och de klarade det. Filmen "Run on Fat – Cereal Killers 2" följer deras resa.

Elitidrottaren Donal O’Neill kan man också följa i första filmen "Cereal Killers". Hans pappa som var en stor fotbollsspelare och åt "bra" fick plötsligt en hjärtattack och O'Neill ville inte följa hans spår. Med lchf i 30 dagar gick han från att vara pre-diabetiker med sjukt höga inflammationsvärden till att inte ha risk för diabetes typ 2 mer. Han förbättrade också sina rekord från många år tidigare.

Så med det här vill jag också bara säga att man kan träna (på vilken nivå som helst) och äta lchf. En övergångsperiod kommer, men oftast så mår idrottare bättre efteråt.

 

 

LCHF kostar inte nödvändigtvis mer

Innan lchf så kunde jag helt klart äta upp allt sött som fanns i huset. Jag kunde äta upp en chipspåse på en kväll, äta flera chipspåsar i veckan om jag ville och äta godis hela tiden.

Lchfmat är enligt mig kvalitetsmat med mycket fett och det är oftast de produkterna som kostar mer. Men handlar jag inte dyra snacks så håller sig kostnaden i veckan egentligen på samma nivå. Och är jag i fettdrift så äter jag faktiskt inte stora portioner och då räcker allt mycket längre också.

LCHF räddar inte den globala uppvärmningen

Det finns en stor orsak att jag inte äter strikt och det är eftersom det innehåller mycket kött, kyckling och fisk. Jag tror starkt på den globala uppvärmningen och på att kött- och mejeriindustrin inte är hållbar som den ser ut idag.

Därför försöker jag också äta vegetarisk lchf så mycket som möjligt. Plus att jag gillar grönsaker. Sedan så köper jag och fästmannen faktiskt idag säkert över 70% ekologiskt. Finns det ett ekologiskt alternativ så väljer vi nästa alltid det.

Jag försvarar ändå inte strikta lchfare som äter biffar och köttbullar med beasås hela dagarna. Däremot så fick jag höra en gång någon som tränar jättemycket och äter över 1 kg kyckling per dag (!). Och vad jag förstått så behöver folk som tränar jättemycket enormt mycket mat och många äter mycket kött. Så inte ska man bara sådär trycka ner lchfare som försöker bli kvitt sin diabetes typ 2 med kanske lite strikt lchf. Finns nog andra människor som äter ännu mer kött.

Sedan ersätter en lchfare inte potatisen, riset och pastan med mer kött, utan med grönsaker istället. Så själva "köttmängden" är faktiskt lika mycket eller ibland mindre än en helt vanlig tallriksmodell.

 

 

LCHF kan vara en lösning på ett globalt problem

Vad har då min livsstil att göra med denna blogg? Joo, det är också en samhällsblogg och problemen med övervikt och typ två-diabetes är idag globala. Och jag har läst många historier av människor vars liv förbättrats med lchf, samtidigt som jag vet att det världen över finns en massa människor som aldrig ens hört talats om lchf. Som inte ens vet att det finns en sådan livsstil och som tror att loppet är kört.

Därför vill jag lyfta fram det. Eftersom lchf kan höja livskvaliteten enormt hos många människor. Inte kanske alla, men många.

LCHF är min livsstil

Jag tänker absolut äta lchf resten av mitt liv. Finns inga problem med själva kosten som inte skulle göra det möjligt att äta livet ut som jag ser det idag. De problem som finns är oftast sociala. Folk bjuder på sockriga kakor och restauranger har inga bra alternativ. Folk puschar en att fuska för att de inte tror att det skulle göra någonting etc.

Men som det stor i artikeln så är lchf en liten gräsrotsrörelse. Jag är med i en gräsrotsrörelse och det enda jag vill med det är att hjälpa människor hitta lchf. Lchf är ju ändå bara "riktig mat", inte kommerciella produkter som en massa människor går på för att de tror att de mår bättre av det.

Så lchf är för mig en livsstil, inte en liten diet. Och jag mår väldigt bra med det!

 

 

Jag kan gärna skriva mer om lchf, mer recept, tips och trix, vad vi handlar på en vecka mm om någon vill. Det är bara att kommentera i så fall, jag svarar gärna på frågor.

Kan också tilläggas att jag läste på om lchf i över två år innan jag ens började med det, så ganska på koll har jag nog. Med jag är ingen läkare och är för glömsk för att tala om hur kroppen påverkas i korrekta ord, så det tror jag andra kan göra mycket bättre än mig.

 

Publicerad 10.09.2017 kl. 16:14

Att se framtiden ur andras synvinkel

cc - pixabay (alla bilderna i inlägget)

 

Jag sitter för tillfället fast i min lilla magisterbubbla (ifall någon undrar varför jag inte skrivit på ett tag). Det krävs å ena sidan mycket koncentration att orka ta in allt jag läser och fundera på det jag skriver men jag har också oftast ett flow på nätterna och då måste jag lägga tiden på magistern och inte skriva blogginlägg stup i kvarten.

