Bloggposter

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket mening

Bilderna tagna från en varm dag nu i maj i Korsnäs vid Prästgårdsmuséet.

 

Det första som slår mot mig när jag kommer tillbaka till Åbo (från några dagars firande i Österbotten) och går ut nästa dag från lägenheten är lukten. Lukten av storstad, damm, kanske lite avgaser och en massa värme. Även om värme nog inte i sig luktar någonting.

Det känns som jag transporteras tillbaka till Afrika, som jag nog inte besökt på flera år. Men det är ju så att jag faktiskt för första gången ska tillbringa min sommar i Åbo, vilket känns lite konstigt. Jag menar hur klarar stadsbor sig utan att ha en simstrand någon kilometer från sitt hem? Vem vill köpa små, små glassbollar för över fyra euro styck. Nej, sucksuck.

Men som tur så har vi Nemi. Vår lilla nemiboll som idag fyller tre år! Som vi haft hos oss i över ett halvår och som ger oss så mycket kärlek och mening i livet.

 

 

Speciellt såhär i konstiga sommarvärmen en tidig vårdag i maj så är jag så glad att Nemi lockar en ut på promenad. Tidigare tog det nog emot, även om det var fint väder, för oss i huset att leta oss ut på en promenad.

Men med Nemi är det så lätt. Hon är nyfiken och intresserad på omvärlden och det har gjort att jag också blivit det. Intresserad. Uppmärksam.

Jag tror jag aldrig följt med vinterns alla snöflingor och vårens framfart på så nära håll förut. För med en hund ska du ut på promenad varje dag. Och speciellt i vårtider har jag varje dag gått förbi samma buske, vars knoppar varje dag öppnat upp sig mer och mer för att plötsligt öppna upp ett grönskande paradis framför mina ögon. Det är glädje det.

 

 

Och inte finns det nästan något mer avstressande än en lång, långsam promenad med vår lilla nemiboll. Glad är jag att vi får ha henne, och glad är jag att hon trivs med oss. Och kanske gladast blir jag av hur andra människor reagerar på henne. De skiner upp, frågar om de får paja henne och brister ut att hon är så sockersöt så de smälter.

Och varje dag när man kommer hem mötsman av en Nemi med viftande svans och en massa glädje.

Inte kunde vi ha hittat en bättre hund än det här. Grattis på 3-årsdagen älsklingboll. Älskar dig Nemi <3

 

 

Nemi är en rescuehund från Sankt Petersburg och här har jag tidigare skrivit om när vi hämtade hem henne: LÄNK

Publicerad 17.05.2018 kl. 17:43

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

En av mina favoritbilder från favoritstället, berget bakom villan i Molpe. Jag återkommer ofta till den här bilden. Men den symboliserar mitt ständiga sökande efter svar och ständiga strävan efter ny kunskap. Och kanske det viktigaste, min ständiga strävan efter reflektion.

 

Jag har inte skrivt här på ett tag, men full av idéer är jag ändå. Jag får dem från poddar jag lyssnar på, från seminarium jag besöker och från nyheterna jag läser.

På senare tid har jag märkt av ett mönster som verkar koppla ihop mycket av de problem som finns idag. Om det så handlar om miljön eller jämställdhet, ekonomi eller hobbier.

Och det är normerna. Normerna som vi varje dag göder i vårt samhälle. Som vi gladeligen följer utan att veta vad det gör för andra människor och miljön.

Vi måste börja prata om normer – och speciellt om att bryta dem.

För nog är det ju underligt hur det ännu idag, år 2018, ska vara så svårt att förstå att det finns flera kön än två. Att vårt flygande faktiskt späder på den globala uppvärmningen och att man kan må bra fast man väljer att leva ett liv utan barn.

Så många normer som det finns i samhället, som säger hur allt borde vara – jag tror att det är boven i hela den stora samhällssjukan där var och varanna människa jag känner i min ålder mår dåligt, är utbränd eller bara lost, tappat gnistan för allt.

Jag har inget emot att det finns normer i samhället om det inte skulle vara så att så många av dem är så gamla och ouppdaterade, i alla fall enligt min mening.

Varför kan inte normerna handla mera om vänlighet, öppenhet, miljövarsamhet, acceptans, frihet, och mindre om gamla unkla strukturer och resonemang, som leder till miljöförstöring, stress, girighet och apatiskhet.

Jag är trött på att miljövänlighet inte är en av de största prioriteterna idag i samhället, på samma sätt som att jag blir förbluffad av den underliga tvåkönsindelningen i allt och alla, från tidig bebisålder till t.o.m. sällskaps- och dataspel.

Det är inte en värld jag vill att barn ska behöva växa upp i. Då vi utvecklas så snabbt inom så många andra områden, speciellt vad gäller ny teknik.

Jag skulle t.o.m kunna tycka att teknikutvecklingen gärna kunde minskas i hastighet, för att istället kunna satsa på lite utveckling inom våra kära samhällsnormer, en liten, liten uppdatering bara. Ett försök att förändra på rådande strukturer som för länge sedan borde ha förnyats.

Men det brukar alltid börja med de enskilda personerna och jag vet i alla fall vilka normer jag gladeligen vill försöka bryta.

Jag vill gärna leva ett liv som inte handlar om att sträva efter otaliga rikedomar eller bara tänka på mig själv. Där man kunde uppskatta det man har istället för att bara sträva efter nytt, nytt och nytt. Och samtidigt också komma bort från den här materialismen som speglar hela samhället. Våga utmana oss själva, våga tro på förändring.

Jag vill leva i en värld där lycka mäts av upplevelsen av tillfredsställelse istället för materiella rikedomar. Där vi faktiskt kan leva i nuet istället för att se livet passera förbi. Hinna lyssna på fågelsången som färglägger både dag och natt och hinna se knopparna som öppnar sig mer och mer för varje dag som går.

För allt det här finns redan – men vi ser det inte. Men varje gång jag bryter en norm känns det som jag ser lite mer. Jag ser att det finns en värld utanför miljöförstörande konsumism och gamla strukturer.

Men det här handlar inte bara om mig. Det handlar om oss alla. Om hela samhället.

Vi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

 

 

 

 

Publicerad 08.05.2018 kl. 00:35

"I de små byarna på landet mår människorna bra"

 

Jag kom på mig själv att faktiskt sätta mig ner och börja titta på YLEs nya satsning Egenland, som jag av någon anledning läst som "Engeland" hela tiden och inte kan för någonting i världen ändra, haha (kanske någon mild dyslexi som spökar?).

Men det är ju en fenomenalt bra serie! Älskar, älskar, älskar! <3

Citatet i rubriken är från Päivikki i andra avsnittet som driver kaféet "Korppu" i den lilla byn Sumiais och det bara igen väckte de här större känslorna om varför jag vill flytta tillbaka till landet så småningom.

Tiden som går så mycket långsammare. Relationen man har till de olika människorna på området och närheten till service och hjälp. Talkokraften och vänligheten. En möjlighet att njuta av de små stunderna i livet.

Och närheten till naturen. Till åkrarna, havet, skogen och tystnaden.

 

 

Jag och fästmannen tittade också på ett avsnitt av Anthony Bourdains Parts Unknown igår kväll som handlade om Shanghai och hur fler människor hela tiden söker rikedomen och bättre liv i staden och hela landet också. Kina har ju en av de största medelklasserna i världen just nu.

Och i en del av avsnittet följde man med någon miljonär (miljadär?) som hade något helt sjukt stort vinförråd och som hade musslor från Frankrike som samma dag flygits för att kunna äta till middagen etc.

Och jag bara tänkte igen på hur många människor som jag också följt, både i dokumentärer och i verkliga livet, som mår gott på så mycket mindre.

 

 

För rikedom är inte allt här i världen. Med mycket rikedom kan man förstås hjälpa andra, men samtidigt är också risken överväldigande stor att man förvärrar både naturen och människorna runtom sin förmögenhet.

Tänk om vi människor bara skulle försöka vara mera globala i våra sinnen. Och förstå att det vi gör också påverkar andra, speciellt naturen och de djur som inte har någonting att säga till om i den här stora globaliseringen.

 

 

Och den andra tanken som uppstod i mitt tittande på Engeland (Egenland, haha) var att "Tänk vad Finland har mycket att erbjuda!". Jag brukar ju säga att vi borde bli bättre på att turista i eget land och den här serien är ju nog det bästa bidraget för att locka människor att upptäcka Finland.

Så rekommenderar starkt serien, både för tips till platser man kan besöka i Finland och annars bara för att man börjar uppskatta en massa saker med sitt eget hemland.

Och kanske speciellt för att man kanske får samma uppvaknande som jag fick, att det inte krävs så mycket för att göra den egna byn eller stället till en magisk och spännande plats.

 

Publicerad 08.04.2018 kl. 10:58

Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

 

Våren knackar på dörren och så småningom får jag väl lägga undan vinterjackan till förmån för den mycket luftigare vårjackan som samlat damm hela vintern (eller så måste jag väl vänta en månad ännu, såg just att det igen snöade utanför vårt fönster, suck, haha).

Men klänningarna de består. Jag har ju gjort det som mitt livsmål att alltid ha klänning, året runt. Det finns flera orsaker, men speciellt älskar jag hur enkla de är att använda och ha att göra med. Jag trivs också väldigt bra i strumpbyxor och hatar allt som har att göra med knappar och liknande som ska spänna vid höfterna om jag skulle ha byxor eller liknande på mig.