För det är det som är värst, att jag får så mycket inspiration av allt jag läser. Jag läser en sida och känner att "oj, det här vill jag skriva om", men tänker att jag ska läsa kapitlet till slut. Nåjaa, då kommer det ännu minst fem andra idéer i samma kapitel och tyvärr känner jag att många av mina inlägg måste vänta.

Men jag vill nog skriva. Och just nu läser jag en bok från 1985 om framtidens arbete och om vilka positiva scenarion man (eller författaren) då hade om arbete i framtiden.

 

 

På ett sätt är det roligt och intressant att läsa sådan som redan uppkommit och på ett annat sätt är det konstigt att läsa om förslag till basinkomst redan på 80-talet och att det är först nu som man börjat på allvar forska i saken.

En skillnad mellan två scenarion i boken är hur vi människor tänker på framtiden. I det teknokratiska samhället (som vi på ett sätt är påväg till idag) är individualismen stark och man tänker allt utgående från sin egen synvinkel. Var människa är sin egen lyckas smed och ojämlikheterna ökar. Låter det bekant?

Det är inte skrivet som en domedagsprofetia. Man antar att det finns en högt utbildad elite som jobbar och resten är enbart lediga hela livet. Människan lever i ett med tekniken och mår bra så. Själv tycker jag det inte låter så lockande...

Men det finns också ett scenarion mot ett mer humanare samhälle, där man ser hur samhällen i historien utvecklats (från slavarbete till jämlika människor) och vill se att den utvecklas till att bli mer rättvis och jämlik. Att människor igen har rätt att få kontroll över sina liv genom t.ex. en basinkomst som bas och att man sedan fritt får välja hur man bygger upp sitt liv, samtidigt som man tänker mer på det samhälle man lever i och på andra människor.

Individualismen är här nog också stark, men utvecklingen sker på människans villkor. På alla människors villkor. Och på miljöns villkor. Det är inte bara en liten elitgrupp som kontrollerar allt (tänk alla globala företag och de få människor som idag äger över hälften av alla rikedomar i världen).

 

 

Och jag började fundera mycket på det här. Jag tror att man först måste skapa sig en egen utopi, en egen idealvärld för att ens veta vad man ska sträva efter i livet.

För att kämpa för ett grönare samhälle måste jag ju veta hur ett sådant samhälle borde se ut. Men man måste inte ha alla delar klart för att börja arbeta för det. Det tar för länge.

Jag tror vi människor måste våga tänka nytt. Människan utvecklas hela tiden så varför ska inte samhället då också utvecklas? Mitt Gröna Samhälle finns inte ännu idag, åtminstone inte på global skala. Men jag vet att många människor redan idag ändå strävar efter grönare mål, trots all konsumtionshysteri, rikedomshets och tekniska underverk.

Och jag vill vara med i den globala rörelsen. Jag vill vara en människa med globalt sinne som ser framtiden ur inte bara min synvinkel, utan också ur andras. Jag vill inte bara att mina egna och Europas framtida barn ska ha det bra, jag vill också att barnen i Asien, Amerika, Australien och Afrika ska ha det bra.

Och då tror jag det hjälper att tänka på framtiden också ur andras synvinkel.

Publicerad 08.09.2017 kl. 15:51

Att handla på loppis för att man kan eller för att man måste

alla bilder är cc - från pixabay

 

Det finns över 100 000 barn i Finland som lider av fattigdom. Det skriver Svenska Yle idag i en artikel. Stöden i Finland kan vara helt okej generösa, men i artikel tar man upp att ifall man har två eller tre barn och plötsligt blir ensamstående samt sjuk så kommer fattigdomen med en rasande fart.

Som sjuk är det svårt att orka fylla i alla de blanketter som krävs och som sjuk ska man hela tiden behöva bevisa sin oförmåga att arbeta. Och ändå måste människor vända på slantarna varje månad. I dagens Finland.

 

 

Såhär tycker jag. Är man sjuk, psykiskt eller fysiskt och samtidigt har barn så är ett berg med blanketter ingenting jag skulle rekommendera som åtgärd för att bli frisk igen. Jag tror däremot att en basinkomst utan tecken på krav eller återbetalning skulle fungera som terapi.

Människor mår dåligt när man inte har pengar som räcker till. Det hjälper varken till det egna tillfrisknandet eller till att få barnen att känna sig delaktiga i samhället.

Så att lägga en basinkomst åtminstone till alla som är sjukskrivna tror jag skulle bli billigare än att ha folk sjukskrivna hela livet. Jag hoppas att vi vågar testa det här så vi kan se om det hjälper.

För jag är inte okej med att det finns fattiga människor i dagens Finland. Den fattigdomen ska bort. Och den i världen också. Men varför inte testa här då om en basinkomst skulle råda bot på det?

Vi människor måste öppna ögonen och inse att det ännu finns många fattiga människor i Finland och i världen. Och vi måste bekämpa denna fattidom. Inte imorgon, men idag. Inte för vår egen skull, men för barnens. <3

 

 

Publicerad 02.09.2017 kl. 13:12

Borde vi leva som på medeltiden?

cc - pixabay

 

En del tror att tekniken kommer lösa alla problem, om det så handlar om den globala uppvärmningen eller ojämlikhet. Andra tror att tekniken kommer förvärra detta.

En del tror att man genom ny eller mer teknisk utveckling kan leva mer miljövänligt. Andra tror att vi behöver gå tillbaka till grunden, till hur man levde förr, för att acceptera och respektera naturen.

Det är inga lätta frågor och inte finns det några lätta svar. Men jag tror inte att vi hur vi än försöker kommer kunna gå tillbaka till någon slags medeltida levnadsnivå. Även om jag idag skulle vilja leva enkelt så skulle jag troligtvis ändå ha en dator och något slags mobilt nätverk med mig. Jag skulle säkert googla hur man odlar effektivt och inspireras av andra eller själv kanske inspirera andra.

Men det finns de som vill gå "all in" och leva på vad skogen har att erbjuda eller bli nomad i något land där urbefolkningen finns kvar. Men av de dokumentärer jag sett om urbefolkningar så har de också det svårare idag. De lider av mera ostadiga väderleksförhållanden, världens överfiske och nya sjukdomar. Och många av dem vill leva lyxigare, vill leva mer som "alla andra".

 

cc - pixabay

 

Som jag ser det så finns de vissa saker vi borde "degrowtha", eller "minska tillväxten" i, och vissa saker som borde få utvecklas framåt. Jag tror helt klart att vår överkonsumtion är ett problem, inte bara för naturen utan också för oss själva. Psykiskt.

Jag tror också att allt i samhället som stressar upp oss behöver åtgärdas, eftersom stress och utbrändhet inte är någonting jag tycker hör till i ett välmående välfärdssamhälle.

Men sedan finns mycket forskning som ännu behöver göras. Vi är ändå människor som vill utvecklas och det har vi gjort i alla tider. Vi har utvecklats från små nomadsamhällen till stora byar, städer och metropoler. Vi har utvecklat redskap, hjälpmedel, elektricitet och internet.

 

cc - pixabay

 

Och det är så det också kommer att fortsätta. Att även om man vill gå tillbaka till ett enklare liv så finns den där tekniken med. Och det är så jag tror att vi kan skapa bättre samhällen. Att genom oss själva, varandra, forskning och teknik lära oss hur vi kan leva på en okej nivå som vi skulle kunna må bra av, som inte handlar om att gå tillbaka till medeltiden, men som ändå skulle vara i samklang med naturen, miljön och andra människor på jorden.

 

Publicerad 31.08.2017 kl. 19:15

Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverka

 

Jag är en finlandssvensk

Det är en stark del av min identitet. Att vara en minoritet och tala ett minoritetsspråk i ett land har sina nackdelar, men också fördelar. För mig är "ankdammen" mysig och jag gillar att det kan vara så lätta att hitta kontakter som på ett sätt eller annat känner en annan person man känner osv. Dessutom tycker jag om de finlandssvenska traditionerna. Jag är en stolt finlandssvensk!

Jag är just nu en studerande

Det betyder att jag inte lever med något överflöd. Det betyder också att jag är i en period där studier, att lära sig nytt och diskutera med likasinnade är viktigt. Även studentföreningar som Florakören är en stor del av mig samt alla kära vänner som jag lärt känna via körerna.

Jag är en fästmö

Och det är jag otroligt glad över. Att få leva tillsammans med en annan människa är lärorikt och mitt liv skulle nog vara lite tomt utan dig <3

 

 

Jag är en lchfare

Om man tänker på att man måste äta varje dag och jag valt att äta på ett lite annat sätt än många, då måste nog också den livsstilen vara en del av mig. Att vara lchfare idag betyder många gånger att man får en del suckar, många ifrågasättanden, många frågor, men också en och annan inspirerad människa att följa med i livsstilen. Jag är glad att jag hittade den här livsstilen och jag hoppas att de människor som lider av någonting som lchf sägs hjälpa mot hittar till livsstilen. Många är ännu helt ovetande om att det ens existerar.

Jag är en "kvinna"

Kan jag ens veta vad det betyder? Handlar det om bröst, livmoder och mens, eller går det ner på kromosonnivå? På en samhällelig nivå så sägs det att jag måste arbeta hårdare och att det finns många problem förknippade med "kön". Men jag är med i en damkör på grund av mitt röstläge och tydligen så känns ordet "kvinna" som ett bra ord för mig, så det får nu vara så tills vidare.

Jag är en global medborgare

Det betyder att jag inte vill se mig själv i en bubbla, utan att jag vet att allt jag gör påverkar andra, på ett postivt, neutralt eller negativt sätt. Jag försöker leva på ett sätt som skapar så få negativa spiraler som möjligt. Ett steg i taget.