Och även den här vintern har jag använt klänning hela tiden, om det såväl varit +5 grader eller -20 grader. Och det har faktiskt gått väldigt bra.

Jag har också försökt att vara extra medveten i vinter i vad för slags plagg jag behöver vintertid och har snabbt konstaterat ett vinnande koncept för mig som lett till att jag stortrivits i mina kläder hela vintern! Jag tänkte därför här dela lite tankar om mitt val av kläder under vintern och andra tankar om att ha loppiskläder och bara ett fåtal kläder under en lång period, för det bästa är ju faktiskt att nästan alla kläder jag använt i vinter är loppisplagg!

 

 

Tjocka vinterstrumpbyxor och utebyxor är ett måste, i alla fall för mig. På det sättet har jag klarat av de riktigt kallaste dagarna och aldrig behövt frysa om rumpan även om jag cyklat mycket också i vinter.

Sedan har jag under de kallare dagarna satsa på en långärmad tunnare tröja likt den bruna här ovanför. Jag har fått läsa att plagg som sitter nära kroppen håller värmen bäst, så det har också varit viktigt.

Det som är intressant med de här långärmade tröjorna är att jag var på väg att föra dem alla till loppis eftersom jag själv har tyckt att jag svettats så mycket av dem. Men jag har märkt att de är guld värda just när vi talar om under -5 grader, så det är det de kommer få vara till för – mina vinterunderplagg.

 

 

Sedan har jag tagit valfri klänning, likt den gröna här ovanför eller den svarta högst uppe. Och dessa har jag använt OTALIGA gånger i vinter och de är nog riktiga kap!

Den svarta köpte jag på en loppis i Helsingfors som jag var inne i 5 minuter, haha. Den kostade endast 1 euro (!). Den gröna är det ännu häftigare med, då en bekant var på klädbytarträffen som Marthorna i Åbo ordnade i höstas och såg den här och tänkte på mig. Så hon tog den och det är jag nog väldigt tacksam för.

Vad gäller att ha klänningar på vinter så måste man tänka på några saker enligt mig. T.ex. ska man undvika långa klänningar, speciellt om man cyklar mycket. De blir snabbt smutsiga och krånglar till det med alla övriga vinterkläder.

Sedan så har jag märkt att simpla bekväma plagg fungerar bäst i den här kombinationen, så klänningar med extra bälten eller krångliga mönster har fått lämna hemma.

 

 

Och sedan utanpå allt en tunn eller tjock stickad tröja, beroende på hur kallt det är där ute. Och där har nog dessa tröjor som den här vinröda här ovanför varit allt vad jag behövt. Jag har utöver den här, två nästan identiska tröjor men i annan färg, och dessa har jag gladeligen använt typ varje vecka och stortrivits i.

Så den kombinationen har fungerat otroligt bra för mig under vintern. Speciellt då jag, som kanske flera vet, vägrar bh och liknande. På det här sättet hålls allt bra på kroppen utan att man håller på att flasha omkring sig, och jag tror knappast någon märkt av eller stört sig på min brist på bh:n heller, haha.

Men jag har märkt att jag ändå behöver några till enkla klänningar i knälängd, så de får jag vara på jakt efter under kommande loppisturer. Skulle jag hitta klänningar som inte hade syntetmaterial skulle jag bli ännu lyckligare, men man måste vara tålmodig då det gäller att hitta precis det man vill ha på loppisar.

 

 

Under vintern har jag också blivit mer bekväm med att ha flera samma kläder under veckan. Tror minimalisttrenden hjälpt mig otroligt mycket, som tidigare kunde ha ångest om jag hade samma kläder utomhus fler än en dag i streck.

Så heja minimalismen vad gäller kläder, även om jag hellre satsar på färggladare klänningar än trenden med svart och vitt hela vägen.

 

 

Publicerad 06.04.2018 kl. 15:00

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?

 

En fin bloggläsare hittade mitt gamla inlägg där jag skrev om att jag år 2017 skulle satsa på att ha ett kläd- och köpstoppår och undrade hur det gick, så det tänkte jag redogöra för i det här inlägget.

Eftersom vi bor i en liten studenttvåa så tar det inte så farligt länge att gå igenom allt man äger och har och det jag nu först kan konstatera att nej, mitt 2017 blev inte helt ett kläd- och köpstopp av några olika orsaker, men samtidigt så är jag väldigt nöjd över hur liten mängd nytt som ändå köpts.

 

Årets vinterskor som jag hittade begagnat under ett loppisrace i Österbotten sommaren 2017.

 

Klädstoppet?

Jag kan stolt meddela att jag inte köpt ett enda nytt klädesplagg under hela 2017, förutom ett par nya joggingskor. Mina gamla har jag haft i säkert över 8 år, så den investeringen var både nödvändig och trevlig.

Och visst har jag "nya" kläder i mitt förråd, men de är alla inhandlade second hand, så det är jag väldigt nöjd med. Några nya underkläder och strumpbyxor har också inhandlats, men det räknar jag som nödvändigheter, men samtidigt har jag också under året varit duktig att använda det jag har och reparera sånt som gått sönder.

T.ex. hade min dragkedja på min svarta vinterjacka blivit lite svår, så jag lämnade den hemma i Österbotten och började istället använda min "sportvinterjacka" som jag haft i förvaring en längre tid. Den har jag nu då använt hela vintern utan problem!

Köpstoppet?

Överlag är jag nöjd över resultatet, men jag tänkte skriva här om de nya inköp jag gjorde, och hur jag reflekterar över dem.

Det första är förstås vår kära hund Nemi, som faktiskt är "begagnad", haha, eftersom hon är en rysk gatuhund. Men typ allt som behövdes skaffas till henne är tyvärr nytt. Dels beror det på att jag skrev magister för fullt och även att fästmannen var påväg in i ett heltidsjobb, så det fanns mycket spänning just då. Och dels beror det på att jag aldrig haft hund förut och hade jätteångest över vad som man behövde ha och ångest är ingen bra egenskap att ha om man vill leta efter begagnade saker.

Men åtminstone hennes "säng/korg" har jag gjort av en gammal tröja och ett använt täcke och kudde. Och den är jag jättenöjd med och Nemi tycker också om den!

 

Min hemmagjorda "säng/korg" åt Nemibollen.

 

Övriga nyinköp som jag kommer på är en SSD till min Macbook, och där var orsaken också för att hålla den längre, vilket jag tycker är relativt hållbart, då alternativet skulle vara att köpa en ny dator när den gamla börjar bli trög. Men tyvärr så kan man inte göra sånt med nya Macbookar, vilket jag tycker är väldigt störande och oekologiskt gjort av Apple.

Ett annat nyinköp är faktiskt ett piano som man kan koppla till datorn, vilket jag köpte eftersom jag vet att jag vill komponera musik, men samtidigt så har jag också så många andra hobbier, så tyvärr har jag inte hunnit pröva den ännu. På det sättet är det väl det onödigaste jag köpt förra året, samtidigt är jag väldigt glad att ha den, eftersom jag vet att när kreativiteten börjar flöda så finns det där och väntar på mig.

Annars så kommer jag egentligen inte på någonting. Några nya böcker och blockljus typ, men det är en ganska liten investering.

Sedan fick jag förstås ett par nya saker i julklapp och även köpte några nya saker som julklapp, men överlag är jag ganska nöjd över hur lite nytt som jag inhandlat under året.

 

Så jag tänker ge resultatet svagt godkänt åt mig själv, eftersom jag aldrig varit och velat vara en extremist när det gäller att uppmuntra mig själv och andra att satsa på en hållbarare livsstil.

 

 

Ifall någon annan skulle vilja testa på någonting liknande, t.ex. under ett halvår eller några månader, så tänkte jag ge mina 5 bästa tips:
 

  1. Inventera vad du har. Saknar du ett par passliga gummistövlar och vet att du kommer behöva sådana inom närmaste tiden så köp dem! Ha då inte ångest över sådana "nödvändiga inköpt". Men annars, gick vantarna sönder kanske det finns några andra i gömmorna där hemma? Kanske trodde du att tejpen var slut, men egentligen så hade du 4 oöppnade paket i skåpet. Så kolla vad som finns i dina ägor innan du funderar vad som är nödvändigt.
     
  2. Försök att trivas med vad du har. Jag har använt samma jacka hela vintern och mått bra över det. Låt miljön och bekvämligheten vinna över ha-begäret och alla reor. Då dyker det inte upp nya kläder och saker som du inte "behöver", men kanske "vill ha".
     
  3. Våga tro på den begagnade marknaden. Man kan hitta saker där som man först inte ens trodde skulle finnas. T.ex. min speldator här hemma är begagnad och ihopbyggd av en annan människa för typ fyra år sedan. Väldigt bra inköp. Vår soffa är begagnad och t.o.m. av mina skålar i köket i rostfritt stål är flera begagnade.
     
  4. Fixa och reparera de kläder och saker som går sönder. Då ökar livslängden enormt och man behöver inte direkt köpa nytt. T.ex. gick axelremmarna av på en mindre ryggsäck som jag använt nonstopp i flera år och jag blev jätteledsen, men så förde jag den till Saluhallen från tips av en vän och för fem euro sydde människan ihop mina axelremmar igen. Helt underbar och den håller än, även om det börjar vara över 1 år sedan det hände. Själv har jag också sytt strumbyxor, klänningar och annat som fått något hål i sig, så att jag kan använda dem ännu en tid.
     