 

 

Jag är en människa

Men jag är också bara en människa. Jag försöker, jag misslyckas, jag ger upp, men försöker igen. Jag skrattar, jag gråter, jag önskar och drömmer.

Jag är en snart 23-årig kvinna som diggar musik, nördar mig i intresse efter intresse, älskar att vara social och hamna i djupa diskussioner. Ibland är jag organiserad, ibland är jag ett kreativt kaos. Ibland är jag i ett djupt flow och ibland är jag i djupa ångesttankar.

Men jag lever. Och det gör du också som läser det här. Och jag vet att jag lever i en värld där jag har mycket att vara tacksam över. Därför vill jag ge. Därför vill jag hjälpa andra.

Jag vill inte bara tänka på mig själv. Jag vill också tänka på de som jag troligtvis aldrig kommer att träffa, men som jag ändå kanske kan hjälpa.

 

 

Genom att donera pengar jag ändå inte skulle kunna lägga på någonting bättre. För vad som jag skulle konsumera idag (som inte hör till mina livsnödvändigheter) skulle vara bättre än kanske rent vatten för en massa okända människor eller vaccin för dem? Det handlar inte om att skänka alla sina pengar och aldrig unna sig någonting, utan om att kanske en dag i månaden låta en tia fara till någon annan än sig själv.

Jag vill också att de som producerar och skördar min mat ska leva i harmoni med naturen och få rättvisa. Därför vill jag handlar ekologisk och gärna närproducerad mat och söker gärna efter fairtrade-märken i choklad, kakao och bananer.

Jag vill också se folk få utbilda sig och inte leva i rädsla, krig och otrygghet. Jag vill gärna se att människor inte tvingas in i system de inte skulle vilja leva i, som sömmerskorna världen över som gör alla billiga kläder eller de som tvingas färga läder så att en hel by drabbas av sjukdomar.

 

 

För jag är faktiskt en människa som lever på ett ställe där jag har möjligheter att påverka. Därför känns det som min plikt att påverka. Att ibland lyfta fram de som inga röster har. Som enbart lever i ett system utan påverkningsmöjligheter.

Jag kanske inte kan urtrota fattigdom eller skapa fred i världen. Men jag kan förutom att drömma om detta faktiskt kanske hjälpa en människa att utbilda sig, hjälpa en människa att överleva en naturkatastrof eller hjälpa en människa genom att donera mitt blod eller mina organ ifall mina ögon av någon anledning sluts i en olycka.

Eftersom jag är en människa som kan påverka tänker jag också göra det. Jag tänker inte passivt sitta och titta på världens elände. Jag vill aktivt kämpa för en bättre värld!

 

 

----------------------------------------------------

 

Jag vill också tacka Kuriren som skrivit en jättefin text om mig och mitt engagemang för samhället, miljön och livet. Den går att läsa här: Kuriren - Tillsammans gör vi skillnad

 

Publicerad 30.08.2017 kl. 20:49

Sex år och en dag

Igår firade jag och min kära fästman sex år tillsammans. Och den här gången fick vi vara tillsammans. Förra året var jag i Ungern och tidigare har det varit bröllop och andra turnéer med mina kära floror som hindrat oss att fira, men inte i år. Så det kändes mysigt att igen få vara hemma.

Tillsammans med dig. <3

 

 

Tänk att vi redan varit sex år tillsammans. Det är en lång tid. Längsta förhållandet jag haft i alla fall, haha. Men inte så lång om man tänker på alla de som firar 50-åriga bröllopsdagar eller liknande.

Men en början.

Och nog har vi hunnit med ganska mycket. Två väldigt olika själar som sådär bara råkade hitta varandra och fatta tycke för varandra.

Men inte har det varit så lätt alla gånger. Mina tonårsrevolter gjorde nog våra liv ganska jobbiga i början. Ibland kanske man får skratta sig lycklig över att man är så kär i början att man av någon konstig anledning känner att man klarar av allt. Också självmordsbenägna och otroligt tonårshormonella flickvänner.

Men sedan har jag försökt bli en lugnare själ. Och du har också gjort dina förändringar. Jag tror att vi båda två har förändrats till det bättre. I alla fall för oss själva.

Och det jag läste på nätet om att kommunikation är viktigt i ett förhållande. Det stämmer nog. Oj, vad vi kommunicerat. Argumenterat. Gråtit och ropat.

Men också skrattat. Umgåtts. Nickat i samtycke. Kysst.

Och tänk alla underliga funderingar man hade när man var yngre. Alla krav jag hade, både på mig själv och min partner.

Nu är många av dem borta. Eller i alla fall utsuddade och grumliga. Vem behöver så många krav egentligen? Vi klarar ju oss superbra utan dem!

Både du och jag har förändrats under dessa år. Vi är inte samma personer som vi var för sex år sedan. Varje dag vaknar jag upp bredvid en ny person.