  5. Låna istället för att köp. Och glöm inte att låna ut åt andra av det du själv har. Hur ofta behöver du en borrmaskin? Har en nära bekant en sådan så kan du låna istället för att köpa en ny. Jag har nu också t.ex. lånat ut min resväska, som jag använder högst en gång och året, vilket jag också tycker är väldigt hållbart.

 

Så det var mina reflektioner över mitt kläd- och köpstopp och lite tips på hur man bäst lyckas med ett sådant åtagande om man vill prova på. Ha det bra!

 

 

 

 

Publicerad 26.03.2018 kl. 11:58

Utvecklingen av flygtrafiken är skamlig och alternativen borde förbättras

 

I höst tänker jag flyga till Island. Körerna ska ha en körturné till Island och jag har aldrig besökt stället och har bestämt mig för att komma med. Fästmannen var ändå inte heller intresserad att åka dit i senare skede så jag får passa på nu då jag inte vet hur framtiden ser ut och om jag ens kommer kunna (eller vilja) vara på någon framtida körturné.

Men det här med att flyga skapar nog ganska mycket ångest i mig. Att flyget skulle krascha eller något oroar jag mig inte för, men nog för klimatpåverkan som flyget utgör. Båt och andra färdmedel verkade inte vara ett alternativ (även om jag nog febrilt tittat omkring) och inte är det utan klimatpåverkan heller. Min ångest kommer helt enkelt från att det inte finns miljövänliga alternativ för att komma till Island. Att det enda val som finns är att inte alls åka på körturné, vilket jag tycker är synd, då jag inte vet, som jag tidigare skrev, om jag någon gång kommer åka på en till körturné.

I Sverige slutar man flyga?

Igår skrev Svenska Yles Nordenkorrespondent om att det i Sverige verkar bli mer inne att inte flyga mera. Både Malena Ernman och idrottarparet Heidi Andersson och Björn Ferry har slutat flyga helt. Ernman följer jag faktiskt på facebook och har hört om hennes ökade klimatmedvetenhet, vilket jag tycker är jättekul och intressant. Och Heidi har jag faktiskt nu hört i tom två klimatpoddar som jag brukar lyssna på.

För ungefär en och en halv månad sedan var också det här med att flygstrejka upp på tapeten på Svenska Yle, i artiklarna "Det känns bra i själen att inte flyga" och "Linda reser åtta gånger om året och får ofta förklara sina val".

Senast jag själv flög var till Ungern 2016 och det var också en körresa. Före det var jag också 2014 till Kanada på jubileumsturné med kören. I hela mitt liv har vi också rest väldigt mycket och jag varit till många olika ställen och sett och upplevt många olika kulturer och sevärdheter, men det är först nu på senare år som jag själv också börjat ifrågasätta flygandet.

4,3 ton utsläpp

Jag kollade upp att sträckan mellan Helsingfors (som vi troligtvis kommer flyga från) och Island, Reykjavik, är 2400 km. Enligt den här sidan (länk) är utsläppen för en sådan resa 4,3 ton tur retur med flyg. Alltså 4300 kg koldioxid.

För att kunna komma upp till samma nivå med vår bil så skulle vi behöva köra 19 000 km (!). Det är lika mycket som att köra sträckan Åbo - Molpe (min hemby) tur-retur 35 ggr. Det är typ vad vi på alla våra fem år vi bott i Åbo och rest hem till Österbotten kanske kört.

Det är alltså enorma mängder koldioxid en flygresa släpper ut. Och då är den här resan inte ens så farligt lång, om man jämför med att åka till Amerika eller Australien, eller semesterorter i Asien.

 

 

Island har jag länge drömt om att få åka till. Men sen då?

Jag har lyssnat på flera avsnitt i olika klimatpoddar som talar om just flyg och om det här med att försöka göra hållbarare flygresor, men det är nog väldigt svårt. Elflyg verkar otänkbart och utveckling för biobränslen till flygtrafiken är väldigt önsketänkande, speciellt om man också vill ha närproducerad biobränsle (så det inte tas från viktiga regnskogar).

Lyssna gärna på diskussionen om flyg och flygande i ett av Klotets avsnitt. Där säger en forskare att utrikesflygresor står för över 90 procent av flygens alla utsläpp, så att även om man ersätter bränslet i alla inrikesflyg med biobränsle så kvarstår 95 procent av flygens utsläpp enligt forskaren. Forskaren säger också att om det finns ekonomiska styrmedel så kan man skapa en förändring, men idag är vi långt ifrån sådana styrmedel.

Så det hjälper inte att politiker försöker säga att "joo, vi tvingar flygen att använda mer biodrivmedel" ifall det inte är en hållbar lösning. Idag finns det inga stora biodrivmedelsansläggningar och flygbranschen efterfrågar inte heller sådana anläggningar, vilket ju också till en stor del beror på att påtryckningar från politiker inte är tillräckligt starka.

Vi måste helt enkelt flyga mindre.

 

 

I Sverige ska man ju nu försöka införa en nationell flygskatt i april 2018, vilket jag också tycker Finland borde satsa på, men fortfarande borde man också förstå att satsa på alternativen till flyg, t.ex. billigare och snabbare tågresor.

Men jag då?

Men för mig räcker inte utvecklingen just nu. Flygresor står för en enorm andel av en privatpersons utslägg och jag är inte säker på att jag efter Island vill flyga någonstans på länge.

Ifall jag skulle resa någonstans med flyg så skulle jag i så fall stanna där längre, men fortfarande hoppas jag på att tågtrafiken i Europa kommer utvecklas till det bättre. Tills dess så tror jag att jag i framtiden kommer hålla mig på marken, vilket de flesta av oss i rika västvärlden borde satsa mera på.

För vill man leva en hållbar livsstil idag så kan tyvärr inte flygresor ingå. Vilket är synd, eftersom resor till andra kulturer absolut kan stärka dig som människa och bredda din syn på världen.

Så någonting måste ske, och det snabbt, för flygresorna ökar hela tiden. Men efter i år så tror jag att jag inte själv kommer delta i den ökningen. Det är mitt medvetna val för att minska på mina koldioxidutsläpp.

 

 

 

 

 

Publicerad 25.03.2018 kl. 13:53

6 frågor och svar om klimatångest

 

Ekofastan 2018 har valt klimatångest som ett av sina teman och har även gjort en blogglista om det med lite frågor, så de tänkte jag svara på i detta inlägg.

 

1. Har du känt klimatångest någon gång? I så fall när? Vad upplevde du?

Nu som då känner jag nog klimatångest. Ångesten kommer upp antingen då jag t.ex. glömt mina tygkassar hemma och behöver köpa en plastpåse eller om jag knappt ätit någonting vegetariskt på en vecka.

Men den är ganska kortvarig. Den större ångesten kommer nog om jag måste tänka på flygresor. Jag. Vill. Inte. Flyga. Och orsaken är enbart på grund av klimatet.

Sedan kan jag ibland få lite ångest om jag t.ex. hittar palmolja i någon produkt jag just köpt eller liknande.

Ångesten kommer ju som upp på grund av att jag har läst på om dessa saker och vet ganska bra hur mina val påverkar andra och speciellt naturen.

 

2. Då du tänker på din och världens framtid? Vad är du mest rädd för och varför? På den här frågan får du alternativ.

a) krig som berör Finland

b) klimatförändringens följder

c) kränkningar och våld i nära relationer

d) mobbning?

e) likgiltighet inför dem som lider

f) något annat, vad?

Här skulle jag svara både b) och e). Båda går på ett sätt hand i hand. Klimatförändringen kommer påverka alla. Naturen, djuren, ekosystem och oss människor.

Men vi i Norden är inte de första som drabbas. Därför kommer f) också in här i bilden. Många lider redan på grund av klimatförändringarna, av krig och stridigheter med mera.

Men det är så långt bort, att många av oss inte vill bry oss. Sedan kommer det att slå oss som en käftsmäll någon gång i framtiden.

Samtidigt så är jag väl inte riktigt rädd. Jag är mer störd och förbannad att det går så trögt. Att all attitydförändring och utveckling inte går åt rätt håll, eller att det tar så otroligt långsamt. Så det är mer en frustration än en rädsla för mig.

 

cc - pixabay

 

3. Avfallsbergen växer och finländare kastar också bort mat som kan användas. I medeltal producerar finländare 472 kg avfall per år.  Vilket avfall tycker du är svårast att minska på?

Helt klart plast. Jag vill ha bort plasten och jag vill att ersättningsprodukterna ska vara tillräckligt bra för att inte bara miljömedvetna väljer dem utan alla.

Plasten smyger sig in överallt och oftast finns det inte heller något alternativ till den. Köper du en ny produkt är den inpaketerad i plast. Matvarors förpackningar har också plast i sig och bara runt mitt skrivbord finns det ju en massa saker som är gjorda av plast.

Vilket leder mig till ett annat avfall som jag hoppas man kommer ta upp mer under de närmaste åren, nämligen elektronikavfall. Hur ska vi fixa det? Hur ska vi återvinna det på rätt sätt och faktiskt satsa på återvinningen? Tänker vi ens på sånt när vi köper elektronik idag?