Men det är en person jag gillar. En person jag trivs med och som jag vill vara med och utvecklas med. Som jag varje dag blir förälskad i och älskar med hela mitt hjärta.

Inte är vår kärlek så crazy som den var i början. Men den känns mer äkta idag. Jag vet vem personen brevid mig är och också vad han inte är. Åtminstone idag.

Och jag vågar också tro att nästa dag och alla dagar efter det kommer vara lika underbara och spännande som de som hittills passerat. Tillsammans med dig. <3

 

 

Jag tror att vi genom att kommunicera, lyssna, älska, förlåta och inte ta saker för givet kan skapa goda förhållanden. Och sedan ska man inte ta saker för seriöst.

Men man ska också komma ihåg att människor förändras. Man ska också lära sig att leva med den förändringen, eller acceptera att förändringar sker, både på gott och ont. Ibland kommer vi till återvändsgränser också då kanske skilda vägar är det bästa. Men tålamod och lite envishet skadar inte heller i många fall.

Men det viktigaste är också att leva i nuet. Njut av den stund man har tillsammans. Och ta det inte förgivet. Låt inte en småsak förstöra hela dagen. Fundera vad man kommer att komma ihåg från den dagen fem år framåt. Det är det viktigaste.

Vi människor är bara människor. Vi gör misstag. Men om vi kan förlåta och se ett förhållande eller en vänskap ur en större helhet tror jag vi kommer långt.

Och jag vill komma långt. Tillsammans med dig. <3

 

(Det här är en av de första bilderna på oss. Men absolut inte den sista. Älskar dig älskling! <3)

 

Publicerad 28.08.2017 kl. 16:49

Världen blir inte bättre av att sprida hat

 

Världen blir inte bättre av att sprida hat.

Världen blir inte bättre av att skada andra människor.

Världen blir inte bättre av hämnd.

 

Men...

 

Världen blir bättre av att sprida omtanke.

Världen blir bättre av att finnas till och hjälpa.

Världen blir bättre av att sprida kärlek.

 

Igår fick jag höra om sorgsna nyheter från den studiestad jag håller så kär. Jag fick följa med på avstånd av vänners och nyheters uppdateringar och uppleva de känslor som så många andra i andra städer också upplevt under de senaste åren.

En känsla av hjälplöshet. Av otrygghet. Av hopplöshet.

Men samtidigt fick jag höra hur snabbt poliserna agerade. Jag fick höra att människor varit villiga att hjälpa och erbjuda den hjälp de kan ge. Jag fick hör att krishjälp finns att få och att människor väljer att sprida glädje istället för hat.

Och det är precis så vi måste göra i fortsättningen också. Sprida glädje. Sprida kärlek och omtanke. Inte låta våra rädslor eller vår eventuella ilska sprida mörker i världen. 

Mörker finns. Vare sig man är delaktig i det eller inte. Men ljuset vinner alltid över mörkret. Varje morgon gryr en ny dag. Och varje dag kan vi visa att vi vägrar låta rädsla och hat styra våra liv.

Mina tankar går till de drabbade. De vars ögon inte får öppnas upp i egen säng samt de vars ögon förblir slutna. 

Mina tankar går också till de som tvingades uppleva otrygghet och de som varje dag tvingas uppleva denna känsla av otrygghet.

Jag hoppas att medmänsklighet är någonting vi vill sprida i dessa tider som nu. Att vi tar hand om varandra men också på något sätt får förståelse för alla de människor som flyr otrygghet och hjälplöshet i dagens värld.

Långt där inne är vi bara barn som vill ha en trygg famn att somna i. <3

 

 

Publicerad 19.08.2017 kl. 13:00

Små steg är också viktiga

cc - pixabay

 

Jag är en människa som gärna kör helt 110% på någonting när jag börjar. Varför liksom göra det halvhjärtat när man kan slukas upp av det och köra det fullt helhjärtat?

Samtidigt så finns det många orsaker att jag inte kan köra någonting till 100% fast jag kanske skulle vilja det.

Det kan handla om att jag gärna skulle äta mycket mer vegetariskt, men kanske ingredienserna saknas eller middagen/lunchen man bjuds på int är åt det håller. Det kan också handla om jag gärna skulle köra mindre bil i sommar här på landet, men många gånger går det inte.

Men det här betyder inte att allt skulle vara förlorat. Bara för att jag inte kan göra någonting helhjärtat så betyder det inte att jag inte kan göra en skillnad ändå.

Jag kan välja att äta vegetariskt de gånger jag själv lagar mat. Jag kan välja att cykla till mormor istället för att ta bilen. Jag kan välja att fortfarande handla fairtrade choklad eftersom de tydligen säljer det vid K-butiken intill jobbet.

Och dessa små val och steg betyder också någonting. Kanske inte för mig personligen på ett direkt sätt. Men för koldioxidutsläppen så är mitt lilla val ändå en skillnad. För den enskilda kakaoodlaren visar jag också att jag gör skillnad.

På samma sätt så tänker jag när någon sagt att jag har påverkat någon på ett positivt sätt genom något jag gjort eller sagt. För hela världen har mitt agerande inte kanske gjort någon skillnad. Men för den personen gjorde jag en skillnad.

Och det är också där vi börjar. Steg för steg. Människa för människa. Genom små steg kan vi skapa en förändring, som leder till stora ting.

Så ta ett litet steg. Så litet att du vet att du klarar av det. Börja där. Och bygg vidare.

Steg för steg skapar vi en förändring och förhoppningsvis en bättre värld. <3

 

Publicerad 16.08.2017 kl. 21:24

Att låta kreativiteten flöda bland barn

cc - pixabay (alla bilder är därifrån i det här inlägget)

 

Ikväll har jag för andra gången haft tre lågstadiebarn hemma hos oss i Molpe (släkt och vänner) för att spela dungeons & dragons, eller d&d, som det ofta förkortas till.

Jag introducerades till den här slags rollspelsvärlden för bara några år sedan. Före det hade jag aldrig sysslat med rollspel, även om jag alltid varit en spelnörd, både för brädspel och digitala spel.

Men d&d var någonting helt annorlunda. Här måste man tänka. Och man måste tänka utanför ramarna. Man är själv med och skapar historierna och kan egentligen påverka dem när som helst till en annan riktning.

 

 

Visst finns det digitala spel som anammat det här med olika alternativ, men i rollspel får man faktiskt vara kreativ. Här får du testa om det går att spela musik för att förtrolla elaka djur eller ifrågasätta om en "ond" varelse faktiskt är ond genom att erbjuda den sin hjälp.

Rollspel utvecklar tänkandet och det utvecklar fantasin. Det är jag helt övertygad om. Och för mig känns det väldigt viktigt att kunna få vara med och hjälpa speciellt yngre att upptäcka sin fantasi igen.

Idag sitter många barn med sina surfplattor och spelar samma spel om och om igen. Eller lyssnar på någon youtuber eller ser på avsnitt efter avsnitt efter avsnitt på samma sida.

Missförstå mig inte, jag satt nog otroligt mycket och tittade på tv när jag var liten och jag minns att jag spelade på en massa små spel på datorn på typ bolibompas hemsida och mycket annat.

Men jag minns också att jag med gröna lakan, tomma wc-pappersrullar, champagnekorkar och glittriga kjolar byggde mina egna världar som jag sedan skrev böcker om.

 

 

Och jag vill på något sätt också hjälpa barn att få utlopp för sin kreativitet. Att redan som ung lära sig tänka självständigt och inte känna att man måste tänka som alla andra. Att galna idéer kan uppmuntras ibland. Åtminstone i ett så harmlöst rollspel som d&d.

Och därför gillar jag d&d. Inte spelar vi enligt alla regler och visst har jag varit lite för snäll ibland, men fast vi bara spelat två gånger under sommaren så har de redan överträffat mig vad gäller kreativa lösningar.

Och det gör mig glad. För vi behöver mer kreativitet i dagens värld. Vi behöver tänka utanför gamla ramar ifall vi vill bygga en bättre värld. 

Ingenting har blivit bättre genom att lämna det som det är.

 

 

World Economic Forum listade också för en tid sedan olika egenskaper som är speciellt viktiga under 2000-talet och jag kan se hur många av dem går att öva på och lära sig via t.ex. ett rollspel som d&d.

Några av egenskaperna är t.ex. kritiskt tänkande, kreativitet, kommunikation, samarbete, nyfikenhet, initiativtagande, uthållighet, anpassningsförmåga och ledarskap.

Alla dessa egenskaper ser jag att man kan utveckla genom att spela rollspel. Varför inte t.o.m introducera rollspel som d&d i skolorna? Att lära sig vara kreativ och nyfiken samtidigt som man lär sig samarbeta och utveckla ett kritiskt tänkande  är mycket viktigare än att lära sig saker utantill.

Men kanske man redan är där i skolorna? Det vet jag inte. Men åtminstone vet jag att jag vill att barn ska få vara barn. Får vara kreativa och lite galna. 

Det är vad vi och framtiden behöver.

 

 

Publicerad 15.08.2017 kl. 23:38

Att ta tillvara vad naturen har att ge

 

Jag har stor spindelskräck. Hatar spindlar. För några veckor upplevde jag min värsta mardröm då en stor spindel kröp på soffkudden bredvid mig med jag och fästmannen tittade på en film.

Aldrig sett en så stor spindel tidigare. Skulle inte en av mammas trogna katter hittat spindel och fästmannen tagit mod till sig och dödat den skulle jag aldrig sätta mig ner i den där soffan igen. 

Den var påriktigt stor. Fästmannen kan intyga detta. Största vi båda sett.