 

4. Att lära känna sig själv, vem jag är på riktigt, är en nyckel till att kunna känna hopp. En del får hopp av att gå ut i skogen, en annan av att gå på yoga och en tredje av att gå i kyrkan. Vad ger hopp åt dig?

När jag ser enstaka människor som har viljan och som vägrar ge upp. Som kämpar, som försöker och som påverkar. Då får jag själv lusten att påverka.

Samtidigt så ser jag inget alternativ, alltså att vi skulle ignorera allt. Så jag vill också vara med och påverka. Och när jag ser att någon inspirerats av mig så ger det också mig hopp, att vi kan förändra, att vi kan hjälpa.

Och det finns så många människor över hela jordklotet som arbetar för miljön, för djuren och för människorna. Det ger mig hopp. <3

 

cc - pixabay

 

5. Vad tänker du på när du hör om globala miljöproblem? Påverkar det dina val?

Absolut så påverkar det. Allt jag gör. Jag vet att alla val jag gör kommer påverka andra människor och naturen. Därför försöker jag t.ex. cykla mycket och ta kollektivtrafin där man kan. Jag försöker äta mycket vegetariskt och resa lite. Jag handlar otroligt mycket begagnat och tar till gamla husmorsknep för att inte slänga ätbar mat (även om datumet passerat).

 

6. Vi uppmuntras att konsumera mycket. Hur gör du för att låta bli att köpa nya saker, vilka är dina bästa tips?

Jag går igenom vad jag har och funderar långt på förhand om det är någonting jag behöver eller kommer behöva så småningom, så att jag sedan kan välja de bästa alternativen, alltså att antingen köpa någonting nytt hållbart eller någonting begagnat.

Sedan försöker jag att tänka på hur ofta jag kan använda en produkt och om jag faktiskt kommer använda den här produkten så mycket som jag tror.

Sedan ska man alltid kolla om saken man vill ha finns att köpa begagnat. Av t.ex. alla mina datatillbehör här hemma är endast skärmen ny. Datorn, tangetbordet, högtalarna och musen är alla begagnade.

Sedan är det bra att ta hand om sina saker för att få dem att hålla längre. Det är väl den punkt som jag själv märker att jag kunde bli mycket bättre på, men inte är vi ju någon perfekt heller.

Sedan kan man försöka lägga sina pengar på andra saker instället. Typ tänka att istället för att jag köper min elfte topp så donerar jag en slant till en välgörenhetsorganisation. Då känner i alla fall jag mig glad åt mitt val.

Och till sist, så rekommenderar jag att man kollar dokumentärer om ämnet, t.ex. The True Cost, som jag nyligen sett att många bloggare lyft upp. Jag har kollat den en gång per år för att minnas varför jag inte vill köpa saker.

Så köp begagnat, njut av det du har och skänk istället slanten till välgörenhet. <3

 

cc - pixabay

 

Publicerad 20.03.2018 kl. 12:51

Titta in i min första bullet journal!

 

Ojojj, har det redan gått en månad sedan jag skrev sist? Det var väl inte tänkt att uppehållet skulle vara så länge, men så går det ibland. Livet brukar det heta. Idéerna finns ju nog men tider har varit knapp som alltid. T.ex. har jag två påbörjade inlägg som jag ännu inte hunnit skriva färdigt och även en massa idéer till inlägg i mitt digitala anteckningsblock.

Men jag är nog kvar! Och nu har jag också valt att satsa på en ny sak i min liv: en bullet journal!

 

 

Min bullet journal ska vara en kombination av en anteckningsbok och en dagbok. Ofta brukar människor också använda sin bullet journal som sin kalender, men sedan årsskiftet har jag nu valt att ha min kalender i mobilen, och jag har märkt att det fungerar jättebra, så det tänker jag fortsätta med. Istället får min bujo gräva fram all kreativitet som vill ut ur mig och spara sånt som jag är intresserad av att veta vad gäller mina vanor och liknande.

Och för den som inte alls vet vad en bullet journal (förkortat bujo) är så är det som ett helt vanligt anteckningsblock fast med prickar istället, där man sedan själv får fylla i vad man tycker är relevant i sitt liv. Sådär kort och enkelt sagt!

 

 

Det var faktiskt tror jag Caroline som inspirerade mig att starta en och även om två månader redan gått (alltså wut, bara 10 kvar? Redan?) så känns det helt trevligt att börja i mars också. Nästbästa dagen att planerat ett träd är ju idag, eller hur brukar det heta?

 

 

Nåjaa, nu tänkte jag berätta lite om min bujo. Den är rosa, som man kan se i första bilden, av märket Burde. Jag gick till Akademiska bokhandeln och såg den här som jag tyckte var i passlig prisklass (kostade kanske 14 euro?) och det fanns att välja mellan svart och rosa. Nåh, svart har aldrig varit min färg, så det fick bli rosa. Den här bujon har t.ex. FCS-certifierat papper, vilket jag tycker är väldigt bra. Det betyder att den skog som pappret är gjort på har huggits ner på ett hållbart vis. <3

 

 

Sedan visar min andra bild den första sidan av min bujo, där jag fyller i vilka sidor som jag har vad i. Det finns bara tre sådana här sidor, så får se om det alls räcker, eller om jag får vara kreativ då sedan när det blir fullt, haha.

På min tredje bild finns sen min lilla minneslista med de här olika prickarna och liknande, som väl är det mest kända med bujo. Jag får se om jag kommer använda nå mycket av dem eller inte. Och sedan på andra sidan är det min introsida till året 2018 (som för mig verkar nu då börja i mars, haha).

Sedan på mitt nästa uppslag finns en årsöversikt som jag hittade i finlandssvenska bujogruppen av en supersnäll människa som gjort den för oss andra att printa ut.

 

 

Men sen kommer en sida som jag helt och hållet hittat på själv. Nämligen en säsongsguide! Den är helt säkert inte 100% korrekt, men ditåt i alla fall. Jag har valt grönsaker och bär som jag tycker mest om och sedan letat upp på nätet när de är i säsong och sammaställt denna lista. På det sättet hoppas jag bli bättre på att äta säsongsbetonad mat. Vi kan ju se att jag borde satsa på vitkål och vinteräpplen nu i amrs, vilket jag faktiskt gör också (och lite medelhavsfrukter).

(Här är nu sen morot inte med, eftersom det var i säsong året runt, så det var enkelt för mig att minnas. Lök och vitlök handlar jag också året runt, så det tyckte jag att jag inte heller behövde lägga dit.)

 

 

Sedan har jag letat inspiration från pinterest och hittat en "händelsekalender" som fick pryda nästa sida. Här har jag skrivit upp några folks födelsedagar och även hittat en massa temadagar som jag tyckte skulle vara kul att ha koll på.

 

 

Sedan har jag en helt vanlig detaljerad årsöversikt där jag kan fylla i större händelser och mål som jag har under en månad. Färgtemat håller sig som i min händelsekalender.

 

 

Efter det har jag två väldigt trevliga sidor. Ena är min bokhylla där jag tänker skriva in på pärmarna vilka böcker jag läst under året. Blir den full skapar jag en ny bokhylla längre fram. Och på sidan efter är det ett till pinteresttips, en pixelkalender, där jag tänker med en skild färg fylla i det humör som jag tycker uttryckt sig speciellt under dagen.

 

 

Och sedan kommer vi då äntligen till mars, och då har jag tänkt som så att varje månad börjar med en lite introsida och sedan har den en habit tracker på andra sidan. Här kan ni se olika saker som jag tänkte fylla i en ruta i när den saken skett under dagen om det så är att jag vattnat växterna eller ätit sockerfritt hela dagen. Fästmannen skrattade och sa att mens väl inte vill räknas som en "god vana" som jag lite först översatt habit tracker med, men samtidigt, vill man inte ha barn ännu är väl det en god vana att mensen kommer med jämna mellanrum?

 

 

Och sedan tänkte jag då att mina veckor ungefär får se ut på det här sättet, över en eller två sidor. Här är då mitt anteckningsblock där jag fyller i om det är saker jag ska ha gjort nästa dag eller annars bara vill minnas någonting speciellt.

Och det var det! Tanken är ju nu då att det ska bli mer som en minnesbok över året, än en tråkig kalender där jag skriver upp alla måsten. En lite allt i allo som jag inspirerades av när jag läste vad bujo handlade om.

Jag funderar om jag ännu skulle vilja ha en tacksametslogg längst bak i boken, men kanske jag börjar fylla i en never ending-sådan sedan när jag får lust?

Nåjaa, men vad tycks? Kommentera gärna! <3

Publicerad 02.03.2018 kl. 21:00

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Nemi tror jag också tycker om den fina naturen som finns runtom Studentbyn. <3

 

Med lite fortsättning från föregående inlägg (tips på 4 bästa miljö- och samhällspoddarna) så märkte jag bara för någon dag sedan hur lyckligt lottad jag är att bo i utkanten av Studentbyn. Här kan jag gå på långa hundpromenader och behöver knappt möta en endaste bil.

Tystnaden. Är. Underbar.

Annat är det i centrum. Eftersom poddlyssnandet ännu är en ganska ny del av mig så har jag inte tänkte så mycket på trafikljudet som finns i centrum av en stad, men nu, när jag traskat en hel del under jobbet från Logomo (där Yle Åboland finns) till centrum och tillbaka så har jag riktigt börjat störa mig på ljudet.

Orsaken är att jag kom på den briljanta idén att lägga på en podd medan jag traskar i centrum. För det skulle ju vara najs, att kunna lyssna på ett poddavsnitt medan man går.

Men nej. Direkt en bil körde förbi hörde jag ingenting. Och i centrum, där bilarna körde förbi hela tiden, så var det ju nog bara att konstatera att det här med att lyssna på poddavsnitt i centrum av en stad inte kommer kunna lyckas.

 

Visst, jag skulle kunna lägga upp ljudet till max, men jag har inte tinnitus och jag vill inte försämra min hörsel och skada mina öron. Det känns inte bra att se ljudstapeln gå till rött, när den kan hållas på en trygg, vit nivå runtom Studentbyn.

Men för någon vecka sedan såg jag och fästmannen på ett avsnitt av The Grand Tour där en av medlemmarna körde med en elbil och poängterade hur tyst den är.

Det fick mig nu att fundera hur tyst ett centrum i en stad skulle vara om alla fordon som körde där skulle vara elbilar. Kanske jag till och med då skulle kunna lyssna på poddavsnitt mitt i centrum? Kanske jag också skulle bli påkörd eftersom jag inte skulle höra att en bil är påväg mot mig?

Jag undrar...

 

 

 

Publicerad 01.02.2018 kl. 16:04

Tips: 4 bästa miljö- och samhällspoddarna!

 

Nu efter att vi skaffat en hund har jag ju också börjat gå på väldigt många promenader. I och med det har också poddvärlden öppnat upp sig för mig, eftersom jag efter en stund märkte att det fanns en win-win-situation här: Nemi vill ut och gå, jag kan då lägga igång ett poddavsnitt och plötsligt så går jag helt frivilligt i en timme i streck fast vädret kanske skulle vara tråkigt och ruskigt.

Men jag har aldrig varit en aktiv poddlyssnare tidigare, så jag visste inte riktigt var jag skulle börja.

Men jag googlade mig fram och nu har jag hunnit lyssna på flera bra poddar, så därför tänkte jag nu tipsa på några av de poddar som jag själv tycker är riktigt bra och som handlar om miljö och samhället. Länken lägger jag i rubriken :)

 

 

1. Klotet i Sveriges Radio P1

Längd på avsnitt: 45 min

Klotet är absolut den bästa miljö- och samhällspodden! Vill du endast börja lyssna på en podd från den här listan så är det den här! Ett nytt avsnitt kommer ut varje onsdag (eller en repris) och alla ämnen tycker jag varit väldigt intressanta. Avsnitten handlar om ett populärt diskussionsämne, veckans miljönyheter och lyssnarfrågor och de är alla väldigt väl gjorda. Går jättebra att lyssna på gamla avsnitt också.

 

2. Podcast - Andra sätt

Längd på avsnitt: ungefär 1 timme

Andra sätt görs av Patrik Andersson och handlar om att han åker runt Sverige och intervjuar intressanta människor som på ett eller annat sätt väljer att leva sitt liv lite mer "annorlunda" än andra. Det går jättebra att läsa vad avsnittet ska handla om och själv välja och vraka på avsnitten, eftersom de är väldigt tidlösa och olika. Ett avsnitt handlar om ett par som bygger ett ekohus, ett annat om att ha ett hållbart arbete, en tredje om att vägra flyga med mera.

 

 

3. Hållbarhetspodden

Längd på avsnitt: Varierande, mest kring 1 timme

En podd från Veckas affärer som handlar om hållbarhet och näringsliv. Jessica Sederberg intervjuar en VD eller annan högt uppsatt person inom ett företag och diskuterar om hållbarhet med personen. Dyker upp många intressanta diskussioner tycker jag.

 

4. Klimatpodden

Längd på avsnitt: Varierande, mest kring 1 timme

Klimatpodden drivs av Ragnhild Larsson och det speciella med den här är att hon ibland intervjuar andra människor än svenskar, så att poddavsnittet faktiskt ibland går på engelska. På det sättet så når hon också till flera andra intressanta människor, vilket jag tycker är kul. Annars är det lite som en kombination av podden Andra sätt och Hållbarhetspodden med allt från forskare till aktivister.

 

 

Sedan rekommenderar jag också podden Framtidsutsikter som har bara 7 avsnitt. Det är en samhällspodd som går igenom teman som tillväxt, fritid, att bo på landet och annat intressant.

Och förstås så hoppas jag ju att ingen missat den bästa finlandssvenska podduon Ted & Kaj, som åtminstone är det bästa som någonsin hänt under bilresorna mellan Åbo och Österbotten.

Men det var mina tips! Har du själv någon bra podd på lager som du tror jag skulle tycka om så är det bara att rekommendera! :)

 

Publicerad 31.01.2018 kl. 14:16

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3

 

Nåjaa! Borta några veckor då kören började sin termin och vi redan hade en konsert, men nu är jag här igen för del 3, sista delen, av min årsresumé ska kunna publiceras. Så jag tycker vi kör igång!

 

SEPTEMBER

En månad som började som många andra, men som slutade med helt "next level" i mitt liv. Mina vegetariska LCHF-pizzor börjar bli en vanlig syn under helgerna och en sådan började jag också september med.

Sedan var hela mitten av september en magisterbubbla, bostavligt. Jag läste, läste, läste. Åt, sov, läste. Skrev, skrev, skrev. Ett blogginlägg från magisterbubblan blev det också.

Söndagen den 17 januari steg jag upp klockan 12, ät lite frukost och lekte med lite grafer till magistern. Sedan från klockan sex på kvällen satt jag och skrev och fortsatte hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Där runt 9-tiden på måndagsmorgonen hade jag fixat ungefär 20 sidor till till min magister och lämnade då in den till handledaren.

Ganska sjukt egentligen, men jag fungerar bäst nattetid då jag får vara helt fokuserad på min enda uppgift och låta alla andra krav och förfrågningar vara för en stund. Då är jag i flow och kan göra nästa hur mycket som helst.

Efter det var jag slut och jobbade nästan inget mer på magister under hela hösten, haha. Så nu igen i januari ska jag börja på allvar så det faktiskt blir färdig i vår.

 

Jag och min fina kompis var också och besökte Forum Marinum eftersom ingen av oss hade varit där förut. Det var väldigt kul, även om vi lite gav upp mot slutet eftersom vi var så trött i fötterna, haha.

Vi hittade två höga järnstolar också som vi posade i. Tycker bilder ser ganska retro ut på något sätt, jättekul!

Och lite "I'm the king of the world" förstås också, när man nu en gång har möjlighet. Ifall man vill ha en hel eftermiddagsunderhållning rekommenderar jag absolut muséet. Fanns mycket intressant att titta på, även fast jag aldrig varit specifikt intresserad av båtar och marinliv någon gång tidigare. Mycket klokare blev jag i alla fall!

 

Men under månadsskiftet semptember-oktober hände också två av de största förändringarna på länge, både i mitt och fästmannens liv. Den ena var att han började heltisjobba, vilket betydde att jag för första gången var helt själv om dagarna och på grund av alla mina program på kvällarna, knappt han se honom förutom på helgerna.

Den andra var att vi hämtade hem rescuehunden Nemi, som kommer från St. Petersburg, Ryssland. I det här blogginlägget skrev jag om hur det var då vi hämtade henne.

 

Två riktigt bra bloggnlägg publicerade jag ändå, trots min magisterbubbla:

 

OKTOBER

Jag som aldrig tidigare haft en hund skulle plötsligt börja sköta om henne helt själv när fästmannen for på jobb. Och hur skulle jag tyda hennes kroppsspråk?

Jag hade väl lite vad man kallar en livskris där i oktober i och med fästmannens heltidsjobb och vår nya hund Nemi. Jag skrev ett ganska personligt inlägg om dessa "omvälvande tider" i början av oktober.

Men vädret var fint och jag började också så småningom lyssna aktivt på poddar från och med oktober, eftersom det passade bra in på min och Nemis längre promenader. Tänkte jag ska dela med mig av de bästa miljö- och samhällspoddarna nu bara min årsresumé blir färdig.

Det hände egentligen inte så mycket i oktober utöver min livskris men jag deltog faktiskt i Florakörens och Lyrans kvartettävling med en sång som jag själv hade arrat. Det var ganska häftigt. Och plötsligt snöade det ju faktiskt också där i sista veckan i oktober. Den här bilden tog fästmannen i snökaoset vid Domkyrkan.

 

NOVEMBER

Sedan kom november, och då hände det plötsligt i en massa saker. Jag fick ett samtal från chefen vid Yle Åboland som undrade om jag ville hoppa in som reporter i vinter lite nu som då. Jag blev helt överlycklig och tackade förstås ja! Samtidigt frågade också ÅU ifall jag hade intresse att recensera en konsert för deras tidning vilket jag också gjorde i november. Och jag deltog också på KnowHow-mässan i Österbotten och reppade ÅA, vilket var jättekul!

Och efter en månads tänkande i oktober kom jag fram till att också faktiskt nu börjar må bra igen. Som påriktigt. Att nedstämda tankar, panikångest och destruktiva tankar inte kändes som att det var en del av mig. Det skrev jag om i inlägget "Jag mår bra nu".