Då är det kanske lite konstigt att jag med min spindelskräck letat mig ut i skogen de senaste två dagarna. Jag har sett många spindlar och de har alla varit inom några centimeter från mig...

 

 

Men jag har klarat det! Jag har så länge undvikit att plocka bär i skogen eftersom jag inte klarar av att vara nära spindlar. I många många år har jag velat gå ut i skogen men inte vågat.

Men nu fick det vara nog. De är ju inte farliga. Jag är nog en mycket hemskare person som förstör deras hem i jakt på blåbär och skogshallon.

Jag respekterar dem och av någon underlig anledning så har de ändå inte lyckats börja krypa på mina händer. Eller ännu värre, överraska mig mitt i ansiktet... Usch.

Men min vilja att lära mig plocka mina egna bär och ha dem under vinterhalvåret är större än min skräck för spindlar.

Och vilken känsla! Jag känner att jag är på gång. Man tar ju ett steg i taget och för varje dag blir man lite klokare och kanske lite mer vuxen. På ett bra sätt.

 

 

Att plocka sina egna bär ökar respekten för andra som plockat och får en att njuta lite extra och vara lite extra medveten över det man äter.

Och jag tror att mycket blir så. Visst känns det alltid mer speciellt att äta sin egen nypotatis än en köpt. Även att odla sina egna tomater. Att äta ägg ur egna höns och kanske äta kött från en gris som man själv fött upp hela sommaren.

Jag tror att vi behöver lära oss av naturen. Vi behöver leva med den i våra tankar. Acceptera den och respektera den.

Men viktigt är det också att vi tar tillvara vad naturen har att ge. Det är ju faktiskt så att 90% av alla bär blir oplockade i Finland.

Så nu har åtminstone vi plockat någon minimal procentdel från dessa skogar. Och mera kanske det blir en ny dag.

Men var inte rädd. Det finns nog för oss alla. Bara vi vågar möta våra rädslor och pröva någonting nytt... <3

 

Publicerad 15.08.2017 kl. 00:28

Från och med idag lever vi över våra tillgångar

cc - pixabay

 

Vad betyder det?

Joo, att vi för resten av året lever på tillgångar som våra barn och barnbarn behöver och kommer att behöva.

Låter det flummigt?

Sådär mer korrekt så kan man väl säga att jorden kan producera en mängd naturliga resurser på ett år. Från och med idag, den 2.8.2017, så har vi förbrukat eller konsumerat lika mycket naturresurser som jorden kan producera på ett år. Det betyder att vi nu resten av året lever på "lånade" naturresurser.

Vi har överfiskat, huggt ner för mycket skog och släppt ut mer koldioxid än naturen kan ta emot och isolera.

Det går helt enkelt inte jämt ut. Kretsloppet balanseras inte. Det är som att hela tiden ta lån och aldrig betala tillbaka, eller ha ens barn att betala tillbaka det sedan. Precis som med våra statsskulder och privata skulder så ökar mängden hela tiden, år för år.

Det här dagen kallas på engelska "Earth Overshoot Day" och har beräknats fram av Global Footprint Network. De har gjort kalkyleringar i 30 år och vi kan se att EOD bara kommit tidigare och tidigare:

  • 1987: 19 december
  • 1995: 21 november
  • 2005: 20 oktober
  • 2010: 21 augusti
  • 2015: 13 augusti

 

Och idag nu då: 2017: 2 augusti.

 

Men hur kan jorden snurra runt då om vi lever på "lånade resurser"? Joo, det finns ännu en otroligt stor del människor som lever fattiga och med väldigt låga ekologiska fotavtryck. 

Men samhällena blir rikare hela tiden och vi i västvärlden håller upp vår levnadsstandard - högt.

 

cc - pixabay

 

Så vad kan vi göra åt det här då?

Svenska Yle publicerade nyligen en otroligt bra artikel, där de t.o.m nämner "Degrowth", som jag skrev om i min kandidatavhandling.

Läs gärna den, den är jätte informativ: Västvärlden bär den ekologiska skulden – fordringsägarna finns i den fattigare världen

Men problemet är inte att jorden inte klarar av folkmängden. Jorden tål mycket mer människor än de 7,5 miljarder människor som nu bor här. Det är vår konsumtion per människa som är problemet.

Vi i rika västvärldsländer konsumerar helt enkelt för mycket. Och för att råda bot på det så måste vi minska vår levnadsstandard. 

Det låter kanske hemskt. Vem vill leva på mindre liksom?

Många. Många vill det. Och de blir fler varje dag. Som artikeln tar upp så har man i många forskningar kommit fram till att lyckan inte blir större efter en viss uppnådd levnadsstandard eller efter en viss mängd pengar/inkomst. Och för många är lycka en av deras topp-prioritet i livet.

Så jag tror vi är påväg åt ett bättre håll. För varje dag blir fler och fler människor medvetna om vår överkonsumtion och märker att man kan bli lycklig på mindre.