Så till dig som just nu mår dåligt så vill jag i alla fall ge ett lite hopp att åtminstone jag nu känner att jag kommit ur det. Kanske kan du också, men låt det ta sin tid. Jag var 18 år när jag började gå hos en psykolog, och nyss fyllde jag 23. <3

 

I november fick jag också mitt första stickprojekt klart; ett par gröna, varma benvärmare, här tillsammans med senapsgula strumpbyxor och mommos röda stickade sockor. Under hela året har en liten stickgrupp på 3 personer (jag medräknat) samlat hos en kompis och stickat och det här vad då mitt resultat. Jättekul att få vara kreativ!

Men på tal om ett tidigare stycke så fyllde jag ju då också år i november. Hela 23 år blev jag, men jag råddar nog med min ålder nu för tiden. Behövde faktiskt fråga fästmannen om det nu faktiskt är 23 år jag är, haha.

Födelsedagen firade jag på Florakörens och Brahe Djäknars kyrkokonsert i Helsingfors och jag hade köpt 4 skumpaflaskor för busseresan hem som jag delade med mig.

På tal om Florakören så blev jag också i början av november vald till ordförande för ett år till. Samtidigt så började jag också hänga med i svängarna för en nybildad Marthakrets i Åbo för 20, 30-åringar som fick namnet Novakretsen. Den får man gärna gå med i om man vill!

 

Jag var också på snabbvisit hem och fick t.ex. smaka på skarvkorv, vilket ju smakade.. sådär. Många i släkten tyckte inte alls att det var någon höjdare, haha.

Jag brukar också alltid passa på att spela på pianot när jag är hos mamma i Molpe. Alltid känns det egna pianot bäst i fingrarna. Där har man suttit, år ut och år in, och övat stycke efter stycke. Absolut en av de bästa ägodelarna man kan ha.

Efter pausen i oktober så skrev jag ändå några riktigt bra inlägg i november, speciellt med tanke på #metoo och #dammenbrister som då var ganska nytt:

 

DECEMBER

December, december, december. Jag tipsade om hur man kan fira en mer cirkulär jul, skrev om hur jag ville att julhelgen skulle vara och sedan om hur julhelgen blev. Riktigt lyckad vill jag faktiskt tillägga, allt gick så bra och Nemi var också jätteduktig, även om jultomten tydligen inte var någon hit, haha.

Men innan det så deltog jag också i början av december i ett Future of EU-semiarium med ungdomar från Norden och lite utanför. Det var väldigt trevligt och Jyrki Katainen var också och hälsade på, även om jag störde mig på att han i sitt öppningstal inte nämnde miljö en enda gång, även om ALLA våra fyra arbetsgrupper poängterade hur viktigt vi tycker att det är att EU också tar sitt ansvar och står i framkant vad gäller miljöansvar.


 

Sedan gick resten av december ut på att fundera på julen och sedan uppleva julen. Måste ju nog också säga att vi faktiskt fått ha ganska mycket snö nu i vinter, vilket gör mig överlycklig!

Sedan firade jag och fästmannen vår 5-års förlovningsdag den 31 december. Som jag skrivit så har jag fått honom övertygad om att vi nog nu så småningom kan börja fundera på bröllop också, så får se när vi kommer framåt i de tankegångarna, haha.

 

Men det tror jag var allt för denna gång. För min egen skull var det här väldigt nyttigt så jag uppmuntrar nog alla att på ett eller annat sätt gå igenom ert tidigare år. Man har gjort mer än man tror.

Nu hoppas jag att år 2018 också ger mig och er en massa nya upplevelser och goda minnen! <3

 

Publicerad 21.01.2018 kl. 20:49

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2

 

Då var det dags för den andra delen av min årsresumé! Här är del 1 ifall någon missade.

 

MAJ

Oj, vad mycket som hände i maj. Och roliga och bra saker också!

 

Början av maj var fullspäckat med körevenemang. Jag deltog tillsammans med 1000 andra nordbor (och folk från Estland) på NSSS i Uleåborg, som är Nordisk Studentsångarstämma. Den ordnas vart tredje år i något av de nordiska länderna eller Estland och jag deltog senast 2014 i Tartu i Estland, men det här året, i och med Finland 100, ordnades det i Uleåborg.

Det var mäktigt att sjunga tillsammans med alla och mamma var också av en slump där och hon sa att tårarna rann då vi också avslutade hela den stora konserten med hela Finlandia.

Lite senare i maj var det också dags för Brahe Djäknars 80-års jubileum, vilket också var jättekul! Jag höll ett kort tal för alla jubileumsbankettdeltagare och satt bredvid ÅA:s rektor hela kvällen, vilket ju kändes ganska ärofyllt. Sedan satt jag också bredvid vänkörer från Finland och Sverige, så jag hade nog det jättetrevligt under festligheterna.

 

Sedan har jag tydligen också uppmärksammat att det haglade den 9 maj i Åbo, vilket ju är lite lustigt. Jag har också ännu då på mig min vinterjacka, som jag också nu i år använt från typ november, så blir nog säkert en lång period den används i år också, haha.

I slutet av maj hade jag också åkt hem för att delta i Molpes loppisrace som ordnades. Det var spännande, men det ösregnade precis hela dagen, men lite pengar fick vi ju in så nog fanns det de som trotsade regnet.

 

Sedan tänker jag också dela med mig av en nyhet som gjorde mig överlycklig i maj. Det var nämligen så att man i februari, mars, sökte ungdomar i Finland för en nystartad grupp som heter Nuorten Agenda2030, eller De Ungas Agenda2030 på svenska som handlar om att vi ungdomar i Finland vill uppmärksamma andra på FN:s globala mål som man satt till 2030.

Det här tyckte jag lät jättespännande så jag sökte in. Och vet ni vad, jag kom med! :o Som enda finlandssvensk är jag ännu tills maj med i den här gruppen tillsammans med 17 andra finska ungdomar mellan 15 och 28 år.

jag har fått träffa miljöministern i miljöministeriet, träffa andra likasinnade om klimat och global rättvisa och nu i vinter deltog jag också tillsammans med några andra (samt ungdomar från Norden och Europa) i European Youth Convention och pratade om Europas framtid och delade våra synpunkter åt EU-arbetare och t.ex. Jyrki Katainen.

I januari ska vi nu också den 17.1 kl. 13.30-15.30 i Aalto Universitets festsal ordna en paneldebatt med några presidentkandidater och fråga om deras åsikter om unga och klimatet med mera av kandidaterna. Jag är själv inte där, men hoppas att det blir givande.

Två blogginlägg som jag tycker ska få lyftas upp från maj är:

JUNI

cc - pixabay

 

Oj, vilka stora förändringar i mitt liv som skedde under sommaren. Hösten 2016 hade jag ansökt och fått en praktiksedel från ÅA och på våren satsade jag stort och ansökte kors och tvärs till olika praktikplatser runtom i Finland. Statistikcentralen, ministeriet, ÅA, företag i Österbotten och Åbo mm, men jag fick ingen praktikplats.

Snopet var jag påväg att lämna tillbaka min praktiksedel då jag plötsligt såg att man från Yle sökte sommarpraktikanter. Jag har aldrig tänkt på att journalism faktiskt skulle kunna vara min grej, men jag är ju väldigt samhällsintresserad, älskar att läsa och skriva, följer dagligen yles nyheter och har lätt att lära mig nya saker och älskar variation.

Så jag tänkte, varför inte. Det skulle ju nog faktiskt vara jättekul att pröva någonting helt annat för en gångs skull. Så jag sökte till Yle Österbotten, eftersom jag nu ändå ville vara hemma över sommaren i Österbotten och hör och häpna så fick jag det!

Så otroligt överlycklig!

 

Bild: Martina Uthardt

Så den första juni började en ny era i mitt liv. En era som kanske framtida journalist? Tidigare hade jag i flera år sommarjobbat som kantor (vilket jag fortfarande tycker är jättegivande) och jobbade då väldigt varierande. En onsdag kväll här, en fredag förmiddag där, mm. Men plötsligt skulle jag hela juni, juli och augusti jobba 9-5 må-fre. :o

Men det gick jättebra och människorna/kollegorna där var såå underbara och hjälpsamma. Jag är så tacksam! <3

 

Sedan var det ju också såklart midsommar, vilket firades lite i förtid på mommos villa med kompisar från Korsnäs och Petalax och Åbo. Till det hade jag för första gången bakat en päronpannakottapaj, helt LCHF vill jag tillägga. Och den var jättegod!

 

Och sedan måste jag bara uppmärksamma den godaste lchfhamburgaren jag ätit i somras. Vill man ha hamburgare utan bröd så brukar det alltid komma lite vad som helst, men här ovanför är min tallrik jag fick vid Strandkiosken på Bergö. Hemmagjord biff med 100% finländskt kött och färska grönsaker och hemmagjorda kalla såser. Såååå gott!!

Sedan skrev jag också några viktiga och trevliga blogginlägg:

 

JULI

 

I juli flöt livet på. Det var jobb under vardagarna och ibland program uner helgerna. Jag spelade lite för kyrkan och firade pappas frus 50-års fest i Kronoby, vilket var jätteskoj!

Jag fick också äntligen fara ut till Övre Rönnskär där fästmannens pappa har villa, som jag inte alls fick besöka året före. Man måste alltså ta båt dit, vilket gör att det inte är så enkelt att bara stritta iväg dit när man känner för det.

Men oj, så fint det var.

 

Sedan var vi också på bröllop vid Molpe Paviljong vilket var jättekul! Bröllop är alltid roliga, men speciellt när det är i ens egen hemby och samtidigt kan få lite idéer för ett framtidag eget bröllop. <3

 

Sedan var jag faktiskt on fire mitt i allt med två riktigt bra blogginlägg, om jag får säga det själv:

 

AUGUSTI

 

Augusti började med en underbar nyhet. Jag blev en av 40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017. Det gjorde mig så otroligt glad och fick mig att faktiskt vilja satsa på hållbarhet både i bloggen och i verkliga livet.

Men det var inte det enda häftiga jag fick vara med om i augusti. Jag blev också intervjuad för Kuriren, finlandssvenskarnas veckotidning, som blev ett hela 3-sidors reportage om mig, mitt liv och mina värderingar. Tack så mycket att jag fick vara med! <3

Man kan läsa reportaget här: Tillsammans gör vi skillnad!

 

Sedan så flöt dagarna på, och jag och fästmannen firade också sex år tillsammans i slutet av augusti! <3

Speciellt glad är jag över mitt och fästmannens tvära kast från att inte vara självförsörjade alls med bär under vinterhalvåret, till att plocka allt själv för första gången.

Med lite hjälp av mosters jordgubbsland, blåbärsrisen utanför mormors villa och de vilda hallonbuskarna på Bergö kunde vi plocka jordgubbar, blåbär och hallon som vi nu får och fått njuta av under den tid vi är i Åbo.

 

Sedan skrev jag tydligen som mest blogginlägg i augusti. Överlag är augusti en av mina favoritmånader, eftersom hösten då börjar komma och vackra solnedgångar med lite mer mörker blir vardag. Några av mina blogginlägg för augusti är:

 

Och där sätter jag stopp för detta inlägg och del två i min årsresumé. Del tre kommer så småningom.

Shit, det blev nog jättelångt, men det betyder väl också att min sommar varit väldigt händelserik och gett mig många fina minnen. Tack alla! <3

 

Publicerad 04.01.2018 kl. 17:19

Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

Mitt minne är bra men kort. När jag först tänkte på att göra en årsresumé så dök ingenting upp i huvudet. Hjälp. Jag fattar inte alls hur människor kan komma ihåg att de t.ex. såg ett jättebra film en kväll i januari eller skrattade åt ett skämt i mars.

Men med hjälp av facebook och bloggen så tror jag ändå att jag kan klara av en årsresumé. De är speciellt bra för mig själv, att fundera på året som gått innan jag helt börjar blicka framåt på detta nya år, men om någon annan är intresserad är det bara att följa med!

 

JANUARI

cc - pixabay

Började med en iskall halvtimmes väntan på en Onnibus, vars toalett också hade frusit fast, innan vi begav oss hem till Österbotten för en begravning. Jag skrev ett blogginlägg efteråt där jag reflekterade över att varje liv lämnar ett spår:

...vi lever en väldigt kort stund här på jorden. Det är inget som man kommer ifrån hur man än skulle vilja. Men det betyder inte att det inte skulle finnas någon poäng att leva. Det finns! Och det är just den tanken som uppstår i mig när jag är på en begravning.
Hur mycket en enda person har kunna påverka så många.  Hur många minnen en enda person har format och hur stor sorg den personen kan åstadkomma när det är dags för personen att lämna oss andra, och gå till den sista vilan.

Sedan flöt dagarna på. År 2017 har jag t.ex. också varit ordförande för Florakören (vilket jag fortsätter med i år). I början av året var det väldigt mycket info som jag försökte lägga på minnet och nu är det dags att igen fundera över detta versamhetsår.

 

cc - pixabay

Jag deltog också och var med och ordnade en filmkväll vid ASA där vi tittade på The True Cost. Det är absolut DEN BÄSTA dokumentären jag någonsin sett. Den har alla element för att göra en bra dokumentär.

Den tar upp ett stort globalt problem, den har många infallsvinklar och är både inriktad på fakta och personliga berättelser. Den har väldigt bra musik och den fick mig att aldrig vilja köpa kläder igen.

Efteråt skrev jag mitt blogginlägg: Shopping är inte feminism... Shopping är mord! som jag tycker alla borde läsa. Och efteråt också kolla på dokumentären (den finns t.ex. på netflix).

Jag tror faktiskt jag själv ska se på den inom de närmaste dagarna. Vill man vara principfast så hjälper det absolut att titta på dokumentärer, och det här är en som man bra kan se årligen, bara för att inte glömma bort hur verkligheten ser ut i stora delar av världen.

 

 

FEBRUARI

Under februari månad skrev jag inte ett enda inlägg, men det var eftersom jag satte min tid på gradun och på kören.

När jag läser eller skriver gradu vill jag helst koppla bort allt annat, och jag vill gärna göra det flera dagar i ett streck. Därför så blir det ibland så att jag bara existerar i mina egna tankar för några dagar eller veckor, vilket hände flera gången förra året.

Men kanske det viktigaste under den här månaden ändå var att min kära mamma fyllde 50 år, vilket firades hemma i Molpe med släkt och vänner. Det var jättekul!

Mamma är ju nog en person med många järn i elden och jag vet egentligen aldrig riktigt var hon är eller vilka projekt hon håller på med, men finns det någon som i alla fall lever sitt liv fullt ut så är det nog min mamma! <3 Att hon gör det med glädje, sprallighet och finurlighet gör det hela bara ännu bättre.

Bilder på fina mamma!

MARS

I mars donerade jag blod för första gången på länge. Har alltid trott att mitt hemoglobin varit för lågt, men testade och allt var OK, vilket gjorde att jag faktiskt kunde börja delta i blodgivningstillfällen, och överlag donerade jag blod faktiskt hela tre gånger förra året! Första gången var då på kvinnodagen i Åbo Svenska Teater, och det var ganska coolt faktiskt!

Bild: Klara Nyberg

Jag lyckades också låsa ut mig själv, vilket brukar bli en tradition varje gång fästmannen bestämmer sig för att vara borta några dagar. Men jag passade också då på att äta mycket vegetarisk lchf, vilket jag känner att jag varit ganska så "on fire" förra året.

Några riktigt bra blogginlägg från mars blev det också, t.ex.

 

APRIL

Jaadu, vad hände riktigt i april? Jag tänker igen gissa på två saker, graduläsning/skrivning och körliv. T.ex. var vi faktiskt och hälsade på till Florakörens fästman Linköpings Studentsångare och jag fick den stora äran att bli medlem i deras förening, vilket jag är otroligt tacksam över! <3

Körlivet har betytt så mycket för mig så det är helt obeskrivligt. Jag har absolut inte klarat av studierna med med själv i behåll om det inte varit för kören. Evigt tacksam! <3

Och där slutar jag del 1. Del 2 & 3 kommer inom kort.

 

 

 

 

 

Publicerad 02.01.2018 kl. 11:24

Gott Nytt År!

 

 

Gott Nytt År önskar jag alla kära bloggläsare. Tack för alla fina kommentarer ni gett och fina tips på blogginlägg som jag absolut ska börja nästa år med.

Den här dagen för exakt fem år sedan så förlovade jag och fästmannen oss. Då hade vi varit tillsammans i lite över ett år men tyckte ändå att vi ville förlova oss. Och ännu är vi tillsammans, starkare än någonsin.

Älskar dig min kära älskling! <3

Många har frågat oss när vi nu sedan tänkt gifta oss, och det är först nu i höst som diskussionerna blivit oftare och mer seriösa, så jag kommer därför introducera en ny bloggkategori för vår bröllopsplanering, eftersom min största önskan är att ha ett hållbart och närproducerat bröllop. <3

 

Så tack igen alla för att ni funnits i mitt liv och gjort mitt 2017 till ett händelserikt år. Nu siktar vi på nästa!

Publicerad 31.12.2017 kl. 13:34

Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!

cc - pixabay (alla bilder)

 

Snart har år 2017 varit och vi får igen se framemot ett nytt år med nya spännande möjligheter och utmaningar. Eftersom jag själv är en människa som tycker om att gotta mig i samhällsutvecklingar tänkte jag ta fram en liten lista här på vad jag anser att år 2017 gett när det gäller miljön och vissa (enligt mig) viktiga samhällsfenomen.

Den här artikeln innehåller sen flera länkar, mest till Svenska yle nyheter och Sveriges television.

 

 

2017 var det år då:

 

Den veganska och vegetariska trenden exploderade

Jag vet inte om jag bara lever i någon slags bubbla, men jag tycker faktiskt att viljan att äta mer vegetariskt blivit riktigt stark i år. Och jag tror absolut att den inte kommer att mattas av. Vi kommer att äta mer och mer vegetariskt och förhoppningsvis kommer också det kött vi äter istället få vara av bättre kvalitet.

Man har också lyft fram det vegetariska i nyheterna mycket mer känns det som. Och på ett mer konkret sätt än tankelekar som "vad om alla i kommun xx skulle bli veganer". Jag som konstant läser svenska yle minns t.ex. gymnasiet som enbart serverar vegetarisk mat, viljan att öka vegetarisk mat överlag i skolorna, nya snabbmatsprodukter för både veganer och vegetarianer (, en till artikel) och försök att få bort myter om veganism

Själv har jag och fästmannen igen utökat vår vegetariska receptbank i år. T.ex. började jag köpa bönor för första gången det här året och vi introducerade den goda tomatsoppan igen som tidigare blev en "soppa" (höhö).