Vi måste bara våga.

Jag tror det enklaste sättet är att låta eldsjälar som du och jag som bryr oss mycket börja och sedan göra det enklare för resten att omedvetet minska på sitt ekologiska fotavtryck. Ju mer människor som börjar desto mer hänger med.

Tillsammans kan vi påverka. Och det håller jag ännu fast vid! <3

 

cc - pixabay

 

 

(Jag vill annars också tacka alla som grattat mig för utmärkelsen. Tack! <3 Jag ska försöka förvalta min del av dessa hållbara bloggar och fortsätta hålla bra kvalitet på mina inlägg. Kom ihåg också att ni när som helst får skicka åt mig om det är någonting ni tycker att jag borde skriva om.)

Publicerad 02.08.2017 kl. 23:00

Jag är en av vinnarna till "40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017"!

Bildkälla: Greenmatch.se
 

Wow. Så jätteglad och tacksam jag blir!! :D

Det är ju ingen storskalig blogg det här, men som min tredje blogg så känns den rätt och jag är jätteglad att det finns andra som också tycker att det jag skriver är värdefullt. Tack! <3

Jag vill vara en medveten människa. Medveten om de val jag gör i livet och jag vill leva ett hållbarare liv och gärna hjälpa andra att leva ett hållbarare liv. Att Greenmatch nu valt mig som en av 40 inspiratörer för hållbar livsstil visar att det lilla jag gör kan gå långt och förhoppningsvis så kan vi tillsammans göra världen lite bättre.

När jag nominerades frågade de mitt bästa tips på hållbar livsstil och jag tänker lägga in mitt svar här också:

“Tänk större och bredda dina kunskaper. Varje människa är en del av naturen och allt vi gör påverkar andra människor och naturen. Genom att öka sin kunskap kan man göra bättre och mer medvetna val. Man ska också vara tacksam för det man har. Det leder till mindre konsumtion och mer medvetenhet.

Men man ska också bli lite arg. Arg på orättvisor och miljöproblemen. Ilska hjälper en att förändras och säga "nu räcker det!" och även få det att hålla längre än en trend. Börja med ett litet steg, och ta sedan ett till när du känner dig redo. Och ingen är perfekt men alla kan vi göra något. Det är i alla fall vad jag försöker göra.”

Förutom mig har ju också 39 andra blivit valda, och jag ser att många av dem är finlandssvenskar, vilket gläder mig enormt. Här är några som jag själv brukar läsa:

Julia - Grön i Åbo

Saras Eviga

Elin - Kläder & Kvalitet

Ila - Morotsliv

Maria - Leva mer på mindre

Och här finns hela listan: "40 inspiratörer för hållbar livsstil"

Många har jättebra tips på hur man ska leva mera hållbart så gå gärna in och titta.

 

Jag kan ju också meddela att min lilla facebooksida nu har fått över 50 gillningar, vilket gör mig jätteglad. Ifall man vill följa min blogg på facebook för att inte missa mina sporadiska blogginlägg kan man göra det här: Mitt Gröna Samhälle.

 

Men än en gång vill jag säga ett jätteödmjukt tack för det här och ifall du brukar läsa min blogg får du jättegärna säga en hälsning i kommentarerna!

 

 

Publicerad 01.08.2017 kl. 19:00

 

Jasmine Nedergård / 22 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil. Utmanar mig själv att äta mer vegetariskt.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkelAtt handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barnAtt ta tillvara vad naturen har att geFrån och med idag lever vi över våra tillgångarJag är en av vinnarna till "40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017"!

Juli 2017

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namnAtt ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landetMina tips för ett friskare Östersjön

Juni 2017

Det var en kväll i juni... Jasmines krämiga LCHF-svampsoppa - ReceptHållbarhet - Kämpa för de som ingen röst harLoppisfynd från dagens loppisrace i SmedsbyOm panikångest och att tappa kontrollen

Maj 2017

Trump drar USA ur klimatavtalet - Vad kan vi göra?European Sustainable Development Week 30.5 - 5.6. Hur blir vi mer hållbara?Konsumentmakt - Finns det hållbara träningskläder?

April 2017

Sevendays kärlekslista - Mer kärlek åt alla!En positivare miljövänlig blogg!

Mars 2017

1+1+1... + 5 000 000 = Demokrati - Våga bara slänga bort din röst!Långläsning: Automatisering - Världens chans att skapa ett nytt samhälle?Barn, ungdomar, utbildning, framtiden och automationVarför jag hatar ordet "lagom"Vi behöver en ny mänsklig rättighet: Rätten att inte bli förgiftade!

Januari 2017

Shopping är inte feminism... Shopping är mord!Samhället och marknaden går snabbt framåt, men våra system lämnar i gamla banor...Jag tror på dig! (som vill bryta normerna)Coca Cola stäms - Har använt samma strategier som tobaksbolagenAtt leva... och att döKläd- och köpstopp 2017 - Hänger ni med?