Den här hösten började jag också för första gången beställa vegetarisk hämtmat, efter att jag läst att mycket snabbmat inte är gjorda på finländska råvaror. T.ex. Subway hade inte Finland uppräknat på ett enda ställe (tänk på det!). Och istället för att fundera för mycket på antibiotikakycklingar från Thailand så har jag nu istället börjat skippa köttet när vi beställer hämtmat.

 

#metoo dök upp och tog världen med storm

Det här är jag otroligt glad över, eftersom jag starkt ogillar orättvisor och saker som inte är okej men ändå inte ändras bara för att "man alltid gjort si och så".

Jag tänker inte berätta desto mera om vad #metoo är, men ifall man inte ännu är säker på vad det handlar om eller hur det uppkom kan man t.ex. läsa wikipedias sida om #metoo. Ylva Perera skrev också en bra artikel för ungefär en månad sedan om just metoo. 

Det som har hänt i alla fall är att efter att #metoo blev en grej har kvinnor världen över vittnat om sexuella övergrepp och trakasserier och det har påverkat alla möjliga branscher att "step up their game" vad gäller att sluta tysta ner sånt här. På något sätt känns det här minst lika stort som de feministrörelser som växte fram i slutet av 60- och 70-talet och lyfte fram kvinnors rätt till lika lön som männens, om rätt till preventivmedel och abort med mera.

I Sverige har en massa kvinnor i olika branscher lyft fram sexuella trakasserier och också i lilla svenskfinland samlade en sluten facebookgrupp en massa kvinnor som slutligen blev upproret #dammenbrister, för att inte glömma #övistoo som också började lyfta fram sexuella trakasserier och övergrepp inom de finlandssvenska (och kanske också finska) skolorna.

 

Miljön och Klimatavtalet fick ännu mer fokus - och mer konkreta åtgärder togs

Samtidigt som USA meddelade att de i år tänker lämna Klimatavtalet har resten av världen bestämt sig för att de inte bryr sig. De tänker minsann ändå föra det vidare, med eller utan USA. T.o.m. Syrien tänker skriva under Klimatavtalet, vilket lämnar USA som det enda landet i som inte är med.

Och intresset för förnyelsebar energi bara ökar, också i Finland. Kolkraft och diselbilar blir bara mer och mer ute, så få se när Tyskland också fattar det här och inser att de är påväg åt helt fel håll. T.ex. beslutade Frankrike att förbjuda försäljning av diesel- och bensinbilar år 2040, och även Storbritannien följde efter. Också andra länder har tagit upp liknande diskussioner. 

Mikroplaster har också blivit ett stort fokus i år, speciellt då  Sverige börjat uppmana till ett förbjud av mikroplast i bland annat kosmetika. Och som grädden på moset utnämdes ju också fleecetyget till årets onödigaste pryl här i Finland

Även förbud på plastpåsar fortsätter i år då även Kenya förbjuder plastpåsar i landet. Många andra afrikanska länder har också redan tidigare förbjudit plastpåsar och i Europa är det Frankrike som är mest på gång då det sedan 1 jan 2017 varit föbjudet med plastpåsar i handeln

Sälv har vi fortsatt att handla inhemska och ekologiska varor varje vecka och börjar nu ha 90% av alla våra varor som antingen ekologiska eller inhemska, med betoning på ekologiska varor. Jag försöker mer och mer undvika onödigt plast och hoppas på mera zerowaste-trender nästa år.

 

AI och basinkomst blev en vardaglig del av samhällsnyheterna

Jag har till min magister gjort en egen liten forskning där jag försökte se hur mycket man talade om AI och automation tidigare och sedan i år, på svenska yle nyheter. Jag konstaterade att det här året har diskussioner om arbetets framtid och AI varit mycket mer aktiv än tidigare år, vilket gläder mig, då jag tycker att det är viktiga diskussioner som behöver föras.

Som kan nämnas är t.ex. svenska yles satsning på serien "Fem fenomen i arbetslivet" som faktiskt är riktigt sevärd och jag uppmanar alla att titta på den. Andra nyheter är t.ex. Robotarna kommer! Så här behåller du ditt jobbNär tar roboten över ditt jobb? och Sociolog: Nyttan av robotisering kunde tas ut som kortare arbetsdag.

Speciellt diskussionerna om basinkomst tycker jag har varit mycket mera konkreta och djupare i år än tidigare. Speciellt för en som studerar samhället tycker jag om den nyare kritiken mot basinkomst, eftersom den lyfter upp problem som är viktiga att tänka på om man vill införa en basinkomst.

Så viktigt att nämna är ju att Finland faktiskt startade upp sitt basinkomstexperiment (eller medborgarlön) i år i januari då 2000 arbetslösa finländare nu i två år ska få 560 euro inbetalt på sitt konto. Mycket kritik har förekommit bland experter men åtminstone har Finland fått mycket synlighet utomlands.

 

Människor reser sig upp - och har börjat protestera!

Slutligen kan man sammanfatta mycket också med det här året att det varit väldigt tungt. Tungt med Trump som president i USA, tungt med många terrorattacker i världen och Europa, tungt med negativa miljönyheter och svält och död.

Men samtidigt så har människor världen över börjat vakna. Det har förekommit protester överallt i världen, kring #metoo, kring utbefolkningens rättigheter, klimatmarscher, marscher mot ojämlikhet och mot rasism, mot  krig, våld och förödelse.

Som tidigare är jag en stolt global medborgare och kommer fortsätta att vara det i framtiden. Bring it on, 2018!

 

Har du några samhälls- eller miljönyheter som du tycker varit stora i år?

 

 

Publicerad 29.12.2017 kl. 17:07

 

 

Jasmine Nedergård / 23 år / Politices kandidat i nationalekonomi vid Åbo Akademi / Global medborgare

 

Välkommen till min samhällsblogg!

 

Kunskap är makt & tillsammans är vi starka!  Vi kan påverka andra människor och miljön runtom oss vid varje val vi gör i vardagen!

Här vill jag göra skillnad genom att lyfta upp ämnen som intresserar mig inom välmående, ekonomi, livsstil och miljön. Jag förespråkar även väldigt mycket naturlig mat utan socker och kolhydrater och följer själv en lchf-livsstil med mycket vegetariska element.

Trevlig läsning!

40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017

 

Alla bilder är tagna av mig eller är CC om inget annat anges :)
 
"We cannot become what we need to be, by remaining what we are." - Max de Pree
 
Vill du kontakta mig? Gör det via min e-mail: jasmine.nedergard(at)gmail.com
 
 
Böcker jag läst/rekommenderar:
"This change everything" - Naomi Klein
"Prosperity without growth" - Tim Jackson
"Lingon och läppstift - Hur jag gjorde mig av med onödiga kemikalier och tillsatsämnen" - Noora Shingler
"Det sötaste vi har" - Ann Fernholm
 
Dokumentärer jag sett/rekommenderar:
"The true cost" - Sanningen om klädindustrin.
"Fed up" - Sanningen om sockret.
"Cereal Killers" - Om socker, fett, kolesterol och motion.
"Before the Flood" - Om klimatuppvärmningen och människans påverkan.
"Carbloaded - Dödssugen på att äta" - Om dagens överviktiga samhälle och vad vi borde göra åt det.
"The Human Experiment" - Om kemikalieindustrin och kemikaliernas mörka skugga i våra liv.
"Terra" - Om oss, våra liv, mänskligheten, naturen och framtiden.
"Sockerfilmen" - Om socker. Jättebra!
"Sustainable" - Om vår föda och hur den ska vara hållbar generation efter generation.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Maj 2018

Tänk att en liten hund kunde fylla mitt liv med så mycket meningVi göder normerna varje dag – nu är det dags att bryta dem!

April 2018

"I de små byarna på landet mår människorna bra"Vilka kläder har jag använt i vinter? – En blygsam resa mot en mindre garedrob

Mars 2018

Kläd- och köpstopp 2017 - Hur gick det?Utvecklingen av flygtrafiken är skamlig och alternativen borde förbättras6 frågor och svar om klimatångestTitta in i min första bullet journal!

Februari 2018

Så mycket ljud – Mina insikter av att lyssna på poddar utomhus

Januari 2018

Tips: 4 bästa miljö- och samhällspoddarna!Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 3Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 2Mitt Gröna Samhälles årsresumé 2017 del 1

December 2017

Gott Nytt År!Min gröna samhällsanalys: 2017 var året då vi började bry oss - på riktigt!Den stressfria julhelgenTips för att fira en cirkulär julVad vill jag minnas från julen 2017?Skippa plastigt fleecetyg!

November 2017

Be the change #dammenbristerNär blir det för extremt?Jag mår bra nu

Oktober 2017

Omvälvande tiderInnan jag dör vill jag se världen fortsätta leva...

September 2017

Vår älskade lilla Nemi är äntligen här!Tre år med LCHF - Vad har jag lärt mig?Att se framtiden ur andras synvinkelAtt handla på loppis för att man kan eller för att man måste

Augusti 2017

Borde vi leva som på medeltiden?Vem är jag? - Jag är en människa med möjligheter att påverkaSex år och en dagVärlden blir inte bättre av att sprida hatSmå steg är också viktigaAtt låta kreativiteten flöda bland barnAtt ta tillvara vad naturen har att geFrån och med idag lever vi över våra tillgångarJag är en av vinnarna till "40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017"!

Juli 2017

Att skaffa eller inte skaffa barn i hållbarhetens namnAtt ibland göra ingenting - och njuta av detMin hyllning till landet